Njaa, däremot så är "bruna" och svarta de vanligaste färgerna hos exempelvis zooråttor, alltså råttor med dålig avel bakom sig.. Flera av mina svarta och agouti (okej, jag har bara haft en agouti men ändå) har varit snälla. Endast en råtta har varit lite bitsk, och hon var en svart zooråtta.

Annars så är temperament inte förknippat med färgen. Möjligen någon ovanlig färg där det varit så snålt med avelsmaterial att man valt att ta råttor med mer eller mindre okänd bakgrund, då kan det ligga lite mindre bra temperament bakåt i generna.

när jag först fick intresset för råttor så köpte jag råttor från privatpersoner. då de inte kunde ta hand om råttorna mer.
den enda aggressiva råttan vi haft har varit den enda som varit svart/mörkbrun. Hans bror var hur snäll som helst. de kom alla från zooaffär…  Sedan har jag också tittat runt lite och tyckt att många av de råttor som bits har varit i mörkare färger. Därför tyckte jag det var lite skumt:P Hood är väl vanligaste?

Hooded är en vanlig teckning, likaså striped/roan och berkshire (även om det numer går allt längre mellan gångerna då jag ser en berkshire i affärer). Men varken färg eller teckning har något med temperamentet att göra, det är den bakomliggande aveln. Eftersom exempelvis svart och hooded är väldigt vanliga teckningar så är det ju inte så konstigt om några av just dom är mer eller mindre aggressiva eller lättstressade och rädda.

Det är ju inte bara zooråttor som har dålig avel bakom sig, även om man får råttor som kommer från en privatperson så kan djuren vara dåligt avlade. Även om föräldrarna är snälla så behöver inte ungarna bli det.
Det är massor av små polygener som styr hur det blir, och dessa polygener finns  hos både mamman och pappan. Hos bra avlade råttor finns det färre dåliga polygener, medans det hos dåligt avlade råttor finns fler. Därför blir risken för dåligt temperament större hos djur med dåligt dokumenterad bakgrund, även om råttorna kommer från en privatperson.

jag vet att färgen inte har koppling till deras humör men tyckte det var lustigt sammanträffande x)
Jag som tycker att ljusare råttor är vanligare än mörkare. Eller kanske det beror på att jag tycker mest om ljusa råttor och därmed tittar mest på dem när jag spanar råttbilder:P
Dumt att det ska vara så svårt att veta när en råttis är snäller eller inte :/

Det är intressant vad man tycker olika. Själv tycker jag absolut bäst om de mörkare… Albino-råttor har jag fruktansvärt svårt för!

#4: Nej det går ju aldrig att veta hur en råttas gener ser ut.. Däremot finns det bättre och sämre odds. Det finns ju välavlade linjer där dåligt temperament är näst intill obefintligt, för att uppfödaren har haft så bra uppföljning och stoppat linjer som inte har hållt måttet.
Jag tycker att black är den absolut vanligaste färgen, men den finns ju ofta i roan och då blir det ju ljusa ändå :P

#5: Jag älskar mörka råttor jga med, men jag gillar även ljusa! Röda ögon är grymt vackra tycker jag. :P Och så ljusa råttor med mörka ögon.. snyggt värre!

jag antar att jag fastnat för ljust råttor pga min första råtta gawii.  inte för att jag har någon annan så ljus som hon var :P men jag tycker endån mest om dem. åh tänkt o ha en ljus rex -dregla- :P

#7: Vad är det som är så speciellt med rex? Jag har faktiskt aldrig förstått det. Avstog faktiskt från rex nu när jag ska köpa bebisar… Halva kullen var det :)

själv tyckte jag inte det var så speciellt fint till en början. jämförde det med något liknande.. man drog upp från avloppsrören x) men nu har jag börjat tycka om det och jag har verkligen ingen aning om varför. lurv är väl sött eller ngt:P

#8: Rexar är otroligt mjuka! De har ju väldigt få täckhår och i stället bara underull, så de är alldeles sammetslena.

#10: Men de kan ju se lite skabbiga ut tycker jag… Det ser ut som om de liksom tappat päls eller något.

