Dom måste få göra upp och göra klart för bebisarna vem som bestämmer. Det är jobbigt att se när ens små bebisar blir påhoppade och skriker, men avbryter man så drar man bara ut på det hela.

10 minuter tycker jag dessutom är alldeles för kort tid för dom att träffas. Dom hinner ju knappt reagera på att den andra är där och sniffa igenom varandra innan det är dags att gå igen. Det blir nog bara stressande för råttorna. Ge dom minst en halvtimma, helst mycket mer. Personligen skulle jag låta dom vara ute tills dom är någorlunda bekväma med varandra.

När du sätter in dom i buren tillsammans så kan du ju ge dom något roligt att pyssla med. Förhoppningsvis drar det uppmärksamheten från "bråkandet".

Ja, alltså jag har låtit dem träffas längre än 10 minuter innan.
Jag vet inte riktigt när Lithium började "hoppa på dem", men det tog väl kanske någon halvtimme.
Innan dess var det lugnt.

Det är just att jag inte tycker om att hon rycker päls av dem, och jag tycker inte alls om att hon burrar upp sig och börjar andas på det där viset.
Jag blir ju typ övertygad om att hon ska skada dem.

Jag har försökt att lägga mig i så lite som möjligt, eftersom jag vet att de behöver göra upp.
Så jag har lyft bort henne efter att hon sniffat igenom dem, vilket kanske är fel gjort.

Har varit med om en hel del introduceringar under min, faktiskt väldigt korta, tid som råttägare. Så jag är väl helt enkelt härdad när jag tycker att det inte är så illa att det rycks en och annan pälstuss. Men att burra upp sig och puffa/andas tungt är väl tecken på dominans/aggresivitet. Just dominansproblem är inget jag vet mycket om, så jag är väl inte helt hundra på min sak. Men man brukar ju säga att så länge dom inte biter hål på varandra så ska man låta dom hållas. Och med det menas väl att man inte ska lyfta undan någon av dom heller. Jag har varit tvungen att avbryta mina råttor en enda gång, och det var med en tjej som inte gav sig trots att den andra råttan tydligt visade att hon hade gett sig för länge sen…

Ja, jag har också hört att det ska vara tecken på dominans/aggressivitet. Sedan vet jag inte, för hon verkar inte börja burra upp sig och puffa, förrän ungarna börjar kämpa emot.
Jag hade en gammal råtta för många år sedan som var väldigt aggressesiv ch dominant. Nu var den gamla råttan "tack och lov" värre än Lithium, men jag tycker det är väldigt jobbigt ändå.

Den gamla råttan, Kali, hon var mer att hon liksom flög på ungarna på en gång. Lithium visar bättre tecken på så vis att hon struntar i dem rätt länge, kanske luktar lite grann, men sedan efter ett tag blir, vad jag anser, för hårhänt.
Sedan är det just det där med att hon inte bryr sig om deras dofter i andra avseenden. Jag hade väl kunnat tänka mig att hon skulle reagera starkare på att ha ungarnas dofter på sitt revir, men det verkar mer vara maten som är viktig för henne.

Jag är ju också så rädd att hon ska föra över ett dåligt beteende till bebisarna.

Har haft uppe dem tillsammans på min säng två gånger idag. Dränkte bebisarna i vaniljsocker, och det verkar fungera helt okej.
Det blev inget uppburrande, ingen jakt och inga skrik.

Den som jag upplever Lithium varit hårdast mot, Ritalin, verkar i stort opåverkad då hon springer runt Lithium och klättrar på henne.
Lithium får knappt en lugn stund ifrån henne, vilket jag ändå ser som ett gott tecken.

De andra två är lite mer osäkra med Lithium, men hon har slickat av dem lite vaniljsocker iaf.

Har tänkt fortsätta såhär i några dagar, låta dem träffas på neutral mark.
Som det är nu så lägger sig Lithium på andra sidan sängen, medan bebisarna och Morfin är borta vid mig, och jag vill att de ska bli lite mer bekväma med varandra innan jag försöker ta dem till nästa steg.

