Slunga henne, håll henne i ett bra grepp och slunga henne upp och ner. Om det är nåt slem så kan det lossna.

Det gör så ont i mig att läsa inlägget  och detta är det enda jag kan komma på

Herregud, jag tycker absolut du ska anmäla en sån händelse!
Massor massor med styrkekramar till dig!

Tack. ska genast prova.
jag är otroligt tacksam för kommentarer. känner mig extremt ensam just nu.

Min hjärtebit.

Usch vad hemskt :'( Har inga som hellst tips på vad du kan göra, mer än att hålla alla tummar och tassar att hon klarar sig igenom det här.

Sen tycker jag att du ska ta kontakt med en jurist firma och fråga vad du kan göra, För veterinären borde upplysa dig om att dosen var för hög..

*Styrkekramar*
Tycker också du ska anmäla, sånt ska inte hända… lilla fina tjejen

Men herregud vad hemskt!  Hoppas verkligen hon klarar sig. Håller alla tummar och tår för er.

Usch vad hemskt, blir så ledsen när jag läser

Har inga som helst tips att bidra med, men jag hoppas verkligen att hon klarar sig.

Och en stor styrkekram till dig som behöver gå igenom detta enbart för att veterinären överdoserade:(

Men gud:( Jag tänker be allt jag kan att det slutar bra! Hoppas hoppas hoppas!

Kan funka med det som #1 sa.

gud vad hemskt :( vi håller alla tummar och tassar här hemma och hoppas på det bästa.

Gu vad hemskt. Bara hemskt att läsa de. Hoppas hon klarar av de. Jag skulle anmält de på något vis.

Tänk när du slungar henne att hålla om nacken så du inte skadar nacken eller knäcker.

Lycka till. Hoppas på de bäst

J**la puckon! Anmäl dem och kontakta media, då reagerar folk omkring och då måste dem skärpa sig! Hur mår hon nu?

Jag skulle ha anmält på fläcken! Sånt här får inte förekomma!

Vi alla håller tummar och tassar för er också.

TACK fina, alla underbara råttfantaster med sympati, empati och förståelse.
Allt stöd (även om det är nätet och telefon) betyder sjukt mycket nu.

Hon är en underbar flockledare som endast behövt visa sig för att tokstollarna skulle lugna ner sig.
Hon tar hand om och "tvångputsar"/mjuktvättar de andra och har alltid välkomnat små nykomlingar så alla skulle acceptera den nya. Vilket alltid lyckats.

Jag har alltid beundrat hennes pondus i buren som hon använt på ett otroligt flocksäkert vis. Hon använder aldrig våld, hon har bara funnits.
Hon har tillochmed tagit hand om en råttunge inga vuxnat velat acceptera.
Den lilla hade lårkakor och sår, men när min andra råtta, Headwig skulle visa sig tuff mot lilla så gick Lovis emellan på en gång och började putsa såren.
Efter en liten stund gjorde headwig likadant.

Hon har aldrig markerat på någon människa.
Hon har fått en kull med sex underbara ungar tillsammans med Ladugårdes Mare Humorum.
En stor händelse för oss var ju när hon blev Bästa Pet i kallhäll då hon i finalen satt i Johannas armar mitt på utställningen bland folk och råttor och knastarde och ploppade med ögonen helt avslappnat och med tillit som om hon vore hemma.

Med andra ord; Hon är en trygg råtta som aldrig visat tecken på stress.

Jag älskar dig Lovis! Kämpa med mig!

Bilden är från när hon blev bästa juniorhiona i Pet Class.

Vad fin hon är!

Men fy vad hemskt! Helt sjukt att nåt sånt här kan hända!
Hoppas verkligen att hon klarar sig.. *Tröstkramar*

åh fy f*n *styrkekramar* anmäl, det är nog det bästa du kan göra. Hoppas flickan blir bättre. Vi håller tummar och tassar för fullt här hemma för att hon ska bli bättre <3

Håller alla tummar och tår jag har för att hon klarar sig, känns som att världen behöver en sån här underbar råtta!

