Så du har bestämt dig för avlivning nu då? Jag tror det är helt rätt beslut, även om det förstås känns jobbigt.

1½ vecka är inte så farligt att hon får sitta själv, bra jobbat av dig snarare att ha hittat kompis så snabbt till henne. Ge henne mycket sällskap när du är hemma bara, helst några timmar om dagen iaf. Tror inte det kommer ställa till problem av att hon varit ensam så kort tid faktiskt. Snarare tror jag att hon bara blir glad när den nya kompisen kommer:)

Annars kanske du kan vänta med avlivning några dagar? Så får inte den som blir kvar sitta ensam så länge. Fast samtidigt så bör hon klara 1½ vecka:)

Ett tips till sen är att börja leta efter en tredje tjej, då har råttan som blir över alltid en kompis och man behöver inte panikleta efter en ny. Jag kör alltid på 3-råttsregeln och försöker alltid tipsa fler om det. Har underlättat många gånger:)

Det var det rådet jag fick av Åsa och eftersom jag själv resonerat lite likadant så får det bli så. Vet ju inte var man blir bitennästa gång, eller om det börjar gå ut över malta .. Jag har fått tid imorgon. Jag känner mig helt upplöst av det här, att ha kvar henne lite längre som sällskap är inget alternativ.. Det skulle jag inte stå ut med. En vecka blir hon ensam bara förresten. Japp, jag är rörande överens!! Fast planen var ju att det skulle vara lite spridning på åldrarna så inte alla trillar av pinn samtidigt… Hade inte riktigt räknat med problem så snart.

Ja usch, förstår att det måste vara jobbigt för dig. Men som sagt tror jag att du gör helt rätt. Och att den andra får sitta själv i en vecka är inget jag tycker att du ska ha dåligt samvete för, ny kompis är ju på ingång:)

.. Nu får man tycka vad man vill om det här, men jag avbokade faktiskt veterinärtiden. Eftersom hon inte är aggressiv mot Malta eller biter mig i händerna, så gör jag ett sista försök. Hon kommer aldrig mer upp i närheten av mitt huvud, och sköter hon sig inte i buren eller börjar bita mig i händerna så är det kört. Men jag måste vara 100 % säker på att jag inte kan erbjuda henne ett liv, hon är så ung och funkar i övrigt så bra så det känns så himla onödigt att plocka bort henne om det nu finns en liten chans att det kan funka på något sätt. Får vara extra försiktig när jag sätter ihop dem med den lilla nya som kommer om en vecka.

Tack för hjälpen och stödet, Cindy, det betyder faktiskt mycket.

Okej, du ska ju göra det som känns bäst för dig såklart. Då håller vi tummarna för att det funkar såhär istället då:)

Åh, varsågod. Trevligt att det är uppskattat:)

Bara undrar eftersom ni snackade om tid för ensamråtta.
Hur länge kan en råtta vara själv som längst?
För min ena hane (Felix) sitter själv, letar kompis till honom men de flesta finns långt från mig. Får ju troligtvis ungar idag så då har jag en möjlighet att skaffa burkompis åt honom där. :)
Ursäkta mig men vill gärna veta.

Kram Erica

#6 Svårt att säga hur länge de kan sitta själv, vissa deppar ihop totalt och andra bryr sig inte så mycket. Men man bör alltid skaffa en kompis så fort som möjligt. Har du en kull på gång så borde han klara sig tills de kan flytta in med honom. När bebisarna öppnat ögonen och så så kan han ju får börja träffa dem redan då kanske?:)

# 7 - Ja det låter bra. Det borde ju funka eftersom de är så små då.
Ja men tack för rådet iaf så ska jag testa med bebisarna senare.

Kram Erica

Det här går rent åt helvete.