En bra rex ska ha en jämn tät päls. En av mina rexar ser rätt skabbig ut. Han är en dålig rex med tunn och nu på äldre dagar gles päls. :P

jag tycker ju om med lite päls. kala fläckar är gulligt :P

Jag har träffat på ett par albino råttor som varit aggressiva. Därför drar jag mig för att hålla i sådana ;)

Min råtta som var aggressiv var silver fawn, jag har också haft en råtta som var överdominant mot andra råttor men snäll mot människor. Hon var champange.

Men jag tror att det mycket väl kan vara så att svarta råttor och agoutiråttor är aggressiva oftare än andra färger. Det skulle i så fall bero på att de färgerna är vanliga och lätta att få fram, så grossister och massuppfödare avlar mest på de färgerna och deras råttor kan ofta vara aggressiva pga den dåliga aveln. Men även om de skulle avla på ljusa råttor så skulle det vara lika stor risk att de blev aggressiva. Om man däremot köper råttor av en seriös uppfödare så är risken väldigt liten att man får en aggressiv råtta, oavsett färg.

Hoppas att ni förstår hur jag menar nu, så det inte blev för rörigt. :P

Jag har fått aggressiv råtta från uppfödare. De vi köppte i djuraffäre var super goa. Fast det kanske inte är så vanligt.

#16 Självklart kan det gå fel hos uppfödare också, det är ju ingen garanti att man får en underbar råtta för att man köper den hos uppfödare. Men chansen är nog större att det går bra eftersom att uppfödare är så noga med aveln. Sedan beror det ju på vad dte är för en uppfödare, alla är ju inte så seriösa heller.

Som sagt; polygenerna som styr temperamentet finns överallt, även hos s.k. uppfödarråttor. Risken att få en råtta med dåligt temperament är mindre hos en seriös uppfödare som är noga med att välja ut sina avelsdjur, än hos en affär vars råttor ofta kommer från en grossist där ingen har någon som helst koll eller ens bryr sig om en råtta är olämplig att avla vidare på. Då är det inte bara temperamentet som kan vara dåligt, även hälsan kan vara under all kritik.

Men men, det är ju inte råttornas fel. Det är människorna som inte kan lägga lite tanke bakom sin avel, och det får råttorna lida för. Jag menar, det är ju inte människorna som dör i förtid av dåligt immunförsvar eller avlivning pga aggressivitet. Det är djuren som får lida för människors egoism och girighet.
Även zooråttor kan vara helt underbara och friska, men de har sämre förutsättningar att få ett bra och friskt liv än seriöst uppfödda råttor.

Hej!

Det finns faktiskt ett test som är gjort i labb där man kommit fram till att teckning och färg + temprament hör ihop… Om jag inte missminner mig så är det en ganska stor grupp och vid två tillfällen eller fler som man gjorde testerna…

har sidan på min dator (där jag inte sitter nu) kan skicka länken om någon är intresserad av att läsa…Är en engelsk sida.

#19: Ja, skicka gärna den länken! :)

#19 Hur skulle det kunna vara så? Temperamentet hör ju mycket ihop med aveln och om man för en seriös avel så kan ju alla färger bli lika underbara, däremot med massavel så skulle ju råttor av vilken färg som helst kunna bli aggressiva.

Den enda bitiga råttan jag har haft var stålgrå, de svart/bruna har alltid varit väldigt trevliga.
Men min bitiga råtta blev underbar efter några månader.

utan att tänka mig för och inte heller läsa annat än #0 så ja, faktiskt… jag vill inte ha svarta råttor igen… och heller ej mink… men jag är medveten om att detta är min personliga parallell jag dragit… jag har fött upp aggressiva svarta och minkfärgade råttor, klart jag inte vill ha sådana mer…

de snällaste råttorna jag haft har varit fawn, beige och agouti i rex så självklart får sådana bo här…

Här är länken till sidan om forskning på om färger,tecknig hör ihop med temprament….

http://www.ratbehavior.org/ExperimentalCoatTempmt.htm

Hålll till godo ni som är intresserade!

synd för oss som är riktigt dåliga på engelska x)

Jag har bara träffat rödögda galna råttor. Därför är jag lite smått rädd för dem ;)

Ja och jag rödögda super snälla*ler* så olika det kan vara….Men mycket beror nog på den sociala biten också. Både gott och ont såklart.