Måste även skriva att du har en bra hund som "sa till". tänk om du inte hade märkt henne på en stund.

Kan bara poängtera föregående om att slunga din råtta för att få ur vätskan!

Tack återigen!

Här flödar tårar då slunga inte fungerar alls.
Nu önskar jag nästan hon fick lugnt somna in innan det om möjligt blir värre.. *gråter*
Hon bukandas, får inte i sig vätska trots mina försök med pipett med både nyponsoppa och vatten.
Hon är slö, men kontaktbar. Jag har ställt in en mindre bur (hornbachen fick inte plats) i badrummet där ducshen står på högsta värme med stängda dörrar så det blir varm, fuktig luft. Hon har sina kompisar med då "ångterapin" är på en helt ofarlig, snarare nyttig nivå.
Jag har lagt in allt möjligt gott i buren och resten av honorna tror nog de hamnat i ett moln i himlen av god mat och mysiga fleecefiltar i huset.

Jag kan ta ut henne och ha henne i tröjan, men hon får smått panik ibland och badrummet är nu enda lösningen.

Känns så hjälplöst så jag bara smäller av snart.

Här är hon med sin finaste rosett.
Ställde ut lite förr, men inte längre och detta var nog sista utställningen om jag inte minns fel. Att det blev just Lovis som fick denna rosett gör mig rörd då jag uppanbarligen inte kan vara den enda som ser all potetial och charm.

Kramar tillbaka till er som skickat tröstekramar. kramar är bra för själen. <3

#18 -Ja, mina vovvar är väldigt bra på det viset. De befinner sig alltid hos den som för tillfället mår sämst (människa som djur) och lämnar inte den personen ifred. Dooly (sjuårig vinthund) brukar knö sig ner nära nära och hade han kunnat hade han nog krupit under skinnet på mina besökare.. =)

Nu hoppas jag på ett mirakel så allt vänder. Hon har trots allt fått i sig penicillin Ronaxana.

När min råtta rosslade tog vi lika mycket baytril men mindre tablett tror jag.. Vet ju inte heller om det var samma tablett?

Men när jag medicinera då krossade vi tabletten och blandade med någon lösning från apoteket och han blev frisk. Hur gav du tabletten?
Jag tycker också att du ska anmäla och kontakta media som Maria sa. Hoppas receptionisten fick vad hon tål , man tilltalar verkligen inte en panikslagen djurägare på det sättet!

Jag har en "pillerdelare" från apoteket så det blir exakt rätt bit av tabletten. Sedan lägger jag den liksom bakvägen i en liten spruta (utan nål förståss!!), drar in lagom mängd ljummet vatten, väntar tills den löst upp sig och ger i svalget.

Kan tillägga att jag läst sjursjukvård 50poäng för många år sedan och lärde mig medicinera alla tamdjursslag, vilket jag är lycklig över idag.
Jag har haft råttor med ett litet uppehåll sedan 2001 och på den tiden var inte råttorna alltför långlivade då det stod i böcker samt lärdes ut att de skulle ha hö och spån m.m.

Jag studerar mina och andras djur per automatik utan att tänka på det eftersom jag läst sjukt mkt etologi (läran om djurs beteende) och gjorde sluttentan 100poäng i etologi om just råttors beteende (det var KUL!) så upptäcker jag snabbt om något inte står rätt till.
Plus att jag fick MVG.. (ler blygt)

Det är mycket jag inte kan och jag är verkligen ingen besserwisser, utan vill hela tiden lära mig mer, alla råd och rön förändras ju hela tiden.
Nu kanske ni undrar hur gammal jag är, tja eller så gör ni det inte ;)
Jag blir 25 i mars.

Så, skönt att få en paus i all panik över Lovan och minnas lite vad man faktiskt har gjort här i livet..

