Trots att jag har gjort en del introduceringar under min korta korta tid som råttägare tycker jag inte att jag vet mycket om det. Men dom flesta brukar ju ha som regel att så länge det inte bits så det blir sår så ska man låta dom hållas.

Dom flesta råttor jag har köpt har varit vuxna, så det har blivit en del vuxenintroduceringar. Det kan vara krångligt. En gång fick jag hålla på i över en månad innan dom kunde bo tillsammans i harmoni. Det visade sig senare att en av dom nya råttorna har dominansproblem, så att jag fick det att funka är väl ett under… Men jag gjorde som så att jag hade burarna brevid varandra. Inte för nära, för då stod dom bara och "spottade" och "fräste" åt varandra. Utan bara så att råttorna vet att det är en annan råtta där. Sen fick dom vara ute tillsammans dagligen. Jag kan ha gjort ett misstag där eftersom jag inte använde mig av neutral mark, men det funkade ju ändå i slutändan. Blev det bråk så lät jag dom hållas så länge det inte gick till överdrift. Det kan låta och se hemskt ut, men det brukar inte vara någon större fara… Sen när det var dags att gå in så bytte jag helt enkelt plats på råttorna. Jag hade ju två flockar så jag tog bara den råttan ur varje flock som verkade komma bäst överens med dom andra och bytte. Sen flyttade jag runt råttor fram och tillbaka allt eftersom flockarna verkade acceptera den nya råttan. På så vis tänkte jag att när jag väl satte ihop flocken helt och hållet skulle dom flesta råttor vara vana att bo med varandra och inte bråka. Så kan man ju göra med en ensamråtta också, att man tar den som hon verkar komma bäst överens med och låter den flytta in i hennes bur och sen fortsätta med nästa osv… Problemet var ju att flockledarna inte alls kom överens. Dom ville ju inte lämna ifrån sig ledarskapet hur som helst. Och om det måste dom nästan få göra upp. Och det kommer dom att göra om och om och om igen… Men som sagt, så länge det inte blir sår så får man låta dom hållas. Man måste ha tålamod, det kan ta ett bra tag innan det funkar. Därmed inte sagt att det är ok om dom forsätter bråka i månader, men någon/några veckor kan det ta.

Jag säger inte att dethär är rätt sätt att göra det på. Det finns säkert någon som tycker att jag har gjort helt fel. Men det fungerade i slutändan och poängen är att om man har tålamod och inte oroar sig för mycket så kommer det troligen att funka. Och det är värt det, för råttor mår inte bra av att vara ensamma. Och har hon inte levt ensam länge så vet hon nog hur man "pratar råtta".

Tack för att du tog dig tid! Skönt att få ett så bra svar.
Grejen är ju den att när jag sist introducerade mina honor för varandra så var de aldrig så aggressiva som Ada och Mårten var mot varandra (Mårten är flockledaren också btw).
Och trots detta att de aldrig visade sådana aggressiva tecken så tog det nästan en månad innan hårtussarna slutade flyga hejvilt. Så det är därför jag känner mig så osäker nu, för att de redan flög ihop så häftigt med en gång, trots neutral mark.. :/

Dessutom så är ju både Ada och Mårten över ett och ett halvt år. Och Mårten har varit väldigt sjuk det sista så jag vet inte om hon kommer klara av påfrestningen.. ? :/

Ada har suttit själv de senaste två veckorna, vet inte om det är jättelång tid för en råtta eller inte? Sen vad jag förstod av den tidigare ägaren så brukade ada och hennes burkompis bråka väldigt ofta om mat, ada tjuvade och ansåg att det var hennes mat. Nu har jag ju inte sett det själv men.. Börjar faktiskt fundera på om Ada kan ha dominansproblem. Vad jag förstod så har hon varit omplaceringsråtta och ägaren innan hon som ägde henne nu hade tydligen blivit biten av henne. Den som ägde henne nu sa dock enbart att hon hade nafsat henne i tårna och att hon visade fingrarna att hon hade tänder (om ni förstår hur jag menar) och såhär har hon gjort mot mig med. Och hon är inte bekväm att jag tar i henne, hon rycker till och det känns som att hon ska bita mig. Pga att jag hade hemma en råtta här i våras som gjorde samma sak (bet mig när hon tyckte att jag trängde mig på) så vågar jag inte riktigt "ta" i henne. Och det känns också sådär :/

Gud jag vet inte vad jag ska göra. Känns hur svårt som helst det här :/

Är hon aggressiv eller bara inte tam/rädd av sig? Aggressivitet tror jag inte det finns mycket att göra åt, man får ta det försiktigt med henne. Kan du få henne att fungera med dom andra råttorna behöver du ju egentligen inte hantera henne mycket alls. Jag hade en råtta som aldrig riktigt lärde sig att lita på mig, så hon fick leva sitt liv i sin flock utan att jag trängde mig på. Och hon verkade trivas med det. Är det bara så att hon inte är särskilt tam så kan du ju jobba med det, låt henne komma till dig och nosa. Locka med godisbitar och träng dig inte på allt för mycket. Om hon markerar (antar att det är det du menar med att "hon visade fingrarna att hon hade tänder") så får man helt enkelt låta henne ha sina gränser.

