Jag hade 2 katter förut, de hade aldrig sett råttor i hela sitt liv innan då de var inne katter, skaffade råttor, 2 st, katterna brydde sig inte så mkt om dom när råttorna var i buren, men när råttorna var utanför buren så blev katterna lite nyfikna, de skadade inte råttorna, jag hade superkoll på dem hela tiden.

katterna var snarare rädda för råttorna XD
Ena råttan jagade katterna XD haha det var sjukt kul att se.

Dock blev ena råttan vääldigt rädd första gången den fick se en katt, antagligen instinkt, det vet att katter är farliga..

han blev super rädd, hoppade ner från mitt knä å sprang å gömde sig under tvbänken på 1 sekund.. vägrade komma ut därifrån på en kvart, var tvungen att ta ut honom, han vägrade röra sig å verkade vara i chock, det var väldigt obehagligt /

Jag hade fem katter när jag fick hem mina förra råttor.(Tyvärr lever ingen av dem längre)

Katterna var förståss nyfikna i början och var mycket runt voljären som jag hade till råttorna.Men efter några nyp i kattnosarna så avtog katternas intresse.Men däremot så var råttorna väldigt nyfikna på katterna.Särskillt råttan "Festis" som i mina ögon var ledare i voljären.Hon satt som klistrad vid närmaste sida av voljären där katterna befann sig.Och hon stannade där tills katterna lämnade rummet.Jag vågade inte låta henne lukta på mina katter när hon var lös, för jag är övertygad om att hon även då skulle kunna nypa till katterna riktigt rejält.

De andra råttorna visade inte samma intresse för katterna och var lite mer skygga för katterna när de var lösa ute i lägenheten.Naturligtvis befann jag mig alltid i närheten och bevakade råttorna när de var lösa.Katter kan ju dock ta en råtta.

Mina katter är intresserade av vad råttorna gör men det är mest för att vara helt övertygade om att råttorna inte kommer för nära.

Råttorna anser att katter är äckliga kräk som ska dödas vid första bästa tillfälle… eller iaf. få katten att tro det.

Mina råttor har knappt reagerat på det faktum att det finns katter här annat än när dom möts på plana ytor, då är det bara för katten att gömma sig kvickt.

Hittade lite intressanta fakta ang katter o råttor.. råttor ska ju vara naturligt rädda för katter, men en parasit (toxoplasma) gör så att råttans naturlig rädsla försvinner. Länkar..

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=1295849

En annan från wikopedia..

http://sv.wikipedia.org/wiki/Toxoplasma_gondii

skrev ett långt inlägg sen låste sig explorer :-(  kortar av det lite.

Jag har alltid haft katter och råttor samtidigt. För en 12 år sedan när jag höll på med råttor som mest hade jag runt 12 vuxna råttor och 3 burar stod i vårat stora kök. Jag hade 2 bondkatter som fick gå ut och in som de ville. Det fungerarde jättebra med råttor och katter ihop. De brydde sig inte så mycket om varandra. Var och en sköter sitt :-) De var lite nyfikna när de sprang runt i soffan, då kunde katterna sitta på soffkanten och titta på dem. Någon gång tassa på filten om det rörde sig kul därunder. Mina råttor rymde även någon gång och sprang runt på golvet när jag kom hem, katterna hade inte ha rört dem någonting.(fast de fångar möss så fort en sådan kom in i huset)

  2 gånger hände det olyckor. Det var när en katt blev för nyfiken och stoppade in nosen för att lukta i buren, en råtta bet rakt igenom nosen på katten, den katten stoppade inte in någon nos mera. Och en gång när en katt hoppade upp på buren och gick omkring där, då blev hon biten i tassen, den katten gick inte mera på burar.

2 av råttorna var rädda för katter när de var små, råttorna fick panik och flög ur armarna på mig ner på golvet. Men det växte bort sen.

Nu har jag 2 cornish rex katter och 3 rått tjejer, det går bra, den ena råttan lite blyg än och gömmer sig gärna innanför tröjan när katten sätter sig och tittar på dem i soffan.

