Lägg ihop dem igen. Det är nog bara bus och rangordning. Sålänge dem inte har sår på kroppen ska du tne sära på dem

Det låter som en massa bus! De vill kolla vem som är starkast och tuffast och känna lite på varann. Hur gamla är de, är de olika stora pga ålder eller har de bara olika storlek ändå? Antar även att de kommer från olika håll eftersom du pratar om introduktion.

Det är fullt normalt att de ömsom jagas, ömsom brottas och håller ner varann och putsar, det är en del av leken. Och råttor piper ofta vid lek eller vid tvångsputsning, det är lite av ett protestbeteende men fullt normalt. Skulle du däremot höra skrik (tro mig, man hör skillnaden, pipande låter mer pip, pip, pip, skrik låter squuääääk, typ, väldigt hjärtskärande) så är det kanske läge att rycka in. Men då jag antar att det är unga råttor vi pratar om här behöver du nog inte oroa dig.

Rest ragg, höga ben och gång i sidled, fnysningar och bett är tecken på aggressivitet. Det du beskriver låter som sagt snarare som lek och ett sätt att mäta styrka mellan varandra, en aggressiv råtta skulle aldrig låta sig läggas på rygg för övrigt!

Jag hade satt ihop dem igen. Busandet kommer att lugna ner sig när de blir lite äldre. Ibland kan det vara bra att ha en trygg vuxen råtta med i flocken för att lära unghanarna att bete sig (brukar vara lite tajkon när man startar upp med två unga hanar). Men för de allra flesta funkar det bra ändå och busandet lugnar ner sig.

Att den stora plötsligt börjat äta och sluta rygga undan skulle jag tolka som att den börjat acklimatisera sig hos dig och mår bättre. Det kan vara så att stressen av att flytta har gjort den lite orolig och gett den dålig aptit.

Håller med Teratos inlägg:) Det är nog bara bus, så länge det inte uppstår sår osv så är det ingen fara.

Vill bara tillägga att råttor lär sig snabbt att om man oioer tillräckligt högt så kommer matte eller husse. Så du får ha lite is i magen så kommer dom sluta snart.

Okej, tack så mycket! :D

Kan tillägga att det är två honor btw

Okej! Hehe, pinsamt att jag utgick från att det var hanar.

Jag som precis läser en kurs där genuspsykologi ingår och just läst att om vi inte vet könet så antar vi att det är killar/hanar.

Gjorde precis en sån grej! :P

Det ska nog gå bra med dina tjejer, ska du se! Kom ihåg att bus och brottande är ett mycket naturligt beteende hos unga råttor.

OM det skulle hålla på dagarna i ända, skulle jag dock fundera över att sätta in en vuxen hona till flocken som kan hålla ordning på röjråttorna.

Äsch, råkar själv kalla dom för han ibland

--

Kan ju passa på att fråga nu när jag redan startat en tråd.

"Råttan du väljer ut ska vara frammåt och nyfiken, den ska gärna komma fram och nosa och kanske till och med naggas lite på dina fingrar, med naggas menas det "smaka" försiktigt, INTE bitas."

(Texten kommer ifrån Swegizmo´s hemsida www.gizmorats.weebly.com)

Allt det stämmer på min lilla råtta, Norpan. Men den stora, Smilja nosar oftast inte på fingrarna, en gång "naggade" men inte alls lika löst som Norpan gör. Hon vill inte ta emot mat om man sträcker fram den mot henne (som jag skrev där uppe) och när jag släpper ut dom i mitt rum så sitter hon bara i burkanten.

Är hon helt enkelt bara en väldigt försiktig råtta?

Hon är även tamare än Norpan.

Hur menar du att hon är tamare?

Är Norpan den som är hemuppfödd? Det låter så. Och det låter i mina öron som att det är hon som är tamare.

Båda är hemuppfödda, det kanske är Norpan som är tamare men hon springer iväg om man försöker röra henne och om man försöker ta upp henne hoppar hon iväg. Smilja kan man nästan alltid klappa och hon springer inte iväg. Samtidigt slappnar Smilja absolut inte ofta av när hon blir klappad. Norpan kan jag bara klappa när hon nyss vaknar och då börjar hon alltid knastra efter ett litet tag. Har bara hänt två gånger med Smilja.

Då har de kanske lite olika svagheter.

Hoppar Norpan alltid iväg eller är det bara vissa dagar, säg.. Var femte dag?

