Dom brukar pipa till i bus ibland. Men hur ser de ut ? Om dom ställer sig på bakbenen mot varandra och står o glor på varandra är de mer som bråk. Och om dom typ hoppar på varandra lite lätt och hur ska man säga, rullar runt och jagar varandra snällt så är det oftast bus. Du kanske kan försöka filma eller förklara bättre hur dom beter sig, hur dom gör när dom busar/bråkar?

Alltså man brukar se när de är bråk o när de är bus. Men om man inte vet skillnad kanske det är svårt att se. Man ser på hela kroppsspråket. Om dom vänder rumporna mot varandra, ställer sig på bakbenen osv så är de bråk. Men om de bara är lätt att dom jagar varaandra och rullar runt varandra så är de bus. Dom kan även göra så när de är bråk men då är de mer hårdhänt och då brukar dom mest vända en på rygg o sen ligga still.

Det låter ju betydligt mer som det andra alternativet du beskriver! *phew* Alltså, oftast är det precis när de blir utsläppta eller när jag har busat lite med de, så antar att de blir lite extra uppspelta… Oftast typ hoppar de på varandra, brottas runt, piper (ibland väääldigt högt), tills någon tills slut får ner den andra och så väntar den som är överst till den andra ligger still och då släpper han.

De kan även ibland typ "rida" lite på varandras ryggar, men det är inte lika ofta…

Efter 1:24 i den här videon hoppar Phoebe på Jasmin o vill busa.. bus.

Bara en kort snutt men tänkte där ser man hur de ser ut om en råtta är busig. Vilket Phoebe är i hela den här videon haha.

http://www.youtube.com/watch?v=D2jEM5aHHJc Typiskt exempel på vad jag mena med stå på bakbenen o stirra på varandra (det är bråk)…

http://www.youtube.com/watch?v=Yco5ZhWSOLA bus!!

Naaaaw, vilka gullisar och vilken charmig video! Vilken fart det är på brudarna! Ungefär som på min lilla alfons :P Jo, men det är väl på ett ungefär sådär, fast detta är mer utdraget liksom… De kan hålla på fram och tillbaka nästan hur länge som helst, om det inte vankas mat, eller energin plötsligt tar slut och det blir att lägga sig och sussa i min säng eller något :P Men jag måste nog avvakta, men när jag såg dina tjejor så känns det ju mer som bus… De har som sagt inte rest ragg, ställt sig på bakbenen (mot varandra), eller bitit varandra hårt någonstans… De är även ganska mycket olika stora, kanske det har betydelse? Elliot som är den mer matglada och lata av de båda väger säkert 50-70g mer än Alfons som nog skulle kunna bli en perfekt agilitykille ^^ I början var nämligen Alfons "tuffingen", och Elliot lite mer tillbakadragen, men nu när Elliot har växt om så kanske han känner att han borde "passa på" lite :P Hoppas ända in i själen att det bara är tonårshormoner

Föresten; vad är det för låt i bakrunden? Låter som någon härlig Disney-soundtrack :-D

http://www.youtube.com/watch?v=u7Pmmnl-HcE också bus =) och AAA VILKEN LITEN BUR !!!  =(
http://www.youtube.com/watch?v=59bO6Dr2sx0 De här vet jag inte men ser mer ut som bråk/Bus
http://www.youtube.com/watch?v=woRSKUDmRXg Bråk!! där kan du jämnföra :)

Låten i bakgrunden är nog tarzan men är inte säker haha :)

Okay, det ser vääääldigt mycket ut som i den första videon, alltså "tough love" typ :P (och ja, man får hoppas att det inte är deras "riktiga" bur…)

De håller definitvt inte på och boxas och sparkas mot varandra! Och inte heller att de ställer sig upp på bakbenen, vad jag har sett iallafall… Så det verkar som att det är lugnt ändå :-D (skööööööönt)

Haha, vet att det är fel men fan lite kul ser de ju ut i video nummer tre när de sparkar i sidled och boxas i typ slowmotion :P Det där är alltså ett praktexempel på hur en introducering INTE ska se ut?

