åh vilken bra idé har funderat på det sj, men man ska ju göra det också ;)

Kommer ihåg när Katerina (R.I.P) som var mammas lilla flicka men sedan efter att jag skaffade fler(förutom hennes syster och hon) vägrade hon ens vara i närheten av mig. Men efter att hon blev ensam (av olika anledningar) satt hon på axeln (bara de var förvånande) sedan hör jag det otroliga.. min älskling börjar knastra, hn slutade sjklart när min kompis lutade sig fram och skulle lyssna. och började så fort han var utom hörhåll. Då hoppade mitt hjärta över flera slag av lycka :)

Naw :D älskar att höra knastrandet, och första gången är alltid speciellt. känns som man har lyckets med något och att dom mår bra i ens närhet :D

Häromveckan lånade jag en hane som jag tänkte avla med, låg i min säng och lätt han springa runt och sen la han sig hos mig och knastrade och ploppade med ögonen! Blev kär direkt >.< Bara andra dagen!

Ett annat minne, egentligen en gerbil,  Kunde ha henne lös i trädgården, så skuttade hon bort en meter. Så stod pappa 10m ifrån och hoppade på marken och då sprang hon direkt till mig igen (a)

Ett annat, Dolly, en av mina första råttor som fick bo själv eftersom hon åt sin syster, och sen en ny kompis jag köpte. Varje gång jag tog ut henne så började hon "prata", ibland lugnt ibland upprörd XD Menar inte mycoplasma eller nåt sånt  utan hon pep väldigt lågt. (Lågt ljud som inte alla hör)

När jag bodde på internat fick syrran passa råttorna, så hade alla rymt. Hon lyckades fånga alla utom en, lilla Smultron. En himalaya dumbo bebis som pep och bet när man tog åp henne, älskade henne så mycket ndå(A) Min syrra blev tokig för hon kunde inte fånga in henne och kallade henne för "kräk", "bitch", "Odjur" & "Monster" eftersom hon alltid tog maten och stack igen under min inbygda säng, och bet syrrans sambo. En vecka gått utan att någon fick in henne, när jag kom hem så satte jag mig på golvet och åt nudelsoppa … så kom hon fram till mig och jag plockade in henne direkt. (5min) Skills! XD Stackarn visste inte vad det var för monster som försökte fånga in henne XD

Min första hona som nu är 7 mån. Bästa minnet med henne är väl när hon somna på min mage när jag låg i sängen, tjejer som alltid springer och flänger så var det ju inte så väntat att hon faktiskt skulle lägga sig ner så där. Klia lite bakom örat å hon bara knastra och ploppade och sluta man så kunde hon smånaffsa en i fingret. Så där kunde hon ligga och mysa tills hon somna och blev alldeles lealös. Babsan <3

Hihi min Låttan låg alltid under min tröja med huvudet ute förut.  ibland kan man klappa henne till sömns, helt underbar liten tjej :D

jag hade mina råttor ute på skrivbordet jag skulle gå och fixa en sak, medans jag var borta hade pappa kommit in och lagt lite pengar som han var skyldig mig på skrivbordet när jag kom in låg de inte längre på skrivbordet utan inne i buren :P mina små snattare

Vilken gullig tråd! Söta historier ni har.

Häromveckan åt jag sockerkaka i sängen när jag hade råttorna ute. Ställt ifrån mig fatet med kakan och hade lite koll på Elly. När jag sedan vände mig om var Ester framme och nallade min kakbit (den var jättestor också, hehe) - trots att de redan hade fått smaka varsin liten bit.
Då sa jag "Nejmen Ester, försöker du tjuva mitt fika, va!" och skulle lyfta bort henne från kakan men hon ville inte släppa så kakan följde med och då tittade jag på henne och vilken gullig syn!
Hängde som en liten korv med en kakbit i munnen som var halva hennes storlek.
Hur sött som helst.
(lägger till en bild hur hon såg ut - dock utan kakbiten)

#4 - Jag skrattade när jag läste det, vad gulligt!!!

