När hon hasar sig fram så tycker jag att gränsen är nådd! Ett djur ska inte behöva självdö utan gör lidandet kort och avliva innan den verkligen får ont!

Jag håller med mille-star, när hon får problem att röra sig så är gränsen nådd. Det ska helst inte gå så långt alls. Även om de äter och så och mår bra psykist så är det viktigt att även kroppen inte tar skada. Du får försöka se helheten, en frisk och glad råtta är även en råtta som vill kunna röra sig som den vill utan något besvär, det är nog dags att hon får somna in nu. Jag håller med dig om att det innebär ett jobbigt beslut. Tråkigt att alla 3 fick tumörer :(

Jag hade en råtta som fick en sådan där tumör, som typ ser ut som en pungkula.
Mot slutet växte den så otroligt fort, att det kändes som att ena veckan fungerade det, nästa var den i vägen på alla vis. Jag valde att ta bort henne när den började släpa i för mycket att hon började tappa päls på det området.
Efter det skulle det bara bli ett sår och massa dåligt av det.

Fast knastra kan dom väl även göra just för att dom inte mår bra har jag för mig..? Ungefär som katter som spinner när dom har ont, för att lugna sig själv.

#4 Intressant! Jag har också funderat över det där för oftast säger man ju att råttor knastrar när de mår bra. Men jag har märkt att mina alltid har enklare att börja knastra och ploppa som tokar i väntrummet till veterinären t.ex. D.v.s. lite okända, halvläkiga situationer. Då brukar de bara väldigt gosvänliga också.

TS. Ja, jag vet inte. :S Känner med dig! Jag har ju två tösar som har stora tumörer. Inga av dem hasar ännu runt eller så, men det kommer ju såklart att hamna där en dag. Jag skulle nog tyvärr också råda avlivning, även om man nu inte kan sitta här på internet och ha åsikter om vad andra ska göra med sina husdjur egentligen. Men eftersom du frågade så är det mitt svar. Just den där begränsade rörligheten tycker jag verkar väldigt otrevlig. När mina tösar inte kan tvätta sig själva längre, eller inte kan klättra eller röra sig som de ska, då är det nog råtthimlen som väntar… tyvärr. :(:( Men jag förstår precis hur du känner… och resonerar. Och ibland vet jag inte riktigt var man ska dra gränsen. Jag uppskattar egentligen inte riktigt det här samhället syn på att djuren inte får lida ALLS. Skulle man ha samma åsikt om människor skulle ju 50% av oss inte vara här. Men trots allt, när man vet att det är en åkomma som bara blir värre och som gör att livskvaliteten minskar drastiskt, då är det nog dags. Det beror ju mycket på var tumörerna sitter hur mycket de påverkar, så man kan ju inte säga generellt hur stor en tumör "får" bli. Det är ju väldigt individuellt. Tumörer kan ju SE groteskt stora och hemska ut, men om de är t.ex. på sidan och inte ivägen så är det ju inte lika illa som om de är under magen eller någonstans där de är i vägen hela tiden.

Svårt svårt. :( Styrkekram!!

Kan råttan inte röra sig ordentligt är det nog dags tycker jag. 

Min syrras råtta knastrade mycket trots att han hade en hjärntumör och inte kunde äta och bara gick runt i cirklar så det är nog ingen garanti att råttan mår bra tyvärr.

Tack för allas svar och åsikter, och jag känner likadant. Det är dags.

Hade så hemskt gärna velat att hon skulle få dö hemma, men inte om det ska dra ut såhär på tiden och de senaste två veckorna har det gått fort.

Men intressant är ju verkligen hur ok vi är med dödshjälp när det kommer till djur, när det till och med är olagligt när det kommer till människor!

Alltså, vi borde starta en egen tråd om det här med knaster, för jag känner igen det här med att det inte alltid behöver handla om en råtta som tycker allt är görgott typ, mina tjejer verkligen hatar att bada och klippa klor, men kan ändå knastra i en sån situation. Typ antistressknaster?

#7 Tråkigt att behöva ta ett sådant beslut men jag tycker att du gör rätt. Det finns ingen privatpraktiserande veterinär i närheten som gör hembesök?

Dödshjälp för människor är en känslig diskussion men jag är för i många situationer. Efter att ha sett mycket i jobbet där cancerpatienter ligger inför döden så hade jag själv gladeligen sluppit denna plåga de går igenom innan kroppen själv ger upp. Som djurägare har man den möjligheten att faktiskt kunna hjälpa sitt djur från ett tragiskt slut. Man kan ge sitt djur ett bra slut där djuret får dö medans det fortfarande är piggt och inte lider. Dessutom är det ofta svårt att avgöra om ett djur verkligen har ont. Djur försöker oftast dölja detta in i det sista och om djuret visar smärta så har det uppenbarligen fruktansvärt ont och har gett upp. Ett sjukt djur i naturen är ett svagt djur som fort faller offer för andra.

#8 Jag tänkte precis den tanken, att vad bra det skulle vara med veterinärer som gör hembesök! Jag har dock ingen aning om det finns någon som gör det för smågnagare…