Så min erfarenhet i 15 år med många råttor och 7 olika katter  har varit bara positivt. Men det kanske finns katter som är väldigt "på råttor, men har inte stött på någon sådan än.

skickar med en bild jag tog igår kväll via webcam. :-)

en till

Det är litet konstigt det där med katt och råtta.. Även om jag tror att mina råttor är vana vid katten, de kan vara ute och springa medans katten går fritt och bryr sig inte alls medans andra gånger kan de verkligen bli skrämda. Detta brukar dock utlösas av någon råtta som är ny och inte van vid katten, då sänder den ut ett alarm om fara och alla råttor rör sig snabbt upp i buren och fryser till. Jag gissar på att denna reaktion, att frysa, bli totalt stilla, är en överlevnadsinstinkt som sitter i. Det är inte ofta jag ser den men har varit med om det några gånger.

Hannarna reagerar inte så, kan bero på att den flocken består mest av granathensråttor och är äldre än honorna, har inte haft lika mycket ruljans där på ett tag som hos honorna. Det var inte länge sedan honorna reagerade så som jag försöker beskriva, tror det kan ha varit för några veckor sedan i januari de gjorde det. Det som utlöste det var en hona som inte bott här allt för lång tid och som verkar ha någon form av kommunikationsstörning. Inte så att hon verkar vara udda men har märkt att hon är litet avvaktande i vissa situationer och har inte kontroll på alla former av kommunikation en råtta kan föra. Detta märks inte av i flocken och hennes samspel med andra råttorna då hon är fullt accepterad och har inte någon lägre rang än de andra.

Jag har dock märkt att jag kan lugna ner mina råttor när de fryser, för ja, fryser är ett bra ord att använda. I och med att jag har sett reaktionen är jag i rummet, annars hinner man inte se det och uppfatta vad som händer, och kan prata lugnt med mina råttor och bete mig som vanligt för då tror de att det är lugnt och allt är som vanligt. Jag tror efter mina egna erfarenheter att råttorna läser av mig som människa väldigt väl och om man har en bra kontakt med sina djur litar de på en och det man utsänder.

Det händer att de någon gång har blivit skrämda när jag har haft uppe dem eller haft med några i soffan. Oftast beror det dock på att de blivit skrämda av en snabb rörelse som katten har gjort. Min katt har kunnat vara med under hela tiden men sedan hoppar hon kanske snabbt ner från sin möbel eller upp på dem och då reagerar de på både rörelsen och ljudet. Detta händer oftast de yngre som inte är lika vana vid ljud och rörelser iht. De kan ju reagera så vid allt som är nytt…

Jag vet inte alls om det jag försöker förklara och beskriva kommer fram på det vis jag menar men om det är något man undrar eller som jag vill vidareutveckla så säg till.

Om det inte framkom så fryser honorna när de är i buren, inte när de är ute. Frysningen har jag endast sett ske i buren. Om de är ute och blir skrämda gömmer de sig hos mig, i mitt hår, innanför tröjan eller på något sätt där jag skyddar dem, eller om de är ute och rör på sig fritt springer de till närmsta gömställe. När de är ute kan det vara någon eller ett par stycken som reagerar snabbt och gömmer sig, det rasslar till, men lockas fram ganska snabbt igen av tycker för att röra på sig och upptäcka. Jag behöver alltså allt som oftast inte gå in och "stötta" dem i situationen när de är ute och rör på sig.

Jag har haft någon som reagerat litet mer på katten och som det har tagit längre tid att bli van vid den. De är litet mer spända när de är ute och rör på sig, vågar inte slappna av och undersöka lika mycket. Det tar längre tid för dem att beta av utrymmet som de får vistas på och tar framstegen litet långsammare. (framsteg som att flytta fram den linje och det område de checkar av) De kan även känna ett större behov av att sitta på en och gömmer sig snabbare innanför tröjjan om något händer runt om.

Alla mina 5 råttor har varit ovana med katt när de kom till mig och alla har varit mer elle mindre rädda.

Nu kan jag säga att det är väldigt individuellt. " av mina råttor bryr sig inte det minsta om katterna längre, 1 bryr sig inte så länge dom inte kommer för nära buren. Kommer en katt för nära så försöker råttan naffsa genom gallret på katten.

MEn 2 av mina råttor är fortfarande väldigt nervösa när katten ens går förbi. Mans er att dom tycker att det är jobbigt, men jag ser endå att det blir lite bättre för varje dag.

Det är jätte svårt att säga hur det kommer gå med en råtta som inte är van vid katt, då alla mina  reagerat olika och tagit olika lång tid på sig.

