Behöver nog skriva av mig lite där det finns folk som förstår. Den 1 april förlorade jag min sista flicka. Den allra första jag köpte (hon och hennes halvsyster/kusin). Köpte dom tyvärr från skolan så de var svåra att hantera, men hade sätt dom sen dom va nyfödda tills den dag de dog. Blanca den andra blev aldrig ok i hantering. Fick kämpa lite för å få ut henne men sedan fick hon springa ute i sängen å soffan, funkade för henne. Men Katerina ''Trina'' var mammas bebis. Kelade och sprang alltid tillbaka till mamma när något var läskigt.

Men det förändrades när jag skaffa fler råttor. Hon total vägrade när jag skulle hålla henne. Så var det med nästan alla mina råttor, förutom 1.

Under 2010 försvann 5 av mina råttor. Först två i mars, sedan 1 i juni och sedan 2 i oktober.. Men trina var lika frisk som vanligt. Letade efter kompisar åt henne men samma dag som hon blev helt ensam låg hon i min luva (vilket bara det var förvånande) så hörde jag ett ljud väldigt likt min förra råttas rossel. Hjärtat stannade nästan på mig. Ville ju inte förlora henne också.

Bad min kompis lyssna och när han lutade sig fram tystnade det direkt. Det var underligt tänkte ju jag. Men så fort han försvann började det igen och då lyssnade jag noga. Hon knastrade :D, helt underbar känsla.. under alla tid tillsammans hade hon aldrig gjort det. Hon verkade trivas väldigt bra som ensam.. Hon fick vara med mig nästan överallt under den sista tiden. Fick mkt hjälp av er här på RIF (tack så mkt för det).

En dag nafsade hon till mig på hakan och i ren chock satte jag ner henne i sängen men då ville hon in i tröjan igen. Jag fattade inget men hon fick hoppa in igen. Frågade en kompis (som också håller på med råttor) och hon trodde det var ett litet kärleksnafs. Samma sak hände några dagar senare fast i näsan. Var knappt nafs, bara liten beröring med tänderna.

Men sedan fick hon en varböld som sprack, tvättade & tvättade. Samtidigt fick hon en annan böld (tumör?), Exakt samma utseende och ställe som en annan råtta jag fick avliva. Den blev aldrig så stor men samtidigt som varbölden läkte ihop helt försvann den nästan helt. Men kunde bara ana den om man kände. Men sen började varbölden krångla igen och hon fick en till böld på höften. Men den växte inte heller.

Bestämde mig att innan hon ens ska ana att hon mår dåligt ska hon få somna in lugnt och stilla. Hon ska inte få må dåligt för att varbölden inte läker eller att dom andra bölderna växer. Så när hon var 2 år, 4 månader och 17 dagar fick min älskade flicka somna in.

Hon fick somna in på mitt bröst. Hon började buffa (stavning?) på mitt finger och haka, trodde först det var ryckningar men när jag automatiskt (gjorde alltid det) klia henne på huvet så låg hon stilla och slöt ögonen en liten stund, sedan kröp hon in under tröjan och la sig på axeln med nosen mot halsen och gosade in sig där.

Vi fann varandra när du kom hit och fann varandra igen när du blev gammal.

<3 Min älskade Katerina  R.I.P 15/11/08 - 1/4/11

Kommer sakna dig nu och för evigt <3

Även om jag inte har några råttor kvar kommer jag fortsätta hänga kvar här på RIF , så lätt blir ni inte av mig ;P

KOmmer sjklart skaffa flera råttor i framtiden, men vill låta allt sjunka in och ha en paus från dessa underbara djur.
Tack för att ni finns här när man behöver råd