Fortfarande ingen förändring iaf.
Media låter intressant. Vill också tillägga att just veterinären var jätteledsen och ödmjuk, hon skulle ringa imorrn igen för att se hur allt fortlöpt.

Hälsningar Anna och Lovisen

SJÄLVKLART ska du anmäla! Trots allt så trodde ju veterinären att hon gjort rätt! Det är en sjuhelsikes skillnad på kickstart och dödlig dos :/

Testa med saliv till henne, ibland är det den enda vätska som funkar.

*styrkekramar* och hoppas hoppas hoppas att hon klarar sig…

Nog för att det knappast är kul, men jag tror nog ändå att anmäla veterinären är att gå till överdrift. veterinären gjorde det ju knappast med flit, och det är inte så många veterinärer som kan något om råttor över huvud taget.

Veterinären handlar efter vad den sett och lärt sig, h*n trodde att denne gjorde rätt (det är ju inte ovanligt med extra starka kurer till andra djur). Har dom aldrig fått löra sig så hur ska dem då veta? Ingen kan allt från början och ja - till och med människor felbehandlas ibland med döden som utgång.

Om veterinären lät vänlig, och dessutom brydde sig så pass mycket att h*n ville höras av i morgon så tycker jag att det är väldigt ansvarstagande av veterinären ändå. Det finns ju trots allt inte mycket mer denne kan göra heller.

Vi är inte mer än mänskliga, och alla kan fela. Givetvis är det inte kul när någon annan blir lidande men så kommer det alltid att se ut. I.af tills den dagen då vi kommer på ett sätt att "bränna in" kunskap direkt till hjärnan som nyfödda, om det sekulle hända dvs…

Jag ser i.af inte att veterinären skulle klandras. Men givetvis så kanske veterinären skulle ha dubbelkollat med någon annan veterinär och höra vad de tyckte. Men som doktor/veterinär kan man ju inte allitd höra sig för vid minsta osäkerhet heller - då skulle all tid gå åt till det.

Skulle inte den lilla rådisen överleva så vet jag inte vem som mår sämst - ägaren eller veterinären som "mördade" den…? Det r nog inte helt kul att ha det på sitt samvete heller.

#25 Väldigt bra att se det ur bådas perspektiv…

Jag skulle själv vilja anmäla om det hände min råtta. För de är verkligen inte rätt. Men som sagt som Elshira sa, så känner nog sig veterinären inte så bekväm i sin situation att göra ett dödligt fel.

Det var ju bra nu att veterinären visste att hon gjorde fel och försöker rätta till de, och nu borde hon inte göra samma misstag igen..

En väldigt tragisk situation.. Hoppas råttan blir bättre… Håller tummarna <3

Vilken veterinär var det?

Ush! Vi håller alla tummar och tassar här hemma! Jag tycker du ska anmäla, även om andra inte tycker det, men om du anmäler kanske det öppnar ögonen om okunnigheten på vissa smådjur! *styrke kramar till er*

Jag tror inte jag tänker anmäla veterinären (däremot är det synd att man inte kan anmäla elaka receptionister).

Jag upplevde veterinären empatisk iom att jag även var där för att ta bort Alma.
Hon tog tacksam emot tipsen jag gav henne vidare från Gail och Johanna om att ge lugnande i nacken med den minsta kanylen.
Jag fick vara med Alma i ca25 minuter tills hon verkligen verkligen sov.
Jag hann ta farväl och släppa henne vidare, gråta och krama.

När hon gav sista sprutan i buken reagerade inte Alma och vet (Lisa hette hon) lyssnade länge och flera ggr så att hjärtat stannat.

När jag föreslog nytt penicillin på Lovis ist för baytril och bactrim som inte funkat utan istället Ronaxana så sa hon att det faktiskt biter på fler (åkommor..ord?) och att hon inte kommit på tanken själv om jag inte föreslagit det genom vidare info från Gail.
Lisa blev faktiskt glad och berättade att de får en veckas påläsning om alla gnagare en och en, **utom råttor, vilka får EN dag.
*Hon sa att hon gärna läst vidare om dessa djur och det uppmuntrade jag henne verkligen till*.

