Har ju iofs inte fött upp några råttor, men hade en tjuvparning på mina dvärghamstrar i vintras. Trodde det skulle vara jättesvårt att hitta seriösa köpare, men så illa var det faktiskt inte. Jag sa nej till en som jag tyckte var för kortfattad, hon gav helt enkelt inte mer information är just exakt den som efterfrågades. Kortfattade svar och jag fick inget särskilt trevligt intryck. Det kändes nästan som att hon bara ville få det hela överstökat så hon kunde komma och hämta hamstrarna och slippa ha nått mer med mig att göra. Big no no! Sen var det en tjej som ville köpa pappan också. Hon verkade jättetrevlig och jag fick ett otroligt bra intryck av henne. Men när det blev dags att hämta hamstern så var det hela tiden nånting som stod i vägen. Sen kunde det gå en hel vecka innan hon hörda av sig med ursäkter om varför hon inte kunde denhär gången och varför hon inte hört av sig. Så fortsatte det i nästan en månad innan jag fick nog och sa att har hon inte ens tis att hämta hamstern så har hon inte tid att ha någon hamster heller.

Det är många som har hört av sig om dom 2 kvarvarande ungarna. Men när jag svarar och säger att just dom 2 har väldigt stora krav på sin ägare, att dom måste ha stor bur och mycket motion för att inte bli stressade, då hör man inget mer från dom. Kan inte hjälpa att tycka att kan man inte ge sitt djur det ska man inte ha djur alls, oavsett om det verkligen behöver det eller "inte". 

Jag förstår mig inte på människor nu för tiden.. Skaffar och skaffar men kan aldrig ta hand om.

Har ingen uppfödning, men har varit med om att sälja bland annat kattungar, mm och jag säger nej om jag inte tycker det känns rätt att sälja till en person.

Frågar de varför så säger jag bara att det inte känns riktigt rätt och jag går alltid på känsla.

Jag kan säga nej för massa saker. Olika varje gång.
* tycker inte råttan passar intresserade
* finns ingen "kemi" mellan mig och intresserade.Vilket är viktigt föra tt kunna ställa frågor om hur det går osv.
* Vill inte att råttan avlas på och en person kanske är känd att avla på allt och skita i vad uppfödaren vill.
* Andra osäkerheter utefter vad andra uppfödare varnar om.
* För oseriös i sättet.
* Små barn/yngre, är man får en känsla av att de inte kommer ha råd med veterinär osv och föräldrarna inte hjälper till.
* Kanske hänt något från personens håll som gör en mycket osäker på om man vågar släppa någon råtta dit.
* Lever på ett sätt som gör mig skeptisk till att en råtta verkligen skulle få det bra där.
* Inte har någon råtta sedan innan och vill bara ha en eller inte tänkt på att skaffa två.
* Strular och är skum.

Men viktigaste är att det ska kännas rätt från början. Trots att man gör allt för att solla ut de bra hemmen. Så kommer ändå några hamna på fel plats. Så man försöker få tillbaka dom eller så försvinner de helt :-(

jag har sagt nej då jag var osäker på en som skulle ta över två av mina prasselungar, bad denne att skicka bild på "buren", det var det VÄRSTA, skulle de bo i något lika stoprt ssom ett pringlesrör? jag sa att det inte räckte men det gick inte fram o personen ville inte investera i en större bur…. =(  vissa personer asså….