hej! jag har 4 katter & just nu 18 råttor (5vuxna) katterna är intresserade av de små råttorna, men sitter bara utanför buren och tittar, de har försökt jaga svansar när råttorna är ute ur burarna så det gäller att ha koll om man har katter med  mkt jakt instinkt, men mina råttgrabbar bryr sig inte alls om katterna och springer rakt på dem istället, så då är katterna inte så intresserade längre, den ena katten är livrädd för råttorna och kommer där en så springer hon iväg i full fräs har märkt att ju större råttorna är dessto mindre verkar iaf mina katter bry sig..

Okej, men vad gör dom när råttorna är inne i burarna och klättrar på gallret?

Katter r ju olika:)
Men min systers råttor försöker bita katterna medans katterna försöker ta deras svansar xD

#3 Okej, mina katter är väldigt snälla av sig och går ifrån om jag säger till dom. Men när jag är borta kan jag kanske ha stängd dörr till rummet där jag har råttorna i så att inget händer medans jag är borta och ha öppet när jag är hemma.

#2 de gör inget, ja ibland försöker de nudda svansen med tassen, men efter att en katt somnade på buren och blev biten i örat av råttorna så brukar alla katterna faktiskt hålla sig borta från buren.. men det är ju som #3 säger, alla katter är olika..

#4 Ja bäst att stänga dörren när du inte r hemma, min syrra hade en "snäll" katt och då hade jag eller syrran(ca5år gamla var vi) glömt stänga dörren och syrran kom hem till ett blodbad o_O

Jag har katt och råttor och har alltid haft den kombon. Mina katter blir inga utställningskatter iaf. eftersom man får avdrag på ärr och liknande…

Min yngsta har bara fått komma in i råttrummet under övervakning och det är för att han inte ska bli för skadad om han kommer för nära.

#6 Usch.. ja, även fast man litar på djur så vet man aldrig vad dom kan hitta på när man är borta.

Jag har 3 katter och visst har de i början försökt jäklas med råttorna genom gallret, men de fick snabbt lära sig att det inte var någon bra idé eftersom alla råttor vi haft har varit totalt orädda och gärna biter i katternas tassar, svansar och nosen om de får en chans.

Så här hemma är det inte katterna som jagar råttorna då råttorna är utanför buren utan katterna flyr för att råttorna jagar dem och ska bita i tassarna

Katterna var bara nyfikna i början men fick väl snabbt inse att råttorna kan försvara sig.
Det enda dom har svårt att stå emot ibland är svansarna.

Det är egentligen större risk att mina katter blir skadade än nån råtta.

Men jag tycker inte man bör riskera att något ska hända. Jag litar inte på att mina katter ska fortsätta vara så snälla. Instinkterna kan nog lätt ta över, och det kan gå fort.
Så mina katter är aldrig i närheten när råttorna är ute.

Jag har både katter och råttor här hemma, varav 3 ungkatter. Dom tycker råttorna är jättespännande, och min ena hankatt är jätteförtjust i min dumbohona. Dom har haft närkontakt utanför buren och har blev alldeles till sig, hon var däremot måttligt intresserad och gav honom ett litet nafs i nosen när hon tyckte han blev för kelig.

På det stora hela går det finfint att ha både katter och råttor, jag ser till att inga katter är i rummet när råttorna är ute och springer (och om nån finns i rummet är den under stenhård övervakning från min sida).

Ungkatterna sitter gärna jättenära buren och duttar lite med tassen när en råtta är på lagom avstånd, den kelige hankatten brukar dessutom hoppa upp på burgallret och hänga sig fast ibland för att "komma åt" en råtta som ligger högt upp i buren.
Hittills har inga olyckor skett, vad jag vet om, och jag är heller inte orolig för råttorna, risken är bra mycket större att det är en katt som får ett nafs i tassen eller nosen än att de skulle komma åt och skada råttorna. Det blir mest bara lite kaosigt i buren när katterna är för nära, råttorna fnyser, skuttar runt och visar agg helt enkelt.

Från att vara gamla utekatter som älskade att jaga lärde jag dom att råttor inomhus ska man aldrig röra.. dom har aldrig gjort något och alltid varit snäll med råttorna.. till och med när man råkat haft dålig koll på när dom möts..

Sen är de ju olika från katt till katt..

och dom flesta av mina råttor är väldigt katträdda om dom kommer för nära men dom vänjer sig om katten är några meter bort iallafall. :D

Haft råttor som total dissat katterna och aldrig brytt sig. Men även råttor som blivit rädda och osäkra runt katt.
Sedan haft en jourkatt som var rejält elak och farlig runt allt. Hon gick även på mina illrar det puckot.

Och min egen katt på nu 16år. Är inget att lita på. Men så länge jag är i närheten kan råttor klättra på henne. Men skulle hon vara ensam med dom så tror jag inte att jag skulle lita på henne för fem öre. Ute katt som är en jävel på att jaga möss. Hennes bror har även försökt ge sig på en fiskmås. 
Det ende som skett med dom två under uppsikt är slag mot råttsvans och försök till att naffsa på den. Men även har mysan drämt till en råtta som varit för när gången. Men det utan klorna ute.

Busan jag hade här från kks som jourkatt. Var hemsk. Gick inte till slut så efter ett år fick hon flytta till ett annat jourhem. Hon satt och slog mot gallret. Försökte få tag på råttorna när jag höll dom i famnen.
När en av mina honor med ungar tuggade sönder ett hörn på buren och kom ut. Så fick hon tag på en unge som hon hade ihjäl :-/. Gick även på min fullvuxna katthatande iller som satt inlåst i djur rummet med en grind. Men katten hoppa över. Dock var det katten som fick bett och inte tvärt om. Började ge sig på hunden också i slutet.

Men hon är ende fallet jag känner till av alla katt ägande kompisar osv som varit så hemsk mot andra djur.

Normalt brukar ju även utekatter kunna skilja på byten och husdjur, om man lär dom. Jag tycker nästan att dom är lite bättre på det än dom innekatter jag stött på. Jag hade en utekatt som var så säker med mina gnagare att jag kunde lämna henne med mina möss lösa i rummet utan att hon petade på dom. Utekatterna vi har nu bryr sig inte om råttorna och hamstrarna, ens om jag har dom ute. Har en rymningsbelägen liten hamster som jag mer än en gång hittat någonstans med någon av innekatterna sittandes brevid, fundersamt stirrandes med en "vad ska jag göra nu?" blick i ögonen, medan utekatterna inte ens tittar åt den. Innekatterna däremot, har alltid varit mer på. Den yngsta av dom lägger sig t.o.m. och sover på flickornas bur. Tyvärr är alla dom yngre flickorna rädda för katten. Och dom äldre, kattmördarna som jag kallar dom, har inte orken att jaga bort henne. Men kommer råttorna för nära är det katterna som flyr fältet i alla lägen. Faktum är att t.o.m. hundarna skyr mina råttor… 

Tack för allas svar!