Jag skulle ta hand om råttorna. Var än råttan kom ifrån så kan inte den hjälpa att det första hemmet inte var bra. Jag tror att man känner i sitt hjärta vad som är det rätta. Man gör vad man kan med kunskapen och agerar så humant som möjligt.

Alltid kan man rädda någon.

viktigast för mig är att råttorna är snälla och att de utvecklas hos mig, då kvittar det om de så kommer från soptippen

jag tycker att man nästan får trevligast plus att man får ett bättre band till råttan om man köper från en djuraffär, så har det alltid varit för mig, de djur som jag köpt på djuraffär då jag håller på mer med dem för att få dem tama

oavsett bakgrund så anser jag att alla djur ska få en chans att få ett bra hem
djuren från en djuraffär har samma rätt att få ett bra hem som en från en uppfödare enligt mig

#2 Jo, men på så vis stödjer man den dåliga aveln. Jag förstår "alla är lika värda"-tanken men om alla tänker som du skulle alla råttor vara dåligt avlade och mycket sjukdomar skulle förekomma.

#0 Jag är lite kluven om det är rätt att ta hand om en omplaceringsråtta som kommer ifrån en djuraffär från början… Det är alltid bra att ta hand om en råtta för omplacering så att nya kan få en chans. Men om någon börjar avla på råttan är det inte så bra…

Jag kan tycka att de råttor som oplaceras borde kastreras/steriliseras innan de får ett nytt hem. Nackdelen är att det kostar mkt pengar.

Jag skulle aldrig ta hem en råtta för omplacering från blocket. Skulle hellre gå till en seriös omplaceringsorganisation eller dyl.

Min gräns går att köpa djur direkt från en djuraffär. Den aveln kommer jag aldrig vilja stödja. Inte ens om det kommer från seriösa uppfödare.
Jag tycker inte levande djur ska säljas i butik. 

Här i Luleå finns det en kanin som varit i djuraffären ett helt år. Nu säljs dom väl oftast tidigare än så, men vad är det för liv?

Det är jättesynd om djuren som sitter där, men köper man stödjer man det och det kommer bara dyka upp nya så fort någon blir såld.

Sen är jag även noga vem jag köper djur ifrån. 

Så länge man fortsätter att nöja sig med oseriös avel så kommer den finnas kvar.

Jag kan inte se något som helst samband mellan att ta hand om omplaceringsråttor och att stödja djuraffärer. Råttorna omplaceras av en anledning - tristess, allergi, whatever. Har man en gång tröttnat på råttor så lär man knappast gå tillbaka till djuraffären för att köpa någon ny råtta igen, det är ju bara korkat.

Håller med GZ, folk som omplacerar sina råttor lär knappast köpa nya. Ser inget fel med att ta hand om en sådan råtta, snarare tvärtom. Råttan är redan köpt. djuraffären har redan tjänat sina pengar och vad som händer med råttan efter det spelar inte affären någon roll. Det enda problemet är väl att råttan kommer fortsätta ses som en slit och släng vara om man så lätta kan köpa en och göra sig av med den när man tröttnat. Men dessa människor kommer göra sig av med råttan i vilket fall, så det gör liksom ingen skillnad annat än för råttan.

Däremot tycker jag inte att man ska köpa av oseriösa "uppfödare" som tar en kull "bara för att" och sen måste bli av med ungarna för att dom blivit för många. Sånna som säljer dom för 50kr styck bara för att bli av med dom och påstår att dom inte vill att dom ska bli ormmat men egentligen inte bryr sig i vilket. Det är lätt att få ungarna sålda och får man dom inte sålda kan man ju alltid lämna dom till djuraffären som gladeligen annonserar ut dom som ungar från en "privat uppfödare". Eftersom det är så enkelt så kan dom ju ta en kull till, och en till… Det största varningstecknet på en sån uppfödare är ju att dom inte har stam på föräldrarna och att dom säljer så billigt. Sånna ska man akta sig för.