En av dem som fotfarande är rädd har bott här sen hösten 09, en annan råtta som inte bryr sig om katter längre har bara bott här sen januari 10.

Jag åker ju till svärmor lite då och då, där ar hon ju 5 katter och en hund.. Gubbarna skiter fullkomligt i katterna det är snarare hunden som ska hållas koll på. Katterna framstår inte som något hot antar jag, de brukar nosa när en katt kommer in i rummet men efter att par minuter så ignoreras dem. Nya bebbar brukar bli lite oroliga första tiden, men det släpper troligtvis snabbare eftersom de ser hur de äldre uppför sig.

Annars är det individuellt, Pussie hatade katter och hundar men å andra sidan så ogillade han allt som var större än han sj. Vasstand gillar inte hundar så mycket men ignorerar katter. Man ser på hans kroppspråk att han är avvaktande, han stelnar till och spejar tills han har kontroll på situationen. Jag kan mycket väl tänka mig att råttor som inte är säkra på sig själva och synnerligen unga djur kan bli totalt förstörda av stressen av att vara nära en katt eller hund, men samtidigt så bör de vänja sig för eller senare.

min medägare var jourhem åt en 12 år gammal innekatt…

och han tittade inte ens å råttornas håll, och brydde sej inte ens om dem om de var nära honom…under ca 6 mån tid…

men så en kväll hade en av honorna brutit sej ut ur buren, och vi hittade henne död på golvet :(

det krävs så lite för att frestelsen ska bli för stor för en katt som ser sin chans

Vi har fyra katter, och råttorna bryr sig inte alls om dem, det har de aldrig gjort. Katterna vill helst inte vara i närheten av råttorna, eftersom råttorna gärna drar katterna i öronen.

MIn katt (som alltid har jagat och sånt) brygge sig knappt om dom. Han va lite nyfiken på dom men råttorna brydde sig knappt..förutom fanny som ALLTID ska ''boxa'' till alla andra djur som närmar sig buren..

När jag hade dom ute såg man att katten va lite sugen på att jaga men råttorna brydde sig inte ett dugg :P

när jag bodde hemma hos mina föräldrar så hade vi ju en katt och en hund.
Mina råttor var jätteskraja för katten. Gick han in i rummet sprang båda råttorna så högt upp de kunde i voljären och satt bara och spejade. Gick jag runt med dem innanför tröjan här nere och de fick syn på katten så tog de nästintill aldrig bort blicken från katten. (Förutom lova som är en tuffing gällande allt.)
Det märktes verkligen hur skraja de blev så jag försökte så gott det gick att hålla dem på avstånd från varandra helt och hållet, inte ens i synhåll.
Katten såg minst sagt intresserad ut när han fick se dem, fast brydde sig inte alls om dem när de var i buren, konstigt nog. Men jag litade aldrig på honom så jag lät de aldrig springa löst i närheten av varandra. Har en bondkatt som kommit hem med både det ena och det andra vid tidigare tillfällen.

Så mina råttor gillar inte katter. Kommer nog aldrig vänja sig vid det heller då jag numera inte har någon i min lägenhet. Planerar inte att skaffa heller.

Däremot så upptäckte jag nu i veckan att mina råttor och mina föräldrars hund fungerar bra ihop. Hade hemma hunden några dagar i lägenheten och det var första gången han fick se råttorna i buren (hunden vågar inte gå i trappor så han har aldrig tidigare sett råttorna förutom när de varit i min tröja). De var sjukt intresserade av varandra och satt och nosade på varandra genom gallret, inte direkt märkbart skraja någon av dom. Tills min ena råtta försökte känna lite på nosen på min hund, och antagligen rev till honom lite, då fick han lite mer respekt för dom.

Jag skulle faktiskt gissa på att min hund såg råttorna lite som hundvalpar, han betedde sig precis på samma sett mot dom som han gör mot hundvalpar. Pratar fånigt, viftar på svansen och så.

Och råttorna var inte arga på honom, var nog inte med avsikt att riva lite på nosen, han började ju inte blöda eller något sånt.

Så här hemma har det varit hund, ja, katt, nej.

Vi hade 2 katter och skaffade sedan våra första råttor, Inget problem alls. De råttorna dog och vi skaffade fyra nya, Där hände det lite grejer. 1 råtta blev av med svanstippen, men inget annat.

