Jag förstår din frustration, att ingenting vart som du tänkt dig.

Men jag tror inte en flytt för tjejerna är det absolut bästa just nu, Dom är redan väldigt rädda och den ena har dessutom en kull.

mitt förslag är att låta honorna vara så mkt som möjligt, men håll dig gärna i närheten av buren. prata med dom osv, Och när bebisarna är ca 12-14 dagar kan du försöka plocka med ungarna så mkt du kan, försök att lyfta bort galleröverdelen när honorna "är på gallret" och ställ ner det på golvet (om dom inte blivit lugna vill säga. sedan när det är dags att dela på ungarna har du ju hållt på så pass mycket med bebisarna att dom inte är rädda för dig, och behåll då dom två som du tycker bäst om, och bestäm då hur du ska göra med dom två äldra, om dom inte blivit lugnare skulle jag överväga avlivning faktiskt, inget djur mår bra över att vara rädd hela tiden.

Testa att ge välling/mjölkersättning till mamman och ungarna. Det brukar mamsen äta rätt glupskt.
Väldigt störande när de inte kan hålla koll på djuren de säljer från zoo :-/Tyvärr är det vanligt att zoo djur aldrig är hanterade som små och därför blir väldigt nervösa av sig. Kan hålla dom i en luvtröja och ha med dom över allt.
Kanske även fungerar med att ha en äldre hona tillsammans med dom?. En som är lite mer trygg och stabil.
Jag bor i västerås. Även så uppfödaren cosmonita och flertalet råttägare :-)
Men jag tror mer flyttande kan bara ge mer problem.
Kan ta ett tag innan det börjar släppa med nervositeten och de börjar lita på sin ägare.

När jag hade skaffat två råtthonor förut från en djuraffär så var dom också livrädda i början. men jag höll på med dom minst två-tre timmar om dagen (enda sen dom kom hem), dvs pratade med dom, matade dom för hand osv. det hjälpte och det blev två av dom goaste honorna jag någonson har haft.

Jag tycker också att en flytt för de tjejerna just nu skulle vara förödande för dem. Jag förstår att du är besviken på att de är rädda och den ena fick ungar men eftersom du köpt dem så är de ju ditt ansvar att försöka göra det bästa av situationen. Även om jag eg tycker att du borde reklamera dem till djuraffären så är det ju inte det bästa för just dina tjejer.

Det gäller att ha massor med tålamod för att få osäkra råttor tama men det gäller att umgås med dem ofta. Det finns massor skrivet i ämnet här på Rif, gör en sökning. Sen kan det ju naturligtvis försvåra det hela att den ena har fått ungar, det kan göra att hon är mer på sin vakt och i försvarsställning eftersom hon vaktar sina ungar. Du får helt enkelt göra små närmanden och se hur hon reagerar. Prata med dem utanför buren, ge dem godis  ur handen (ej genom gallret) osv.

Vill du ha ungarna så tama som möjligt, vilket ju är en förutsättning om du vill kunna sälja dem och få nöjda köpare, så bör du börja umgås med dem varje dag senast när de är en vecka gamla. Locka bort mamman från dem och sätt henne och hennes burkompis i  tex en  transportbur med något gott i så att du i lugn och ro kan hantera ungarna , i början kortare stunder som du utökar. Du behöver inte göra något särskilt med dem utan bara "plocka" lite med dem och ha dem i din hand så att de lär känna lukten av dig och blir vana att hanteras. Lägg dem tillbaka på samma ställe och täck över innan mamman får komma in igen.

Tänkte bara säga att jag kommer att behålla råttorna. Men det är fortfarande samma problematik med att få dem tama. De bits om jag försöker stoppa in handen i buren för att ta upp dem. De är så frukstansvärt otama att det är LÖJLIGT. Önskar att det var så lätt att de kunde förstå att jag aldrig skulle göra dem illa. Jag vet inte vad jag ska göra för att få dem tama eftersom att de biter till om jag kommer för nära dem.. Det är inte hårt. Men det är ändå så att jag som ägare blir rädd och känner mig hotad utav dem.

Jag försöker prata med dom. Men så fort jag rör mig så springer de i panik. Jag försöker stoppa in handen då de kan nosa på den men är livrädd att de ska bita.

