En hona bör väga över 300 gram innan en parning. Vad har de för stamtavla, varför tog du kullen?

Hur gammal är hanen?

Jo jag är medveten om de, Men hon brukar normalt väga 304g, Men hon är lite speciell under brunst, så hon går alltid ner lite då, Ville skriva ut den vikten hon hade innan parning för att vara ärlig med allt.

Någon stamtavla har jag inte på dom, Men enligt förra ägaren (som är uppfödare) så ska släktingar vara helt okej.

Anledningen till parningen är att jag anser att det dom har som individer är värt att föra vidare. Dom är friska, trevliga och har enligt mid DET.. Det är dom två som utmärker sig, det är dom som syns (fast inte genom att bråka) besökare som är här fastnar vid dom två..

Melker är 13 månader..

Först och främst så tycker jag att det märks att du har försökt göra detta bra:) Det är också bra att du verkar vilja vara ärlig, men tyvärr har det nog inte blivit helt rätt.

Tyvärr är det ju så att det är inte bara de två individerna du för vidare utan även allt som ligger bakom. Visst kan dina två råttor vara bra, men det kan finnas massa problem bakom dem som du inte vet om.

Jag tycker inte att det är något fel med att avla på råttor med okänd bakgrund, men däremot tycker jag att man då ska använda en partner med känd bakgrund för att öka chansen till bra avkommor.

Sen är det en konstig "uppfödare" de kommer ifrån. Säger denne att släktingar är helt okej så borde denne åtminstone kunna ge dig stamtavla och info om varje släkting, även om släktingars syskon som det också är viktigt att ha information om. Det du skrev får mig verkligen att tro att det är en väldigt oseriös person du råkat ut för och det är synd att du lyssnade på den.

Sen skriver du att det är just de två råttorna som utmärker sig och är friska och trevliga. Vad jämför du med? Det finns många råttor som är friska och trevliga, men därav inte sagt att de lämpar sig för avel. Visst är det kul med en kull, men ska man ta en kan man samtidigt försöka föra aveln framåt. Det finns nog med folk som avlar oseriöst ändå tyvärr.

#4 kan inte mer än instämma.

Liten artikel som kan vara värd att läsa på hur illa det kan gå och vad man bör vara beredd på. Vore inte fel att vara beredd att kasta sig akut till veterinären, vilken tid det än är på dygnet om man så måste ta sig taxi. Kan även gå skit bra i början. Sedan måste man avliva alla råttor pga dominans eller sjukdom innan de ens är 1 år. Vad som kan gå fel. Så man bör vara beredd.

LÄSVÄRT! länk

Man ska inte tro på en "uppfödare" som säger att alla släktingar är ok och inte lämnat en stamtavla.

Kan tillägga att man ska inte ens tro på en uppfödare helt och hållet. Även om man tror personen är seriös och litar på vad den säger. Jag har blivit lurad så sjukt många gånger och förstört en av mina linjer för att ha lyssnat för mycket på uppfödare.
Man bör söka/släkt forska själv också.

Alltså, Ni verkar tro att det är en helt oplanerad parning och jag inte tänkt på nått alls.

Jag är väl medveten om vad som kan hända, och har ett konto med 6950 kr på som ENDAST är till djuren om något skulle hända.

Och jag ser så, varför rata 2 bra råttor bara för att dom inte har full stam, jag har ett härstammningsbevis, men det är bara namn och det säger inte så mycket direkt.

Jag är också väl medveten om konseknvenserna vid en sån här parning, men tar hela ansvaret på mig om något skulle gå snätt med avkommorna.

Jag ser en stamtavla som ett papper med namn på, det säger ju igentligen inte så mycket om individen själv, Visst man kan kolla upp släktingar osv. Men det är ju inte heller helt säkert att personen talar sanning. Mycket hysch hysch är det hos uppfödare. Och jag har själv sätt uppfödare som avlar på djur från ormmatsuppfödare, Hur ska dom kunna ha koll på släktingar till dom? det kan ju vara mkt inavel, dominans, sjukdommar osv.

Det blir säkert bra

Just därför använder man en råtta med välkänd stam till en med okänd…

Ok tjejer andas

Veijlo, du tar råden som du får som påhopp, det är det inte. Det är goda råd.

Parningen är gjord, inget att stoppa med andra ord utan mer en chans att lära mer framförhållning till nästa kull.

Detta behöver inte bli en aggroflametråd utan kan istället bli en informativ tråd där alla kan lära sig något och dela med sig av sin kunskap och sina erfarenheter.