**Men jag å andra sidan är så arg, besviken, ledsen att jag bara vill vråla!
F***N att jag gav henne betapreden… känns som mitt fel, fast jag gjorde som hon skrivit på.
Lovis var glad och klättrig innan jag gav henne det, fast med rossel vilket är det vi försöker få bort..
Och plötsligt ligger hon på golvet blå om tassarna. Vilken mardröm..
Jag är nog ff i chock.

Nog om veterinären nu, hon gjorde vad som stod i nån gammal bok för tio år sedan. Boken skrevs samtidigt som man skulle ha hö och kutterspån med terpentin i, så ni kan ju tänka er hur mkt förtroende jag har för den boken nu.

Vad hände med uppdaterad fakta???
Veterinärerna verkar inte få uppdaterad info ju!?

Jag tror absolut inte att en fjärdedels tablett Betapred dvs 0,13 mg är dödligt eller livsfarligt för en råtta!

Att hon blev så dålig måste bero på något helt annat. Att hon satt i halsen eller vad som helst.

Håller med cosmonita. 
När jag har gett betapredkur börjar jag med en halv tablett. 0.5mg är dom.
En gång har jag gett råttan en hel, när det var akut.
Jag har för mig att sålänge man trappar ner på dosen så är det så mycket dom ska ha.

cosmonita, jag har hört det du skriver, dock väger hon ju bara lite över trehundra gram och en fjärdedels tablett är för 500g eller mer.

Hon satte inte i halsen. jag gav henne vätskan i svalget precis som alla andra ggr jag medicinerat. Hon var lugn och andades normalt och när jag vände ryggen till så larmade ju hunden.

Bara några min efter betapreden blev hon dålig och de jag pratat med brukar ordineras en åttondelstablett! Och då ska råttan ha extrem andnöd.

Dessutom sa ju veterinären efteråt när jag ringde och grät att det var meningen att det skulle vara en chockdos (stötdos) och att dosen var för 500 mg. Det är stor skillnad när det handlar om så små djur..
Tyckte hon kunde sagt till mig där och då vad för sorts chockbehandling det var frågan om.
Att ge en redan svag råtta en sådan "stötdos" är ju bara helfel för kroppen blir ju jättepåverkad!

Men om allt går bra, kan antibiotikan gå ur kroppen och att hon blir som innan hon fick antibiotikan? Vill säga kan hon klara sig fast de är så illa eller är de helt ute och bara att vänta på de dåliga. Och hur lång tid kan de ta tills de släpper. Om någon vet :S

Det kan inte vara så att hon fick en penicillinchock då?.Dvs att hon var allergisk mot just det penicillinet? Har själv haft en häst med det och det är ingen vacker syn… Det kan ju förklara att andra kan ta stlra mängder, men att din råtta håller på att dö :/

Hur mår råttan nu?

Det var ju just det, det var INTE penicillin hon fick för det hann jag ju inte ge.
Det var Betapred, ett slags kortison som ska underlätta andningen tills penicillinet kickar in.

Idag tycker jag hon blivit ännu smalare, annars som igår.
Hon har mkt vätska i luftrören och är svag.

Min mamma kommer från Vänersborg idag för att hjälpa mig orka.
Ibland är mammor bra att ha..