Få råttbebisar kan slappna av när en främling kommer och klappar dem. Det ger förhoppningsvis med sig när de lär känna dig. Men sen är inte heller råttbebisar i regel speciellt keliga när de är i den här åldern. De vill leka och upptäcka.

Prova att leka med dem för att binda en kontakt. T.ex. kan du köpa en sån där lekvippa för katt och dra på sängen när de är ute så att de får jaga den. Man kan också prova att lägga handen för deras huvud lite försiktigt eller snällt kittla dem lite i sidan. Då brukar de börja leka och springa fram och tillbaka, nafsa en i händerna osv. som en liten hundvalp. Alla råttbebisar pallar dock inte detta, vissa tycker bara att det är otäckt. Men de flesta går att lära.

Mina råttor har alltid varit tama från början, jag har köpt från uppfödare. Förmodligen har du inte lika bra temperament på dina som de skulle ha varit om de var temperamentsuppfödda, det kan vara bra att veta. Det är en anledning till att jag nekar zooråttor även om de är uppfödda hemma. Man vet inget om hur mycket de har pysslat med råttorna och har ingen aning om genetiken bakom. Kan vara bra att du vet det redan från början så att du inte blir besviken om de faktiskt inte blir sådär tama som du hade föreställt dig.

Det är därför man ska vara kräsen med var man köper råttor, det lönar sig att leta.

Norpan hoppar alltid iväg, det går bara att klappa henne när hon nyss har vaknat men om hon inte tycker det är mysigt nog så hoppar hon iväg när hon vaknat till.

Mm det var synd att höra det där med temperamentet, trodde det funkade lika bra med råttor som zooet beställt. Det är trots allt inte zoo råttor, dom var bara på zoo:et i 3 timmar men ja, man vet ju ingenting om hur de har haft det innan.

Blev helt ärligt väldigt besviken, jag hade kanske för höga förväntningar. Enligt min mamma är dom jätte tama. Hon tycker råttorna vore "dumma" om dom gick upp i handen på än direkt men om dom vore tama skulle dom veta att människor inte är någonting att vara rädda för.

Haha låter extremt deppigt just nu, men det blev inte alls kul med råttor känns bara som det ger mig dåligt samvete eftersom jag borde vara med dom. Så gott det går.. men så väldigt kul är det inte att försöka klappa råttor som hoppar undan.

Okej, tråkigt!

Jag förstår det. Men det är nog bra om du har realistiska förväntningar. Nu säger jag inte att de inte kan bli bättre, vet många fall där skitskraja råttor har blivit jättebra.

Men det varierar väldigt mycket från råtta till råtta med temperament. Temperament är inte något man får gratis, ett bra temperament måste man leta efter genom att vara kräsen.

Om det inte känns bra för dig tycker jag att du ska lämna tillbaka dem till zoo. Visst, du kan lägga ner massvis med tid och ta ansvar för dem och bla bla.

De kanske till och med blir bättre med tiden.

-Eller så blir de inte det. Du måste vara beredd på den med.

Men jag tycker att det ska vara roligt att ha råttor. Mina första råttor var zooråttor som var så jäkla rädda. Jag tröttnade efter 3 veckor och lämnade tillbaka dem till zoo. Självklart krävde jag inte tillbaka några pengar, var bara glad att de tog tillbaka dem. Sen sade jag till mig själv, aldrig mer råttor.

Efter ett år mailade en uppfödare mig och jag tog hand om två honor från henne med sällskapstemperament. Redan första dagen hos mig sökte de kontakt och såg mig som den tryggaste punkten i den nya läskiga miljön. De gillade mig och jag gillade dem!

MEN alla uppfödarråttor är såklart inte heller bra och alla är inte lika bra, det finns en komplex skala där med olika egenskaper som en råtta kan ha, mer eller mindre av.

Mitt råd att bygga upp en kontakt med en uppfödare (t.ex. via mailkontakt) och åka hem till uppfödaren och träffa bebisarna. Råttor SKA vara sociala och gilla människor. Men alla är inte det. Och Zooråttor är tyvärr ofta ganska rädda av sig. Självklart finns det dom som är bra också men min erfarenhet är att de överlag är väldigt skraja och inte har samma genetiska benägenhet till att vara sociala men heller inte miljömässiga.

