Jag förstår precis vad du pratar om och jag kommer att göra en sådan parning framöver för att se om jag vad jag har i linjen, få mer kunskap om den så att jag kan jobba vidare utifrån det.

Men samtidigt så rynkas det på näsan ordentligt inför sådana parningar så jag räknar med att få sitta med en hel hög gosproppar eftersom den parningen kommer att ge mig dåligt rykte.

Eftersom det är en första generationens inavelsparning så kommer ju bebisarna att vara som vanliga bebisar, men ev. köpare skulle vara tvugna att hålla god kontakt med mig så att jag hela tiden vet hur kullen är.'

Jag är påläst och vet precis vad jag ger mig in på och gör, så det är inte en okunskap som gör att jag vill ta kullen utan jag måste helt enkelt veta vad jag jobbar med.

Hade velat göra en tidigare men det har inte blivit av av olika skäl.

Jag tycker inavel kan vara en väldigt bra sak om man verkligen vet vad man gör. Ingenting man gör bara för att det är kul att veta vad som finns i linjen typ. Förstår tanken bakom men ingenting jag själv hade vågat mig på, inte än på ett himla bra tag i alla fall :)

#1 Hoppas det går bra för dig och att vi får följa den parningen här sen! Skulle vara väldigt spännande.

Det kommer ni att få göra  #2

#3 Härligt! Lycka till när det blir av. :)

#1

Ska bli kul att följa den kullen faktiskt. Du får gära berätta lite vad det är du vill ha reda på iom den parningen.

Jag förstår inte riktigt faktiskt varför det ska rynkas näsa, Det ligger ju en tanke bakom, och man vill ju få reda på vad man har att jobba med. Och det är ju inte (förhoppningsvis) folk gör hela tiden för att "vinna" på det.

Råttsläktet bör ju mycket skit, och tycker då att det är ganska praktiskt att kunna göra sånna parningar för att ta reda på mer, och se att det inte är alldeles åt hellskotta med linjen man jobbar med, för det kanske visar sig flera generationer senare, och då kanske det redan är ett par djur från den linje som blandats in i andras linjer..

Man borde vara mer öppen inom råttaveln, Det är alldeles för mycket "stolthet" istället för att så för att man kanske har lite "problematiska" linjer.

jag skulle gärna se att fler uppfödare skriver vad dom tycker, det är för mig och säkert fler som tycker det är intressant att se vad andra tycker med.

Jag vill veta vad det ligger för sjukdomar hos linjen bland annat. Sen så är ju ursprunget till den egentligen från en räddad råtthona från zoo så där kan det komma fram en del.

Orsaken att det rynkas på näsan är ju för att inavel har blivit något fel. folk accepterar det inte på råttor… Minns att en stor uppfödare gjorde en rätt nära inavelsparning för några år sedan och trots att hon hade redogjort fullständigt varför så fick hon på nosen…

Dom som är för inavel vågar inte öppna truten eftersom då skulle ju även dom klassas som inavlare och sitta med alla råttor kvar.

#6 Jag håller inte med dig riktigt. Jag tycker inavel/linjeavel är väldigt vanligt i råttaveln. Och jag har hört folk säga flera gånger att linjeavlar man inte så han man ingen egen linje.

Jag personligen tror på utavel och genetisk variation. Men jag skulle kunna göra en nära inavelsparning just som redan nämnts, för att få reda på mer om vilka problem man kan vänta sig.

Annars tycker jag att råttsverige är väldigt inavlat, och som sagt så tycker jag det är väldigt vanligt. Jag tror inte det är bra att linjeavla så mycket som det faktiskt görs då man fördubblar även alla dåliga anlag varje gång. Man minskar den genetiska mångfalden och det är verkligen inte bra. Men visst, sen är det svårt att få tag i bra avelsdjur också, så att det förekommer så mycket inavel har väl delvis sin förklaring i det.

Sen måste jag tillägga att råttor av naturen tåler ganska mycket inavel jämfört med många andra djurarter också. Men jag tror som sagt på genetisk mångfald och utavel. Därav inte sagt att jag ser ner på de som tror något annat. Alla har vi olika avelstänk.

Jovisst förekommer det men det är ju sällan så nära parningar som far dotter, och sen har ju en massa uppfödare tron att så länge samma släkt utavlas så är det linjeavel…

Nej far-dotter är inte så vanligt, men kusinparningar desto vanligare tycker jag.

Haha, ja tror de det bör de nog tänka om.

antar att det inte är så vanligt förekommande med den här typen av parning just på råtta iom att en råtthona bara ska få max 2 kullar.  en kanin hona kan man ju ta fler kullar på om jag inte fått det helt om bakfoten.

men det är klart är man uppfödare så kan man ju para en annan hona ur kullen om man sparade flera, men då är det ju svårt att utvärdera inavelskullen ordentligt innan det är försent att para den andra honan…..

lite funderingar från min sida bara…. lite flummigt oxå för den delen…. hoppas att nån fattar hur jag tänker iaf… =P

förstår dina tankar.

Lättast eller hur man ska säga de i mina tankar är att spara en hane och en hona, Para honan vid 6-7 månader, och sen vänta ut kullen tills den är runt 1 år, och sen ev para hanen. Alt är ju att göra en senare parning på mamman till den första icke inavelskullen. Det finns ju många sätt att göra om man vill avla vidare på den linjen..