(ps. superfin den där gråa råttan, kan det vara typ blue agouti?)

alltså en introducering kan se ut sådär ofta. Mina gjorde de. 2 av dom iaf. Då vill råttorna sätta den nya på plats. Dom gör inte illa den utan bara försöker visa vem som bestämmer, typ rang bråk. Vänder dom på rygg, sparkar mot dom, fnyser åt dom osv. Hur en introducering INTE ska se ut är massa blod och sår. Så videon med introduceringen är lugnt.

i den videon är också ett typiskt exempel på en löpande hona som dom andra försöker sätta på .;D

nej 2 löpande honor tilll o med. Och när dom löper brukar dom andra råttorna jaga den stackaren som löper och då kan hon till slut få nog och säga till och då kan de bli ett litet bråk. :) Men ingen fara med det.

Okidok, I see ^^ Vill ju att allt ska funka mellan killarna så att det blir lugnt sedan när jag introducerar nya liksom :-) Men jag har en känsla efter att ha sett videosarna att det kommer att bli rätt lugnt och att det inte är något att oroa sig över :-)

Håller apropå introduceringar på och kollar extraburar nu på blocket, som är mellanstora (typ för 3-4 råttor) som man kan ha som introduceringsbur eller sjukbur osv (hoppas dock inte att det senare alternativet ska bli aktuellt…)

#13 hehe okay :P Det vore skoj att någon gång i framtiden om man fortsätter med råttor (som jag förutsätter) att kanske även skaffa en liten honflock :-D Men det får bli om ett par år kanske i så fall ^^

när man introducerar ska man inte göra de i en bur. Men är bra att ha en extra bur ifall dom itne skulle gå ihop på engång vilket inte mina gjorde förrän efter 2 veckor typ . Så dom fick bo i olika burar o träffas utanför burarna varje dag och när dom går bra utanför så kan man prova sätta dom i samma bur.

Missade några inlägg då vi la in samtidigt, men det ser nästan exakt ut som i #6 och första i #8, så antar att jag har väldigt livliga grabbar fulla av bus helt enkelt ^^

#16 Nej, men det var det jag menade (var inte så tydlig :P) Har fått det ganska klart för mig efter att ha läst här inne nu en hel del, att det oftast tar åtminstonde ett par dagar, men oftast runt 1-2 veckor med introduceringar. Då kan ju en extra bur i någolunda storlek vara att föredra ;-)

Men tror nog att min säng, och sedan i köket kommer att bli bra mötesplatser^^

då har du nog inget att oroa dig över :) De har du inte förrän de blir blod, sår, skrik och kala fläckar på kroppen. DÅÅ Är de illa!

Mina grabbar busade också rejält som små. Men jag upplevde det vara lte i överkant faktiskt.

Och jag tror det är bättre när man startar en ny flock att ha lite olika åldrar på individerna, eller att ha en äldre ledare och två små. Tror bebisarna får så svårt att få klart vilka roller som gäller. Ingen lär dem kroppsspråk, ingen säger till när det går över gränsen(vilket bus faktiskt ibland kan göra). De mäter och mäter och mäter vem som är starkast.

Men sen är det klart att det är normalt att bebisar busar mycket. Det är mest bara en tanke jag har..

#20 okay, intressant… jo, men det låter väldigt klokt iofs :-) Tänkte max skaffa två till inom det närmaste halvåret, sedan får man väl se hur det utvecklar sig ^^ Tror nog att det kommer att bli Elliot (min black husky roan kille) som kommer att bli vise gammelfar faktiskt :P Alfons kommer nog alltid att vara för busig, jag känner det på mig ;-)

Som det ser ut nu, blir det ev en till nu i början på december, och sedan ev då förhoppningsvis en kille till från Afrejd någon gång i januari :-)

Jo, fast de behöver kanske någon som är äldre och kan lära dem hyfs. :P

Jo visserligen :P Lite tråkigt bara att behöva vänta så länge med att skaffa fler haha  Eventuellt kanske man kan ta över någon omplaceringsråtta som är lugn och fin? (svårt att veta iofs…)

Nej, jag menar att du skulle behöva leta efter en äldre råtta som kan fostra grabbarna som du har nu. Fast iof, kanske det inte funkar eftersom de var rätt gamla redan.

