Har du sett några andra symptom än bara slöheten? Snorig? Nyser? Hur fungerar bakbenen när han går, hänger dom mer som dom ska?

Det är inte helt ovanligt med ålderstecken redan vid 2 års ålder, just bakbenssvaghet är ett av dessa och det är väldigt individuellt hur fort rörligheten i bakbenen försämras.

Försök att handikappsanpassa buren på bästa sätt, så han lätt kan ta sig runt och inte behöver klättra på galler för att ta sig till hyllplan etc. Stegar och ramper, vatten och mat i lämplig höjd, lättillgängliga hängmattor och andra boplatser. Du kan testa massera bakbensmusklerna regelbundet lite lätt för att öka blodcirkulationen (kommer troligtvis inte förbättra läget men kanske bromsa försämringen lite), och se till så han har möjlighet att hålla sig varm.

Lycka till!

Tack för svaret Lancia!

Han nyser lite då och då, snorig verkar han dock inte vara. Han har absolt tappat styrka i bakbenen, ska försöka massera dom litegrann, även om det bara hjälper litegrann. Idag har han varit totalt orkeslös, försökte mata med barnmat och jag får känslan av att han vill äta, men det går otroligt sakta för han att få i sig maten.

Finns det något annat än åldern som det skulle kunna tänkas vara? Och finns det isåfall någon enkel huskur man kan prova ge honom? typ vitaminer eller dylikt?

Nja vitaminer osv hjälper nog föga, så läge han även tidigare fått den den man en råtta behöver så lär det knappast vara en bristrelaterad sjukdom. Men när du skriver att han blivit så pass himla svag att han knappt orkar äta så börjar jag undra om det ändå inte kan vara så att det är en stroke eller liknande han åkt på.

Jag fick på en råtta det jag misstänkte var en stroke för en liten tid sedan. Försämringen direkt var relativt märkbar men var ändå inte så jätteilla från början. Jag hade hoppet uppe om att det var en väldigt tuff förkylning han åkt på, men vartefter dagarna, trots extra omsorg, matning med mera, gick, så blev han markant sämre. Efter en knapp vecka insåg vi att det var meningslöst att kämpa vidare, vid den här tiden kunde han knappt äta själv eller gå.

Skriver inte detta för att skrämma upp dig eller för att du så att säga ska "ta ut förlusten i förtid", men att din råtta blivit så svag så himla fort att den knappt orkar äta på bara en vecka är oroväckande. Hade det bara varit bakbenen som strejkade hade det inte varit så farligt. Stroke är tyvärr inte helt ovanligt på råttor det heller. :/

Okej, låter inte helt otroligt. Antar att det inte är mycket annat att göra än att försöka ta hand honom så gått det går. Tack så mycket för hjälpen, det märks att du vet vad du pratar om!

Har en följdfråga som du kanske kan svara på: Den sjuka råttans brorsa är tyvärr ganska hårdhänt med den sjuka, kliver på honom och knuffas och så vidare. Tycker det ser så hemskt ut och den sjuka råttan försöker verkligen dra sig undan så gott det går. Kan man då separera råttorna och ha den sjuka råttan ensam i en egen bur så att han får vara i fred? Eller kommer detta påverka någon av råttorna negativt? Detta skulle alltså innebära att båda råttorna blir ensamma nu tills något händer. Dom har bott tillsammans sen födsel…

Vet och vet, jag talar delvis av kunskap men även delvis av egen erfarenhet, försöker bara hjälpa till. :)

Hårdhänt, kliver och knuffas, hmm. Ja alltså självklart är det jobbigt för den sjuke. Har den friska råttan alltid varit sådan?

Vissa råttor blir väldigt nedstämda och deprimerade när dom förlorar/separeras från sin vän, men om den sjuke råttan har det väldigt jobbigt så kanske det ändå är bäst att försöka dela på dom så han får lugn och ro.

Hur har du tänkt att gå vidare om den sjuka råttan inte klarar sig? (Jag räknar med att du tar det rätta beslutet om det krävs..) Skaffa nya kompisar till den som blir ensam kvar eller planerar du att kanske sluta med råttor och därför inte vill skaffa nya?

Jo den friska har nog alltid varit så, han har iallafall alltid varit den klart dominanta och även alltid varit större än den som nu är sjuk (ätit mer, roffat åt sig mat och så vidare). Men när den nu sjuka råtta var frisk kunde han åtminstodne freda sig lite om han inte ville brottas.

Jag är faktiskt osäker på hur man ska gå vidare, detta är mina första råttor jag haft, så jag vet inte riktigt vad som är rätt sätt där. Hur funkar det att sätta in nya råttor tillsammans med en gammal råtta? Om man beslutar sig för att inte skaffa nya råttor, kommer då den gamla råttan må dåligt?

Det går nästan alltid helt problemfritt att sätta in bebisar till äldre råttor, däremot kan vuxna djur vara lite knepigare att sätta ihop, speciellt hanar.

Först och främst så måste du bestämma dig för om du vill fortsätta med råttor eller ej. Väljer du att fortsätta och således skaffar kompis till den ensamna rekommenderas det att du skaffar två på en och samma gång, så i allafall dessa två fortfarande har varandra när även din andra gamling går bort.

Ett annat alternativ är ju att försöka sätta ihop den med någon jämngammal, men som sagt är det inte alltid så lätt med vuxna hanar.

Den råttan som blir ensam kan bli väldigt deprimerad likväl som den kan ta det bra. Viktigt är hur som helst att den får väldigt mycket stimulans och sällskap. Ensamhanar som jag har/har haft har fått vara med mig i princip 24/7, dom sover till och med i min säng med mig och min sambo (men det är det inte alla som vill/kan och det är helt förståeligt)

Vart bor du någonstans? Kanske känner jag till någon uppfödare eller liknande i din närhet som kan hjälpa dig med sällskap etc om nu någon av dina gubbar skulle bli ensam. Skicka gärna PM om du inte vill skriva det rakt ut här.