Vad trist med Sokka. Spontant tänker jag att hon kanske fått en stroke eller ngn tumör i och med att hon svänger åt ena hållet och balanssvårigheter. Är ingen expert när det gäller råttor, men det låter som påverkan på hjärnan i alla fall.

Sen så kan väl förkylningen göra sitt att hon e trött och så och tycker ändå att det är bra att fortsätta med Baytril. har du provat att blanda medicinen i tex barnmat? Min ena har fått Baytril några gånger. Första omgången tvingade vi i henne det i munnen och det var inte kul för någon. De andra gångerna har jag blandat med barnmat (pasta och köttfärs) och det har fungerat bra för min tjej. Men tar väldigt lite på en tesked så att hon verkligen äter allt.

Vet inte om det hjälpte dig så mycket. Kanske ngn annan kan svara på om hon ska separeras från de andra med en annan? har själv ingen stor flock så har ingen erfarenhet.

Lycka till!

Jag tycker inte du ska sluta med antibiotikan när du väl har börjat kuren. Bakterierna är inte döda ännu. Risken är att dom växer till igen och att råttan blir ännu sämre. En kur som avslutas i förtid kan leda till resistenta bakterier. Det betyder att bakterierna "lär sej" att stå emot Baytril och att kraftigare och kraftigare antibiotikakurer måste användas i framtiden. En penicillinkur ska ALDRIG avbrytas i förtid just pga resistenshotet. Det spelar ingen roll om det gäller medicin för människor eller djur.

De kan ju blir trötta av antibiotikan i sig också! Det är inte farligt, men man brukar kunna märka det på dem en hel del. Om hon svänger åt ena hållet kan det ju vara någon slags snedskalle. Då är det (så vitt jag förstått) antibiotika ändå det man medicinerar med. Nej, jag skulle absolut fortsätta med antibiotikan.

Däremot kanske du kan (som #1 säger) blanda upp antibiotikan i något gott! gärna något som smakar ganska mycket för antibiotikan har ganska stark smak tror jag. Kan vara lite svårt att dölja den ibland. Annars brukar man nog få in "den rätta knycken" efter ett tag när det gäller att hålla i dem fast de ogillar det. Men om hon verkligen blir jätteslut så kan du som sagt försöka med mat.

men om din råtta är gamal så är det kanske därför.
man blir ju trött när man är gamal. man behöver väl inte avliva råttan då.

#4 Nej det tycker jag absolut inte heller. Ibland rekommenderar man avlivning lite väl snabbt kan jag tycka. Nu menar jag inte HÄR på forumet, utan rent generellet sätt. Är livet SÅ lite värt? Njä…? Om råttan lider mycket och inte har några möjligheter att bli bättre, då är det en annan sak. Lite gammal och trött och stel måste man få bli! :) Alla kan inte vara unga och vackra, även om det råkar vara samhällsnormen just nu. :P Nej, heja, heja pensionärerna!!

Tyvärr finns inte Sokka med oss längre.

Jag fortsatte med kuren, hittade bara lite godare saker att blanda det i. Hon blev riktigt pigg och bakbenssvagheten försvann. Det var väl helt enkelt av infektionen. Så jag var jätteglad över min pigga pensionär.

Men efter 8 dagars behandling så blev hon plötsligt alldeles sned. När man hade henne i knäet så vred hon sig hela tiden åt höger, ibland ett helt varv runt. Hon kunde inte gå i buren eftersom hon hela tiden ålade runt. Vi myste massor med henne och det verkade hon gilla och då hamnade hon helt på sidan. Men det kändes inte rätt att ha kvar henne så, hon pep när de andra gick på henne och hon krafsade sig mycket på huvudet, så något allvarligt fel var det.

Tyvärr var det ju bara att utesluta öroninflammation eftersom hon gick på behandling, så veterinären lät henne somna in.

Men det var helt klart värt att behandla henne även om hon var gammal, hon blev ju som sagt väldigt pigg innan det här tillstötte 

Hon var en fantastiskt kul och pigg råtta ända över tvåårsåldern, så jag är glad för den tid vi fick tillsammans.

.

Usch vad tråkigt! Men många fina minnen att tänka tillbaka på har ni ju. :-)

Vad jag har tagit reda på är att hypofystumörer (pitiuary tumor) är den 3:e vanligaste dödsorsaken bland honråttor. Många av de sympton du beskriver stämde överens med min förra råtta Diesel (Hypofystumör Råtta).

Det blev till slut så illa att hon inte kunde stå själv och var tvungen att bli handmatad. Hon kunde åla och tvätta sig själv om framtassarna och var allmänt pigg i psyket. Dock så var jag tvungen att tvätta hennes rumpa 2 ggr om dan.

Tack vare hennes insjunknande så började jag handikappanpassa råttburen. Hon fick en uppgång med hjälp av pysslet, gullet och tiden jag lade ner på henne att jag trodde hon skulle återhämta sig helt.

Sen tills det blev plötsligt värre än någonsin, hon bara låg och kunde inte äta själv längre eller styra sin kropp. Jag insåg att det var en tydlig hjärnskada. Diesel var tvungen att avlivas. Hon blev 1,9 år.

Hennes tvillingsyster Dizzan är nu uppe i 2,2 år och kan röra sig överallt i buren :). Hon ligger mest och blir klappad i hängmattan.

#8 Jo, det var vad veterinären (och även jag) trodde om Sokka med. Hon hade dessutom flera mindre och en större juvertumör, det kan visst vara något samband mellan juvertumörer och benägenheten att få hypofystumör också.

Sokka passade på att tvätta sig i hängmattan där hon inte kunde rulla helt runt, så intelligensen fanns kvar trots problemen.

Men viktigt är väl att påpeka att en vanlig orsak till snedhet på råttor är väl också öroninflammation som givetvis är värt att behandla. Så ni med gamla lite sneda råttor, prova behandling innnan avlivning.