Men finns ju flera uppfödare nu som omplacerar trevliga, snälla, vuxna hanar nu. Nicciz, zickan och wintermynta(shannarahs) är några.

Annars ger det säkert med sig efter ett tag. Men min erfarenhet av flockar är att det funkat sämre när jag tagit två ungar från en kull och startat flock med. Det brukar helt enkelt vara rätt så kivigt mellan dem. Brukar vara mycket bättre att ta en äldre och en-två yngre. Det kan alltså vara lite dumt om de två som är äldst i flocken är precis lika gamla, just för att de kan ha svårt att bestämma vem som ska vara flockledare. Självklart är det inte så med alla råttor, men med många.

Människor behöver lära sig social kompetens hela sin uppväxt och det fortsätter hela livet. Man kan ju tänka sig hur det är att växa upp utan en vuxen förebild. Jag är övertygad om att det problematiserar den sociala biten för råttorna. De lär sig inte flockregler lika bra utan en vuxen förebild. Det kan även påverka hur de fungerar i introduktioner med nya och så vidare.

Men det är mest funderingar som jag har. Och det är det enda jag kan tänka mig för att få ordning på ett sånt här beteende. Iof kan det kanske hjälpa att utöka flocken med smått också. Då blir det inte lika intensiv fokus på varandra för de två äldsta. Men samtidigt, om de är oroliga och bråkiga, kanske de kommer ha lite svårt med intrduktioner just nu också.

Fast det är såklart svårt att säga. Jag har inte sett på vilket sätt de busar och bråkar heller. Givetvis är det normalt för råttgrabbar att brottas. Men det beror väl lite på hur intensivt det är, liksom.

Jag hade 2 st systrar från början och dom har aldrig bråkat med varandra om vem som ska vara ledare sen har det kommit 3 st till som är yngre än dom och allt har fungerat jätte bra. Så i vissa fall behöver dom ingen äldre ledare utan klarar sig fint ändå.

Självklart är det så! Det är såkert lugnt i de allra flesta fall! :)

Det jag vill belysa är möjliga anledningar till det här eventuella problemet. Och möjliga lösningar.

Jag är intresserad av att diskutera, inte tala om att "så här är det, du måste göra så här, punkt".

Det är mina funderingar, mina erfarenheter, hur jag tänker och tror om saken och mitt förslag på möjlig lösning.

Men sen tror jag också att det finns råttor som rent genetiskt är lugnare och mindre benägna att bråka om rang, t.ex. De kanske inte har samma behov av en äldre råtta som lär dem regler. Eller? Vi vet ju inte det. Man får titta lite på hur vilda råttor fungerar. De växer ju upp i flockar med olika åldrar. Samtidigt är det klart att vissa ungar avviker från flockar och startar nya flockar. Men jag tror nog man måste ta med alla faktorer när man diskuterar problem.

Så det finns väldigt många aspekter. Det handlar också om vilka beteenden man accepterar och inte, vilka man ser som problematiska och inte. Där finns i grund en norm som säger vad en råtta ska tåla och hur den ska vara. Men det tåls alltid att diskutera!

Jag vill försöka ge mina råttor så goda förutsättningar som möjligt att utvecklas till friska, välfungerande individer. (och det gör nog de flesta djurägare, men man tänker på olika sätt) Jag vill bara framföra hur jag funderar..

Förstår ni hur jag tänker?

ja jag förstår. Du berätta dina tankar o erfarenheter och jag berättade mina. Alla individer är ju olika. Så i vissa fall går de bra o vissa fall inte. :)

Okej! Då uppfattade jag ditt inlägg fel! :)

Fast fortfarande, hur vet man att det går bra? Egentligen?