Känner inte alls så, det beror helt på uppfostran och har ingenting med färgen att göra. Precis som att mörka människor varken är dummare eller snällare än ljusa.

Vi disskuterade på skoj för jag hittade bla en sida om genetik och där har de testat teckning/färg= humör? Det är bla därför*ler*

#28 Så när en råtta helt plötsligt blir galet aggressiv mot allt och alla, beror det på uppfostran? Nehej du.

Tamråttor ska normalt sett inte känna en önskan om att bita människor. Gör en råtta det (biter hårt, så det blöder), är det ett tecken på att ngt är väldigt fel. En gång är ingen gång, två ggr är för mkt.

Ofta hittar man inte vad som är felet på råttan. Men jag har hört att veterinärer tror att det kan vara ngn typ av epeleptiska anfall eller tumör i hjärnan. Ibland kan det helt enkelt vara så att råttan är psykiskt sjuk. Då kan du uppforstra bäst du vill, det hjälper inte.

Jag talar av egen erfarenhet. Med sorg…

#30 Jag måste tyvärr säga emot dej där, inte att det kan vara annat än uppfostran, klart kan aggresivitet komma av att han/hon har ont, men jag håller fortfarande starkast på uppfostran. Två ggr är inte alls för mycket, det kan även vara ett rop på hjälp, jag talar också av erfarenhet, har en sådan råtta jag omhändertagit från djuraffär och att han högg hade ingenting att göra med härkomst eller sjukdom, enbart pga eller kanske ska säga pga brist av uppfostran. Han biter inte längre, pga en bättre uppfostran.

Vad är det du räknar som bättre uppfostran? Behövs det särskild uppfostran så är det dålig avel i grunden. Det är jag fullständigt övertygad om. Bra råttor ska i mina ögon ha ett stadigt och stabilt grundtemperament som gör dem lätta att handskas med. Annars är det något fel. Däremot säger jag inget om att dålig avel ibland kan korrigeras. (rädda råttor som tror att vi är livsfarliga för att de inte socialiserats är ett fall för sig även om jag anser att bra råttor inte ska bitas såna gånger heller)

Min erfarenhet från andras erfarenheter är att det är betydligt mer vanligt med överdominanta hanar än med något annat tempproblem. Och ibland kan det fixas med en kastrering.

Jag säger emot dig. Hur du än uppfostrar en råtta ( vad du nu menar med det) så ska den aldrig bli aggressiv. Nu snackar jag inte om aggressivitet som kommer av rädsla, utan helt oprovocerad aggressivitet.

Jag vill gärna veta med vad du menar om uppfostran. Jag har aldrig behövt uppfostra mina råttor. De har varit snälla av naturen.

Utom den 5:e råttan i mitt liv som en dag högg allt och alla, även sin egen bror. Du får gärna förklara då hur min "uppfostran" en dag helt plötsligt slog till och fick honom aggressiv ;)

Uppfostran …..Jag tänker mest bara på djuraffärsråttisar som jag tagit hem som haft stereotypt beteende, som till exempel att klättra i tak odyl och som skräckslaget "fryst" i handen och som dessutom huggit hej vilt omkring sig…Naturligtvis inte råttor som jag avlat på…. Dessa kan man genom mycket tålamod och mycket "mutor"  vinna förtroende hos och få att bli alldeles som andra råttisar…Eller som kan önska att råttisar skall vara… Ungefär så tänker jag…

/Madeleine

Jag ser det mer som att vänja råttan vid nya grejer och få den att lita på en.

Jag har hört någonstans att svarta råttor oftare är aggressiva, men det behver ju inte betyda att det är sant, men det är ändå intressant. Det kan ju vara så att vissa  betendegener följer med en färg eller?