Jag köpte ju en liten ny, eftersom Thea skulle avlivas. Hon kom hem igår. Malta tog väl emot henne, är lite skeptisk men uppför sig okay. Thea däremot har klått upp henne från början. Började med doftprover där båda parterna fick lukta på en fleecebit med de(n) andras lukt på och de satt i transportburar bredvid varande en timme ungefär. Sen fick de träffas. Hon var rädd för bebisen på neutral plats, köksbordet i mitt fall, men när de hade gått ihop på bordet i en halvtimme utan problem så satte jag in dem i buren (skrubbad och allt det där så klart). Det gick fint ett par timmar, kanske mest för att buren är så stor att de kan gå långt ifrån varandra om de vill. Sen tog jag upp Lily, som bebisen heter, kelade lite och satte in henne igen. Några minuter efter det brakade helvetet lös. Thea började piska med svansen, och boxa ner bebisen fullständigt. Jag vet att det där med svanspiskandet är en varningsklocka, men eftersom hon inte bet bebisen så såg jag på och hoppades att det skulle vara en engångsgrej och att det skulle lugna ner sig sen. De fick vara ute på neutral plats lite till senare på kvällen, Thea brydde sig inte då utan ville bara upp till mig, bebisen har vett att hålla sig borta. Det har gått "bra" tills nu - Thea har börjat hugga efter lillskiten, och biter henne i baken runt könsdelarna D: Jag fick smälla till henne för att få bort henne, hade jag inte gjort det hade hon nog bitit hål (TACK OCH LOV BLEV DET INGA SÅR, tänk om jag inte varit hemma….. D:) för hon var rejält arg. Thea sitter nu i sin transportbox och jag är jättenära att ringa veterinären för jag orkar snart inte mer :( Hon har huggit efter mina fingrar också, innan Lily kom, något som hon inte har gjort innan, jag tror seriöst hon är lite rubbad. Har försökt jobba med henne, aktiverat och tillrättavisat och jag vet inte vad men det går verkligen bara utför. Hon är helt stimmig, och jag ser mindre och mindre av den goa mysråttan hon brukade vara i henne.

När det blir som i ditt fall så måste du ta det mer långsamt dvs låta dem fortsätta att träffas på neutral mark utanför buren mycket längre. Ta ut dem på köksbordet varje dag en längre period. Nu när de drabbat samman så kommer det förmodligen behövas extra lång tid och du måste börja om från ruta ett.

Ta ut dem och låt dem träffas på köksbordet igen och börja om från början. Var inte snabb med att prova i buren utan låt dem vara på bordet. Servera dem god mat på bordet och kolla hur de uppför sig. Starta så, så att du ser vartåt det går nu.

#10 Jo, jag vet. Men jag har verkligen tappat lusten med hela det här företagandet. Jag valde till slut att inte avliva Althea fast jag av väldigt många blev rådd att göra det, för att försöka arbeta bort det där beteendet och i alla fall ge henne en sista chans (mitt problem finns beskrivet i en annan tråd). Men hon har bara blivit värre. Hennes aggressivitet (mot mig) kommer som en blixt från en klar himmel, och det här känns bara som droppen.

Jag tycker nog inte hon ska få fler chanser nu, har hon börjat hugga efter dina fingrar också så vet du ju att hon är aggressiv. Du har redan blivit biten två gånger nu…låt det inte bli fler, för fler kommer det bli.

Hade det inte varit för att hon var aggressiv mot dig så hade det säkert gått att fixa introduktionen, men jag tycker inte som att det låter som om det är värt allt jobb när hon beter sig så dumt mot dig också. Nej, du vet nog vad som är bäst nu tyvärr.

Jag håller med Dramatik, eftersom hon hugger dig och nu en liten ofarlig bäbis, samt visar upp ett aggresivt beteende allmänt så hade jag avlivat. Hon mår inte bra i huvudet, och det är inte ens säkert att det går att jobba bort. Vissa råttor får man släppa i förtid.

Nu har jag inte sett hennes beteende utan bara läst så de är det ja gör bedömingen på.

Nej det får vara slut nu. Har en tid klockan åtta imorgon, det fanns ingen veterinär i närheten som kunde ta emot idag.

Okej, det blir nog bäst. Förstår att det är jobbigt för dig, men du gör det enda rätta:)