Tänker på att alla djur kanske inte visar att de är oroliga och stressiga. Hur vet man vad som är en gynnsam uppväxtmiljö för en råtta?

(hehe, bara för att trissa till diskussion!)

Tror man märker på en råtta när den mår bra och är glad :) På kroppsspåket osv. Men man vet ju aldrig. Jag tror så iallfall,

#28 Det är nog rätt svårt att säga exakt egentligen, men jag skulle tippa på precis som #29 sa att det ligger mycket i kroppsspråk, om råttan fungerar bra i flocken, äter och sover som den ska tillsammans med de andra, att de putsar varandra etc etc.. Och sedna när man kelar med råttan, så märker man väl säkert ev förändringar om den är mer spänd osv. Tror väldigt mycket på harmonin, och den märker man väl nog relativt bra speciellt om man har en lite större flock ifall något skulle sabba den…

#29 Ja, man kan ju inte göra annat än gissa, liksom. Men vore dunderintressant att forska lite på råttors flocksociologi. För man tolkar ju mycket utifrån mänskliga känslor och förutfattade meningar. Man har ju ofta hört att folk tycker råttor är jättegulliga när de putsas, t.ex. Och i själva fallet håller råttan på och powerputsar människan och försöker dominera den. (det är skillnad på puts och puts)

Ja, harmonin tror jag också mycket på! Det känns verkligen när en flock är harmonisk. Jag tror också att råttor har förmåga att läka t.ex. efter tuff uppväxt och så vidare om de får bo med extra förstående och snälla burkamrater.

#31 Ja, alltså det där med att en råtta kan rehabiliteras genom en harmonisk flock tror jag verkligen på! Så är det ju med hundar i alla fall :P

Men jag får se hur jag gör, om jag först skaffar en omplaceringskille, och sedan en unge i början på nästa år, då förhoppningsvis från Afrejd :-) Only time will tell!

Ja hoppas du e intresserad :)

#33 Jag är väldigt intresserad, don't worry ^^ Kanske till och med blir så att jag skippar att skaffa någon överhuvudtaget innan din kull, kanske blir bättre egentligen? Då kommer killarna att vara runt 5 månader gamla :-) Men vi får se hur det blir… Det enda som är säkert är att jag definitivt vill ha en av Phoebes avkommor ^^

#34 ja du gör som du vill!! =) kul att du e intresserad iallfall.. :D

Tänkte bara höra lite här inne vad ni tycker: jag ska ev få hem en liten kille från en tjej i Västerås i helgen. Han blir 5 veckor imorgon, och jag tänkte om det är okay om han bor ensam tills dess att jag ser att han funkar med mina andra råttor? Jag tänkte eftersoma att han är så liten, kanske det blir extra läskigt för honom? Eller ska jag se det som lite extra tid att lära honom lite bättre?

Jag har haft mina ensamma tills dom går ihop med dom andra. Inga problem. Men då har dom fått träffa dom andra råttorna nångång om dagen utanför burarna. Sen när dom tillslut går ihop så kan man prova sätta dom i samma bur.

#36 Blir detta din första introducering?

Jag tycker inte att man ska "dalta" för mycket vid introduceringar utan jag brukar göra som så att jag städar ur buren ordentligt och möblerar om den (som jag visserligen gör varje gång jag städar, men ändå). Sedan låter jag de gamla råttorna träffa den nya råttan/råttorna på ett ställe där de inte brukar vara så mycket (i mitt fall diskbänken). Sen låter jag dem helt enkelt vara där en halvtimme/timme och så kollar jag att allt verkar lugnt.

Är allt lugnt så slänger jag in allihopa i buren och sitter där och kollar ett tag så att allt verkar lugnt. Visst kan det hända att bebisarna piper en (hel) del ibland, men det är inte för att de blir skadade eller så utan jag uppfattar det mer som om de säger till de äldre råttorna att nej, skada mig inte. Typ.