Kortison kan ge riktigt gruvliga biverkningar om djuret är känsligt för det. Syrrans hund reagerar jättestarkt på kortison och höll på att stryka med av det en gång. Kortison är lite kinkigt också för man får inte avsluta behandlingen abrupt för det kan vara farligt (tydligen) så syrran var tvungen att trappa ner under en vecka eller två. Under den tiden blev hunden ett rent benrangel! Han tappade både fett och muskler, började kissa på sig, etc. Tack och lov repade han sig efteråt. Det var inget fel på själva medicineringen i det fallet utan det var helt enkelt han som reagerade otroligt starkt på kortisonet. Jag vet inte om det räknas som allergi eller överkänslighet eller vad det är, men det kan vara riktigt kraftigt! :S

Kram på dig!! Hoppas hon repar sig!! Och ja, mammor är bra att ja…

#37 Ja inte heler kortsinon är alltid nådigt! Kortison är starka grejer det med.

Men om det beror på känslighet eller överdosering vad det gäller kortison ska jag låta vara osagt. Det kan jag inte mycket om.

Men det låter ju ändå snarare som en rekation än en regelrätt överdosering. Men självklart gör ju inte dubbel dos det bättre om råttan är överkännslig

Men vad jag funderar över, detta med överkänslighet.
Lovis har ju fått Betapred innan, då hon var så dålig och bebisarna inte kom ut och då reagerade hon bra.

Vad jag vet NU när jag letat igenom alla gamla recept var att hon fick en fjärdedel av det med, dock så var styrkan på en tablett 0.25.
Denna jag har nu är på 0.5.
Hade inte en tanke på att det skulle bli dubbelt så starka tabletter, man tror ju att man ska få ut samma som förut.

Alltså hade hon gett en penicillininjektion som kickstart hade jag förstått, men kortison?!
Hennes tankegång var god, men även jag vet att kortison kan vara marigt.
När min lillebror fick leukemi bombade de honom med kortison och han svällde ju upp något så in i bänken. Tom huden i ansiktet sprack för att det gick så fort. Usch, vilka hemska minnen.. =(

Så då tänker jag att kortisonen mycket väl måste påverka mkt mer i kroppen än själva andningen.

Tänkte på att du skrev att hon magra. Kan förstå att hon gjort de när hon får kämpa så. Vill hon inte äta alls? Du kanske kan köpa någon fet barnmat så hon får i sig något mer närngsrikt.

Brukar man ge kortison till råttor. Vet att min veterinär ville inte ge min råtta de.

Usch usch… ja vad det än beror på så är det inte roligt… alls. :( Hoppas hon repar på sig snabbt! Har andningen blivit bättre alls? Skulle det NU gå att ta henne till en veterinär eller är läget alldeles för kritiskt? Vad jag förstod av situationen så har du en bit till veterinären och det skulle vara för påfrestande. Fast och andra sidan kan hon ju inte fortsätta sådär länge heller… Jag tänkte bara att de kanske har syrgas att ge så att hon kan andas lättare, om inget annat. Usch usch… jag är livrädd för att mina tösar ska få något lika akut någon gång. En gång drog Noja brösmulor i halsen och började fradga för att få ut dem. Det var OTROLIGT otäckt!! Och då var det ju egentligen ingen fara med henne……

Har du provat ge henne komplett näring från apoteket (tyvärr minns jag inte namnet på det just nu)? Det innehåller allt man som människa behöver för att överleva, och finns i olika smaker. Jag tänkte, om det kan vara något som kan tänkas fungera på en råtta, bara så hon får i sig åtminstone lite nyttigheter och inte magrar av alltför kraftigt. Är det någon som har koll på det? Om det kan vara värt att prova, eller om det helt enkelt kan vara så att det är något man helt bör undvika?

Okej.
Nu går detta inte längre. Jag har pratat med Ladugårdens där hon kommer ifrån och vi gissar på en hjärnskada pga syrebrist någon gång under natten/igår.

Lovis har fått panikattacker nu, där hon försöker springa ifrån vätskan i lungorna (antagligen). Hon är inte sig själv, har inte tvättat sig (nyponsoppa i pälsen) och balansen är hemsk.

