putt

Hade en osäker råtta förut som också liksom hoppade rakt ut ur luften som en idiot, jag brukade hålla henne löst i svansen, lägga handen ovanför henne och då kände hon sig tryggare och satt kvar. Men hon fick för det mesta vara i luvan.

Jag tror hon hade någon psykskada för hon pep varje gång man rörde henne, (ej smärta), sen slutade hon aldrig kissa och bajsa på en som vuxna slutar med tillslut. Jag gjorde typ "övningar", lät henne undersöka läskiga ställen själv och klappade henne jätteofta när hon var utanför buren utan att ta upp henne. Tillslut slutade hon pipa varje gång man tog på henne.

Jag har märkt att de råttor jag träffat blivit stressade när jag inte klappat dem oftare utan att plocka upp dem för då tror dem att man ska ta dem hela tiden när man rör på sig.

Min lilla Smultron var också rubinögd, men jag tror inte de har med det att göra för jag hade en helt blind råtta och den betede sig inte så:)

Den här tjejen kissar också på sig, och verkligen tokkissar, ingen liten skvätt liksom!

Inget pip dock, jag tror att jag aldrig hört henne pipa alls faktiskt…utan det är mer som om att hon är stum och slapp. Och ja, hon är väldigt rädd för minsta rörelse, om hon är i soffan, och jag sitter där och bara flyttar på armen, så ränner hon iväg som en galning…

putt

putteliputt

Men träna henne och uppmuntra henne när hon är lugn, klappa henne mycket och rör dig lugnt :)

Umgås inte med henne om du är stresad, mår dåligt eller sånt för råttan känner av det då och förmodligen blir mer stressad.

Har jobbat mycket med henne, och trodde det blivit lite bättre, men nu har hon gått och blivit burförsvarare istället. Hon verkligen hugger handen om den är för nära henne i buren, har inte gått hål än, men det känns nästan bara som en tidsfråga :(

hmmm, skumt, har inte riktigt vart med om råttor som hoppar ut i tomma intet, även fast dem vart lite rädda av sig:/

#8 Jo men precis, jag är också helt…ja jag vet inte vad. Det är ett helt irrationellt beteende!

#9 Om det är siamesen ifrån mig så rekommenderar jag att du håller koll på henne och om hon går vidare med burförsvarandet och/eller hugger dig eller nån annan utan orsak så avliva henne. Låter kanske kallt men allt kan inte stå rätt till i huvudet på henne, och det är inget man kan göra något åt hur gärna man än vill…

#10 Precis, lite så jag tänkt men känns bra att höra det från dig också. Har ju länge tänkt att hon kanske funkar som flockråtta i alla fall, men det verkar ju onekligen vara fler nackdelar än fördelar. :(

Har tyvärr ingen direkt lösning på problemet, ville mest kommentera lite allmänt. Först undrar jag lite, det är väl en tjej från Mangomelons siameser? Jag har själv två därifrån. Det är väl då en rödögd och inte rubin du har? (då det bara blev en svartögd hona och hon bor hos mig och inga rubiner, såvitt jag minns, eller? :S). 

..Hur som helst, jag har inte märkt av några liknande problem med mina tjejer som tur är, men oerhört tråkigt att du haft såna problem med din hona :/
Mina tjejer är oerhört sociala och kontaktsökande (i likhet med din tjej är de dock lite väl matglada, men är främst "biffiga" i kroppen i helhet snarare än mycket fett). Ena tjejen är rätt rymningsbenägen också, och orädd för att hoppa och skutta (svartögd).

Mattjuveri har jag varit med om med de flesta av mina råttor, men ser det som normalt (?), mest när det är godsaker typ: "din ser godare ut än min, ge hit!".

Men gällande galna råttor, har haft ett par labila för ett par år sen, en i likhet med din vad gäller de galna hoppen. Hon var en svartögd tjej, verkade helt suicidal till och från. I rummet de bodde i fanns en spegelgarderob mittemot sängen, när hon var ute på sängen och sprang brukade hon göra tokhopp (siktade på buren?) rakt in i spegeln, men hon sprang vidare som ingenting när hon landat på golvet, hon var relativt normal i övrigt (förutom att hon brukade bära runt på sin egen svans), men en social och fungerande råtta annars.

Som Mangomelon säger, håll koll så att rivaliteten gentemot de andra inte förvärras, eller altenativt om du märker att hon MÅR dåligt av att vara som hon är, om du förstår? Då kanske avlivining är det humanaste att göra, tyvärr.. :( Hoppas att allt löser sig för både dig, tösen och flocken. (sorry för långt inlägg!)

#12 Ja…fick ju höra att hon var rubin när jag fick henne, men jag tycker iofs. att ögonen blivit mycket ljusare sen hon var liten.

Hm, det är svårt att förklara, men det är liksom inte det vanliga nyfikna sättet hon stjäl mat på, utan mer kontinuerligt och utan nåder liksom.