Nu orkade jag inte läsa vad alla andra skrivit. Men jag anser så här i frågan: Man stöder inte grossist avel igenom att ta hand om en omplacerings råtta då det inte främjar grossiten som så. Skadan är redan skedd. Köper man från djuraffär och därmed grossist så är det ju att stödja. Om det är missskötsel är det ju bara bra att personerna i fråga har insett det och get djuren ifrån sig. Det är ju en del av ansvar även om det inte är det ideala.

om nu det inte ska finnas djur i djuraffärer så borde uppfödarna sprida ut sig över hela landet, tycker att de mest håller till i storstäderna eller skåne och norrland

det finns folk som bor på ställen där det inte finns uppfödare ju, sedan finns det väldigt dåligt med info om uppfödare för de som är intresserad av djur, pratade med 2st som var intresserad av att köpa råttor och jag frågade om de pratat med någon uppfödare - deras svar var "va finns det uppfödare för råttor trodde det bara finns uppfödare för katt och hund"

utan iFokus hade jag inte vetat om att det finns smådjursuppfödare, så innan ni klagar på att djuraffärer säljer djur så borde det spridas lite mer info om att det finns uppfödare och inte kräva att kunderna ska leta upp er

#8 Å andra sidan så bör man ju faktiskt läsa på om djuret man tänkt skaffa. Och läser man på så lär man ju ganska snabbt få reda på att det finns uppfödare, det nämns ju lite här och var både på nätet och säkert även i en och annan bok.

#8 Den informationen hittar man dock väldigt snabbt och lätt när man läser på om djuret man vill skaffa.

Och den lösningen går ju fort att lösa på andra sätt som att det t.ex ska finnas information om det i djuraffärerna. Men som det är idag får man ju sällan annonsera om djur som säljs i affärerna, eller att annonsera om sin uppfödning.

Orkar man inte ens ta reda på om det över huvud taget existerar uppfödare för djurslaget man tänkt skaffa sig, orkar man då verkligen även lägga ner den tid djuret kräver? Är man så ointresserad och inte ens försöker så bör man inte ha djur, är min åsikt.

Att ta hand om en omplacering som från början kommr från djuraffär är i mitt tycke inte att stödja grossistaveln. Skadan är, som tidigare redan nämnts, redan skedd.

Och nej, jag tycker inte att zoodjur/omplaceringar ska kastreras bara för att okunniga inte skall avla på dessa. Kan säga som så att det är inte ens alla som utger sig för att vara seriösa uppfödare som bryr sig om bakgrunden. Finns SRS-registrerade uppfödare som avlar på ormmatsråttor tex. (I de flesta fall för att inidivden i denna ormmatsråtta är fantastisk, i andra fall för att den har "rätt färg" helt enkelt) På dessa ormmatsråttor har man i regel lika bra koll på släten som grossistuppfödda/zooråttor, dvs nada, ungar och föräldrar blandas hejvilt.

#11 Men grejen är att man inte alls vet var de kommer ifrån. Man vet inte vilka sjukdomar (i släkten) de har osv och då tycker jag att man kan kastrera dem för att reducera lite av problemet.

Vet man från början var omplacerningsråttan kommer ifrån är det kanske en annan sak men jag tänkte på råttor som man inte vet någonting om.

#8 Med tanke på att mer eller mindre alla har tillgång till internet nu för tiden så är det inte särskilt svårt att hitta uppfödare av något djur över huvud taget. Sen att det finns djur som är lite mer udda är en sak, men då är det bara att titta över gränsen, finland, norge, danmark osv så hittar man ännu mera där. Är man intresserad av ett djur så är det för mig iaf självklart att man tar reda på så mycket som möjligt innan man köper djuret.

Uppfödare i skåne, norrland och storstäder.. Där täckte du 75 % av Sverige.

