Jag har avlivat två helt fysiskt friska råttor, två bröder. De "drabbades" av aggression och blev som galna, mot mig och sina burkamrater. Sådana råttor kan man tyvärr inte göra något åt, och de själva mår ju inte bra att ständigt vara "rädd" och på sin vakt.

Så då tog jag den tunga beslutet.

Precis sådant som jag undrar om.

Men lite mer specifikt, hur beteede dem sig? Mot dig, andra råttor, vid plötsliga djur mm.

jag skulle nog inte avliva en frisk råtta även om den va aggressiv.

Det var en olycklig kull, många drabbades av detta. Efter rådgivning av min uppfödare och många andra råttägare så kom vi fram till att det var bäst att de fick somna in.

De var allmänt hoppiga och nervösa, även fast jag hanterade dem dagligen precis som alla andra mina råttor som var hur goa som helst. En för häftig rörelse som gjorde dem osäkra så högg de, inte bet - högg. Buren fick jag inte komma i närheten av, de skyddade den med all sin makt.

Det började som smågnabb i buren om nätterna men upptäckte till sist att en del av de andra råttorna hade rejäla köttsår under pälsen.. Blev ett riktigt blodvite en gång och bytte genast dem i en separat bur.

Jag var rädd. Jag vågade inte sticka in handen och ge dem mat ibland.. Vissa gånger utanför buren betedde de sig normalt, men ibland sa det bara TJOFF så var de helt utom sig.

Jag kan inte ha råttor som hugger mig och andra råttor, så enkelt är det.

Måste tillägga att ena brodern (han som var värst) bråkade även tillsist på sin kullbror som fick stora öppna sår. Så han fick sitta ensam.

#3 Vill inte provocera, men undrar hur du skulle göra med en råtta som attackerar andra råttor, som den gått i flock med ett tag, även nya småbäbis råttor, samt att den hugger dig, tycker inte om att bli rörd om man väl lyckas med det?

Har du hellre den råttan själv i resterande utav dess liv? Hur hanterar man visitering, fodring mm då, förslagsvis?

#6 har aldrig hamnat i det situationen, men då skulle råttan få va själv.

En råtta som inte fungerar i flock har väl något litet fel i huvudet? Eller ja, något måste ha blivit fel?

Jag skulle avliva en råtta om det inte fanns en annan utväg. Sitta själv, ja visst, men råttan kanske inte mår så bra av det heller? Men fungerar den att sitta ensam så äre väl bra att låta den göra det. Allt beror väl från individ till individ.

Jag skulle också avliva en aggressiv råtta, om det inte funkar varken som ensam råtta eller i en flock varför ska man ha den kvar? man har ju inte kvar en folkilsken hund heller.

annars kan jag inte tänka mig andra saker som gör att jag skulle vilja avliva en fysiskt frisk råtta. Det mesta går ju arbeta med eller?

#9 har en råtta som är aggressiv, bara mot människor dock, men jag skulle inte avliva henne även om hon inte funkade med andra råttor, eftersom jag älskar henne, aggressiv eller inte.

Men om råttor är flockdjur, vist finns det ju undantag, men Kan man i sin ägarroll se hurvida råttan trivs själv eller inte?

#10 Jag skulle inte ha kvar en sådan råtta, råttor är flockdjur och sitta ensammen resten av sitt liv utan råttkompis ELLER en mänsklig kompis skulle bara kännas snett.

Angående det här med agressiva råttor så har jag två som sitter ensamma för att de blev dominanta/agressiva mot sina burkompisar. Visst har det funkat, men jag har också märkt att efter hand som tiden gått så blir de deppigare hela tiden nästan. De har verkligen jättetråkigt hela dagarna och oavsett hur lång tid man har dem ute varje dag så verkar det liksom aldrig räcka.

De har suttit själva i drygt ett halvår nu och nu börjar jag känna att det är dags för dem att slippa, så på måndag ska de få somna in och jag kan säga så här att jag kommer aldrig sätta en råtta ensam igen. Visst funkar det en tid, men de mår bättre av att få somna in har jag märkt. Och även om de är till synes friska fysiskt så är de ju faktiskt inte helt friska psysiskt så man ska inte behöva känna att man avlivar en "helt frisk" råtta, för det gör man ju inte på ett vis.