Sedan kom hunden och då gick katterna aldrig in i mitt rum där råttorna var. Nu har vi däremot problem med Hund och råttor, då våra hundar (border terrier) som gärna vill äta råttorna >.<

Tack för alla svar!!!! läser som en tok.. Råttan det handlar om sitter fryst i buren på gallret men fungerar lite bättre ute även om hon tydligen söker skydd innanför tröjan på sin ägare. Men enligt rapport vågar hon inte gå till vattenflaska eller mat själv och rör sig inte "smärtfritt i buren"

Lägenheten är en 2a och katten har bott där länge (tror jag iaf) så jag gissar att den luktar katt helt enkelt.

Men fortsätt gärna skriva hur era råttor reagerat om de blivit rädda. Jag har själv sett detta beteende på en del små bebisar i flock, sådana som flyttat in i stor flock och learning the ropes sas. Men jag vill hålla alla möjligheter öppna, igår provade ägaren att låta råttan "hälsa" på katten och den reagerade starkt så jag lutar åt katt teorin, eller om inte annat väldigt mycket på samma gång, lååång resa, ny miljö, katt mm.

Normalt sett skulle jag inte reagera så mycket på en sån här sak eftersom råttan nyss flyttat 2 ggr varav en resa var en heldag ner i Sverige och första tanken var just res skadad, men i just det här fallet är det lite speciellt.

här har det varit olika. mina katter på gotland som mina första råttor fått träffa. där gick det skit. katten lite sur men råttan lade sig mellan benen på katten.
ca 1 år sedan och lite mer så gick jag med i kks och tog en jourkatt. bodde i min garderog första veckan. sedan började det gå åt skogen. halva skaran råttor visade stora tecken på räddsla och stress när katten var i närheten.
satt på ett hyllplan högst upp längst in i hörnet och tryckte. kom katten för nära den sidan  sprang de fort som satan till nästa. sedan var det ett gäng som nyfikna nosade samt försökte bita katten i tassarna de få gånger hon var dum och hoppade upp på ena buren.

Mina första råttor, Sizzla och Klara var livrädda för katter. Jag brukade byta kläder när jag hade varit hemma hos mamma och pappa och lekt med deras katter, annars blev råttorna bara jättepipiga och vägrade gå ut ur buren. De var supermjuka, glada och sällskapliga annars..

Matilda var inte alls rädd för katter. Hon gillade nästan katter mer än hundar, eftersom katter inte är lika gåpåiga. Men hundar som var stillsamma gillade hon väldigt mycket och ville gärna klättra på dem och så. :P

Sovie, Siri och Kiwi är ganska rädda för kattlukt men inte dörädda, det går liksom över efter ett par dagar. Syrran har haft katter hemma hos sig och då fick vi prova.

Jag tror att vissa råttor kan vänja sig vid att leva under samma tak som en katt medan andra inte kan.

Har man katt och råttor så tror jag ändå det kan vara bra om råttorna har en chans att slippa ha katten omkring knuten hela tiden. Man kanske kan ha råttorna i ett rum där katterna inte går, t.ex. Fast det är ju som sagt olika från individ till individ och vissa kan vänja sig medan andra inte kan.

http://www.youtube.com/watch?v=D85yrIgA4Nk

Majoriteten av mina råttor har inte varit ett dugg rädda för katterna, i viss fall har det varit tvärtom, hade en råtta som jagade katten Katterna har inte brytt sig om råttorna heller, förutom när de var små och potentiella leksaker, men de vuxna råttorna har de aldrig försökt leka med. Hade däremot två råttor som var fd försöksdjur och de var livrädda för katten, har aldrig sett något liknande. Alice och Jonna kommer bra överens som du ser

#20 underbart kort!

#21 Nej men gud! Jag brukar inte skriva positiva ting på alla kort som läggs upp men detta var ju helt underbart att se. Vad det värmde i mitt hjärta, mina favoritdjur tillsammans.. Att katten tvättar råttan betyder ju att den ser den som en frände. Som sagt, underbart! och att du har fått en så fin bild på det.

De flesta av mina råttor är inte heller rädda för katten. Katten har ju kattmöbler inne i råttrummet också då hon (katten) blir så svartsjuk på råttorna när jag är där inne för länge. Hon skall vara där jag är.. typ jämnt med undantag när hon sover.

