När jag ser att en av mina är för gammal, så tar jag bort dem.. Man ser när livet har slocknat i ögonen och råttan bara är gammal och trött. Jag tycker att det är bättre att låta dem somna in i lugn och ro, istället för att jag ska hålla liv i dem för mina egoistiska känslors skull.

Jag hoppas bara att någon gör det samma för mig när jag blir för gammal, tyvärr visar vi inte samma hänsyn till människor som vi gör för djur.

#1 Det är ju det. Jag tycker mest synd om honom och det skär i mig att se honom. Orkar ju inte gå på toalådan längre heller.

Det känns som om det är dags nu men det är ju verkligen piss jobbigt och man försöker verkligen hitta allt som är dåligt hos honom som för att göra det lättare samtidigt som man letar efter allting so mfunkar å är bra så man inte skall behöva ta bort honom.

Dock är jag nog ändå bortskämd och lyckligt lottad att han ändå levt så länge som han gjort nu.

usch jag känner igen de tecknen så var min hane som skulle ha fyllt 2 år nu i vår

han klättrade och allt men han åt inte hade ingen livsglädje i ögonen eller någonting då var det dax ansåg jag

behåll allt som är bra i ditt hjärta för då kommer han alltid att finnas hos dig

Ja det är inte kul alls, men ibland får man bita ihop. Jag hatar när mina börjar bli gamla, blir deprimerad bara av tanken. Du får väga för och nackdelar och se hur han mår helt enkelt.

Du har haft en lång tid med honom, du får minnas de goda stunderna så känns det kanske lite bättre!

Å, alla gör så olika med det här..

Vet vissa personer som låter sina gamla skruppelråttor få vara gamla, hjälper till att tvätta dem och mata dem med flytande om det behövs, anpassar buren och har bara sovlådor långt nere så att burkamraterna håller sig med gamlingen osv.

Andra tycker det är bättre att ta bort dem när de blivit så här gamla.

Vad tycker jag? Hmm.. Kan inte ge ett generellt svar. Men det viktigaste är väl att råttan mår bra, inte har ont, kan känna någon form av livsglädje trots sin invaliditet och så vidare. Och det är som hus-musen säger, det där måste du avväga själv, hur han mår.

Om det blir aktuellt med avlivning, be om att få en lugnande spruta i nacken först och sedan att de helst sticker i levern eller liknande, 1ml räcker, inte 10 som många sprutar i.

Du kan också ha "tur" att han dör själv hemma hos dig inom ett par dagar, de brukar inte hänga med så värst länge när de blivit sådär skrupliga. Men går det allt för lång tid måste du nog överväga avlivning, tyvärr.

Han är ju otroligt gammal nu och har levt ett långt och lyckligt liv hos dig och nu är det dags för honom att säga adjö!

#5 Jo ungefär börjat fundera åt de banorna. Jag tycker bara det verkar väldigt konstigt för mig att börja mata honom. Äter gör han ju, inga problem vad han får än så länge. Men det är ju mest att han får stödja sig mot bur underlaget för att få i sig det som det är nu. Men äter gör han.

Jag tänkte imorse att jag väntar ett par dagar. Så man i alla fall får ett redigt avsked med honom och så.

Men helst skulle jag nästan faktiskt vilja att han dör av sig själv, hemma hos mig. Hur udda de än må låta.

Men jag är väldigt vilrådig i hur jag skall göra just nu. Han har det jobbigt när han tar sig fram men verkar inte ha ont. Verkar mest bli irriterad över att han inte orkar dra med sig benen som normallt. Men i övrigt är han fortfarande pigg och hänger med.

Jag har känslan på mig just nu att denna råttan lär nog inte visa så där vidare värst att nu är det verkligen dags förens han kommer gå bort själv. Det känns lite så.

Jag brukar tänka som så att hellre avlivar jag om jag inte helt hundra kan säga att råttan inte lider. Hellre att de får dö än att ligga och lida. ingen mår dåligt av att dö, hur trist det än låter. Anledningen till att man behåller dem fastän man inte kan vara säker är oftast av egoistiska skäl, och det tycker inte jag är rätt.

Men visst, det kan vara svårt att veta var gränsen ska dras. I detta fallet tycker jag att det låter som om avlivning är bästa alternativet utifrån vad du skrivit.

Men sen är det du själv som vet mest, du är den enda som kan ta det bästa beslutet. Vi vet ju inget mer än just det du skrivit, och därför kan inte vi heller avgöra vilket beslut som ska tas.

