Oj! Fy va tråkigt..

Ja det är aldrig roligt, man ska bara hitta vem boven i dramat är eller vilka kanske.. Det som har gått så bra innan i 8 månader men men..

Trodde inte råttor brukar börja bråka sådär utan vidare? :O

#3 Det kan ha med ålder, sjukdom, stress och vadsomhelst nästan att göra. Så helt "random" är det nog inte :)

Ah, så kan det ju vara :)

Jag är 100 på att det handlar om ålder ;) Har varit med förr.. Var tvungen att skriva för jag blir lite nere.. Men sånt som händer, bara ta dom jag antar att det är och ta i reserv buren ..

Det låter som överdominans! (även om jag inte gillar ordet)

Vissa råttor blir "knäppa" när de kommer in i den psykiska könsmognaden som kan börja runt 5-10 månders ålder ungefär.

Vanligt är att de börjar bråka med burkamrater. Vissa kan bli så att de börjar stryka sig mot saker och ting, särskilt utanför buren. Det finns även överdominanta råttor som blivit galna och bitit sina ägare.

För vissa hanar går det här över inom ett par veckor. För andra inte. Då är en kastration att rekommendera, vilket alla råttor inte klarar men det tycks ändå vara en ganska liten del som inte överlever kastration.

Många särar också på dominanta hanar och har dem var för sig om de fungerar bra med människor men inte med andra råttor. Vissa blir inte snälla efter en kastrering men kan fungera med exempelvis honor.

Man ska väl helst undvika att sätta dem ensamma om man kan. Men ibland är det, det enda alternativet. Här finns så klart olika åsikter, vissa tycker att kastrationen i sig är djurplågeri då de blir personlighetsförändrade av kastration (sävligare oftast). Andra tycker att det vida överstiger möjligheten att få bo med råttkompisar. Jag hör nog till den senare kategorin. En tredje kategori avlivar hellre en dominant råtta än utsätter den för allt vad kastration innebär och vill heller inte ha en råtta ensam. 

Sök på lite information och fundera du, innan du tar ett beslut för hur du vill göra. Det är inte okej att råttorna biter sår på varann i alla fall, i så fall bör du sära på dem. Prova till att börja med att ha dem isär nattetid eller när du inte är hemma och låt dem träffas när du är hemma och håll koll. Om beteendet tycks gå över inom ett par veckor var det förmodligen bara tillfällig hormonknäpp.

Det där med att kastration skulle ses som djurplågeri kan det väl inte vara många som tycker väl? Man kastrerar ju alla möjliga arter (hundar, katter, hästar, kaniner osv.) verkar vara sällsynt att de blir särskilt personlighetsförändrade. Skulle snarare vilja påstå att råttan kanske mår bättre om den slipper vara så hyperdominant. Det måste ju vara otroligt stressande att ständigt behöva hävda sin dominans. Eller är jag ute och cyklar nu?

Sen kan jag förstå att folk ändå avstår eftersom en operation aldrig är riskfri, framför allt inte för små gnagare.

#7  Jo det är ganska klart att det handlar om det och det är ju åldern som spelar in, jag läser väldigt mycket så att man kan dra sina slutsatser och det är bra att kunna när man har dessa underbara djur.

Du verkar ha lite mer koll än vad jag har, läste att siameser kan bli väldigt dominanta stämmer detta eller har du hört något om det?

Alla killar är jämngamla  över ett år, siamesen jag har är 1,5 år och resten är 2-3 månader yngre.

Jag skulle aldrig vilja sätta några av mina råttor själva då jag anser att det finns ingen råtta som mår bra av det i längden oavsett hur mycket tid jag spenderar med dom.

Skulle ingenting gå så skulle råttan få somna in. Kastrering ser jag inga problem med, som i ovanstående inlägg så kastrerar vi alla sorters djur oftast för ogillandet av beteendet vilket jag faktiskt är lite emot men inte helt men det handlar av andra sortes djur.

Tycker många personer ger upp för lätt och ser kastrering som en enkel utväg.

Jag läser mycket men gillar mer att få personers erfarenhet och jag tycker att jag får mer utav det än att läsa böcker, givetvis tycker jag att böcker har mycket och bra info också.

Jag håller ju koll mycket mer nu och vad jag har sett så handlar det om gruppering i flocken, min 2 ljusa hanar är ihop och mina 2 mörka hanar håller ihop, och vad jag har sett så är det just så att siamesen bråckar med min svarta hane och tvärtom, min roan bråkar med agouti killen och tvärtom så nu blir testet att sätta de ljusa killarna i reservburen.

Har inte läst tråden, men såriga öron låter mer som skabb?

Har inte läst tråden, men såriga öron låter mer som skabb?

#10 Fast ett sånt där djupt jack kommer ju knappast av skabb iaf. Då är det nog mer troligt att dom har bråkat. =/

Men kolla bilden. Det ser ut som små sårskorpor = skabb.

Hmm äsch ska inte säga något då jag inte vet. Kanske är både och? =/

#11 Hade det varit skabb så hade inte bara en hane varit angripen på öronen eftersom det är väldigt smittsamt dessutom skulle det finnas mer i ansiktet dessutom umgås jag tillräckligt med mina djur så jag ser hur dom beter sig, om du läser lite så ser du även att jag har skrivit hur dom beter sig. Sårskorpor kommer ju inte endast från skabb sen är det ju inte bara öronen han har sår på.

jag tycker iaf det låter som skabb. alla behöver inte vara angripna

Men med störst sannolikhet så borde dom vara det dessutom vet jag ju att dom bråkar, hade jag misstänkt skabb bara lite så hade jag ringt vetrinär på stört.

Skabb yttrar sig som såriga "pluppar"/utväxter på öron och svans, eller som svarta "sårskorpor" främst runt haka, hals och nacke. Du ser också att råttan kliar sig ovanligt mycket. Han har inget i ansiktet eller svans och kliar sig inte ovanligt mycket ;)

Okejokej, men av bilden att döma ser det ena örat ut så?

Sen jag satte mina 2 äldsta råttor i en annan bur har bråken upphört till min stora glädje Öronen har börjat bli jätte fina

Skönt att det gått bra!