Här kommer en bild på ungarna förresten! Här är dom tre dygn gamla. Tyvärr så är de bara 7 stycken nu. En är spårlöst försvunnen sedan typ 2 dagar sedan, antar att mamman ätit upp en. (Har hört att det kan hända)

Första gången jag skaffade en råtta så var hon också med bebisar.. det var ingen i djuraffären som sade någonting och helt plösligt kom bebisarna.. iallafall så var hon också skitförbannad i början när hon fått ungana men efter ett tag, när dom hade vuxit till sig lite så började hon bli mer och mer tam och lät oss hålla i ungarna.

Jag var iofs 7-8 år då så det var ju ett jäkla tag sen och vi visste inte mycket om råttor då men det löste sig tillslut och alla vart jättegoa =)

Ta en socka, gnid in den mot din hud så den luktar dig, lägg den i buren nära maten.. mat = possitivt. Din lukt vid maten kommer bli possetivt.

Lägg gärna en sock bland ungarna med kanske?

OBS: en sak till, ha buren där du är, jag hade mina första otama råttor vid datorn. Så dem såg mig hela tiden och då och då stoppa jag in handen och gav dem godbitar eller bara höll handen där så dem kunde lukta eller bara se att jag inte var farlig.

tack för ert råd. problemet är bara att det inte vill ta emot mat från mig från handen. de vägrar ta godbiten och de stelnar till som f*n och bara stirrar helt stelt precis som att de väntar på att jag ska ta dem och äta upp dem eller nåt.. vilka knasbollar jag har..

nån som vet när man kan se på ungarna om de är honor eller hanar?

#9 Är matbiten något verkligen gott som tex en bit köttbulle eller något? Sen kan det ju dröja innan du ser framsteg men ge inte upp.

Könet kan man se redan vid födseln om man är van. Honorna har kort avstånd mellan urinrör och anus medan hanar har längre avstånd. Lättast är att se om du jämför ungarna med varandra. Honorna har ju också en slidöppning precis nedanför urinröret men den är svår att se förrän de är någon vecka gamla. Annars brukar det gå att se när de börjar få päls på ovansidan men inte på magen eftersom honornas bröstvårtor syns då innan pälsen på magen täcker dem.

länk till bilder

länk till bilder

Tack snälla allihopa för hjälpen! Jag kan ju berätta att Pi och Poka blivit en aning bättre när det kommer till att bli tama. Värst är det fortfarande med mamman. Så fort jag ska in med handen i buren och in i huset för att ta upp ungarna så blir hon ganska stissig. Och det tyder ju på att hon fortfarande ser mig som ett hot. (?) Jag har försökt några gånger att ta ut mamman ur buren och släppa ut henne fritt i köket, men hon ännumera jätte-stissig då - nästintill galen. Springer omkring.. Det ser nästan ut som att hon förgäves söker efter sina ungar. Jag vet inte om Poka (mamman) skulle attackera mig och bita mig riktigt hårt om hon SÅG rent konkret att jag rörde vid ungarna om hon var precis i närheten, för nu har jag bara tagit upp ungarna när hon är på andra eller tredje våningen i buren. Man ser att hon fattar lite vad som försiggår, men ja.. jag vet inte riktigt vad som rör sig i Pokas huvud när jag rör vid ungarna.. Eller huvudtaget.. Haha ja hörrni det är inte lätt.. och så jag som oroar mig över allt och ska överanalysera allt.. Hm..

#10 Jag har försökt att se på dina länkbilder och därefter försökt se vilka som är honor och hanar. Men jag tycker fortfarande att det är väldigt svårt. Men jag TROR att det är 4 tjejor och 3 grabbar. De är i dag 10 dagar gamla.

Jag har några frågor. Eftersom jag inte hade planerat denna kull och eftersom jag har noll erfarenhet när det kommer till avel och sånt, så hoppas jag att ni inte dumförklarar mig när jag kommer med dessa bas-frågor.Jag vet att det uppenbarligen står skrivet nån annanstans här på rif men jag skulle gärna vilja samla allt på denna tråden, för min egen skull.

