Jao jag har haft mina råttor med både katter och hundar :)

Den ena råttan som heter Ronja då, hon brukar roligt nog jaga katterna ibland brukar hon till och med bita dem och hur normalt är det att en råtta jagar katt? :S

Sen med hunden så brukar dom slicka på hundens nos vilket är urgulligt :)

råtta och hund :) en bild med råtta och hund :)

Min ena hund vågar jag inte lita på med råttor då han tidigare bott på gård där han fångat vilda råttor.

Men tiken som jag haft sedan hon var valp liter jag helt och hållet på med råttorna, hon är superförsiktig med dem och behandlar dem nästan som valpar (då hon är skendräktig så tar hon råttorna som sina valpar)

Katterna är inte allt för pålitliga med råttorna, men till viss gräns, katterna tycker råttorna är lite otäcka som klättrar på dem och gud förbjude att de ska putsa katternas päls!

Gud, vilka söta bilder!!! :D

Mina råttor är livrädda för katter, vilket jag tycker är synd. Finns en hel del katter häromkring som tycker om att gå in hos folk, även hos mig, men det kan jag inte tillåta just för att råttorna blir så rädda.

#2 Måste fråga, är Nova en Flatcoated Retriever? :) Hon är ruskigt lik min ena daghund Bilbo nämligen!

Så din Ronja jagar alltså katter? :D Det hade jag aldrig kunnat tro! Min Pablo jagar getingar, vilket jag nyligen upptäckte, men en katt… wow, det skulle vara värt att filma! :D

#3 Jösses, vad fin din tik är med råttisen! :) Jag önskar min hund kunde göra så, men han blir så osäker ibland när han är med både råttor och katter. Han vill dom så väl och blir så glad, men vet inte riktigt vad han ska göra.

Den ena katten på gatan tycker också råttorna är otäcka. Han gick fram till buren en dag när han smitit in, innan jag hann hindra honom, och hamnade öga mot öga med åtta månaders Chanks. Bägge två stirrade på varandra ett par sekunder innan bägge två kastade sig åt motsatt håll, bort från varandra, livrädda. Jag tyckte synd om Chanks, men det såg så kul ut. Jag är en hemsk person… XD

# 3

Jao man får ta och filma henne när hon gör så :) ja Nova är en flatcoated retriever :)
Haha kul att han jagar getingar, jao vad ska man säga alla råttor är roliga på deras egna lilla sätt :)

#4 Okej! :) Hon är otroligt fin… älskar Retrievers! :D

Mindre kul med Pablos getingjagande, även om det kan se sött ut. Häromdagen fick han tag i en geting som jag försökte smälla och försökte bita ihjäl den. Resultatet blev att han blev stucken i munnen.. :(

Men han klarade sig bra, var tydligen inte överkänslig mot getingstick.

#5

Jo det är ju alltid synd om han får tag på dem :/ tur det att det gick bra :)

#3 Jo hon är väldigt bra med alla djur, hon är snäll och väldigt anpassningsbar med tanke på att hennes bästa kompis är en liten chihuahua men hon kan även leka med jätte stora hundar. Hon leker även med katterna här hemma på deras vilkor.

#7 Vilken härlig hund hon låter som! :)

Min har problem att leka med hundar som är svarta och/eller större än honom själv. Han tycker dom är lite läskiga. När han var valp blev han påflugen av en stor svart hund och gjorde sig rätt illa, och det har han inte kunnat glömma. Trots att jag låtit honom leka med snälla, stora, svarta hundar ända sen dess har han inte kommit över det.

Så allt som är stort är läskigt, och även svart. Såvida det inte är en tik. Alla tikar är jättevackra enligt honom. :D Särskilt små hundar, han är uppväxt med en dvärgpinscherhane.

Här hemma lever vi alla tillsammans. Råttor och hundar sover i sängen och om jag får plats sover jag där med. På skogspromenader följer ofta några råttor med hundarna och mig ut.

Min ena hund är som en extramamma till råttbäbisar. Hon tvättar dem och låter dem sova i ljumsken på henne där det är varmt och tryggt. Katter och hundar går bra ihop. Men just råttbäbisar ser mina katter som mat och vill gärna jaga och äta upp. Om min hund ligger i soffan med en liten råttbäbis och en katt kommer för nära är enda gången som hon morrar och säger ifrån till katterna att låta råttan vara. En riktig trygg extra mamma! :)

Ikväll låg tre hundar, jag själv och fyra råttor i sängen och sov. Några råttor vid kudden och andra under täcket. Mysigt!  