Om du är orolig att det verkligen inte kommer att gå att få Ada och Mårten att fungera ihop (kanske inte är en sån bra ide att utsätta en sjuk råtta för något sådant heller) så kan du ju helt enkelt ta en av dom lite snällare råttorna och låta henne flytta in hos Ada. Råttan som jag nämnde tidigare, som har dominansproblem, fick ju efter några veckor i sjukbur ett knäpp och gav sig på min bebisråtta. Hon sitter numera själv med den enda råtta hon fungerar ihop med. Och dom är nästan oskiljaktiga! Jag kan säga att jag hade en väldigt svår period just då med råttor som bråkade till höger och vänster, bets och var allmänt livrädda för mig. Ett tag kändes det som att det bästa bara var att avliva allihop och sluta med råttor. Men jag fortsatte tills jag fick det att fungera mellan både råttorna och mig. Och i slutändan var det värt det. Jag har själv en ensamråtta som kommit till mig efter att ha bitit ihjäl sin syster. Och att se henne sitta själv i sin bur utan något sällskap är något av det sorgligaste jag sett…

Alltså, jag vet inte om hon är både och. Hon är inte särskilt tam och igår så provade jag att sätta ihop henne med lilltjejen i min flock som är lägst i rang. Detta gjorde jag på badrumsgolvet som är neutralt. Dröjde inte länge förrän båda började knastra högljutt, sedan såg Ada ut som en igelkott, ringlade med svansen, blev helt svettig på sidorna och strök sig som en katt mot väggarna. De flög ihop smått först, så jag lät dem hållas. Men sen när Ada gjorde såhär gång på gång igen och närmade sig Lilltjejen på ett väldigt konstigt sätt så tog jag isär dem. Ska göra ett försök att sätta ihop Ada med Tjockisen här, som är den som är mittemellan i flocken. Men just nu känns det ganska hopplöst.

Jag har försökt flera timmar om dagen att få kontakt med henne. Nu börjar hon så smått komma fram och nosa när jag säger att jag kommer med mat. Men det är inte alls mycket, och väldigt ofta nafsar hon med tänderna fast jag inte närmat mig henne, utan det är hon som kommit fram. Åh jag vet inte, det är så sorgligt att se henne ligga och sova själv :(

Hmm… Är ingen vidare expert när det gäller hur råttor agerar mot varandra. Men den enda råttan som jag någonsin sett göra så var min dominansråtta… Tror det kanske vore bättre om nån som kan lite mer om råttspråk kunde svara på det dock…

Provade nyss att sätta ihop tjockisen med ada i badrummet. Det verkade som att det gick bäst mellan dem, ada strök sig mot väggarna någon gång, de putsade varandra och ada liksom la sig över tjockisen och la revirdroppar på henne, men hon brydde sig inte så mycket, buffade iväg henne några gånger men de rök absolut inte ihop på samma sätt som de andra. Efter knappt en halvtimme sitter jag med de på golvet, när plötsligt tjockisen mer och mer bara börjar lägga sig på golvet. Sen när jag klappar henne på ryggen och hon rör på svansen så ser jag en blodpöl under rumpan på henne.

Får panik, tar upp henne och försöker torka med bommulspad, då väller det bara ut blod.

Som det ser ut som så har hon fått en rispa precis i vaginaöppningen. Såg att båda först nosade ganska intensivt i rumpan på varandra, men märkte ingenting på tjockisen om att ada skulle bitit henne.

Hon bara la sig ner, och nu ligger hon bara på översta hyllplanet i sin bur. Verkar lite halvskraj och vill inte ens komma till mig.

Jag vet inte om jag vågar försöka mig på någon ny introducering. Vågar inte riskera mina råttors hälsa. Det känns jättehemskt men jag vågar bara inte. :/

Oj, det var inte bra… Blöder hon mycket? Hon är inte slapp eller något?

Hon blödde ganska rejält när jag skulle torka rent för att se hur såret såg ut. Och jo hon var ganska slapp, bara låg på golvet när jag upptäckte det, sen bara låg hon på hyllplanet :S

Med tanke på hur små råttor är så var det ganska mycket. Men nu när jag kollade sist så såg det ut som att de slutat. Ska kolla nu igen, bara hon vill komma ner från hyllan så..

Kollade nu och det har det i stort sett slutat blöda, och nu när hon tvättat sig lite själv så ser man att det är som ett skärsår i vaginaöppningen :/. Så är nästan helt hundra på att ada orsakat det.

Men jag tycker det är så konstigt för de två är de enda som inte har pipit och tumlat runt och slitit av hårtussar från varandra. Hörde inte ett enda pip en enda gång nu under den halvtimmen då de fick vara på badrumsgolvet, och då satt jag på toan hela tiden. Och det är enbart nu som någon börjat blöda, trots att de inte bråkade jävel som de andra har gjort när de fått vara med ada.. :S

Idag ser man tydligt att det är sårskorpor från ett bett. Hon har en sårskorpa på varje sida om urinröret/vaginan. Varav det ena är större och kommer från framtänderna. Jag är helt hundra på detta då mina egna sårskorpor från den honan som bet mig i våras såg exakt likadant ut.

Men såren ser fina ut och det ser läkt och fint ut.Tog ett par timmar igår innan det slutade blöda dock..

Men som sagt, jag vågar nog inte försöka fortsätta sätta ihop Ada med någon av mina honor. :( Hon har uppträtt aggressivt mot allihopa :/

Ja, som sagt var; bits dom så det blir sår är det inte ok! Synd, men tror nog att det är bäst för alla om hon får bo själv… Tur i oturen att det inte var värre än så. Små råttkroppar innehåller ju inte så mycket blod och blöder dom för kraftigt kan det sluta riktigt illa! :o

Jo jag var helt skärrad igår då hon började blöda så, och när jag försökte se hur såret såg ut så vällde det liksom bara ut. Och hon vart helt slö :/ Men som tur var så gick det ju bra, och idag är hon som vanligt igen.

Men tack så jättemycket för att du tagit dig tid att hjälpa mig med detta! :)