Att ha ensamråttor har i alla fall för mig inneburit ett ständigt dåligt samvete, just för att man som människa faktiskt inte kan ge dem det sällskap som de egentligen behöver.

Så med denna erfarenheten som jag fått så vill jag bara säga att sitt aldrig på ett forum och säg att ni aldrig skulle avlivat en agressiv råtta utan att ni hellre skulle ha satt den ensam, för kanske upptäcker ni precis som jag gjort att avlivning faktiskt är det mest humana.

Nu ska jag ju sluta med råttor, men när och om jag börjar igen och jag råkar ut för en dominant/agressiv råtta så kommer jag att åka till vet och avliva utan att tveka. Visst känns det förbannat surt, men jag vet ju nu att det är det snällaste man kan göra, för råttans skull.

#10 Man måste dra gränsen för vad som är egoism någonstans. Behåller du en råtta för att DU älskar henne så är det faktiskt ren och skär egoism att behålla den i livet. Man får aldrig låta sina känslor styra över vad som är det bästa för råttan, något som kan vara otroligt svårt.

Och det kommer göra precis lika ont att ta bort henne när du verkligen måste av andra anledningar eller om hon självdör, som det kommer göra att ta bort henne pga agressivitet.

En råtta som är aggressiv mot både andra råttor och människor är inte frisk så  den råttan kan tas ur diskussionen.

Hade två omplaceringsbröder. hur goa som helst. men den ena gick inte ihop med andra råttor.

När hans bror blev så pass sjuk att han var tvungen att avlivas så fick han följa med för han hade aldrig blivit lycklig som ensamråtta. Och ja, jag hade försökt introducera bebisar till honom men om råttan ser ut som en igelkott vid bara lukten av annan råtta då är det inte värt att chansa.

#14 det är inte bara för att jag älskar henne, jag tycker inte att aggressivitet är en anledning till avlivning, speciellt när hon inte är aggressiv mot råttor. Jag har själv valt att skaffa råttan och då får jag leva med hur hon är.

#16 Det förstår jag helt ut! Att har du valt att skaffa henne så står du för konsekvenserna. Visste du att hon var aggressiv? Elelr uppkom det senare?

För att få klart i saken… Vad anser du som aggressivitet egentligen? Hur är din råtta?

#17 jag visste att hon inte var tam när jag fick henne, och enligt den förra ägaren bet hon inte. Hon har bitit mig, min syster och hennes kompisar och min hund, alltså alla som kommit nära henne. Hon bits när man ska ta upp henne, genom gallret, när man ska ge mat, när man klappar henne och när hon är ute så springer hon ibland fram till mig och biter. Jag upplever inte att hon är rädd, utan att hon helt enkelt inte gillar människor av någon anledning.

Nu är jag nästintill helt grön när det gäller råttisar, men jag tycker att det viktigaste kriteriet för en råtta är att h*n ska kunna gå ihop med minst en råttkompis - som sagt tidigare är råttor flockdjur, och det är definitivt skillnad på en råtta som inte är social och en råtta som är aggressiv mot andra råttor.

Nu är det visserligen lite att jämföra äpplen och päron när man jämför hundar och råttor (men jag kan dem lite bättre iallafall), men en hund som inte vill umgås med andra hundar är fullkomligt frisk - men attackerar den, då är det någonting fel.

Edit* Däremot är jag inte så kinkig att en råtta inte får vara aggressiv mot en människa, det kan finnas många anledningar till att sådant händer… En råtta är farligare mot en annan råtta än en människa, en hund kan både vara farlig för en annan hund och en människa. Therein lies the difference. Om man frågar mig. (Samtidigt kan detta ses att vara en lite småradikal tankegång, men srsly, hur mycket skada kan en råtta göra på mig? Jag kan ta att h*n blir arg eller rädd för mig, sålänge h*n inte skadar sina polare.)

Jag avlivade en kroppsligt sett fullt frisk hane pga aggresivitet, när han högg mig för tredje gången vart jag förbannad. Han spottade och fräste så fort man kom i närheten av buren och han slogs ofta med sin bror. Finns ingen anledning att ha aggresiva djur som inte går att hantera.

Annars så finns det väl inte många situationer där jag skulle kunna tänka mig att avliva friska djur, men om det är sista utvägen pga olika anledningar så skulle jag göra det.