Jag har fått en akut tid klockan sju ikväll och mitt ex är snäll och kör fram och tillbaka så hon att hon stressar upp sig så lite som möjligt.
Min mamma kommer hit klockan fyra från vänersborg bara för att vara stöd.

Lovis är min ögonsten då hon som liten valde mig bestämt och solklart. Vi hade tagit bilen ända till Hallstavik till Ladugårdens (ca 50 mil?).
Lovis som valde mig hade Johanna egentligen sett ut att spara till sig självjust för att hon var så speciell.
Men när Johanna såg Lovis reaktion med mig så tyckte hon att det var Lovis (Ladugårdens Mortal Mango) som skulle med mig hem.

Tack Johanna för en hona som totalt valt att vara min bästa vän och familj.
Hon har fått clear round i agility som junior med helhetsintrycket av domare Gail "En agilitystjärna föds på bordet".
Det stod på bedömningssedeln;
"hon vill till matte men förstår att hinder skall tas emellan! Utmärkt kontakt! Råttan strålar glädje!"

Och det är det Lovis alltid gjort, strålat glädje.
Hon har alltid, hur mycket soffutrymme/sängutrymme, valt att vara hos mig, allra helst mitt fram med bakbenen i BH:n och huvudet ut under min haka.
Jag har sovit med honorna i sängen ett par gånger (med bajslåda och mat på sängbordet) och hittat dem lite överallt i sängen på morgonen (ingen på golvet!). Men Lovis var borta.
Jag letade överallt i rummet och så plötsligt kryper hon fram ur örngottet på kudden jag legat på. Hon gäspas, sträcker på sig och set undrande på mig där jag står helt blickstill.
Hon har alltså sovit i min sovkudde precis vid kinden.
Då blev jag så rörd att tårar kom..
Hon kan snurra runt på kommando och den bästa belöningen hon visste var att kila upp längs min arm och ta plats i BH:n som tidigare beskrivning.

Alla råttor är speciella och älskade här hemma, men Lovis stal en hjärtebit direkt som liten och den biten har vuxit sedan dess.
Hon är en del av mig och nu kommer en stor bit ljus i mig slockna med henne och jag är rädd.
Jag är livrädd för min reaktion när hon tas bort fast jag vet att jag gör henne en tjänst.

Detta kommer vara den jobbigaste avlivningen sedan min storpudel togs bort när jag var 17.

Så svårt att beskriva vår relation, men nu har jag gjort ett försök.
Alla mina råttor är jättesociala och springer runt på alla besökare, men Lovis har alltid helst varit hos mig.

följt mig som en liten hund.

Tänk på oss klockan sju ikväll, det kommer vara en obeskrivligt smärtsam tid. men det finns inget annat att göra nu.
Hon har ingen gnista kvar i ögonen överhuvudtaget. Hon har gett upp.
Och dessutom gått ner 50 gram sedan i måndags.
Det är dags för mig att släppa taget och låta henne gå vidare till ett ställe där hon andas fritt och än en gång får lov att stråla glädje.

Lovis, jag ger dig all styrka jag bara kan.

:( :( Hemskt, hemskt… men du gör rätt beslut. Ett tag kan man låta dem genomgå något hemskt om man tror att det kan finnas någon ljusning på andra sidan. Men om det inte finns det så är det bäst att göra som du gör. Det är den enda gåvan vi kan ge när de mår så dåligt. Något annat har vi inte makt att göra…

Kram på dig!!

åh.. ja började ju gråta när ja läste det :( mina tankar kommer gå till dej och Lovis ikväll

Så vackert du skriver om din Lovis. Jag läste ditt inlägg genom stora björntårar och jag kommer tänka på er ikväll. Jag beklagar sorgen :(

Blev rörd av det du skrev! :C ska tänka på er, hoppas det går så bra det kan gå.

Åh nej :(

*styrkekramar*

Huvva, jag börjar bara gråta då jag läser ditt inlägg! :( Ska tänka på dig och på Lovis.