Katten tycker inte om att råttorna klättrar på henne, hon brukar lägga sig på någon av sina möbler eller hoppa upp på något annat för att slippa dem. Någon gång har katten gjort "busattacker" mot råttorna, hon vill så gärna busa med dem ibland, men kommer på sig precis innan hon skall peta till råttan och ser på mig med ledsna och bedjande ögon. Som för att säga; förlåt matte, jag vet att jag inte får göra så. Jag tror att katten helt enkelt förstått att de ingår i hemmet, råttorna, och bryr sig allt som oftast inte om dem. Hon kan ju vara i annat rum när de är ute.. Men, som sagt, när jag är med dem där inne för lång tid kommer alltid katten till slut.

Två gånger har det hänt att katten visat var råttorna har varit efter att de har rymt ur sin bur om natten. Hon har markerat som en spårhund, sitter bredvid och visar utan att göra någon form av ansats eller anfall mot dem. Det var som att fånga min uppmärksamhet att de var ute och att de var bakom bokhyllan, att de behövde komma in för att få mat och vatten. Den ena gången kommer jag så väl ihåg för det var så sött, hon sprang verkligen och hämtade mig och sedan satte sig där råttorna var.. Rart av min numera äldre katt.

Nu visar det sig att båda mina honor är livrädda för min honkatt på snart 4 år. Och det verkar vara känsliga bara utav lukten. Kollat över dem extra noga igårkväll och nu idag och man ser tydligt hur de blir helt paralyserade och andas som tokar så fort katten bara går lugnt in här i storarummet.

Var iväg 4 tim idag på eftermiddagen och när jag kom hem var ena hängmattan helt nerkissad.. luktade fruktansvärt och ändå var toaletten precis under den.. men jag misstänker att de inte vågat gå ner på toan just ifall eller om katten varit i närheten.

Och min katt är van vid att få gå runt i hela lägenheten och stänger inga dörrar alls, får knappt stänga toalettdörren för henne då hon börjar bli gnällig och skäller som bara den.

När båda råttorna visar detta beteende, vilket har verkat vara hela tiden men i olika grader, så varken äter eller dricker dem, de blir så pass rädda. Den ena honan äter och dricker någon gång ibland och då är inte katten i närheten alls, men ändå rädd. Andra honråttan varken dricker eller äter alls ofta längre, man får liksom lägga allt inpå dem för att få i dem maten nu, medans de innan gick rätt bra och de både åt och drack helt okej.

Så just nu känner jag mig kluven och tycker så synd om råttorna som bara ligger på samma ställe hela tiden, kissar ner sig, äter eller dricker inte när och som dem ska och ut ur buren kommer de absolut inte självmant om katten ens är i närheten.

Låt flickorna fara tillbaka till sina uppfödare igen. Bevisligen så går det inte.

Är du förresten helt säker på att katten inte gör något när du är borta? Hoppar på buren ect.?

.

Jag har hittat en video som i alla fall visar att visa katter och råttor passar väldigt bra ihop

http://www.youtube.com/watch?v=7ikm3o5hDks

#24 Jag har smsat båda uppfödarna och tyvärr inte fått svar, men skrev ganska sent och så är ju utställningen i morgon, så får hoppas på svar under morgondagen.

Jag städade buren rent och allt idag innan och nu när jag och sambon var iväg på en timmes promenad och kom hem från friska luften och in så stank det kiss… och jag har ändå då haft hamstrar över 4 st en gång och inte ens då stank det såhär fruktansvärt som det gör nu här hemma.

Och det jobbiga just med urinet för min del är pga min hudsjukdom och min allergi mot björk/pollen, så har jag lättare att utveckla allergi emot ett djur som inte är någorlunda rumsrent, eftersom urinet är allergiframkallande, så nu kändes det jättejobbigt att komma in och känna denna stanken.

Rädsla ligger i hela lägenheten känns det som, inget som jag vill utsätta små råttor för!

Finns det inget sätt att stänga ute katten från råttorna? För om dom är så skräckslagna så kan jag lova att kisse inte är oskyldig.