#19 Du har aldrig sett ett riktigt råttbett? Vänta tills du får en råtta som biter sönder dina fingerleder eller trasar sönder tummuskeln. De är små och de kan visserligen inte döda, men de kan ställa till stora skador på utsatta kroppsdelar som händer. Finns mer än en som inte kan räta ut fingrar osv på grund av bett.

Jag har tagit bort en råtta som jag antar var fysiskt frisk pga aggresivitet. Något stod inte redigt rätt till. Han kunde gå rakt upp till mig och bita mig. Utan att jag provocerat det, kunde tex ligga i soffan och läsa medens de sprang runt. Men han bet oavsett. Så jag insåg att jag kan inte ha en råtta jag är rädd för, därav fick han somna in. Tror det var det bästa för honom.

Det enda jag anser vara redigt fel att avliva en råtta för är att ta bort den för man inte har tid eller tröttnat. Jag gillar inte. Jag kan förstå det men jag är inte för det. Helst ha djuret en extra tid och försöka in i det sista att få den omplacerad än att avliva för den sakens skull.

Vi (jag o min sambo) har det som tumregel att en råtta som "fyller sin mun med ditt kött" = en råtta som biter så djupt den bara orkar..(o hade tex jag då varit en annan råtta hade jag döden dött av det bettet..) ska tas bort så fort som möjligt. I de fall vi haft har det endast varit hanar som på ett el annat vis fått en "knäpp" och huggit utan att ha blivit provocerade.

Sen finns det andra typ av bett, som ex varningsbett, de kan vi ha överseende med om det då inte upprepas.

Jag har tagit hand om en råtta som kommer från en djuraffär. Hon fungerar jättebra i flocken och är världens gulligaste. Men hon biter mig ibland, och några gånger har jag börjat blöda. Hon biter bara när hon är inne i buren. Men hon har inget "hat" i sig till människor.

Hon biter mig inte när jag har knuten hand, bara när hon får tag på ett finger. Sedan börjar hon gnaga på nageln som om hon kan äta den. Så jag antar att hon är ute efter nageln?

Nu på senare tid har hon blivit bättre, för jag drar undan handen och säger "fy".. Då brukar hon sedan låta bli att bita mig.

Jag tror personligen att hon har blivit fel behandlad som liten + att jag tror att folk matade henne enbart genom gallret som mindre. Det kan ju bidra till en mer bitande råtta. Hon är inte aggressiv alls och är en jättebra råtta i flocken :)

Jag undrar nu.. När man ska lära en råtta att inte göra vissa saker, o verkligen säga ifrån som t.ex "fy", kan man göra något annat? T.ex med vissa djur kan man ju peta dem på nosen med ett finger o samtidigt säga fy. Vad kan man göra på råttor?

#23 Uppfostra en råtta som du skulle med en hund. Korrigera med ljud, dutta till den med fingret, blås på dem,använd vattenspruta, ja vad som helst egentligen som bryter det dåliga beteendet. Metoden skiljer beroende på vilket beteende och vilken situation.

Att mata genom gallret behöver inte leda till en bitande råtta, alla mina har fått mat/godis genom gallret och de bits inte.

#24 Nej nej menade inte att alla börjar med de, därför jag skrev "kan bidra med".
Men har de ingen bra grund så kan matning genom gallret vara en anledning till att de börjar bitas :) Därför man t.ex inte får mata djur på Djurparker med händerna, dels för att de blir tjocka, och för att de kan börja bitas. Gäller nog samma med råttor (de med dålig grund!!!) som för stora djur.

Tack så mycket för svaret, ska nu då börja "uppfostra" min lilla tös xD

#14 måste bara tillägga att om vi ska prata om egoism så tycker jag att det är mer egoistiskt att avliva en frisk råtta än att inte göra det.

#26 men vad för livskvalitet är det för en råtta som bara existerar som en ensam guldfisk i ett akvarium? Om råttan är agressiv båda mot artfränder och en människa så är det ju nåt som är riktigt galet.  Om man har henne vid liv då, just för orsaken att man älskar henne, är det inte en form av egoism?

Det blir ju bara en lång tortyr för djuret annars

#27 jag tycker inte det.