1. När måste jag separera honorna från hanarna?
2. De är flyttklara vid 5 veckors ålder va?
3. För att få seriösa "köpare" av dessa bebisar, vart vänder jag mig bäst? Är det här på RIF? Vill INTE att de hamnar hos någon som inte vet vad de sysslar med, vill gärna ha någon som är erfaren så jag vet att de hamnar i ett tryggt hem. Finns det någon/några här på RIF som man ska "akta" sig för?
4. Poka (mamman) "slipar" sina tänder i gallret på buren, och gnager hårt på gallret. Varför gör hon så? Är hon stressad?

Hoppas jag kan få svar på frågorna :)

1. Vid 4 och en halv vecka för att vara säker.

2. Kolla hellre vikten än åldern, dvs. minimivikt vid flytt ska vara cirka 90 gram.

3. Man ska alltid vara försiktig med köpare, det bästa är att be om att köparen ska presentera sig själv, sin situation de kommande åren, sin erfarenhet mm i ett mail. Oseriösa sållas ofta bort där då de inte orkar lägga ner tid på detta. Fler tips kan säkert uppfödare ge dig! :D

4. Understimulering, kan bero på att hon är uttråkad (inte får vara ute och springa av sig ordentligt) eller för lite socialt umgänge med andra råttor och med dig. Ge henne rå pasta eller hela nötter med skal som hon kan gnaga på, och se till att hon har att göra!

Det är i alla fall ett bra tecken att du kan ha handen i buren utan att hon hugger, att hon blir nervig tror jag inte är helt ovanligt, men andra med mer erfarenhet om detta än mig får gärna säga sitt om detta.

#12: Tack!

Kom på fler frågor..

1. När öppnar bebisarna sina ögon?
2. När slutar mamman att dia och när börjar bebisarna äta själv? När blir bebisarna självständiga så att säga.
3. Om jag tar kort på bebisarna, en och en, kan ni se vilken "sort" det är.. alltså vilken teckning?

#13

1. När de är ungefär 2 veckor dvs 13-16 dagar

2. Bebisarna slutar dia när de börjar äta vanlig mat och under en övergångsperiod gör de både och. Många ungar diar upp till fyra veckors ålder enstaka gånger.

3. Ja, om bilderna är bra

#13 Tycker dom ser ut att vara striped- och husky roan hela bunten. Men kan ju ha fel! 

Jag har inte läst alla svar, bara skummat igenom dem, och det jag såg var att ingen har kommenterat att honan med bebisar säkerligen "vaktar" sina bebisar och därför upplevs det som om hon har blivit sämre. Vad jag förstod så har hon nu blivit bättre och det tycker jag är enorma framsteg med tanke på att hon kom till ett helt nytt hem dräktig utan förtroende för människor. Sedan föder hon ungar, som hon är alldeles för ung för att ha, och detta i sig gör säkert henne förbryllad och osäker. Utöver detta skall hon skapa band till människor..

Om man ser yr råttans synvinkel så har det varit väldigt mycket stress för henne. I min värld är det inte konstigt att hon är rädd, lättskrämd och vill vakta boet. Hon litar på sina primära instinkter då hon inte har hunnit märka av att människor kan vara trevliga djur och att man kan lita på dem, till och med ta hjälp av dem vid en kull ungar. Det primära för henne är att försvara och göda hennes avkomma.

Med detta i tanke kanske man kan få en viss förståelse för hennes reaktion.. ? Jag skulle försöka ta det lilla lugna med henne den första veckan av ungarnas liv för att sedan succesivt öka kontakten, alternativt andra veckan när de börjar bli mer självständiga. Intet sagt att man skall ignorera henne, var med och prata lugnt med henne. Stoppa in en hand så hon får nosa, helst utan tvång och i boet där hon har ungar. Låt henne bli van vid dina lukter och hur du låter, visa att du är snäll och trygg. Forcera inte fram för mycket.

Det har nu gått ett tag och ungarna är tre veckor och 4 dagar gamla. Är det dags att separera hanarna från honorna nu? Sen ang mamman och hennes syster som fortfarande är helt sjukt otama.. Jag förstår att det är mitt fel eftersom jag inte känt att jag kunnat närma mig någon utav dem nu då ungarna "kommit i vägen". Låter hemskt att säga så men det är den bittra sanningen.