#9 Åh herregud, vilken underbar bild!! :D :D

Det är så härligt att hundar och råttor går ihop så bra, tycker jag. Jag hoppas kunna ta med ett par råttor ut på promenaderna ibland med, men vädret har inte passat för det på sistone…

Mysigt värre! Mina tycker också om att vara under täcket, men dom ligger inte stilla utan springer runt och busar och "bygger" tunnlar och liknande. :)

Jag är oerhört ledsen att jag Inte kan ha råttorna och hundarna tillsammans.
Mina hundar är jakthundar med inriktning på just råttor/grävning och andra grytdjur.
Vi har försökt men det går inte :/ Däremot fick jag reda på att när min tjej var borta på parning så gick det hur bra som helst med hunden i det huset ^^ Hon plockade hår från den hunden och boade med :)

Som det är nu får jag ha en barngrind och dörren stängd när jag har råttorna ute vilket inte är jättekul, men nödvändigt

#9 HAHAH vilken söt bild XD "Vad gör hunden med min rumpa?!"

Jag har min lilla Nakenhund med råttorna, hon älskar dem. Hon försöker typ lägga sig på dem och vill att dem ska vara hos henne och dia xD Hon ska alltid slicka på deras rumpa och ibland busar hon med dem och slår dem löst på huvudet med tassen XD (Hon tror det är valpar.)

En gång tittade jag på Youtube en valp som lipade och då hade jag råttorna ute, då kom Nala som hon heter springades som en dåre och tittade till råttorna och trodde det var dem som skrek som valpar XD

Jag skulle inte lita på katterna alls. Men jag har låtit dom få hälsa och katterna verkar vara för rädda för råttorna dessutom.

Här hemma är min hund uppväxt med smådjur och annat. Aldrig haft problem med den hunden. Vilket är sjukt skönt, annars hade jag inte kunnat ha hund.

Som valp så sov han och kaninen alltid tillsammans i soffan. Ektorp soffan som köptes från början endast till att vara hundens blev djurens. Och han får konkurera med dom när han ligger där. Råttor hoppar från ryggstödet ned på honom. Ende han gör är suckar och somnar om. Eller morrar och byter till andra soffan.
Jag har flera gånger lagt råttungar mellan benen, mot magen på hunden när jag städat och låtit mamman vara ute och få rejält med motion. Just för att hålla dom varma.
Feni reagerar väldigt starkt vid vissa pipläten, precis som han gör med barngråt. Blir väldigt mammmig och ska slicka. Sjukt sött.

Jag vet var jag har den hunden. Då han är dum snäll av högsta grad. Vilket folk kan intyga då alla älskar den hunden. Men trots att jag litar på min hund så kommer jag alltid lita på att han också är ett djur med instinkter!
Och med det vill jag bara varna med att inte lita för fort på djur som kan ge skada till andra mindre djur.
Även om det fungerar skit bra ett par gånger så kan 7:e gången gå och skita sig när man vänder bort huvudet.
Så lita inte för fort på att hunden inget gör om du skulle lämna dom ensama för att gå på toa eller vad som.
De lär sig oftast fort hur hårt de kan busa tillbaka, säga ifrån osv. Men de har inte samma språk och vissa djur även vissa råttor tål varandra helt enkelt inte.

Bilden är feni som valp med d.s

Hundvalp, katt, tamråtta och gp råtta.

Funkar men inget man bör direkt lämna och gå därifrån. Hade ett bra vakande öga under kortet som togs

Hundvalp och ogmios(råtta)

Hunden vaktande min vapen kull. Memory sako, fairfox, missil och bazookha :-)
Hu. de tanterna börjar bli gamla nu :-/

Hund och råttor fungerar utmärkt här hemma. Katterna skulle jag däremot aldrig släppa ihop med råttorna!

Och när jag har vovve lös med råttor så har jag stenkoll på dem, jag skulle aldrig släppa dem ur sikt. Inte för att jag tror att vovven skulle skada dem medvetet, men hon kan ju råka trampa på dem om hon blir stressad eller så.

#1: Min fd Shiro både jagade och bet katter hon med!