#20 uppenbarligen så har jag väl inte det. Får tacka min lyckliga stjärna att jag sluppit då :)

Men jag tror ändå att jag fick fram min tankegång på ett någolunda bra sätt?

Om råttan är agressiv mot andra råttor/människor, och väldigt nervig, då tror inte jag att den råttan kan vara lycklig.

Är man alltid arg/rädd/nervös så mår man dåligt.

#29 Jodå jag förstår din tankegång, ville bara påpeka att råttor och synnerligen stora hanar kan ställa till med större skador än vad man tror

#26 Men om en råtta är aggresiv mot människor och andra djur så är den inte frisk. Alltså avlivar du inte ett friskt djur.

Har inte så mycket att tillägga. Vet inte om en aggresiv råtta tillhör "friska" råttor. Men utanpå är dom ju friska, men något är ju fel i skallen på dom.

Fungerar en råtta inte i flock så testar jag med en yngre råtta, så ung jag kan hitta att prova med. Fungerar inte det så kan jag gå med på att hålla den ensam så länge råttan inte uppvisar problem med att sitta själv, dvs tappad aptit, deppar osv. Men skulle den även börja hugga mig och betee sig över aggresivt mot allt som rör sig så får man utvärdera varför den biter mig, varför högg den då. Vissa råttor har fungerat skit bra här men monster hos andra.
Vet jag någon som skulle kunna våga testa en råtta som inte fungerar med mig eller mina råttor så gör jag det.
För själv har folk som haft problem med riktigt aggresiva råttor gått skitbra här hemma. Haft två råttor som kastat sig i min famn när jag var hos en uppfödare, ena stel och hatat alla andra. Andra jagat en bekant runt på golvet. Samt en hona som jag nästan grät över var skit go och jag verkligen undra vem det var. Men det var visst en piraja hona som varit känd att hugga andra.

Så jag kan inte dra alla aggresiva råttor rakt över en kant. Går att testa massa olika saker innan. En van råttägare som känner till aggro beteenden har oftast lite lättare att avgöra om råttan har en chans eller om den är totalt hopplös.
Sedan finns det kastrering. Aldrig hundra att den lugnar sig men det är en stor chans.

Så aggro råttor är en version av "frisk" råtta jag kan avliva.

Men efter min flytt och andras flyttar jag sett. Så skulle jag kunna avliva en gammal frisk råtta som jag vet kommer avlida snart iaf. Det för att inte utsätta råttan för allt skit s msker under en flytt.
Försökte själv gör allt för att cotton skulle sitta bra osv. Men hon var väldigt "gammal" till sättet och snuvade lite. Men för mycket gick fel under flytten. Var förutom svinkallt ute och något jäla pucko stor och tog upp en del av vägen. Så det blev vänta ett bra tag för att vi skulle komma vidare. Sedan all stressen.
Cotton blev gravt försämrad under veckan efter flytten. Medicinerades men det tog inte och hon tappade vikt i oroväckande fart. Så jag hade hellre avlivat henne innan om jag inte varit så egoistisk. Hade hon sluppit må dålig och all den stressen sista två veckorna i livet

#28 Det är ju något som slagit FEL. Råttor som biter och hugger mår ju självklart inte bra! Ingen socialicering och konstant rädda/aggressiva. Vilket liv…?! Jag förstår inte riktigt hur du hellre har en sådan råtta vid liv, en råtta som inte mår bra. Det är egoism.

#33 asså.. jag tycker inte att människor har rätt att döda djur pga aggression.

#34 Men om djuret är en fara för omgivningen då?

#34 men e djuret aggresivt så e de ju nåt som hänt, då trivs den inte längre hos människorna. de visar dom ju genom att bita, tvingar man då djuret att fortsätta leva lever den ju i ständig skräck/irritation eller va man nu säger, tänk dig in hur de skulle va om de var du. Jag skulle då hellre dött än fortsatt leva och inte må bra.. aggresiva djur mår ju inte bra när dom visar de så tydligt, men som vissa sagt de beror ju på djuret och vilken sorts aggresion de har.
förresten hur gammal e du igentligen?

#34 det beror väl på vilken sorts aggression som pågår? 

Är råttan så pass att den inte kan leva i flock, o inte heller ensam så är de väl inte rätt att låta den dö sakta av depression?