Det känns jätte jobbigt. Men försöker komma överens med mig själv om att ta bort honom. Känns idag som det börjar bli dags nu. Men det är verkligen svårt. De är de.. Men de märks allt idag att han är svagare och orkar inte redigt med. Även om hans putsar och äter som vanligt orkar nog kroppen inte i sig med.

Fy vad det känns.. Kan inte sova heller för de. Det enda jag hoppas är att pappa är hemma imorgon så att jag kan få skjuss och stöd. Vill inte lämna kvar honom hos veterinären sedan.. Känns ännu hemskare faktiskt…

Ja, fast tänk hur vi gör med våra gamla människor. Vi låter dem bli gamla och tar hand om dem in i det sista. (ibland kanske lite för länge iof). Men det kan finnas ett stort värde i livet fortfarande även fast varken kroppen eller hjärnan är med riktigt som förut. Det är stressande att åka till veterinär och få spruta i magen också, om man nu ska tänka så..

Jag tycker inte att det enbart är av egoistiska skäl som man ibland håller dem kvar. Man vill ju gärna att de ska få dö i lugn och ro, liksom, när de är redo. Ibland måste man dock hjälpa till. Att lida i flera dagar är inte på något sätt bättre än att ge en spruta, som givetvis r stressande i stunden.

Det är bara så svårt att bedömma det på internet så här. Jag minns ett par gamla hanar jag träffade som var gamla och skruttiga och inte rörde sig så bra men inte alls var "dåliga" så utan det var liksom bara att kroppen inte hängde med riktigt. De fick kel och mys av sina burkamrater, uppskattade när matte kom med mat och mys osv. De hae fortfarande ett leende på läpparna, liksom. 

Men har också sett skitdåliga råttor med burrig päls och trötta ögon som bara inte orkar mer. Då tycker jag att man ska hjälpa till.

Men som du beskriver det, Jinaum, tycker jag faktiskt inte att han låter så dålig. Han tvättar sig fortfarande själv och så? Eller SER han hängig ut, liksom?

Skitsvårt att hjälpa dig med en bedömning utan att se råttan.

Förstår att det måste kännas jättejobbigt för dig, det här! *kram*

Han tvättar sig själv å så. Men ibland så ramlar han omkull då han inte har så mycket te balans.

Mig tvättar han mer än vanligt.

Han har blivit glersare i pälsen och har de rätt jobbigt att ta sig framåt. Men han är liksom med ändå på någe vis.. Dock orkar han inte så mycket och läger sig. I buren ligger han mest i sitt hus och gör inget förens han skall äta eller dricka eller om jag kommer och pratar med honom.

Jag skulle säga att det är normalt för en gamling att vara ostadig och sova mycket den sista tiden. Folk kanske inte håller med mig nu men jag hade nog avvaktat någon dag till. Tvättar han sig själv och glatt tar emot maten du ger honom så är han ju ändå skapligt med, liksom. Håll koll på hans allmäntillstånd, bara. Och du behöver vara hemma lite mer än vanligt de här dagarna så att du kan försäkra dig om att han får mat och vatten och kan ta sig till sitt sovställe och inte ligger och fryser någonstans eller plötsligt blir väldigt dålig.

Jag tror han kommer att gå bort själv inom ett par dagar. Man brukar plötsligt märka att de en dag ligger helt stilla i buren. De är då knappt kontaktbara men brukar ändå uppskatta kel och mys och att man är med liksom samtidigt som allt för mycket pyssel kan vara jobbigt för dem. 

Jag brukar ta med den döende gamlingen och lägga i en filt i soffan medan jag ömsom gråter och klappar och ömsom gör andra saker fast jag fortfarande är med, liksom. Efter en timme eller så brukar de börja andas häftigt och sen somna in. Ibland dör de också under natten. Men jag har faktiskt alltid varit med när mina har gått bort.

Hade det varit någon annan hade jag nog rekommenderat avlivning. Men jag tror du har erfarenhet nog att läsa av dina råttors allmäntillstånd. Det är liksom det som är det viktiga i avvägandet. Är man osäker är det generellt bättre att ta bort dem så att de inte behöver genomgå ett utdraget lidande. Men är de bara gamla och skrupliga och mår bra fast de är trötta och kroppen inte riktigt hänger med så kan det faktiskt vara mer humant att låta dem somna in själva i en trygg hem-miljö.

Jag baserar alltså det här enbart på egen erfarenhet, jag vet inte alls vad som är "rätt" eller "fel", utan spånar mest..

#11 Tack Terato. Så som du skriver känns nog mest rätt.