Mitt favoritminne kanske är lite fånigt, det är en sån liten sak… För några år sen, så var jag hem till en bekants bekant, som hade råttor. På kvällen somnade en av hennes råttjejer i mitt knä, och-- ja, det var inte mer speciellt än så, haha. Jag klappade henne medan hon sov i min famn, hon var så mysig! Föll pladask för henne .

Mitt favoritminne hittills är när Capella skulle smyga försiktigt från buren upp på min soffa… Hon tog 3 steg, stannade upp och kollade på mig, tog 3 steg till, kollade på mig, tog 3 steg till och kollade på mig. Sen så kolla hon på mig samtidigt som hon saaaaaaaaakta men säkert tog små steg framåt och sen såg man hur hon tänkte 'Nu är det säkert!' Och vips så sprang hon upp på soffan :P Sen satt hon bakom mig och ville pussas för att sen springa vidare och utforska mina blommor.

Kom ju på att jag tog ju bilder på henne då :)

Hade massa mysstunder med min Ragamuffin. Speciellt när han fick vara ensam råtta när jag fick ta bort hans bror och väntade på ny råtta.

Då fick han springa runt dygnet runt så länge jag var hemma. Även på natten. Då väckte han mig varje morgon genom att klappa mig på pannan med tassen osså pipa iväg så jag inte skulle göra något antar jag. Jätte söt!

När jag var hemma hos mamma några veckor sennare hade jag ute honom i sängen. Och råkade somna! Jag vaknade upp lite förtvivlad och undrade vart råttan tagit vägen. Om han hade klättrat ned eller något. Men nee… Han log bredvid huvudkudden och nannade så sött och gott.

Har många mysminnen med mina rådisar. Men ett av dom roligaste minnen jag har var när jag brukade ha råttorna lösa på sängen. Lenoir var en riktig liten tåbitare, så jag hade satt mig på ena foten och med den andra väl synlig så hon inte skulle kunna smyga sig fram från under täcket och nafsa. Tydligen tog hon det som en utmaning, för så fort jag tittade bort så försökte hon smyyyyyga sig fram. Varje gång jag såg henne så petade jag henne på huvudet varpå hon gav mig en "damn, you got me" blick och skuttade iväg. Tillslut så lyckades hon ju ändå med att smyga sig hela vägen fram och nafsade tag i tån. Har aldrig sett en råtta se så retfull ut som hon gjorde då! 

Eller den gången flickorna hade fått en gräddkartong. Nova ville ha upp den på översta våningen, men det var ju en massa pinnar och hyllplan och gud vet vad i vägen. I en timme eller mer kämpade hon med att få upp den, och tillslut lyckades hon. Återstod bara att hämta lite papper att bädda i den med. I samma sekund som hon vände ryggen till kom Luna upp. Hon sniffade lite på kartongen och bestämde sig för att den inte hade något där uppe att göra. *putt* Det var den dagen jag lärde mig att råttor faktiskt kan se besvikna ut…

Ett riktigt mysminne är när min Trollet prompt klättrade upp på mitt huvud och lade sig tillrätta, och lade sig och sov där i säkert en halvtimme <3

Mitt starkaste minne av en råtta är när jag lärde en av våra två första tjejer att "hitta hem", satte ner henne en bit ifrån våran uteplats och när man sa "hittar du hem?" sprang hon fort som bara den dit, och ännu roligare tyckte hon det var om man sprang jämte henne <3

Har jättemånga andra med, och fler ska det bli… men inget specifikt sådär riktigt starkt som bara värmer i hela hjärtat, kan väl kanske bero på att denna råttan inte finns hos mig längre och jag saknar henne så himla mycket :(

Lamina: Hahaha, vad hemskt men det lät så sött att jag bara måste le!
Stackars lilla Nova som kämpat så!