Funkar allt bra på första försöket så tycker jag inte att man ska hålla på och dela på dem i flera dagar igen för då blir det ju bara en ny introduktion varje dag istället för en enda. Ha lite is i magen och avbryt inte råttorna så länge ingen biter hål på någon. Det kan ta ett par dagar innan allt är som vanligt igen.

Sen när man introducerar så unga råttor som 5-veckors bebisar så brukar och ska det inte bli några problem. En vuxen råtta som biter en liten bebis är inte normalt utan de ska acceptera dem direkt och så brukar det vara också. Sen har jag märkt att speciellt hanar ÄLSKAR små bebisar, de brukar bli så glada och ta så bra hand om dem, nästan bättre än vad honor gör. Eller så är det kanske bara mina hanar som älskar bebisar, jag vet inte. Men jag har iaf aldrig upplevt några problem med att introducera bebisar och jag tror till och med att jag bara skulle kunna slänga in en bebis när som helst till mina pojkar utan att de skulle bry sig så mycket.

Men visst har det förekommit pipiga och skrikiga bebisar, precis som det förekommit de av det tuffare slaget som inte vill bli lagda på rygg och inte "fryser" som de ska.

Jag tror inte heller att du ska behöva vara orolig över att först introducera en bebis nu och sen en när Phoebe fått sin kull. Det ska nog funka ska du se:)

Goda råd, Dramatik!

Nä, finns ingen anledning att krångla mer än nödvändigt.

Jag har en hane som är FÖR tuff i intron. Han reser ragg och fnyser och det tycker jag är för mycket. Zodiak heter han. Han biter inte hål men är ändå för intensiv och ARG liksom.

Men har man en problemråtta i flocken, DÅ kan man börja pilla och trixa.

Jag gjorde så här när jag introducerade Sune:

Jag har en superglad hane som ääälskar bebisar. Han väger nästan kilot(då var han inte fullt lika stor men stor ändå) och är så jääääkla på så jag lät honom inte träffa honom först! :P Biko heter han.

Har en annan, väldigt snäll och försynt kille som nosar försiktigt och säger ifrån när bebisen blir för på utan att bli "otäck". Justice heter han.

Jag lät Sune få bo själv med Justice under natten så att han fick lära sig lite vilka regler som gäller i den här flocken och får bygga upp lagom med självförtroende.

Sen fick han leka med Justice och Biko nästa dag på sängen och jag kollade att han fixade det utan att bli allt för förskräckt. (bebisen är också viktig i intron, är bebisen för rädd eller för på kan det krångla till det om man har känsliga flockmedlemmar) 

Sen slängde jag ner alla råttorna i en trång transportbur(mina bråkar aldrig när de ligger trångt av nån anledning) och kilade hem till en kompis så fick alla leka på sängen där. Zodiak är inte det minsta besvärad av bebisar när vi är på "ny mark". De fick leka där i nån timme eller två. Sen tog jag hem allihopa och kastade in i buren. Det brukar funka klockrent. Lite pip och vändningar på rygg blev det såklart.

Men det här gör jag främst för att minska stressen för Zodiak, för han funkar mycket bättre om han får en "tränad bebis" in i flocken och om han har fått lära känna den på helt neutral mark och fått vara den nära och då liksom avdramatiseras stressen för alla parter innan. 

Men har man en fungerande flock ska det räcka med att slänga ihop dem på sängen nån timme innan man stoppar in dem i buren igen.

Grundregeln som jag kör med: Inget hetsjagande av bebisar, inget fnysande eller rest ragg och definitivt inga sår!

Annars låter jag dem lösa det själva.

