Sov gott min älskade Dio...
Idag kom dagen då jag var tvungen att säga farväl till min Dio. Även om det var väntat så trodde jag inte att det skulle ta så hårt som det har gjort.
Dios nervskada visade sig vara cancer som gick längs ryggraden och påverkade funktionen av ett antal organ och rörligheten i dom bakre benen och det fanns inget mer att göra än att låta han somna in.
Men det värsta av allt var att min lilla kille fortfarande var pigg och nyfiken på världen…
Sov gott älskade Dio † 16-11-2010

Va fin han var. R.I.P :( <3
Vila i frid Dio.
#1-2 Tack!
#4 Tack! Han har det säkert mycket bättre nu.
Eftersom jag tog över han så vet jag inte exakt datum, men går man efter månad så blev han 1½ år nu i nov.
Erika?
åh vad synd :( som andra sagt så har han det säkert bättre nu men det är hemskt..
Hur mår du? Det tar verkligen hårt! kram Jennie
#6 Tack Jennie. :)
Ja, det suger verkligen, men jag kan i alla fall trösta mig med att han fick somna in lugnt och smärtfritt.
Jag mår bra. Men det är lite väl tomt just nu.
ja precis, man får tänka att det är det bästa även om det är svårt..
ja jag förstår. tur att du har tre råttor kvar att gosa med!
Exakt. Men Oscar har tagit det mycket hårdare än vad jag har gjort, men det är nog för att jag på något sätt känt på mig att han inte hade så lång tid kvar hos oss.
Japp, bland annat Dios bror Hubert. :)
RIP :( alltid jobbigt att förlora en vän..
you can't face the problem, if the problem is your face……
#10 Tack…
ah stackarn, man vet aldrig hur man kommer ta något sånt.. var Dio hans favorit?
Dio var Oscars favorit… När Dio tappade rörligheten i bak benen så brukade Oscar plocka ut han och ha med han på axeln eller ha han i en tröja på skrivbordet när han satt där. Så dom vart ju riktigt bundis…
vad fint, då fick de iaf spendera mycket tid tillsammans i slutet antar jag!
rip lillkillen
han ser exakt ut som min buse som också är på väg in i livet efter detta