Usch jag förstår känslan när allt kommer på samma gång typ och då känns det bara så hopplöst. Men det blir bättre igen:)

Angående att sterilisera vid ung ålder så ja, det ska minska risken för juvertumörer. Och egentligen är det nog en rätt vettig sak att göra för att slippa dessa jäkla tumörer. Men jag kan inte låta bli att tänka på (om det nu kommer att gälla uppfödarråttor alltså) hur det kan komma att påverka avelsarbetet. Alltså inte om bara du steriliserar, men om fler börjar göra det. Då blir det svårt för uppfödare att kunna utvärdera ordentligt. För vissa råttor som kanske hade fått tumörer annars hade ju förmodligen inte fått det om de blivit steriliserade då. Och hur ska man då veta hur tumörfrekvensen är i linjerna man avlar på? Bara en liten tanke som slog mig såhär på kvällskvisten:)

usch vad jobbigt.. jag lider verkligen med dig :(

#1 Jo helt sant! Jag förstår precis hur du tänker. För aveln är det ju bättre att veta hur det verkligen ligger till. För den enskilda råttan (och ägaren) är det bättre att sterilisera. Lite som med att utsätta dem för vanliga smittor det där. Ju mer extra "dynt" de klarar av desto bättre - fast inte för de som INTE klarar av det…

#1#2 Tack… ja jo det är riktigt jobbigt. Alla mina tre börjar ju bli mot det äldre hållet också. Eller nja, Saphira är ju "bara" ett och ett halvt. Men Noja och Coco är ju över två nu. Och det är klart, då kommer det ju oftare tumörer. Så är det med "klimakteritanter".. :)

Just nu är det så mycket också när Noja och Saphira båda har två stycken. Och andra sidan växer deras "sidotumörer" (se som är på sidorna) inte alls snabbt verkar det som. Så de får avvakta ett tag. Nojas vad-det-nu-är (svullnad goes bråck goes tumör?) är prio ett just nu. Den är mycket större och hon börjar ha svårt att tvätta sig riktigt bra vid öppningarna där nere snart. Saphira kan jag inte operera än för hon har en envis förkylning som hon får antibiotika emot just nu och då lämpar det sig inte med operation.

Suck… har också kommit fram till att det inte alls är särdeles roligt att vara råttägare då man får vara GLAD om ens råtta blir två år! Visst, jag visste det när jag skaffade dem… men då trodde jag inte att jag skulle älska dem SÅ mycket…

Det tycker jag är bland det tråkigaste med dessa charmiga, underbara djur. Fäste mig så otroligt och det är så grymt jobbigt att se dom bli sjuka när dom blir äldre. Kan acceptera att dom inte blir så gamla….men sjuka med tumörer mm….nej aldrig. Det är ju mer regel än undantag…

Orkar inte ha råttor längre av den anledningen

#3 Men du, jag kom till att tänka på en sak. Varför bytar du inte till hanar sen? De är ju inte lika drabbade av tumörer:) Eller du kanske inte gillar hanar?

Sen angående livslängden så ja, det är förbaskat tråkigt att man bara får ha dem så kort tid. Samtidigt kan jag inte riktigt förstå hur man faktiskt kan fästa sig så himla mycket vid de små underbaringarna på endast två år. De tar otroligt stor plats de små liven. Men på ett sätt är jag ändå glad att de faktiskt oftast inte lever så mycket längre, för tänk så förkrossad man hade blivit då när de försvann:(

#5 Jo jag har tänkt på att "byta" till hanar. Annars skulle jag ha skaffat fler honor vid det här laget. Men vi får se. Det lutar mot att jag vill skaffa hund här inom något/några år så vi får se hur det blir. Men jag skulle egentligen vilja ha hanar av andra orsaker också - de är ju kända för att vara lite lugnare och nöjda med att gosa mer. :) Mina tösar är UNDERBARA, men de ä väldigt energiska och förstår sig inte riktigt på det där med att sitta stilla.

#4 Ja… det är sjukt jobbigt… Tack och lov för att de faktiskt repar sig så otroligt snabbt efter operationer!! Annars skulle man ju inte känna att det är värt för dem att opereras eftersom de lever så kort tid. Men de verkar ju knappt reagera på en operation heller. :) Fina små krabater…

#6 Nog kan man kalla råttor sega alltid hihi

Jag har haft både hanar och honor, och honorna kunde verkligen inte bara slappa…..antingen jobbas det frenetiskt eller också sova….av eller på!

Hanarna jag hade var lugnare, men oj vad dom stojade med varandra, så mycket att dom fick trycka magen mot golvet för att svalka sig hehe…när fläcken blev varm hasade dom sig framåt till en ny svalare fläck….så helt galet ut!

Ledsen om jag kom från ämnet, blev försjunken i gamla minnen….