Vår hund Zeke har fått träffa råttorna flera gånger medan jag varit närvarande. Litar inte en sekund på honom, så han får bara nosa under extrem uppsikt.

Annars gör han aldrig något mot råttorna, han vill bara leka. Men det vet han att han inte får. Råttorna däremot brukar klättra runt som tusan på honom. Dock är jag rädd att han ska råka kliva på dom eller något eftersom han kan resa sig upp medan dom kryper runt.

Min Golden Stray är uppväxt med gnagare han också! När jag köpte honom bodde jag hos mina föräldrar, som då hade lösgående marsvin (det vill säga, marsvin vars bur var konstant öppen så att dom kunde gå ut och in precis som dom ville i en säkrad miljö). Så det första som hände när vi introducerade Stray med knubbiga Willie var att Stray slängde sig över på rygg. Willies ansiktsuttryck var obetalbart. Willie såg verkligen ut att ruttna, som att säga "Ånej, ska den här bo här nu!?"

Så Stray litar jag på till 110 % med råttorna. Han har aldrig jagat något, aldrig uppvisat något jaktbeteende. Varken mot katter, harar eller rådjur. Han bara står och tittar på dom utan att göra ett dugg (han är en lösgående hund, så han skulle mycket väl kunna springa efter om han skulle få för sig).

# 11 Det kan inte vara kul, men hellre det säkra före det osäkra. Om Stray någon gång skulle uppvisa minsta tecken på att kunna skada råttorna, i lek eller av misstag, så blir det samma sak här.

# 12 Tror hon att råttorna är valpar? :D Då behöver man nog aldrig oroa sig för att hon skulle göra något med dom. :) Det måste se så sött ut! (Det gör det i mitt huvud i alla fall!)

#13 Nja, jag skulle inte lita så mycket på min katt heller, om jag hade en. Men det varierar så mycket, jag har ju aldrig haft katt (trots att jag skulle vilja), så jag skulle kanske tänka annorlunda om jag hade en katt som jag kände väl.

#14-17 Vilka underbara bilder, Zickan!! :D Men du har helt rätt i vad du säger, man ska tänka på hundens instinkter också. Hade jag inte haft Stray sen han var valp (han fyller 5 nu i oktober) och känt honom så väl skulle jag inte låtit honom vara med råttorna.

En bra jämförelse är när min systers hund Lucky var på besök (Bichon Frisé/Jack Russel Terrier). Hon var helt fixerad av råttorna, men på ett obehagligt sett. Hon bara satt/låg vid buren nästan hela tiden och tokstirrade in i den. Skällde inte, gjorde inga utfall, men det kändes inte alltför behagligt. Dock hade jag satt galler en bit ifrån buren så att hon inte kunde nå fram och eftersom råttorna bor i en Furet Tower kunde dom dra till övervåningen om dom störde sig på Luckys stirrande.

Lucky hade jag aldrig vågat släppa ihop mina råttor med.

#18 Vilken bedårande bild! :D Frågar du mig ska man nog inte lämna så små djur ensamma med hund eller katt i alla fall, för säkerhets skull, oavsett hur mycket man litar på dom. (Lite hyckleri där, med tanke på att Stray fick vara ensam hemma vid två års ålder med marsvinen lösgående, men som sagt, aldrig några problem och det var mina föräldrars initiativ och deras marsvin).

#19 Wow, Zeke är jättefin! Stray är inte heller så road av att råttorna kryper runt på honom, men han accepterar det. Mest för att han är rädd att göra illa dom, han rör sig så försiktigt.

Jag har både katter och hundar med råttorna och dom går jätte bra ihop =) Om nu råttorna inte är katträdd som vissa är. Men vi har snälla gamla katter!

Lärde katterna, som är ute katter, att vara snälla med råttorna och de funkade och dom va 6 år gamla då. Dom jagar fortfarande ute, men inne rör dom aldrig råttorna.

Råttorna kryper gärna in i pälsen och myser med dom.

