För en dag sedan så insåg jag hur fort tiden går… I år blir det 6 år sedan jag miste mina älsklingar… Molly (hund), Chio (råtta) & Lillan (råtta), alla togs bort under samma år med knappt något mellanrum alls.. Det året var verkligen ett oturs år för mig! Allt skit hände mig på en gång! Utfryst i skolan, Molly var tvungen att avlivas, Chio blev förlamad i bakre delen av kroppen och var tvungen att avlivas, Lillan förändrades efter Chio avlivedes och blev aggressiv, vilket reulterade i avlivning + att min dåvarande pojkvän gjorde slut med mig! Snacka om deprimerande år =/

Tillbaka till råttorna då.. Jag kan verkligen inte fatta att det snart är 6 år sedan min älskade Chio var tvungen att avlivas! Jag blir än idag ledsen när jag tänker på det!=( Jag älskade verkligen Chio och hon följde med mig var jag än gick, förutom till skolan. Hon var mitt allt i livet.. Chio var min allra första råtta jag någonsin haft och jag ångrade verkligen inte att jag tjatade för att få henne!=) Chio var nog rätt gammal när jag köpte henne (iaf ganska långt över 5 v) och först när jag hade haft henne i 2 år fick jag köpa en kompis till henne. Chio måste ha varit världens bästa råtta, för att hon tog sig an Lillan så bra och Chio blev nog som Lillans mamma! Jag tror faktiskt inte att Chio vantrivdes trots att hon var ensam i stort sett 2 år, då jag höll på med henne varje dag och jag tog med henne var jag än gick och hon var ute i stort sett så länge jag var hemma.

Så fin kontakt som jag hade med henne har jag aldrig riktigt haft med ngt annat djur.. Chio har alltid varit speciell för mig och jag var deprimerad i över ett år efter att hon avlivades, grät varje kväll till sömns.. Gråter än idag när jag tänker på min underbara flicka =( Idag hade rått-tanten varit 9 år eller ja över 9 år (vet inte när hon är född) och jag antar att hon i vilket fall som helst inte levt nu, även om hon hållt sig frisk hela sitt liv, men då kanske jag hade fått mer tid med henne! Jag var inte alls beredd på att hon var sjuk, då hon inte hade visat några tecken på det.. Minns att jag åkte bort på fredagen och kom hem på söndagen den helgen och hittade henne förlamad i buren.. Säkert fick hon en blödning eller liknande i hjärnan.

Min mamma som hatade råttorna, då hon tycker att de är äckliga gröt när vi avlivade min underbara Chio! I 3 år var hon min bästa vän, som "tröstade" mig när jag var ledsen och som jag i stort sett gjorde allt med! 3 under bara år fick jag och jag är glad att det inte blev mindre än det iaf!=) Antagligen var Chio över 3 år när hon avlivades, då hon iaf var 3-4 månader när jag köpte henne. Det tog flera år innan jag kunde skaffa mig nya råttor, då jag inte kunde jämföra dem med Chio och jag blev alldeles för ledsen att se andra råttor..
Chio kanske var en gammeltant när hon avlivades, men innan hon blev förlamad så lekte hon och gjorde råttbus precis lika mkt som en ung råtta!=) Jag tog det verkligen hårt när jag insåg att hon behövde avlivas och jag satt uppe hela natten med henne.. Då om någon gång insåg jag hur mkt man verkligen kan älska ett djur! Chio var ju trots allt min ögonsten!=)

Hon om någon var verkligen en älskad råtta hela sitt liv!=) Saknar min lilla tös som brukade smita från buren för att få vara med mig på nätterna! Det är tur att jag har många positiva minnen av henne och inte bara den hemska dagen jag hittade henne..
Hon ligger begrav under mina föräldrars fönster och jag satte gräsfrön på hennes "grav" för att bytt liv skulle gro ovanför henne. Hon var verkligen mitt allt och det var jättesvårt att klara sig utan henne! Gråter än idag när jag tänker på dem allihop.. Molly skulle bli 10 år sista oktober i år.. Lillan skulle bli 7 år 29 juni och Chio 9 år någon gång i år.. Tiden går alldeles för fort och ibland så läker den inte heller alla sår =/

Saknar dig min älskade Chio!!=( Hoppas du har det bra, var du än är..