En sådan råtta är psykisk sjuk och efter ett tag kommer det också att visas på utsidan = bli en fysiskt sjuk råtta. Och då "dödar" man inte en frisk råtta, utan en sjuk.

#35 spelar ingen roll.

#36 jag är 17, hur så?

bara undra, för unga brukar tänka på ett annorlunda sätt än vuxna. majoriteten av unga förstår inte vrf och tycker ist synd om djuret som ska avlivas än att tänka på vrf och om avlivning är de mest humana för djuret.

#38 Så din ståndpunkt är att djuret ska få skada andra alternativt sitta ensam tills den plågas ihjäl? Hur skulle du hantera situationen?

Jag är bara nyfiken då jag inte riktigt är med på hur du tänker. Jag har full förståelse för att man vill hjälpa ett djur och förändra ett skadligt beteende, men någonstans måste man även kunna släppa taget. Avlivning ska man inte välja lättvindigt utan som sista utväg och det är något alla djurägare måste ta ställning till. Att bara ignorera problemet och låta ett aggresivt djur vara kommer ju inte att lösa något eller få djuret att må bra tycker jag i alla fall.

#41 om råttan är aggressiv mot andra råttor så skulle den få va själv. om det bara va mot människor så är det inte ett jättestort problem enligt mig, man får helt enkelt anpassa sig efter råttan. Om man avlivar för att råttan eller något annat djur biter människor, då tänker man på sig själv, och DET är egoism.

Om jag ens ska överväga att avliva ett djur så ska det va riktigt fysiskt sjukt. Har haft tre djur som har avlivats, två av dem hade stora cancertumörer, och en hade fastnat med benet och vridit av det.

#42 snackade vi inte om en råtta som var både och?

#43 jaha ok. men jag skulle ändå inte avlivat råttan.

#44 även om den dog sakta av depression?

Jag förstår inte riktigt tänket. Tror du behöver förklara lite om varför du inte tycker att en råtta som inte kan leva med andra råttor, inte med människor, o inte ensamma, ska avlivas.
Du har självklart rätt att ha en åsikt, men förklara gärna varför.

#45 … om råttan är aggressiv mot andra råttor så vill den antagligen inte vara med dem. Då tror jag att den mår bättre av att vara själv. Visst, den kanske inte mår så bra, men det är väl bättre än döden? Det är ett LIV vi pratar om, som aldrig kommer finnas igen. Man avlivar inte en människa om den är psykiskt sjuk eller aggressiv mot andra. Djurs liv är lika mycket (eller mer) värt som en människas!

Det är inte för MIN skull jag inte skulle avliva råttan, utan för att den har lika mycket rätt att leva som vem som helst, oavsett om den är aggessiv eller inte.

Jag förstår visserligen hur Tasza menar, i och med att anpassa sig till råttan, vilket jag också menar.

Hur som haver, när det är fakta att råttor är flockdjur och att de inte klarar sig själva på ett fullgott sätt - då är det ett psykiskt fel hos råttan. Inga värderingar i den faktan.

Då kommer man till frågan om inte psykiska problem medför lika stora negativa konsekvenser som ett fysiskt problem? Ponera på att en råtta får en juvertumör. Denna juvertumör opereras inte bort, och växer och växer. Tillslut får det, förutom att det hindrar ett fullgott rörelsemönster, negativa psykiska konsekvenser för råttan - det gör ont, hon kan inte röra sig på det sättet hon vill etc.etc.

Samma resonemang kan man använda i den här situationen. Här har vi ett psykiskt problem som vi (med stor sannolikhet så vitt jag förstått det) inte kan få bort. Konsekvenserna kommer bli att råttan inte får ett fullgott socialt liv, aggression - ilska, frustration - är en känsla som jag antar är oerhört jobbig för råttan att ha. (Jag är mycket väl medveten om att jag förmänskligar råttans beteende, men jag är inte övertygad om att några som helst djur är fria från känslor som inte är instinkter). När man som ägare då måste isolera råttan - och därigenom även fysiskt skilja den från kontakter med artfränder - är jag övertygad om att även om råttan i fråga inte kan hantera ett socialt liv så blir det inte bättre om hon isoleras.