För mina råttor är människan en naturlig del av livet, en kul prick som de gärna spenderar massvis med tid med. De får mat, kel och bus med mig. De vet att jag hittar på roliga saker och förknippar mig med det. Har haft råttor i snart 5 år och hunnit med runt 15 råttor under den tiden och alla har varit sociala och gillat människor.

En hona jag har, brukar ösa runt i mitt vardagsrum och det gillar hon men hon vill också väldigt gärna få komma upp och vara med mig.

Ett illustrerande exempel är att jag brukar dra upp fötterna ibland när jag sitter vid köksbordet för att hon inte ska komma upp (jag kanske vill ha gröten för mig själv). Och så i förrgår hängde en del av filten på stolen ner så då tog hon tag i den och klättrade upp för att få vara med mig och kolla vad jag pysslade med. Gröten struntade hon i. Typiskt socialt råttbeteende.

Jag förstår att det är extra svårt för dig eftersom du bor hemma. Om du vill kan du be din mamma prata med mig så kan jag förklara lite hur det ligger till med råttor och temperament, via mail eller telefon. Eller så kan du visa tråden här.

Alla tycker inte som mig, vissa tycker att man ska kämpa in i det sista och ha dåligt samvete och må dåligt över sina råttor. Jag ser ingen mening med det. Jag kan inte rädda alla skraja zooråttor i den här världen och det kommer alltid att finnas råttor som inte är bra sällskapsdjur. Men om man nu ska ha råttor som sällskapsdjur, ja då ska de banne mig vara sällskapsdjur också!

Eller så accepterar du dem som de är och helt enkelt skaffar en bra råtta från en uppfödare som kan bo med dina. Det är faktiskt inte säkert att zoobutiken tar tillbaka dem och det är svårt att omplacera oroliga djur. Men då har du åtminstone en råtta som är social och trevlig som du kan ha glädje av och de andra kan få bo hos dig som de är. Du får i så fall göra så gott du kan för att ge dem ett bra liv, trots att de inte uppskattar människors sällskap så mycket. En råtta behöver god mat, snälla burkomisar och lite stimulering i livet. Det kan du ge dem utan att de är kompisar med dig.

Allt handlar om vilka krav du har på dem och hur du ställer dig till saken. Chansen finns också att dina råttor spänner av och blir lugnare i din närvaro om du har en som är social med dig.

Men det där är något du måste ta ställning till själv.

Dom vill säkert ordna upp vem som bestämmer :)

Princessie, jag menade att du skulle läsa det senaste inlägget, nr. 12.

Jag tänkte, jag tror att ni båda har lite samma saker att diskutera, angående tamhet och det, då du nämnde att din råtta piper och låter (uppvisar stress) vid lyft.

Det är inte helt enkelt hur man ska ställa sig till det.

Finns säkert jättemånga här som har erfarenhet av att ha fått ordning på skraja råttor också som kan ge sin synvinkel och lite råd. Nu har jag gett min!

Tack så hemskt mycket att du tar dig tiden att skriva alla dessa inlägg för att hjälpa mig! :)

Kan fundera på det där med ett samtal med min mamma, har berättat ungefär vad alla har skrivit i den här tråden. Men min mamma är ingen lätt person när det gäller husdjur, vi pratade om detta igår. Hon påstår att jag har "förstört" råttornas liv för att jag inte är med dem flera timmar varje dag som hon var min sin chinchilla när hon var yngre, för att få den tam. Och att ge tillbaka dem är nog inget alternativ, om jag gör det så kommer jag inte få skaffa en ny råtta eller ett nytt husdjur innan jag flyttar hemifrån.

Kan tillägga att råttorna inte alls är livrädda, bara inte så intresserade av att spendera tid med människor. Eller så är dom fortfarande osäkra och blir bättre när jag varit mer med dom.

Jag tror absolut att det finns hopp för Norpan, hon är nyfiken och ganska orädd. Tror hon skulle kunna bli ett bra sällskapsdjur om jag tar mig tiden att göra henne tam bara.

Och förslaget med en till råtta, det kommer min mamma aldrig någonsin gå med på, hon tycker inte jag varit så duktig på att vara med mina nuvarande råttor och då kommer hon inte låta mig skaffa en till "att förstöra livet för".

