Det r inte 100% att alla ungarna biter sen. Men bara om dem mrker av att mamman ser dig som ett hot. Öppna buren och låt mamman springa undan, sen låter du ungarna lukta på dig ifred utan mamman. Då kommer em inte känna av mammans stress utan tolkar din lukt på sitt eget stt, förmodligen positivt

Hade för många år sedan en råtthona som fick ungar (14 st överlevande)och första 2-3 veckorna var hon helt rabbiat,anföll så fort jag stack in handen i buren för att fylla på mat, mm.

Men senare då ungarna började springa runt och utforska världen på egen hand blev hon lugnare, slutade anfall och bitas och lät mig pyssla på i buren och pyssla med alla ungarna.

Dock så blev hon aldrig tam utan höll sig på behörigt avstånd från händerna hela tiden. Hon var köpt på djuraffär och visade sig vara dräktig då ungarna föddes bara några dagar efter köpet.

Ungarna blev väldigt trevliga och sociala små busar och bet aldrig varken mig eller hunden jag hade då (en labbetik som behandlade dem som valpar). Så fort jag rörde mig i rummet så kom alla 14 på en gång och ville ut och springa, de sprang lösa i min lägenhet (1:a på 25kvm), klättrade på mig, hunden, gardiner, möbler och allt och lärde sig komma till mig då jag ropade på dem.

Så för att mamman är bitig och ilsk nu så behöver det inte betyda att hon fortsätter vara det när ungarna klarar av att utforska världen själva och det behöver inte heller betyda att ungarna blir bitiga, bara se till att socialisera dem ordentligt så snart de börjat utforska världen omkring sig!

Tack för de fina svaren. Jag ska testa detta och se om hon lugnar sig. Men samtidigt, om hon aldrig blir tam, vad är det för ett liv för henne att endast sitta i sin bur? I vilket fall så ska jag testa, hoppas jag får behålla fingrarna till skillnad från min bror och far.

#3 Hon har ju sina kompisar:) Och jag brukade plocka ut mitt monster med en handduk och släppte ut henne, fast nu tolerar hon att jag tar upp henne

jag hade 5 ohanterliga råttor (hade 1 jag kunde hantera) , dom bet inte hårt men vissa markerade. Körde med att ändå släppa ut dom. Dom hade ju sjklart varandra och dom visade inga tecken på att må dåligt av detta :)

Önskar dig all lycka till med henne och dom små :)

Det går inte. Jag har en lillebror på 2 år med som tycker att råttorna är jätteroliga och om hon biter så släpper hon inte. Min storebror fick slänga med hela armen för att hon skulle släppa och det var blod överallt. Och jag tycker nog inte att något djur förtjänar att leva hela sitt liv i en bur. Det är dessutom ingen överdrivet stor bur hon har. Hon gick ihop med mina två pojkar fram tills jag såg att hon var en hona och dessutom dräktig. Man tager vad man haver, så det blev en liten fågelbur.

(ska självklart spara ihop till en stor så snart jag kan)

En fråga jag ännu inte fått svar på är när ungarna är gamla nog att klara sig utan sin mamma? :/

är det inte 4-5v man separerar dom för dom blir könsmogna?

Ungar kan klara sig utan mamma vid så tidigt som 3 veckor, men det är inte att rekommendera. Vid ungefär 4-4 1/2 vecka brukar man skilja könen åt och då får pojkarna lämna mamma. Så det borde vara en vettig ålder att skilja dom åt.

Tack! Nu lättade en stor sten från mina axlar. Jättesnällt att alla tog sig tid att svara på mina frågor :)