Vi fick en räddningskatt för någon vecka sen. Den första tiden hade vi katten i badrummet för den var allt för rädd för hunden för att kunna vara i resten av huset. Nu är hon med oss och finner råttorna väldigt intressanta. Hon sitter på golvet framför buren och glor på dem, och ibland ställer hon sig på bakbenen för att se bättre.
Dock tycker hon att gerbilerna är myycket mer intressanta :p

Well, katten har inte gjort något åt vare sig råttorna eller gerbilerna. Hon tittar bara på dem. Dock märkte jag att de två första dygnen var råttorna alldeles tysta och de drack knappt inget, det fanns mat kvar i skålarna på morgonen osv. Så de var ju helt klart rädda för katten. Och så satt de så högt upp de kunde komma i buren, på varann :p

Nu bryr de sig inte längre, bara om katten försöker klättra på buren. Jag tror det är en fråga om att vänja sig :) så länge som katten inte gör dem illa förståss. Jag tror vår lilla misse finner dem intressanta när de är inne i buren men så är hon rädd för dem när man tar ut dem, då springer hon iväg..

Jag hade tre katter innan jag skaffade råttor, både katterna och råttorna tog varandra rätt bra, men skulle aldrig låta dem vara tillsammans utanför buren.

Ingen av mina katter har gjort mina råttor något, någonsin… snarare tvärtom.

Dock så verkar det som om denna kisse kanske inte är fullt så oskyldig som matte vill tro.

Inget att göra åt egentligen…annat än att spraya henne när hon kommer i närheten av buren. Varenda gång hon kommer i närheten av buren.. alltid. Stäng dörren så att råttorna får vara ifred. Tvätta händerna efter att du gosat katten om du ska gosa råttorna.

Lite gammal tråd men slänger in ett inlägg ändå då jag precis fått hem råttor i ett kattbebott hem.

Jag och katterna har bott i denna lght i ett år, för ngn vecka sedan fick jag hem tre råttflickor. Rubie är yngst, de andra är praktiskt taget vuxna.
De är väldigt nervösa och jag är orolig för att de inte mår bra. De är sedan tidigare hem van hund och iller om jag förstått rätt. (hämtade dem hos Zickan).
De håller till i övre delen av voljären så har ställt mat och satt vattenflaskan där så de ska komma åt de. De bajsar i lådan men kissar där de sover men de verkar bara vara en dum vana från deras håll. Men de är nervösa som attans. Tänkt att de behöver tid. De blev en lång resa hem för dem, togs ifrån sin flock, kom till ett heeelt nytt hem där de inte fanns en gnutta råttlukt, plus kattlukten.
Katterna däremot var lite nyfikna i början men nu bryr de sig inte längre. De kan kika ibland men inge mer. De har erfarenhet av råttor sedan tidigare och den ena katten var rädd för dem.

Just nu går det alltså inte bra men då har de inte gått så lång tid än. Åker jag hemifrån så stänger jag dörren till råttorna så inte kattern gör ngt när inte jag ser. Även bra ifall råttorna av ngn anledning skulle rymma. Tar ut råttorna när katterna är ute och är det inne dag för katterna så stänger jag rummet där jag tar ut råttorna. Lämnar de alltså inte tillsammans utanför buren då jag hellre tar de säkra före de orsäkra.

Mina tidigare råttor brydde sig inte värst mycket om katterna, flickorna försvarade buren men var säkra när de var ute och sprang. Men som sagt, katterna var då inte lösa tsm med dem.
Pojkarna, elr ja, den ena var helt orädd för katterna, den andra var livrädd men då endast om katten var i närheten. De kunde få hälsa på varandra för att få vara medvetna om varandra men det var under strikt uppsikt.

Får hålla tummarna för att dessa flickor tuffar upp sig lite och förstår att katterna inte är ngt att bry sig om. De är inge panikfly attacker men de är märkbart nervösa. Verkar som de finns chans för att de vänjer sig och jag hoppas på de :)

jag skulle inte flytta upp mat och vatten i buren, utan succesivt flytta ner det en bit, så råttorna vågar hålla sig längre ner i buren också. Sen kommer det nog, precis som du sa, ta lite tid innan de vant sig. Lycka till med tjejerna :)

Tack tack :)
Ja jag tänkte något sådant jag också :) Tänkte precis i början var det ju bra att de verkligen fick i sig mat och vatten. Hoppas verkligen att det bara är vanesak :)
Är så rädd för att göra ngt fel :)

Det kommer nog gå bra ska du se :) Har du några frågor så är det bara att fråga på :D

Det gör jag :D Älskar iFokus och folket här är underbara ^^
Håller tummarna nu för tjejerna, hade ut dem idag och idag gick de bra. Brukar dyka upp ngn dag ibland som de går bra, elr ja, bättre iaf :)