Vila i frid Dasse<3
Min lilla pojke Jasper (även kallas Jaz & Dasse) blev sjuk för ett tag sedan.
Gav honom medicin och allt..
De senaste dagarna blev han sämre och sämre.
Han har aldrig varit en sån som gillar att kela långa stunder eller att vara i mina händer.
Men idag var han det, han låg och knastrade och ploppade med ögonen hur länge som helst.
Hans andning lät hemsk och jag var nära till gråt hela tiden.
Min kompis var hos mig just då, och han låg även i hennes famn och sov.
Det hade varit normalt om han nu hade gillat kela.
Den längsta stunden jag har fått kela med honom tidigare är 5-10 minuter.
Nu låg han i min famn i två timmar.
Och han har aldrig låtit någon annan än mig hålla i honom, eller ha honom i axeln eller famnen, då har han bara "rymt"
Men idag var han inte så.
och jag förstod direkt att han inte var okej, att något verkligen var fel.
Hans andning var hemsk, han hade till och med tillfällen han slutade andas.
Så jag bestämde mig för att lyssna på alla tecken han gav mig, och låta honom somna in.
Han somnade i min famn, och det har aldrig varit så "skönt" när ett av mina djur har dött.
Förmodligen för jag visste att han slapp lida mer.
Men nu är det tomt, det är bara tre råttor i min bur.
Jag vet inte hur jag ska kunna lära mig att han är borta.
jag vet att det bara gått några timmar.
Men han var så liten, bara tio månader.
och jag kan inte förstå det riktigt.
Jag kanske borde ta in det mer.
men, Vila i frid Jasper Ateyo Escape Schatzen <3
bifogar en bild på mig och Jaz som min kompis tog på oss idag.
// Lydia.
Take it or leave it!
Ljaede @ bilddagboken
http://ljaede.tumblr.com/
http://bangbangbang.blogg.se

Jag beklagar verkligen!
Det är aldrig lätt att förlora en liten vän, speciellt inte en som inte ens i närheten av levt färdigt Skönt för honom ändå att få somna in hos någon han kände sig trygg hos. Men ja, det kommer kännas tomt en tid framöver. Beklagar än en gång. :/
#1 det gör så ont att titta in i buren och bara se tre pojkar.
kan inte förstå hur jag kommer fixa det sen.
När de andra är lösa och ska in så kommer jag ju leta efter min fjärde pojke…
jag vet att det blir bättre för varje dag som går, men just för han var så ung, så känns det så fel att det var mitt val.
Att jag valde om han skulle leva elelr dö.
// Lydia.
Take it or leave it!
Ljaede @ bilddagboken
http://ljaede.tumblr.com/
http://bangbangbang.blogg.se

Jag förstår vad du menar, har alltid sådan otrolig ångest när jag låtit ett djur somna in. "Vem är jag att leka Gud och bestämma över vem som ska få leva och dö?" Samtidigt vet man att man gjort det enda rätta, det hade inte varit ok att låta djuret fortsätta lida bara för man är egoistisk och vill slippa skuldkänslor etc.
Tankarna om man kunde gjort något annorlunda, och saknaden efter den som inte finns kvar, kommer ligga och gnaga i bakhuvudet ett tag, men som du skriver, det blir bättre och bättre för var dag som går. Tårarna förvandlas snart till ett leende på dina läppar när du tänker på allt skoj ni upplevt tillsammans,
3# jag ler redan när jag tänker på allt som han har lärt mig, på allt jag är glad för att jag fått med honom.
Jag tänker inte på vad han har missat, jag tänker på det han hade.
Och bara det att han fick somna in så lung och skönt och slippa lida hjälper ju.
Men det är klart jag jag konstiga tankar som vill komma fram
// Lydia.
Take it or leave it!
Ljaede @ bilddagboken
http://ljaede.tumblr.com/
http://bangbangbang.blogg.se
Rip lilla Dasse…
Beklagar :(
beklagar :(
:-(