Äsch ta och ignorera mitt tidigare inlägg, var inne hos dom nu och insåg att dom faktiskt är väldigt fina och trevliga ändå. Tänker fortsätta jobba på att göra dom tamare så får jag se hur det blir. Tror det kan bli riktigt bra med Norpan iaf. Och om den stora trots att jag försöker, vill vara ensam så får den vara det. Norpan behöver ju en trevlig råttkompis :)

Får helt enkelt ta mig i kragen och börja spendera myyyyycket tid med dom :) Tack för all hjälp!

Ge dem tid:)

Ha med på axeln, ofta! Ge dem massa gott ur handen, både i och utanför buren.

Jag har själv haft råttor (3 st) som inte vart tama ALLS när jag fått dem, men som jag jobbat med och fått bra. En av dem tex (Min lilla Zingo) blev den mest personliga råttan jag haft! Han älskade att vara med mig och pussades massor, han var min lilla kelgris! Har haft ett par råttor efter det, men jag tror inte mycket slår den killen:) Kankse har jag bara haft tur.

Bild på Zingo, sita dagarna innan han gick bort, han blev 2 åroch 7 månader. Ormmats-råtta/zooråtta.

Ja får ge dem tid och se om jag kanske också har sån tur! :)

Extremt söt liten råttis, liknar Smilja lite..

Asså mina gör EXAKT likadant och då menar jag Exakt. Och jag vet inte heller vad jag ska göra??????'

Och den lilla tar tag i den storas öra och drar så den piper :(

Nu har min stora råtta även börjat bitas, helt utan anledning eller förvarning. Första gången var för 3 dagar sedan när jag klappade den på sidan, den vände blixtsnabbt på huvudet och bet till. Då dagen efter tänkte jag att jag skulle ta det långsamt och sträcka ut handen sisådär 10cm ifrån så hon kunde nosa, men hon bet fast jag var helt stilla. I dag när jag matade dem tog hon maten och bet inte, men sen bet hon mig två gånger, är jag skulle stänga buren och när jag sträckte in handen kanske.. kommer inte ihåg helt. Hon har aldrig verkat aggressiv tidigare.

(Har märkt innan att hon nafsar väldigt hårt, så att man rycker till ibland är inte ens säker på att hon nafsar.)

Ringde djuraffären och frågade, fick inte direkt något svar på varför hon biter men han sa att jag helt enkelt skulle hålla på mycket med henne så skulle hon bli en trevligare råtta.

#20 Det där skall du inte finna dig i.. Det kan låta hårt, men jag tror inte så pass aggressiva råttor trivs i fångenskap och det är definitivt inget nöje för dig att ha ett husdjur du inte kan hantera - jag hade låtit henne få somna in, och letat efter en seriös uppfödare att köpa nästa råtta av, om du känner att det där är ett befäst beteende (vilket det ju verkar vara eftersom det hänt flera gånger).. Försåvida att du kan utesluta att hon har ont någonstans etc. men det låter ju verkligen som någon beteendestörning. Jobbigt :(

Vill bara tillägga att det är skillnad på att leka och att vara aggressiv, det är svårt att avgöra såhär men det vet du nog bäst själv som ägare. Man får också göra sitt yttersta för att markera sitt ledarskap innan man ger upp, se till att fya henne när hon biter dig och var i övrigt säker, bestämd och lugn när du hanterar henne. Antingen funkar det eller så gör det inte. Lycka till.

Du tror inte hon kan ha lärt sig att 'biter man blir man lämnad ifred'? För det är sedan den där första gången hon bet hon börjat bitas i stort sett varje gång jag stoppar in handen i närheten av henne. Om jag låter henne bita och inte bryr mig kanske hon förstår att det inte funkar så, eller vad tror du?

Hon biter inte så hårt, det går inte hål huden blir bara lite "intryckt". Min mammas pojkvän var och tittade lite på henne, hon bet honom två gånger också :S

#23 Jo det är fullt möjligt att hon lärt sig det :-/ Du skall inte låta henne bitas, se till att hon förstår att det är en dålig idé.
Jag känner mig som världens sämsta att rådge i den här frågan just nu, jag blev precis själv biten - i nacken!!!!

usch då!

#25 Det är ingen fara, jag vart bara lite chockad igår kväll XD kom fullständigt oprovocerat och väldigt plötsligt, hon låg och sov i min nacke så teorin är väl att det var en dröm o.o Man kan ju alltid hoppas :P

haha hon drömde väl om ett stort saftigt salladsblad eller liknande.. :)