Jag har just en sådan svart bitig råtta. Hon biter inte oprovicerat utan om man sticker in handen i buren eller någonstans där hon känner sig trygg t.ex innanför tröjan. Det är lite tråkigt, men man vänjer sig vid att vara försiktig Det handlar inte om uppfostran i dethär fallet för hon blir behandlad precis som de andra råttorna och är tam och jag är hennes största trygghet, men man får ändå passa fingrarna. Dessutom har hon varit likadan sedan hon var liten fram till nu.

Om en råtta plötsligt blir aggressiv är min första tanke att den har fått någon sjukdom av något slag.

Det finns två typer av färger - de som tillhör agoutigruppen; agouti, cinnamon, fawn osv , har allelen (A). Den svarta gruppen; black, mink, beige osv, har allelen (a).

Det som står i texten som #24 länkar till är alltså att allelen för agouti (A) gör råttan lite "rivigare" pga ett protein som styr en viss amin (catecholamine, vet ej vad det är på svenska), en sorts "nervsändare" (jag har fått hjärnsläpp, kommer inte på vad det heter så förlåt om jag krånglar till det) som "aktiverar" kroppen och förbereder den för stress.
Allelen för svart (a) gör alltså råttorna lugnare och mindre benägna att bita än råttor som tillhör agoutigruppen.

Detta har forskare kommit fram till genom att korsa vildråttor (dvs agouti) med labråttor (albino, homozygota för hooded och black). Resultatet blev agouti och agouti berkshires. Dessa korsades sedan med varandra och producerade helfärgade, hooded och berkshire i färgerna black och agouti.
Råttorna hanterades inte och fick inte bli bekanta med personerna som utförde experiment. (det framgår inte hur gamla råttorna var när "tamhetsexperimenten" utfördes")

Andelen agoutis som bet var bra mycket större än andelen bitiga svarta. Agoutiråttorna bet även hårdare och intensivare, medans svarta oftast bara nyptes lite. Många goutis skrek och kissade/bajsade mycket, medans svarta ev. pep och/eller gjorde ifrån sig relativt lite.
Agoutis var även mycket svårare att fånga än svarta råttor.

Det är alltså svarta som normalt är snällare och mindre benägna att bitas än agouti. Därför tror jag att anledningen till att många svarta bits är för att svart är en väldigt vanlig färg som har varit objekt för oseriös och dålig avel. De har korsats så mycket och okontrollerat hit och dit, att de har fått dåligt temperament som jag personligen tror är orelaterat till vilken färg de har. Ev. att anlag för dåligt temperament är vanligt förekommande hos svart pga att de har avlats dåligt en längre tid att anlagen är svåra att få bort.
Samma tror jag gäller agouti, visst finns det de med dåligt temperament och det kanske kan bero på färgen.. Men samtidigt tror jag att dålig avel spelar in. Man har alltså låtit olämpliga agoutis gå i avel och sprida sina bitska gener vidare. 
Det finns massor av snälla agoutis som aldrig ens skulle drömma om att bita en människa eller en annan råtta, just pga att man har avlat bra på dom.

Jag tror inte att aggressivitet är helt bundet till en färg, utan att det dåliga temperamentet beror på dålig avel.. Dåliga gener kan dyka upp överallt, även om det kanske är vanligare hos agoutis (vilket jag inte vet nåt om eftersom jag hittills bara har haft en enda agouti, en bra avlad sådan.. hur snäll som helst).
När man har avlat en färg tillräckligt länge och endast avlat på lämpliga sällskapsdjur så tror jag att aggressivitet försvinner, mer eller mindre helt. Därför tror jag inte att temperamentet beror på färgen, förutom om man använder vilda råttor som har "dåligt" temperament (som krävs för att dom ska överleva i naturen).

Jag tror att de gener vi tycker är dåliga är koncentrerade i vildråttor, och att de anlagen späds ut när man avlar på de för oss bättre individerna. Annars kan man inte förklara att det finns så många snälla agoutis och så många aggressiva svarta råttor. Skulle man göra samma experiment med en väl avlad linje så tror jag inte att resultatet blir detsamma, för det skulle inte alls bli lika aggressivt hos ohanterade, välavlade råttor.

(OBS! Mina tankar och mitt tyckande med mina kunskaper. Kom gärna med era tankar och era kunskaper och säg vad ni anser om hur jag resonerar! )

Bra info!