Har många bilder på råttor med dom andra, men kan visa en på min hund och råtta jag hade förut

Vad kul att höra om råttor och hundar som trivs ihop :)

Min hund ignorerar råttorna 100 % medan de är i buren (om de inte typ gör ett jättehögt ljud, då kan han kolla dit) och jag oroar mig inte för svansar som hänger utanför buren och liknande…

…Däremot vågar jag inte ha dem tillsammans utanför buren. Min hund är en springer spaniel dvs en jaktras och har en mycket stark instinkt att förfölja små djur som rör sig (har syskon som tävlar/tävlat i jakt i olika form…) och det skulle lätt kunna "slå slint i skallen" om han såg en råtta springa över golvet. Sen är han, tyvärr, opålitlig bland andra djur. Mot människor är han världens snällaste varelse och vem som helst han hantera honom, vuxen som bran, men han gillar inte andra djur generellt - i grund och botten är an osäker på dem, vilket lätt slår över till försvarsbeteende. Jag har låtit råttor undersöka honom (under uppsikt) och har kunnat avläsa på Dunders beteende att han inte känner sig trygg när de t.ex. pillar på hans öron, det kan slå över till att han hugger ifrån och det vill jag ju inte…

Hade Dunder varit valp när råttorna kom skulle det säkert gått att träna dem till att gå ihop, men nu var Dunder över 5 år och eftersom han är en mycket, mycket speciell hund (orkar inte gå in på allt här, men vi brukar skoja om att han är en "special needs-hund" :P) är läget som det är, jag kör på det säkra för det osäkra, även om det skulle varit kul om råttorna kunde vara utanför buren hela tiden och man inte behöve oroa sig för hunden.

Jo, i vår familj är alla vänner..! Vår vovva Missy ser alla råttor som små minihundar och då som sin flock och rådisarna ser Missy som en gigantisk råtta som ibland behöver tuktas..men ändå tillhör deras flock hon oxå.

När vi har råttbebisar, och den buren står då mellan vår soffa och Missys bädd, vaktar hon alltid noga ungarna när de är ute, men även när de är mindre är hon där och nosar i samförstånd med ungarnas mor. Alla våra råttor växer upp med Missys stora näsa! :)

Nya råttor som vi tar in lär sig snabbt att Missy är helt ofarlig och deras vän. :) Väldigt okomplicerat..

Här får alla som vill umgås med varandra, här är en bild på kaninen Rolf och råttan Nanna. De är så vackra på den här bilden!  Vi brukade ha kaninen och råttorna ute samtidigt och alltid när det finns smådjur ute så kan jag lova att vår vovve är där och tar hand om dem!

Jag hade en kanin som jag tror att hon trodde hon själv var en råtta
Hon älskade att klättra och sov gärna i en hängmatta

Men en råtta tyckte de va roligt att slita päls från henne så hon va inte så förtjust i råttor efter de. men med vissa råttor brukade de funka, andra råttor retades gärna med henne

Jodå, det är ömsesidig kärlek mellan min hund Assar och mina råttor. Eller, ja, råttorna bryr sig inte så mycket men Assar älskar dem.

Här två länkar till videos med Assar och råttungar (ber om ursäkt för ljudet, hade något Jonas Gardell program som gick på tvn samtidigt som jag filmade):

http://www.youtube.com/watch?v=gXLmAu9G568

http://www.youtube.com/watch?v=7lNEuTyxAk4

Sen min andra hund Hjalmar är inte lika förtjust, han blir mest lite stressad av råttorna vilket syns här:

http://www.youtube.com/watch?v=ozPV6LWw720

Hur som helst så lämnar jag aldrig råttor och hundar ensamma med varandra utan jag har koll på dem hela tiden.

Ibland händer det olyckor där hunden råkar illa ut, Assar gillar att slicka på gallret på råttburen som står i vardagsummet, det finns förmodligen en massa gott råttkiss som stänkt på gallret. Inte alla råttorna som uppskattar en hundtunga innanför…Assar har alltså blivit biten i tungan och slickat sig på benet

27# ajigt det ser ut

#27 De där känner jag igen på våra whippetar. ena är inte alls förtjust i om dom kommer för nära. Vår andra (som nyligen tyvär gått bort) tyckte ju att de va rätt roligt med dom, tills min råtta jackson alltid skulle bita honom i klorna, de va obehagligt.. Då försökte han säga åt mig att jag måste hjälpa honom.

Har en dvärg schnauzer också och de ända han gör är att stirra på dom och vifta på svansen och låter dom dra i skägget och hålla på. Han tycker de är jätte kul när dom springer runt.. Han kan springa efter men han skulle aldrig göra nånting mot dom