Det är ett perfekt tillfälle att se hur flocksmarta ens råttor är också. Jag vill helst inte att de ska vända på rygg över huvudtaget om det inte behövs. De ska nosa igenom bebisen utan att bli upprörda och bebisen ska låta den vuxne "nosa klart". Den vuxne ska visa när bebisen är för på. Bestämt men utan att bli arg. Sen ska det inte behöva vara mer. Men långt ifrån alla råttor är så duktiga. Min Justice är det och Biko är också jättesnäll fast han har inte riktigt den där uppfostrande sidan utan vill bara leka gärnet. Han vill ju hemst gärna tumla runt med bebisen och leka jagarlekar. Det kan verka lite otäckt för en bebis med en stor lattjolajbanhane! :P Men när Sune lärde känna Biko och förstod att det var lek han var ute efter tyckte han det var skitkul. Såg väldigt många gånger min stora hane ligga på rygg med en bebis över sig! Haha.

Hehe vad fint! Jag hoppas att det ska gå vägen! Jag ska hem till min pappa på fredag, så jag var och köpte en till bur igår som jag ska kunna ha där hemma. Då får alltså killarna vara i en helt ny bur över åtminstonde helgen och i början utav nästa vecka. Sedan har jag en liten introduktionsbur, som lillkillen kan vara i så länge det behövs. Jag ska bada mina killar ikväll, så att deras lukt åtminstonde är lite mer neutral, tills på lördag då den nya kommer :-) Tänkte då introducera de antingen i mitt rum på sängen eller i badrummet. Mina råttor har aldrig varit hemma hos pappa, så det blir neutral mark för alla :-)

Det enda jag funderar lite på är att den nya jag ska få är lite liten, alltså viktmässigt. Han är än så länge 4½ vecka gammal men väger bara ca 70 gram. Men uppfödaren skulle langa på med mat och betydligt mer fett i kosten nu. Tänkte att jag kanske ska ha honom lite extra i några dagar "för sig själv" tills jag ser att han har lagt på sig lite mer?

Fast att du badar dina killar underlättar inte introduceringen i så fall. Bada råttorna kan man göra, men då ska man bada alla 3 så att alla luktar lika. Tror inte det är nödvändigt, men du kan givetvis bada dina ändå om du vill:)

Bebisen ska ju väga som minst 80 gram innan du hämtar den och jag ser ingen anledning att ha den själv för att gå upp i vikt, för det kommer den göra ändå även om den bor med andra:)

Jag tror inte du behöver vara så nervös, det är inte ofta det blir problem när man ska introducera bebisar, men som Terato säger att vet man om att man har en problemråtta får man kanske gå lite annorlunda till väga.

Du gör som du vill givetvis, men för råttornas skull så bör man inte krångla till det mer än nödvändigt:)

#41 Nej, jag förstår… Vet att de ska ligge runt 80-90 gram och vara minst 5 veckor, men detta är tjejens första kull (honan var dräktig vid köp), och det är via en blocketannons. Bebisarna verkar dock vara friska och väldigt mysiga för övrigt. Och jag känner dessutom att det är att göra en "god insats" om ungen kan få ett så bra och tryggt hem som jag bara kan erbjuda den :-)

Men har ni några tips på mat den kan få första dagarna då om den är lite puttig? Typ välling, smör i maten etc?

#41 Nej, jag förstår… Vet att de ska ligge runt 80-90 gram och vara minst 5 veckor, men detta är tjejens första kull (honan var dräktig vid köp), och det är via en blocketannons. Bebisarna verkar dock vara friska och väldigt mysiga för övrigt. Och jag känner dessutom att det är att göra en "god insats" om ungen kan få ett så bra och tryggt hem som jag bara kan erbjuda den :-)

Men har ni några tips på mat den kan få första dagarna då om den är lite puttig? Typ välling, smör i maten etc?

