Till slut måste man inse att livet har sin gång och det är inte alltid rätt men det är bara så det är även om det suger.

Om den andra damen är gammal och har en växande tumör, och därmed inte så jättelångt kvar, så känns det kanske inte som att det är läge att finna henne nytt sällskap i alla fall. Likaså är fallet om det är den bakbenssvaga som överlever sin kompis.

Det känns som att alternativen du har är att låta henne få vandra vidare tillsammans med sin kompis eller ha kvar henne som ensamråtta tills det är dags för henne med. En ensamråtta kräver dock mycket tid och uppmärksamhet, kan du inte ge henne detta så är det nog bäst om hon får gå tillsammans med sin kompis.

Att utsätta en äldre dam för flytt, introducering med mera kan bli mer än dom klarar av.

Medans dom ännu är kvar kan du se till att handikappsanpassa så mycket som möjligt så den bakbenssvaga inte behöver klättra etc. Finns det risk för fall så sätt upp tex en hängmatta som "skyddsnät" etc. Lättåtkomliga matskålar och vattenflaskor.

Tack för svaren. Det är skönt med stöd i detta jobbiga…

Tror inte heller hon klarar en flytt i ärlighetens namn, känns bara taskigt att utsätta henne för stressen som en ny flock innebär. Dessutom är det inte särskilt schysst mot den som får ta hand om henne när hon är så gammal…

Brukar det inte vara så långt kvar när de blir svaga i bakbenen eller kan hon ha ett bra liv ett litet tag till? Tycker så synd om henne att hon inte kan klättra upp till sina favoritplatser mer :(

Det är helt olika hur länge dom är kvar efter att bakbenen lagt av. Min erfarenhet är dock att det inte handlar om så jättejättemånga veckor, det beror även en hel del på hur pass mycket man har möjlighet att handikappsanpassa.

Jag hade en hane som vid 2,5 års ålder tappade bakbenen helt och hållet i princip. Han bodde då på heltid i min och sambons säng, med en bur, utan båttenlåda så han behövde inte klättra för att ta sig ut och in i buren genom luckan, på nattygsbordet som var i samma höjd som sängen. Han var sällan i buren mer än för att äta och dricka och han drog sig fram på frambenen. Han var väldigt pigg och aktiv i övrigt, han nästan sprang på frambenen, så jag såg ingen anledning till att ta bort honom. Han fanns kvar hos oss i ytterligare tre månader ungefär innan han fick andningsbesvär.

Det är ju inte heller bara bakbenssvagheten utan man får hålla koll på hur råttan mår i övrigt. Vissa kan ju bli väldigt negativt påverkade rent psykiskt av att inte ha bakbenen med sig och inte kunna röra sig som förr. Att dom "tunnar ut" i samband med att dom tappar bakbenen är oftast inte att dom egentligen tappar kroppfett utan att det helt enkelt är musklerna i bakkroppen som förtvinar.

Du får försöka flytta ner favoritplatserna, helt enkelt. :)

Du får jättegärna skicka PM om du vill diskutera saken vidare. Jag har haft endel som blivit gamla och bakbenssvaga här hemma så viss erfarenhet har jag på området.

Jag får se nu i helgen hur hon verkar ta det här, ifall hon verkar deppig. Hon har inte tappat hela bakbenen än men de är tydligt svaga, hon kan klättra upp (med viss svårighet) men inte ta sig ner på ett bra sätt igen. Satt och tittade på henne nu och hon försökte klia sig med baktassen men det fanns ingen kraft i den. De hänger inte riktigt med normalt heller när hon ska gå.

Ska i alla fall försöka göra det mer trevligt för henne på botten. Än så länge har hon ju mat, vatten, toalådan och ett hus hon gillar. Ska nog plocka ner hennes favvohylla med så att hon kan komma en liten bit upp utan att slå sig om hon ramlar.