Summa sumarum; detta är självklart upp till var och en, men hamnar man i den situationen så tycker jag att man ska ställa sig frågan om det verkligen är bättre för en råtta att vara socialt isolerad från människor och råtta, än att avlivas humant.

(Dessutom, så misstänker jag, att råttor inte har något känslomässigt begrepp när det gäller döden - vilket ofta är det som sätter hindret för en djurägares resonemang kring avlivning.)

Hej!

Jag har inga egna råttor men jag skulle aldrig avliva en aggressiv råtta. Min syster har råttor, en av dom är aggressiv och jag har blivit biten så att det blöder men vill absolut inte att hon ska avliva henne för det!

Om min syster skulle avliva sin aggressiva råtta så skulle jag säga till henne att hon inte borde ha djur mer.

#48 heheh hej Mio xD Klart att jag inte ska avliva min lilla Cissa :P

Sen är det ju faktiskt så att det är vi människor som avlar och föder upp råttor alltså är det också vårat ansvar att se till att dom mår bra - gör dom inte det, tar vi bort ett liv som vi själva har tillsatt vilket är våran skyldighet

Och är man duktig på råttor/djur kan man avgöra om råttan mår bra när den sitter själv, de flesta tror bara att dom mår bra för att dom är glada när dom får uppmärksamhet men oftast är ju så inte fallet…

Har inte själv haft en aggressiv råtta, men en väldigt rädd och instabil tös som jag funderade på att ta bort för som någon annan i tråden skrev så mår man inte bra om man ständigt är rädd. Dock har det blivit bättre så hon lever än och kommer få göra det i fortsättningen också

Förstår själv inte varför man "vill ha kvar" en råtta som är aggresiv mot andra råttor, stora som små samt hugger människor. Varken för sin egen eller råttan eller de andra råttornas skull.

Som sagt tidigare, råttor ÄR flockdjur. Om den inte "tycker om" andra råttor så blir man tvungen att sätta den själv. Sitter dens själv så kan den inte tvätta sig ordentligt (de hjälper ju till lite med det), samt att man som husse/matte har svårt att kompensera för andra råttkamrater. Menar, du kan ju inte ens vara med den hä'lften utav dygnets timmar.

Är råttan aggresiv mot endast männsikor skulle jag kunna köpa att man helt enkelt har kvar den som "burvärmare" då får den fortfarande stimulans mm från sin flock. Och man själv som männsika kan ju helt enkelt se till att hålla sig undan från tänderna, hoppas att den inte blir sjuk eller att det går en smitta i flocken, då man kommer att bli tvungen att hantera den.

Men om man har en råtta som inte går ihop med andra råttor, även hoppas på små unga råttor (á 5 veckor), biter husse/matte i handen. Vad gör man då? SÄtter den själv, låter bli att röra den? Är det ett liv? Döden är inget som man lider utav, ett dött djur lider inte. Det är bara dem som är kvar som lider, krasst.

#51 håller helt med dig, visste inte hur jag själv skulle få fram de :)

Jag tror att råttor KAN klara sig ensama. Om de är lagda åt det hållet. Om det är uppenbart att den inte vill ha sällskap av andra råttor. Har man tiden för en ensam råtta så vist. Tycker det är att ta i att man då skall ta bort råttan för det.

Men är råttan aggresiv mot dig själv så tycker jag att man bör överväga ev. om placering om det är så att det är du och råttan som inte matchar. Men i de flesta fall avlivning oavsett. Man kan inte ha ett djur man är rädd för. Det gynar inte djuret utan skadar det ännu mer.

Tror sällan det inte kan finnas någon här som inte blir misstänksam mot en råtta som bitit en, om ens så en gång, är det upprepade gånger så är det uppenbart att man passar sig och säkerligen spänner sig. Gynnar inte dem heller.

Funkar de inte med sina egna kan man prova som ensam råtta. Försöka. Men blir råttan knepig pga det och depp så bör den få somna in.

Som djurägare bör man se till att ens djur har ett så fullfärdigt liv som möjligt. Vi vet själva att det är inte trevligt att vara deperimerad och att det är svårt att komma över och få hjälp. En råtta kan få hjälp med sin deperision. Men en råtta som sitter ensam och är depp över det kan inte få det. Det är inte ett fullfärdigt liv.