Kan inte heller beskriva tacksamheten över ert fulla stöd och tårar.
Jag blir rörd av att ni har gråtit, så nu gråter jag lite över det med, för att det finns så sympatiska människor som ni.

Jag bifogar en bild på en Lovis ca sju veckor, full med spring i benen och svårfotad som tusan. Men denna lyckades jag få och jag tycker man ser en pillemarisk, glad blick med bus i hela kroppen.

Det där är min flicka!

Så fint, sitter här med tårar i ögonen.
Tänker på er!

Vackert skrivit , otroligt fint! Blev helt tagen och nu små gråter jag..
Jag tänker på dig & Lovis! *kram*

Kärlek

Ett barn får ett gosedjur, som det älskar mer än alla de andra mjukisarna,
och när pälsen är bortnött och stoppningen sjunkit ihop och delar fattas,
så tycker barnet fortfarande att den är världens finaste och vill absolut inte skiljas från den.
Det är även så när vi älskar varandra, verkligen älskar.
Men det blir aldrig så med dem som har vassa kanter,
eller går sönder när man tappar dem,
eller är gjorda av dumma syntetmaterial som inte håller.

/Anna

åh fy..men som sagt det bästa för flickan. Styrkekramar för ikväll<3

Tillägnad min vackra Lovis

”Du lyste med Din frånvaro,
så som solen skulle saknats från sin himmel.
Men till skilland från solen var Du mörk.
Ljuset satt i Dina ögon.
Du. En svart liten bit.
Men så stor del av allt omkring oss.
Så Du lyste med Din frånvaro vid min sida,
och jag önskade att det hade varit solen.”

Skriven av mig till dig.

Så fint du skriver om henne blev väldigt rörd då jag läste det och förstår verkligen att hon var en mycket speciell råtta för dig.
Mina tankar går till dig och lovis och hoppas att det går bra hos veterinären och att det blir ett fint avslut på hennes tid tillsammans med dig. Nu slipper hon lida mer iaf.
*Många tröstkramar till både dig och Lovis*

tänker på er <3

Jag tänker också på er, och hoppas innerligt att allt går bra fastän det säkerligen är fruktansvärt tungt:(

Beklagar vännen

En blomma till dig och lovis

Nu har hon inte ont längre.
Hon andas fritt och luften är klar.

Hon ville inte gå in i det sista.
Har aldrig sett en råtta eller ett djur överhuvudtaget kämpa så för att vara kvar.
Hon vägrade ge upp.. Hon kippade luft trots det tunga lugnande hon fick i nacken. Länge. till slut fick vi ju hämta veterinären..
Morrhåren åkte fram och hon tittade.
Jag hoppas så innerligt att det var reflexer som inte ville ge upp,
men det kändes inte så.
När hon fick sprutan i magen pickade hjärtat länge efter och hon andades så. Fast hon reagerade inte på sprutan alls.
Jag grät och berättade för henne om gosedjurshistorian jag skrev i tidigare inlägg, jag sa att jag lät henne gå, sa att hon kunde finnas i min tröja när hon ville fast i annan form.
Jag berättade att hon inte skulle oroa sig för resten av flocken, att jag skulle ta hand om dem, men hon ville inte ge upp ändå.

Veterinären ansåg när hon höll i Lovis när vi kom, precis som jag att det inte fanns minsta chans till förbättring och att hon var svag och väldigt dålig.

Till slut la jag henne på bordet i en halvcirkel, så som bebisar gör i magen.
Mamma grät och klappade henne.
Jag sa att hon måste få med sig en otroligt bra karma om nu det finns, såsom hon funnits för mig och flocken.
Jag tackade för tiden vi fick i jordelivet och sa att Alma väntar på andra sidan.
Hon slutade kämpa och hjärtat stannade efter en liten stund.
Jag la ansiktet mitt i halvcirkeln så jag nuddade hela hennes kropp och grät. Viskade vackra ord.
Mamma grät och sa hela tiden att Lovis var så vacker. Mamma har lite svårt för råttorna och jag blev ännu mer ledsen när jag såg att hon grät och höll handen på Lovis kropp medans den kämpade så.