#12 Problemet med kastrering av smådjur är att det är dyrt och det finns inte särskilt många duktiga veterinärer. En kastrering kan gå på över 800 kr, vilket innebär att det faktiskt vore billigare att helt enkelt avliva dem istället och då behövs ju inte omplacering. Råtthjälpen tar tex överlåteseavgift på 100 kr medlem och 150 ej medlem. Rent krasst så borde de höja avgiften rejält isåfall.

Nu har jag inte läst igenom hela tråden men att köpa direkt från djuraffär anser jag vara att stödja den slags aveln, inte att ta hand om en omplaceringsråtta som är i verkligt behov att ett nytt hem och som från början köptes i en djuraffär. Hela grejen med det här "stödja grossistaveln" är ju att man själv har ett val - antingen gynnar du dem, eller så gynnar du dem som lägger sin själ i att få fram bra djur. Valet är ju ganska självklart om man tänker till djurens bästa… och sin egen plånbok för all del, veterinärbesök är svinigt dyrt

Dessutom vet jag att djuraffärer som säljer DJUR egentligen har ett ansvar att se till att informera köparna om hur djuret i fråga ska tas om hand. Arkenbutiker exempelvis har skyldighet att lämna ut informationsblad om varje djur de säljer till köparna men det är tyvärr så att de flesta inte bryr sig om det.

Däremot tycker jag också att det kan faktiskt vara en bra grej att stödja djuraffärer som väljer att ta in sina djur från privata uppfödare, det är ändå ett väldigt bra koncept med tanke på att de seriösa uppfödarna som verkligen kan sin sak vägrar sälja sina djur genom djuraffär just för att det blir så svårt att hålla kontakten med köparna, för att få reda på eventuella sjukdomar, djurens bortgångar och veterinärbesök/nödvändiga medicineringar osv. Även för att man aldrig kan veta om de får ett så pass bra hem som de flesta uppfödare här kräver. Därför blir det svårt för djuraffärerna att kunna erbjuda djur med bra stamtavla och dokumenterad god hälsa… och då ett bra initiativ att i alla fall försöka göra det bästa av att

Så för min del är det grossistaveln jag tycker är värdelös, inte själva grejen med att sälja djur i allmänna affärer. Visst om det hade funnits en bättre lösning men inom många djurarter är det svårt att få tag i seriösa uppfödare i närheten och många, exempelvis föräldrar, kanske inte vill lägga så stor ansträngning på det när det är barnen som vill ha en söt unge att mysa med och annars inte har några som helst krav på hälsa, färg/utseende, stamtavlor och att det ska gå att ställa ut djuren…

Angående kastrering tycker jag bara att det ska användas om det verkligen behövs, t ex om en hane kanske måste placeras tillsammans med honor för att få sällskap eller något liknande. Ingrepp på smådjur bör inte göras i onödan. Jag tänkte inte låta mina flickor få några ungar (mer än ifall jag kanske utökar flocken någon gång, fast då blir det ju adoptivbebisar ;)), så jag låter dem helt enkelt inte träffa några hanar. Svårare än så är det inte.

Visst, det finns ju undantag, ifall man har både honor och hanar och de tagit sig ut ur burarna utan att man märkt det. Men risken är inte överdrivet stor. Det går ju knappast att "köpa fel" och missta en hane för en hona…

Tro mig det där händer allt som oftast när folk köper råttor (och andra djur) från djuraffär. x) Har själv varit med om att det satt två honor med två hanar i en affär här hemma…