Hon har verkligen noll kroppsuppfattning, då hon fortfarande beter sig som när hon var bebis och skulle "söka skydd" under den honan som är ett par månader äldre. Men nu liksom kryper hon in mellan frambenen på den äldre, så att denne lyfts från marken och typ blir halvliggande ovanpå o.O

Jag vet inte om hon mår dåligt egentligen, hon sover oftast själv i huset, men om det är upptaget ligger hon i hängmattan med de andra. Hon drar sig undan mest av dem, och är inte alls någon människoråtta. Men…det är lite som om att hon är lite…vad ska man säga…"långsam i huvudet" ibland. Att hon har lång reaktionstid, och liksom är helt stilla och slapp tills hon kommit underfund med vad det är som händer och om hon gillar det eller inte. Därför blev jag så förvånad när hon började hugga, eftersom hon annars brukar vara…lite trög liksom :/

Har inte läst hela tråden men jag håller med MangoMelon. Det är inte helt rätt att en råtta ska vara så här rädd.

Jag vet också råttor som kastat sig ut i tomma intet. För att de varit vettskrämda helt enkelt! Har aldrig haft en själv men vet bekanta som har. 

Jag tror inte att såna råttor är lämpade som sällskapsdjur. Okej, en chans hade den nog fått. Men om du har haft den rätt länge och den fortfarande är så här skraj hade jag övervägt att ta bort den. 

Okej om de bara inte gillar människor och är lite halvskeptiska men lever ett gott liv med sina burkamrater. Men om de är så rädda att de paralyseras eller flyr i panik rakt ut i luften tycker jag det är för mycket.

Hade en mus som var sån. Jag har haft många möss och vet att de är lite skygga till naturen. Men den här pojken var vettskrämd. Han flydde i panik och riskerade att skada sig. När han var ett halvår ungefär beslöt jag mig för att ta bort honom. Då hade han fått leva i skräck aldeles för länge. Men jag tycker inte att något djur ska behöva leva på gränsen mellan tamdjur och vilddjur. Inget djur ska behöva leva ett liv i ständig stress.

Vill också tillägga att den musen hade lång stam bakom sig på ena sidan av temperamentmöss. Så överdrivet skräckbeteende kan dyka upp trots att det finns bra avel bakom.

Jag ska hålla koll på hur hon är med de andra, idag fick jag liksom stoppa in handen i huset där hon låg och klia henne på kinderna och hon låg där och tokknastrade. Så himla märkligt!

Funderar på om hon hugger i kombination med löp, eller om hon bara har ett sjukt ojämnt humör. Men ja, så länge jag håller henne i famnen när jag bär henne, så är det ju ingen chans att hon hoppar, och mår hon bra att leva med lite mänsklig kontakt och inte besvärar de andra råttorna så behåller jag henne. Men ja, får väl se vad som händer, ge henne mer tid. Min lilla (eller stora snarare) dampare :/

#13
Ahaa, okej då förstår jag. Rubiner ser ju ut att ha svarta ögon, men de skrimrar till i mörkrött i rätt ljus, medans rödögda alltid ser rödögda ut, typ :p

Tokigt att hon verkar skifta så starkt i humör, från att vara liten, rädd och försiktig till att hugga och ta plats genom att ta mat etc, det brukar väl snarare ranghöga råttor ta sig för att göra? :S
Men det är ju i vilket fall inte "normalt" beteende hon uppvisar, har du haft kontakt med någon veterinär eller liknande? Och i så fall, vad har de sagt om beteendet? :/

Då är hon rödögd, fast en mörkare röd än vad typ en PEW har.

Har varit hos vet. med henne, men för nysningar och poryforin i flocken, och då jag passade på att göra en undersökning på allihop. Hon var den enda som kissade ner vetten, men det var tydligen vanligt sa han. Men ärligt vet jag inte om en veterinär skulle kunna komma med nån ny information i det här fallet…vissa råttor är ju tyvärr knäppa menar jag.

#13 Du visste när du köpte mesen att hon är en siamese seal point och de är alltid rödögda :) annars hade hennes färg vart black eyed siamese seal point.

#19 Haha ja vi hade ju en lite diskussion där innan köp, men sen sa du "ser rubin ut" tror jag när vi sågs på Luciautställningen, och hon hade definitivt mörkare ögon när hon var liten :) Så antagligen jag som rört ihop det.

#20 Oki :) det är ju egentligen inte så viktigt men hon är iaf siamese seal point (vad jag vet iaf, haha), o de är rödögda. Fast hon hade verkligen mörka ögon när hon var liten!

#21 Haha ja nog är hon en knubbsäl alltid :D

#22 haha du anar inte hur många gånger jag var tvungen att läsa ditt svar innan jag fattade xD

#23 hahaa bara min humor som är på så låg nivå xD

#19

Nej att kissa ner vetten säger nog inget särskilt om beteendet i övrigt, det händer nästan varje gång jag varit iväg med nån av mina, även lite större olyckor á la nummer två är också ganska vanliga…

Ja, som du säger, ibland är dom tyvärr "knäppa" utan förklarlig orsak, antar jag.

Som det är nu så behåller jag henne, bara jag vet att hon kräver lite särskild hantering och verkar ha ett ojämnt humör eller något så är det ju lugnt. Igår var hon framme och pussades och idag fick jag ha handen i huset och gosa med henne igen, så ja, hon är onekligen askonstig.

Men det är inga problem i flocken, de andra har lärt sig att hon stjäl mat och springer därför iväg till någon av de andra burarna för att äta sin godsak ifred. Så ja, hon är dampig, och kräver lite extra tillsyn bara helt enkelt.