Behövde bara skriva av mig lite. Jag tycker det här är så himla påfrestande :/

Usch vad tråkigt. Man vill ju så gärna att det ska gå smärtfritt varje gång. Har ju vart med om en hel del introduceringar… Och bästa tipset jag kan ge är att ta det långsamt, men även försöka ha lite is i magen och ge dom tid tillsammans även om ungarna piper låta dom vara ifred, men att man har koll på dom så ingen blir skadad! Hoppas allt går bra med Lea och the Girl is mine annars..

Fortsätt att försöka. Jag är inte van vid intron där honor reagerar så starkt som din gjort men hon kanske ger sig. Så fortsätt låta dem träffas på neutral mark och studera Lithiums beteende. Och när det verkar går bra så fortsätt lite till dvs ha inte bråttom med att försöka få in dem i buren.

Kan bara hålla med cosminita, vilket du & jag även pratade om, Jag är så van vid att introducering med honor går smidigt. Äldre hanar är jag ner beredd på tjaffs! Men jag håller tummarna att hon ger sig!

#6,7
Tack för era svar :)
Känns bra att veta att jag verkar vara inne på rätt spår iaf.

Den allra minsta, chocolate rex honan, hon piper för lite allt möjligt :P
Men annars låter jag dem hållas, tills de gånger då Lithium börjat se hotfull ut. Igår gick det som sagt väldigt bra, då det inte blev något hotfullt beteende, och bebisarna sprang runt hennes fötter.

Ingen har blivit skadad hittills. Jag har kollat igenom ungarna ordentligt, just för att jag har varit orolig för det.

När jag har uppe bara de små bebisarna är det full fart på dem. Om något blir läskigt springer de under min tröja och gömmer sig, och jag märker en stor skillnad i deras självsäkerhet för varje dag som går.
De två minsta brukar busa väldigt mycket, kanske för att de storleksmässigt är ungefär lika.
The girl is mine är den nervösaste av dem, och jag upplever att hon är den som är svårast att hantera men även är den som gömmer sig hos mig mest. Men det är inga pip när jag lyfter någon av dem, de slickar på mina fingrar när jag sticker in dem i buren och de är väldigt nyfikna.
Rex honan är den som är mest framåt, och det är hon som är mest på Lithium.

#7
Jag hade en känsla av att hon kunde reagera på de små, och att om det var någon av dem som skulle bli ett problem så var det hon, men hade nog inte riktigt förväntat mig det här.
Det som jag tycker är så synd, är att Lithium är jättefin på alla andra vis, men introduktioner verkar hon rent ut sagt j*vligt dålig på.
Sedan är det ju hon som kommer bli ensam senare när Morfin dör, så det känns ju ännu mer synd att det är hon som är krånglet.

Jag har lite förhoppningar än iaf, eftersom det ändå gått en bit. Dock misstänker jag att det kommer vara buren som kommer vara det allra svåraste, och kanske även där det aldrig kommer fungera.

Dock läste jag om någon annan som provat sätta bråkstaken ensam i en annan bur, medan alla andra samsades fint i buren. Så det kanske är så jag får lösa den biten, att det blir Lithium som är ny och ska in i flocken.
Men det är ett senare problem i vilket fall.

#8
Jag har mardrömserfarenheterna. En av mina gamla honor som kom ifrån en fruktansvärt dålig uppfödare. Nu är ju inte Lithium från drömuppfödaren heller precis, men den gamla råttan var betydligt värre.
Känns som en rätt klen tröst ändå.

Jag hoppas verkligen att jag ska kunna få en smärtfri introduktion senare den dagen när det är de här tre som ska introduceras till nya bebisar.
Men det får nog bli efter att Lithium har gått bort, för det här vill jag helst aldrig mer vara med om.