När hon fått sina vingar och smärtfritt tittade ner på oss så lättade en sten i mitt bröst och jag kände luften strömma in i lungorna på riktigt för första gången på flera dagar. Det var en märklig känsla.

Men när allt var över och hon låg livlös på bordet framför oss så sa mamma mellan tårarna något jag aldrig kommer glömma.
Hon sa; "Anna, hon ville inte ge upp för hon ville vara kvar hos dig. Hon ville inte lämna dig.. Hon hade funnit sin plats här, hos dig."
DÅ störtgrät jag och mamma ledde mig även hon full av tårar ut ur rummet och in i bilen.

Detta var det mest skrämmande, märkliga och sorgliga avskedet jag någonsin varit med om i hela mitt liv.

Åh Lovis..

#60 Nu står jag på jobbet och grinar, på riktigt. Det här en en så fruktansvärt sorglig historia! *kram*

O herregud man kan inte annat än att börja gråta av dethär. Stora tröstkramar till dig! Och må du vila i frid lilla Lovis.

<3

Åh >< <3

Åh gud nu rinner tårarna….. Hon har inte ont mer nu. Hon har frid och ro. Förstår absolut lättnadskänslan som inföll sig där strax efteråt. Nu behöver lilla hjärtat inte lida längre.

R.I.P.

Kraaaam!!!!!!!!!!

fick nåt liknande när jag avlivade min älskade fanny <3 dom små liven tar så stor plats.

#61 *KRAMAR* Det har varit en tuff dag och du och även säkert fler, som #62, gör det uthärdligt.
-För nu får jag åter tro på att människan är en god och omtänksam, sympatisk, empatisk varelse som kan sätta sig själv i en annans sits och tänka utifrån hur det känns att verkligen vara i just den situationen.
Relatera till sig själv och dessutom förklara det för den som drabbats.

Tack för detta.

Styrka, kraft och värme till alla som gått igenom något likt detta och särskilt tack till er som beskrivit era känslor för mig. Dessutom starka känslor verkar det som eftersom många tårar kommit trillandes.
_
Detta ni skriver berör mig starkt. Tack.
_

Styrkan i Lovis får mig att krama de råttor som är kvar och utnyttja varje sekund med de jag älskar.

Anna

Det bara forsar tårar här. Så fruktansvärt, fruktansvärt! :( Stora styrkekramar till dig.

Precis om alla andra grinar jag med när jag läser allt detta. De är så fint skrivet och allt är så hemskt som har hänt. Tyvärr är de ju livets gång, men man skulle vilja att dom bästa ska bara få somna och inte få lida så. De gör så himlla ONT när man förlorar en så fin vän som din Lovis. Att en så liten pälstuss kan ta så stor del av sitt hjärta.

Massa styrkekramar till dig. Jag tror att hon alltid kommer vara hos dig fast hon inte är i levande form.

<3
Såklart vaknade jag med massa feber och halsont idag.

vad jag avskyr när man vaknar dagen efter något sånt här har hänt och så slårdet en; "Vad var det jag skulle komma ihåg idag?"
Och så blir man paj när man minns att det saknas någon betydelsefull.
Två. Både Alma och Lovis fattas, men som ni säger, det är livets gång.
Gör det kanske inte lättare, men man blir ju beredd på att detta kommer hända igen.
Det är ju så att ha små djur, de lever inte så länge.
Men tillräckligt länge för att det ska kännas som om hjärtat slitits ur kroppen och satts tillbaka igen när de går bort..

Å, fy fan, det här är ju fruktansvärt!

Att du skulle förlora älsklingsråttan på det här sättet. Jag vet hur mycket hon betyder för dig.

Nä, det finns inga ord, helt enkelt.