Måste bara lägga mig i diskussionen här. Att säga att en råtta som inte funkar med andra råttor vill sitta själv är som att säga att en människa med en social störning mår bra av att vara själv. Bara för att man inte vet hur man socialicerar med andra betyder det inte att man inte vill göra det. Vissa trivs bra själv, andra inte.

Vist kan jag hålla med om att har man tid för en ensamråtta så kan man väl ha det.

Men att "beröva" kontakten som den får från en flock kan vi inte matcha.

Ex. Jag är hemma i snitt (i vaket tillstånd) 4-5 timmar per dag. Jobbar heltid, har pojkvän på avstånd, måste handla ibland mm.

Är 4 timmar eller mer om ni är hemma mkt, tillräckligt med stimulans för en råtta?

#55 det går ju inte att jämföra med den stimulans råttan hade fått om den varit i en flock, vi människor pratar inte råttspråk och kan aldrig bli en råtta. Sen beror det på råttan, en del klarar sig rätt bra med några timmars stimulans per dag. Andra kräver mycket mer och blir deprimerade.

Alla råttor trivs inte med att träffa helt nya råttor. Bröder kan för det mesta sitta ihop med varandra, och även systrar.
Men speciellt hanar kan i könsmognaden bli aggressiva mot andra hanar, och det som skulle kunna funka då är att kastrera hanen och låta honom sitta ihop med honor.
Så gör man med andra gnagare som blir aggressiva, tror inte råttor är ett undantag.
Så att intruducera en hane med en annan främmande hane är inte alltid så lyckat, och det behöver inte vara fel på råttorna.
Två främmande råttor i det vilda accepterar knappt varandra heller såvida de inte är uppvuxna tillsammans (gäller såklart ej om de är hona+hane).

Råttor är flockdjur, och även i det vilda tillkommer det nya råttor till flocken. Hanar kan även gå ifrån sin mammas flock och bilda en ny flock tillsammans med andra hanar. Det är få råttor som inte accepterar nykomlingar över huvud taget, men allt beror på vad man har avlat på. Avlar man på dominans så kommer det att bli sämre flockar och har man otur så dödar/skadar även syskon varandra. Det finns gott om tama råttor med olika psykiska problem som inte existerar i det vilda.

Tasza: Det är mycket egoistiskt att låta en aggressiv råtta fortsätta leva, om den är så aggressiv som du beskriver. Att dö är inte farligt, ljuset slocknar och sedan känner man ingenting. Det finns inget lidande i döden, inte heller för människor. Det är bara det att vi tänker på allt vi inte vill förlora, trots att vi inte kommer att vara medvetna om det när vi väl har dött.

Om djur ska leva, så ska de leva ett bra liv. Att just LEVA är ingenting bra om det inte fylls med goda händelser. Tycker du då att djur hos en människa som plågar dem varje dag hellre borde få leva i det helvetet snarare än att avlivas, om det var de enda två alternativen som fanns?

När det gäller våra djur så är det VI som har ansvaret för att se till att de mår så bra som möjligt, och en aggressiv råtta mår inte bra. Att låta en råtta som är oerhört aggressiv eller rädd fortsätta sitt liv i den misären är inte mycket bättre än något annat slags djurplågeri. Att en råtta är frisk fysiskt betyder inte att den mår bra, och mår en råtta inte bra så får man antingen se till att ändra dess liv tills den mår bra, eller att avliva den - och en aggressiv råtta kan man inte hjälpa.

Det finns helt enkelt vissa djur som inte passar som husdjur, och att då tvinga dem till att leva i ständig vantrivsel är skamligt.

För att svara på #0: Jag avlivar råttor som är aggressiva mot mig eller sina artfränder och jag märker att det är den sorts aggressivitet som det inte går att göra något åt, samt råttor som är oerhört rädda av sig och det inte går att göra något åt det.

Jag ställer mig likadant i frågan som #59, väl skrivet :)

Bara för att det inte är fysiskt lidande betyder det inte att det inte är lidande.

Om det nu handlar om värde så kan jag tycka att alla förtjänar ett bra liv med ett bra avslut. Jag är faktiskt inte helt emot dödshjälp hos mäniskor heller, men frågan är ju hur det skulle funka etiskt sett och om det skulle missbrukas. Men det är ju en helt annan diskussion.