Och sist men inte minst, Anvariel….hoppas det gick bra idag….

Ja fyy vad jobbigt det är med tumörer.Jag har själv en hona som skall opereras på Torsdag.Men tanken på att ha en hane har aldrig tiidigare slagit mig därför att jag helt enkelt gillat honor mest.Men det kanske tål att tänkas på inför framtiden om jag skall ha hanar istället för honor då.Sedan har jag aldrig tänkt på detta med sterilisering.Men det låter som en bra idee om det kan förlänga en råttas liv tycker jag.

Enligt en känsla jag har…. kanske hanar inte råkar ut för tumörer (i alla fall inte synliga) i samma utsträckning som honor, men mina blev minst lika skröpliga när dom blev äldre. Bara andra saker, som kanske t o m är svårare att göra något åt.

Vad tror ni som kan mer om det?

#8 Lycka till på torsdag Mezz.

Tack ekorren!

Operationen igår gick bra! Det var en tumör och inget bråck. Däremot var den infekterad och varfylld!! Låter väldigt skumt. Kan det ha varit en böld som "förhårdnats"? Jag vet inte. Jag vet i och för sig att tumörer kan bli infekterade, det vet jag. Men har inte hört om det bland råttor förrut.

Noja mår alltså bra men de hann inte ta bort hennes andra tumör på sidan då operationen dog alldeles för länge som det var. Men lika bra det, hon skulle ha för mycket sår överallt nu annars. Hon mår bra och är pigg och äter men ser ut att ha lite ont - hon är uppburrad mer än vanligt.

Ja jag vet inte med hanar eller honor… Just nu är jag inne i en fas där jag är svinnervig över att jag kanske är allergisk för råttorna. Jag vet inte om jag egentligen har några belägg för att jag är det - och är jag det så är det synnerligen lite - men det spelar spratt i huvudet på mig. Så just nu så planerar jag inga nya råttor. Däremot hoppas jag få ha mina tösabitar ett bra tag till…

#8 Lycka till på torsdag!!!

Vad skönt att det gick bra för din lilla Noja!

Skönt om man hittar en veterinär som kan råttor och man får förtroende för.

Skönt att operationen gick bra!

Ja, det är ett jävla gissel med dessa knölar. Har en underbar hona här hemma just nu som har två stycken. Hon är så pigg och glad så ett tag till får hon hänga med.

Det är jäkligt svårt att hitta linjer med låg tumörfrekvens också, har jag märkt.

Den jag hittat som verkade ha lägst (fast där är stamtavlan ett hemmabygge och inte allt för säker) var råttor från oreggad bakgrund, faktiskt.

Jag tycker ofta att det verkar som att det antingen är rossel eller tumörer.

#13 Problemet är ju att det inte är så lätt att avla bort en sak som tumörer. Det är ingen enkel genetik bakom sådant. Det är snarare viktigt att få in en massa nytt blod för att förstärka immunförsvaret skulle jag tänka mig. Samma gäller rossel. Svårt att veta. Tumörer är ju ofta hormonpåverkade också. Hm.

Noja mår som en prinskorv idag. Ville ut och springa på golvet och ha sig. Såret ser bra ut tycker jag. Hon fick ingen antibiotika denna gång. Lite konstigt tycker jag. Men skulle det bli problem så "råkar" jag ha lite hemma. ;) (Vaddå självmedicinerar?? *tittar oskyldigt runtomkring*)

Vad kul att hör att det gick bra och lilla Noja är pigg

#14 Ja, sen handlar det ju om infektioner också. Det är en grej som jag funderat över vad det gäller den oreggade linjen där tumörstatistiken är låg. Svårt att veta om det beror på att de har liten genetisk benägenhet att utveckla tumörer.. Eller om de helt enkelt inte har exponerats för så mycket infektioner som tenderar att bidra till tumörbildning.

Men man har ju så dålig kunskap om det där, hur det fungerar på micronivå.

Fast självklart borde det hjälpa till att försöka avla på linjer med låg tumörstatistisk. Även om vi inte vet vad som genetiskt orsakar högre benägenhet att utveckla tumörer eller om de tumörer vi har hos våra råttor inte är genetiskt betingade (finns den sorten också) så kan det ju knappast skada att försöka selektera bort dessa ur aveln. För antagligen spelar genetiken en liten roll vid alla sjukdomar.

Sen behöver vi fler seriösa uppfödare. Vet en som inte är aktiv nu som var jättehård med tumörer. En musuppfödare jag känner är stenhård på rossel(hon avlivar direkt) men tummar lite på tumörer. Hon har totalt rosselfria djur nästan men självklart har hon tumörer bland dem. Alla uppfödare tummar på något, vi tänker och prioriterar alla olika. Med fler seriösa uppfödare får vi lite fler olika prioriteringar och djur som har olika styrkor att matcha med varann.