Och jag badar inte killarna bara för att det skulle kunna underlätta vid introducering, utan de har blivit lite skitiga (den ena är vit på stor del av kroppen i vanliga fall :P)

Fick min nya kille Eddie igår! Vilken söötis <3 Han är lite liten än, bara 77 gram så han får en hel del mat nu :P Men jag påbörjade introduceringen idag med mina andra två; den ena Alfons, nosade lite och sedan var det inget mer… Alfons tyckte väl att det fanns betydligt mer intressanta saker än den där lilla plutten :P Elliot däremot min andra större, och mer bossiga hane var betydligt mer intresserad. Han nosade som en galning på den lilla (och framför allt runt pungen/rumpan), men det var inte mycket pipande alls från bebisen, han ville helt enkelt inte sitta still bara. Så Elliot försökte få honom att sitta still så att han kunde få undersöka klart, men bebisen var för speedad med den nya miljön och allt (inte nervös, utan bara för mycket att se) Så efter stunds nosande la jag tillbaka rådisarna i respektive burar och tänkte försöka igen senare…

Men om Elliot inte försöker skada bebisen, och bebisen inte verkar speciellt besvärad, kan jag testa och lägga in bebben då i de andras bur? Elliot är ju inte på något sätt aggressiv (vad jag kunde se) utan bara vääääldigt nyfiken och lite små intensiv :P

Är det normalt att de inte låter ungen vara så mycket ifred??? De är ju inte direkt elaka, men han har varit i deras bur i ca 30-45 minuter och de typ "har koll" på honom nästan hela tiden och ska nosa, och typ följa efter honm när han klättrar, är det normalt??

Jag tycker det låter som att dina grabbar beter sig helt normalt!

Lite intensivt blir det, kan se läskigt ut för den som aldrig gjort intron. Men bebisarna brukar nästan alltid pipa.

Så länge ingen går till överdrift och blir arg, reser ragg osv. är det oftast bäst att inte lägga sig i.

Ja, jag skulle vilja säga att det är normalt. Önskvärt är att de nosar igenom en gång och sen tar det lugnt och låter bebisen komma själv. Jag har bara en som gör så. Alla andra är väldigt nyfikna. Du behöver nog inte oroa dig. Vissa är lite mer intresserade än andra.

Men som sagt, fnysningar, rest ragg, gång i sidled är varningstecken som man ska ta på allvar.  

Så länge bebisen springer undan så brukar det ihärdiga nosandet fortsätta. Men till slut ger det med sig. Det är fullt normalt.

Men om du vill slippa lite av dramatiken i buren kan du t.ex. ha dem utanför buren tillsammans istället om det är mindre nosande då så att de får lära känna varann lite längre på neutral mark. Eller att du låter dem bo tillsammans i en riktigt liten bur över natten så att de stora får en chans att "nosa klart". Och jag menar typ hamsterburstorlek! :P Då brukar det hela vara avdramatiserat när de ska in i stora buren igen. Så brukar jag göra.. Men det är för att jag är lite extra nojig med min hane som brukar bli arg. Men kan säkert vara ett bra tips för en orolig nybörjare också!

#46

Tack så mycket för svaret!

Ja, nu verkar det ha lugnat ner sig, lilla Eddie ligger och sover med den största hanen Elliot, så det verkat vara lugnt.

Eddie sov i en hamsterbur från igår till idag som ändå är relativt stor, och har låtit de ses i omgångar under dagen idag, både på soffan, i min säng och uppe i badrummet. Dock var det lite för mycket runt omkring tror jag som gjorde att det inte brydde sig så mycket om varandra. Så efter tredje gången idag så släppte jag först in Eddie i deras bur för att få bekanta sig lite med lukterna, och sedan kom de andra 2 grabbarna in i buren, och då blev det lite mer ljud och liv. Men jag har bevakat de rätt noga under några timmar nu så det verkar ha gett med sig faktiskt. Eddie ligger som sagt och sover uppe i Elliots favvo-korg tillsammans med honom ;-)

Men en tanke som dök upp i huvudet var om jag kommer att behöva introducera de igen när de kommer hem till sin "vanliga" bur? Nu är de nämligen hemma hos min pappa i en nyinköpt bur, som ingen av de hade varit i innan igår kväll… Tänkte att de kanske är mer revirtänkande hemma i sitt/mitt rum?

Skönt att höra!

Jag tror det är lungt när de väl känner varann. Kan bli lite småpip och så men tror inte det ska vara någon större fara.