#13 ja men det är fortfarande långt från där jag bor med storstäder menar jag stockholm, jag bor i värmland och det är en bra bit till närmaste råttuppfödare, närmaste musuppfödare är i degerfors som jag känner till

det finns de som tycker att zoodjur är lika bra när det handlar om sällskapsdjur, handlar det om avel då ska man inte ha därifrån men sällskap så kollar jag på temperament plus att jag själv vill arbeta lite med att få dem tama och får då ett starkare band till dem

kämpade med en gerbil som lekte att mitt finger var ett fiskedrag och att de var fiskar men som blev ett par av de tamaste gerbilerna jag haft (hade 2 gerbiler som kom när man ropade på dem ute i rummet så de var tamast)
jag försöker få samma band till uppfödardjur men det är svårt för mig om de inte blir sjuka så att man håller på med dem mer och medicinerar etc, svårt att förklara hur jag tänker, men skulle uppfödarna finnas i varenda län så hade jag garanterat köpt därifrån men att köra säg 20mil enkel väg är jobbigt

och det med internet alla har inte internet heller, känner 2 som är lite yngre än mig, de har inte ens dator så det är lite fel att tänka att man ska leta reda på info på internet

har precis köpt 1 hane idag som en kompis ska ha då hon har en ensam hane, hon har äntligen fått förnuftet att skaffa en hane till
enda var att åka förbi den bästa djuraffären som jag känner till på vägen hem från några kompisar som jag har varit hos under helgen
just nu ligger han och myser i en liten tillfällig bur tills att han ska flytta imorgon

#17 Även om man inte har internet eller dator hemma så finns det gott om allmänna platser som erbjuder datorer och internetuppkopplingar. Jag hade inte heller internet hemma hos mamma, men biblioteket hade lånedatorer. Annars så verkar de flesta ha internet på mobilen eller så ar man kompisar med datorer. Vill man så finns det möjligheter.

Att köra 20 mil för ett bra djur ser jag inte heller som ett problem, har sj hämtat hem djur från gbg till ljusdal, en resa på typ 100 mil. Visserligen med transporthjälp vissa sträckor men ändå. 
Värmland är mycket närmare stockholm än där jag kommer ifrån.
Mus vet jag inte, men i karlstad och arvika har du uppfödare iaf.

Jag har haft både zooråtteungar, ormmatsungar, uppfödarråttsungar dvs alla varianter. Har aldrig haft problem med att få dem tama eller tillitsfulla, dock är det varit lite enklare med uppfödarråttor. De har varit hanterade från början.

#16 Är det inte hyfsat lätt när de är gamla nog att lämna mamman? Jag har aldrig haft så unga råttor, så jag vet inte riktigt. Googlade lite, och enligt de sidorna jag kollade på skulle de vara såpass utvecklade vid 3-4 veckor att man lätt kunde avgöra kön. Men jag är absolut ingen expert, och förstår inte alls hur uppfödarna här på RiF kan könsbestämma nyfödda ungar. Imponerande. :)

#19 Jo, men många djuraffärer är totalt okapabla att bestämma kön ändå, eller så bryr dom sig helt enkelt inte. Tror helt enkelt att dom inte bryr sig…

#17 Man kan väl jobba med uppfödardjur också? Behöver man inte lägga ner en massa jobb på att få råttan tam kan man ju lära råttan trix eller träna agility. Och i ärlighetens namn, vad tror du råttan mår bäst av, att vara tam redan från början eller att vara en livrädd liten stackare som det kan ta evigheter att få till en normalt fungerande råtta?

#17 Fast för att få djur som föds upp under bättre förhållande och där dom är noga med vilka gener som används osv så borde man inte se avståndet som något problem.

Men vill man stödja grossistaveln så är det väl bara att fortsätta köpa, spela roll att vissa är sjuka redan från början. För det är ju nära?

Jag ser inte 20 mil som ett problem. Dom flesta av mina djur har jag åkt minst 15 mil enkelväg för.

Jag förstår att man fäster sig lite extra när man jobbat med ett djur länge och man lyckas. Men som #20 säger, vad mår djuret bäst av i såna fall?

Så att man inte har internet hemma och inte då orkar ta reda på fakta om djuren man köper, eller som jag personligen anser om #17, att egen lathet och att behöva göra så lite som möjligt rättfärdigar det dom otroligt vidriga liv dom stackars djuren, främst avelsdjuren, djuren lever hos grossistuppfödarna?