Pi och Poka är fortfarande så otroligt rädda. Mest mamman (Poka), jag vet att jag har ett ansvar men jag vet inte om jag har tålamodet. Det här är liksom inget "oj hon är lite rädd", utan det här är "hon är extremt dödsrädd". Jag försöker då och då stoppe in handen så de kan nosa på den. Men så fort jag försöker ta tag i dem försiktigt för att bära upp dem så är det kört. Det är där det spricker. Jag får inte ens bära upp dom, dom får panik och sprattlar och vill bara ta sig ur mitt grepp. Och för att inte de ska falla från mitt grepp och ner på golvet så måste jag hålla fast dem extra hårt tills de är inne i buren igen och ja kan släppa ner dom.

Snälla, detta är ett stort problem för mig. Jag står fortfarande och väger på om jag ska behålla Pi och Poka eller om jag ska överlåta dem till någon annan som har mer tålamod och erfarenhet. Men samtidigt förstår jag att de kanske blir ännu mer stressade utav det.

Jag har mest fokuserat på ungarna nu. Att försöka få dom så orädda och tama som möjligt och det har verkligen funkat. De är världens goaste ungar. Så där kommer det inte bli några problem.

Jag mår fruktansvärt dåligt över Pi och Poka eftersom jag inte vill att de ska ha det dåligt på något vis, men på samma sätt känner jag mig hopplös i situationen som är. Att de är så rädda för mig att jag hellre låter bli att närma mig dom. Men kanske borde jag göra ett nytt försök när jag blir av med alla ungarna? Dom ska jag ge bort eller sälja. Ska behålla två av ungarna själv, men resterande ska få nya hem. Vad tycker ni jag ska göra?

Det jobbiga är liksom att jag inte ens får ta i Pi eller Poka utan att de typ dööött av skräck. Och om inte ens det går, hur ska jag ens då kunna "börja"?

Nu är jag inte världens största råttexpert, jag har haft två stycken och det var en herrans massa år sedan, men under mitt liv har jag haft ett otal hamstrar, kaniner och dessutom möss, och jag antar att det att tämja dem och skapa band är ungefär samma sak.

Mitt råd är att ALDRIG plocka upp ett otamt djur! Aldrig någonsin. Det blir bara ännu en traumatisk upplevelse som läggs i raden av anledningar till varför människor är skitläskiga :P Det är inte förräns djuret börjar sitta och spontant hålla på med dina händer när de är i buren, när de själva nyfiket kikar ut ur buren och kanske till och med klättrar lite på dig, som du kan börja lyfta dem av eget initiativ. Och det kan ta ett bra tag, inte veckor utan månader. Jag talar av erfarenhet, tålamod är nyckeln. Jag har också haft djuraffärsdjur som i början verkade plågade av dödsångest vid bara tanken på händer och folk, men som sedan blivit hur mysiga och sällskapliga som helst. Men det tar tid, och mycket ansträngning - och framför allt återhållsamhet och väntande från din sida. Försök att synas mycket, och koppla det till en positiv upplevelse. Prata mycket när du matar dem, få din röst att betyda mat och underbara ting :)

Hur går det nu med dina bebisar? De lär ju vara stora vid det här laget :o

#18 Hm, fast råttor är ju lite smartare än så, ofta är så mycket hantering som möjligt bra. Råttorna märker fort att "ja men det här var ju inte så farligt", "det här var ju faktiskt rätt mysigt" och "woooooaaaaahhhh jag får goda saker av den där typen!" :D

#19 Det kan säkert vara så, mina djur har i och för sig varit rätt korkade, haha ^^ Min poäng är bara att hanteringen måste vara så pass varsam så den inte skadar mer än den gynnar, allt beroende på djurets psyke :)

#20 Jo det är klart, vissa råttor blir ju tyvärr aldrig handtama, men kan funka som flockråttor. Det handlar ju så himla mycket om personligheten hos det specifika djuret!

jag köppte tre honor från zooaför i början av terminen och nu är det jullov dom är fortfarande inte tama jag kan ta upp dem men dom springer som yrväder att köpa från affär är nog ingen bra ide om jag ska ha fler råttor ska jag ha uppfödare som är seriös

det käns ju inte rätt med strässiga djur

men jag hoppas det löser sig

Hur går det med råttorna och bebisarna då? ;o