Sen till ditt arga avslut på inlägget om att det är hysch pysch hos uppfödare… givetvis finns det folk som mörkar, säger att en kull är planerad trots att det var en tjuvparning osv osv.

Dom som avlar på ormmatsråttor (kan nån komma på ett bättre ord för det där är otrevligt) eller råttor ifrån djuraffär är oftast (förhoppningsvis) väldigt duktiga på att utvärdera råttor och tar då en medveten risk som dom sen står för.

Inavel är inte alltid av ondo men jag har sett hur illa det kan bli också så viss koll på inavelsprocenten är en väldigt god idé.

De gången jag har övervägt inavel är det för att få en klar bild för mig vad jag har att arbeta med. Vilka styrkor och vilka svagheter finns i linjen.

Hur ska jag kompensera felen på bästa sätt.

Nu har dock livet kommit imellan de gångerna så dom parningarna har inte blivit av. För om jag inte har tid eller ork att fullständigt utvärdera kullen så har parningen varit meningslös.

Och dom gånger jag har övervägt det så har jag varit fullständigt beredd på att bli bannad av en del.

Du valde att göra en inavelsparning. Du vet inte hur många procent släkt ungarna kommer att vara men du har ett utmärkt tillfälle att se vad du har att arbeta med. Kanske du får guld, kanske du väljer att avsluta linjen rakt av. Men du måste ta väldigt mycket tid till utvärdering, behåll gärna ungarna ett tag extra för att få en riktigt klar bild.

Lycka till

Lycka till! Hoppas det går bra :).

Nej jag är inte arg någonstanns.

Det jag menade var att som jag tolkade de så trodde några innan att de var en oplanerad parning, Vilket det absolut inte är. jag har ca 6 års erfarenhet av råttor, har ställt ut en del och träffat många råttor innan, har träffat både zoodjur, ormmatsdjur och uppfödar djur. Så jag har endel kunskap i att utvärdera djur..

Och som jag skrev innan så tar jag hela kullen på mitt ansvar om den skulle gå helt åt helvete, Men vill ta chansen för att föräldrarna är helt underbara och matchar varanda skit bra..

Varför väljer du att avla på en hona som visar uppenbara problembeteenden vid löpen?

Problembeteenden skulle jag faktiskt inte vilja kalla det, Hon blir lite kinkigare och pipigare. Inte aggresiv som de kanske kan tolkas i första inlägget. Och det är ju inte heller helt ovanligt att en hona ändrar beteende vid brunst, och det är inte bara hos råttor utan hos andra arter också..

#15 Jag tycker ändå att du verkar vara rätt ansvarig, och man måste ju börja någonstans med sin uppfödning. Så länge man är beredd på eventuella konsekvenser, så tycker jag inte att det är några problem! Hoppas att allt går vägen och att vi får höra uppdateringar med kommande bebbarna!

Fast att en hona är pipig och kinkig vid löp är ju absolut oönskat beteende som tyder på hormonell obalans. Något som är starkt nedärvt och mycket väl kan uppträda i förstärkt form hos hennes ungar.

Genom att avla på en sådan individ så sprider man ju en sådan egenskap. Något som absolut inte är förenligt med god, genomtänkt avel…

MEN GUD! jag tror nog många ordentliga uppfödare har gjort en dålig parning någon gång, med flit eller inte. Det tror jag faktiskt, alla är inte perfekta.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om den här parningen, jag har faktiskt ingen åsikt alls om saken, men #17. Det är ganska vanligt att ett djurs beteende ändras när dom löper, precis som vi. borde män sluta skaffa barn med dom kvinnor som har jätte hemsk pms, eller hemsk mensvärk bara för att försöka få bort dom ''defekterna'' Det är ganska naturligt att ändra sitt beteende när hormoner spökar.
Jag tror att det är så i alla fall. Man brukar väl inte skita i att avla på en toppenhäst bara för att den blir lite kinkig för att den är brunstig?

Någon mer kanske ska uttala sig om saken, jag tog bara något ur luften som jag tyckte lät rimligt i alla fall. Jag tycker att det borde vara normalt för hondjur av alla slag att ändra beteende när dom har mens, löper, brunstar och allt vad det nu heter.

är inte alls sur eller något sådant, vill bara försöka vara med i diskussionen lite och höra och prata. säger förlåt redan nu om  det verkade vara dålig ton på mitt inlägg.

Nej, som tur är så avlar vi inte på människor, och hästar avlas oftast på prestation och då bortser man (tyvärr) från andra viktiga delar.

Och nej, temperamentet på honan under löp tycker jag inte ska skilja sig speciellt mycket från vardagshumöret, absolut inte så att hon går ner i vikt som TS pratar om!