Ärligt talat, skäms på er som bryr er så lite! Det handlar inte om att zooråttor inte kan bli lika tama som uppfödarrårttor eller vad man nu vill dra upp för argument, det handlar om det otroliga lidande som ligger bakom nästan varenda zooråtta. Tro mig…jag har sett det med egna ögon.

Att folk inte har en aning om varifrån zooråttorna kommer kan jag köpa, men när man vet och ändå väljer att stödja det är man ingen sann djurvän. Inte i mina ögon iaf.

I lördags körde jag 80 mil ToR för att hämta hem en råtta, som växt upp under fantastiska förhållanden. (Tack Linn & Andrew!)

Finns ju mer seriösa eller oseriösa djuraffärer. T. ex där jag köpte mina gerbiler har zooägaren fött upp gerbilerna hemma i egen uppfödning och de andra djuren är han noga med att de är avlade på ett bra sätt där ifrån han köper in dem.
Det finns även skräckexempel på djuraffärer dock… Jag tycker det är fel att köpa en råtta för att hjälpa den med tanke på att det gynnar den som säljer råttan, men att rädda en råtta (utan att betala nåt) är helt rätt.

Om man vill hjälpa djur i en djuraffär så är det bästa att kolla upp alla brister i djurhållningen (skriv ner, fota) och sedan anmäla detta.
Anmäl inte bara en gång, utan flera!

#20 Nu när du nämner det, så minns jag faktiskt när jag var 11-12 och skulle köpa kaniner från en djuraffär. Jag fick själv kontrollera könen, och det var samma när jag köpte degus några år senare. Usch.

Rent generellt blir jag dock på sätt och vis glad av den här tråden, eftersom det visar sig finnas så många med starka åsikter, och med - enligt mig - vettiga tankegångar. En eloge till er!

Det här är faktiskt sådant jag själv funderar mycket på.
Ska försöka fatta mig kort.

Ingenstans i min framtid kan jag se mig själv köpa djur från djuraffär. Jag tycker det är viktigt att gynna vad jag vill ska kunna fortsätta drivas. I mitt fall är det uppfödare jag anser seriösa.

När jag ser annonser på blocket. om en "oops-kull"är det annonsörens attityd som fångar eller inte fångar mitt intresse. Jag försöker läsa mellan raderna för att uppfatta hur dessa individers framtid ser ut. Verkar det vara en kull på skojj där hona och hane alltid bor tillsammans ratar jag det direkt för den sortens avel vill inte jag stödja. Gäller det däremot en privatperson som råkat få en kull men vet vad det innebär att sköta denna kull och flyttar isär djuren som visade sig vara av olika kön eller som till och med har planerat kullen är det en helt annan sak. Då är det viktigaste att djuren verkar friska och mentalt stabila.

Vad gäller omplaceringar med ursprung från djuraffär försöker jag också läsa om säljaren tröttnat på allt som har med djuren att göra eller om det kan verka tänkbart att h*n sedan utökar igen. Verkar säljaren tappat intresset totalt tycker jag det är helt okej att ge dessa insivider ett värdigt liv, då får de troligtvis inte den uppmärksamhet de förtjänar i hemmet där de är till salu. Är det bara att ägaren vill dra ner på antalet för att t.ex. själv kunna spara nya ungar sorterar jag bort dem.

Jag har själv 2 stycken hamstrar köpta av privatperson och jag gissar att de kommer ifrån djuraffär, de saknar stamtavla i alla fall. De såldes av anledningen att ägaren tappat intresset och ville utveckla intresset på en annan front istället. Då valde jag att ge dessa hamstrar ett fortsatt bra liv. Djuraffärerna påverkas inte av vart djur hamnar där personen som först köpte dem ändå inte kommer att skaffa nya, Det är skillnaden för mig på att välja att köpa av de som avvecklar helt eller bara drar ner i antal för att sedan kanske handla in nya (avels)djur från djuraffären.