Ja, många har gjort ogenomtänkta/dåliga parningar. MEN om ingen påtalar detta så kommer samtliga misstag göras om och om igen. Dessutom anser jag att man bör kunna motivera sitt val av avelsdjur med betydligt mer genomtänkta argument än att "hon är trevlig". Det finns mängder och åter mängder med information om avel på råttor och riskerna med dåligt avelsmaterial, ofta skrivet av väldigt erfarana uppfödare. Ändå ser vi om och om igen hur folk tar kullar på mindre bra avelsdjur och sedan får problem med hälsa/mentalitet på avkommorna.

Det är knappast synd om TS som blir lite ifrågasatt, det är synd om de blivande råttorna och deras ägare som löper stor risk att få problem med ett sällskapsdjur de hoppats på att få glädje av.

Det är ALLTID DJUREN som är de största förlorarna när människor inte inser sitt ansvar inom aveln!

Nej det är ju vad DU tycker, jag anser att hennes egenskaper utöver det är värd en chansning.

Och det verkar som du tycker att mina råttor är skit (jag är fortfarande inte arg, utan ifågasätter precis som andra gör) men har du träffat dom? Har du sätt dom växa upp? Har du sätt deras beteenden i olika situationer? Nej, det är det jag som har, och jag har tillräckligt stor kunskap för att faktiskt kunna besluta om dom är bra avelsdjur, sen så kanske det är så att du inte tycker det, men det är ju din sak. Alla kan inte tycka om allas beslut inom aveln heller. Jag har sätt endel parningar som jag själv tyckt varit helt befänga, ifrågasatt och fått svar tillbaka, ibland så har man haft rätt att det var en galen parning, ibland fel. Det är lite pga jag faktiskt inte levt tillsammans med dom djuren och vet vad dom faktiskt går för, jag kanske bara träffat dom vid olika tillfällen eller läst om dom på nätet el sätt stamtavlan.

Visst alla får ifrågasätta, det tar jag (nej, jag är fortfarande inte arg, jag är mer mogen än så)

Jag kan intyga att många honor ändrar sig när de brunstar, blir pipiga och lite mer sprattiga. Detta har jag sett otaliga gånger på domarbordet. Om det är en hona som brunstar och är lugn, det är ovanligt däremot. Dock går det kanske inte att jämföra vid utställning och hemma då det finns andra kompontenter som kan utlösa mer sprattigt beteende men det finns där ändock i grunden.

Jag har haft ett par honor som blir pipiga och inte har velat bli plockade lika mycket med under brunst men det är ju för att de har så mycket annat att tänka på. De vill inte sitta stilla hos mig utan skall till hanarnas bur. Det är instinkten som tar över, som alla djur är fortplantning det viktigaste. Det kan vi t om spåra hos oss människor när vi har ägglossning. Då funkar vi inte riktigt som vi ska, vi attraheras av andra män än vanligt och vi blir lite mer benägna att "para" oss. Omedvetet eller medvetet, jag är dock så van vid min kropp så jag är medveten om vad som händer…

Jag kan dock hålla med om att man kanske inte skall avla på djur som ändrar beteende för mycket men.. det behöver inte bli en sådan hysteri direkt. Det är konstigt, varje gång jag går in här nuförtiden så är det någon eller några stackare som blir "påhoppade". Konstruktiv kritik och vänliga ord är så mycket mer effektivt än utpekande, dömande och viftande med pekpinnen för ivrigt.

Fast att de piper och är lite "skvättiga" tycker jag är en stor skillnad mot att de blir stressade så att de förlorar i vikt.

Jag har gått igenom närmare 200 råtthonor genom åren, och har aldrig varit med om så starka reaktioner.

#23 Det kan jag hålla med om. Jag har dock inte vägt mina vid brunst och efter för att se skillnad, det är kanske något man skall göra för detta fångade mitt intresse. Det kan ju vara andra omständigheter som har gjort att en hona har gått ner några gram innan men hon skriver trots allt att hon brukar gå ner vid brunst vilket är.. Ja, det visar som du säger att hon verkar bli så stressad av det så att hon tappar vikt. Råttan kanske helt enkelt glömmer att äta för att instinkten får sådan makt över henne.

Shit, tvåhundra honor.. jag har kanske ägt en fjärdedel av den siffran under mina år som ägare. Har dock varit i kontakt med betydligt fler pga jobb på zoobutik men då hade man inte sådan koll på djuren.

Jag har dock varit med om, och hört om, honor som blir så pass stressade vid brunst att de barberar sig litet.