Ajajaj, megacolon? Jag har ingen personlig erfarenhet men om den svällt så fort till sådan storlek kan jag inte tänka på nåt annat. Veterinären nu direkt som gäller, för det är AKUT!

oj, låter ju helt knasigt.. en bild på magen kanske? o: Eller bredvid en annan råtta så att man kan se skillnaden? 

Men det kan nog vara så att hon har ungar i magen om du köpte dom från en djuraffär där honorna och hanarna gick tillsammans :S

#1 Det låter ju förfärligt om det är de :S

Vad är den sjuka råttan för färg? Megacolon har oftast ett starkt samband med eventuell färg.

lämnar avtryck, hoppas det går bra!!!!

Vi behöver en bild omgående, är det megacolon måste du avliva ungen nu direkt för den lider något enormt.

Har du köpt den från privatperson??

Läste 6 veckor gammal… Ja hon kan vara dräktig

Jag har fått se lite bilder nu och på dessa, samt att döma av annan information om råttorna, så är det högst troligt en bebismage det handlar om. Så vi kan nog andas ut allihopa. :)

HERREGUD! HON HAR FÖTT NU! Fyfan vad fort det gick! Tack Lancia för all hjälp! Men nu är jag ju helt till mig, kom precis hem från jobbet och skulle lyfta huset där hon var för att ta ut henne ur buren och där ligger en hel drööös med bebisar!! Vad ska jag göra???? Jag har absolut inga erfarenheter alls vad gäller avel och sånt. Jag kan ju säga att jag är minst lika orolig nu som jag var innan!! Jag har inte ens kollat hur många det är.. och om någon är död.. fick alldeles precis veta detta och flög över datorn för att skriva till er. Jag är i ett stort behov av hjälp just nu.. Sköter mamman allt själv? Eller måste jag in med en hjälpande hand? Vad händer nu? Hur går jag vidare?

Om någon kan hjälpa mig, snälla!

Mamman tar hand om sina små

jo, mamman tar hand om dom, OM du tar han om henne på rätt sätt, med rätt mat och och all näring hon behöver, ge massor massor med bra mat nu, speciellt eftersom hon själv växer ännu. Ge massor av proteiner i varierade sorter (kött, fisk, ägg, skaldjur osv) samt fett i form av riktigt smör (inte margarin), avokado (inte skal eller kärna) nötter har också bra fetter.

Det finns massor, men jag har själv ingen erafernhet så det här är vad jag kan ge dig redan nu. Lycka till och hoppas det går bra med allihop :)

tack snälla för hjälpen.. men de växer ju fort ungarna och när måste jag separerea på honorna och hananrna?

#10 Jag hade nog kullat faktiskt. dvs avliva ungarna. Jag gillar inte det egentligen men samtidigt så ska inte en bebis behöva ta hand om bebisar, det är inte bra för henne när hon är så ung:(

#14, nu ahr jag ingen erfarenhet av råttor, men av andra djur, mår verkligen råttorna bra om man kullar alla ungar? :/
Tänker både fysiskt (mjölken), och psykiskt.

men vadå ska 10 små liv offras för att en bebis måste ta hand om sina bebisar. missförstå mig rätt. (räknade precis ungarna och tror det var 10) jag bryr mig om alla precis lika mycket, men det känns inte rätt att ta bort 10 små liv. mamman verkar må bra och är som vanligt. jag förstår ju att det inte är rätt att en bebisråtta ska bli mamma, men nu är ju så fallet och är det inte bättre att göra det allra bästa av situationen? jag vet inte jag kanske har helt fel.. känns bara så fruktansvärt sorgligt att isånnafall ta bort 10 små liv..

#16, jag är inte så insatt, har aldrig avlat råttor som sagt, men det jag tänker är att det kasnke är bättre med 5st starka friska ungar, än 10st magra. För om hon inte klarar att sköta dem, gynnas ingen, utan det kanske istället blir så att några ungar svälter ihjäl.

Men, jag är som sagt för okunnig för att komma med säkra fakta.

#17, åh jag känner mig så vilsen..

#18, Förstr det, ett otroligt svårt beslut! Jag hoppas ngon erfaren uppfödaren kan ge dig bättre råd än jag!

Men det finns väl nackdelar och fördelar med båda alternativen.

Hur väl matade ungarna blir beror helt på hur väl du matar mamman.

Om du get henne fettfritt och taniga grönsaker så kommer dom att vara som skellett.

Ger du henne mat som är spetsad med vispgrädde, riktigt smör och massor med protein så kommer hon att klara detta bra.

Jag var i din situation för några år sedan och ropen skallade att jag skulle kulla… men jag lyssnade inte, jag kunde inte för mitt liv komma på tanken att avliva dom.

Så jag behöll allihop, 10 st. 2 stannade här och blev några av mina goaste råttor dom andra fick bra hem. Och detta kunde ske eftersom jag tog hand om min hona, min lilla mamma.

Kanske man inte ska ta bort alla ungarna, men jag tycker absolut att fler än hälften ska bort. Det är inte rättvist någonstans, jag vet och jag är egentligen emot att kulla.

Men man får ju tänka på honans välbefinnande också, hon är en bebis och hon växer själv, ska hon då behöva ta hand om 10 bebisar till? Det kommer ju slita något enormt på henne tyvärr och det finns inte en chans i världen att hon kan föda upp 10 ungar så att de får lika bra förutsättningar som de hade fått om de fötts av en vuxen hona.

Det är din råtta och du gör vad du tycker är bäst. Jag skriver bara vad jag tycker.:)

#20
#21

är ännu mer vilsen nu :'( det var ju inte meningen att det skulle bli såhär. det var inget jag planerat. jag vill ju kunna se glädjen åt dessa små liv, men just nu så känns allt väldigt läskigt. dock är jag beredd till 1000000% att göra allt i min makt för att göra det bästa av situationen och för att ta hand om alla. frågan är om det räcker.

förresten kan ni inte ge helt konkreta svar på vad jag bör ge mamman i mat nu? inte bara att jag ska ge protein och fett, utan mer konkret.. vad för slags fisk? rå eller tilllagad? vad för slags smör? milda? en klick i matskålen? ge mig all mat ni kan komma på som är bra för henne nu. det skull everkligen uppskattas.

Det jag tänker är att, tillskillnad från en vuxen råtthona så:
*Behöver hon växa själv
*Har hon mindre fettreserver

#15 Alltså kullar man ganska omgående så är det ju "humanare", mjölkproduktionen kommer att avta om ingen diar och psysiskt så är det väl klart att hon kanske inte kommer må toppen, men i det långa loppet vinner fördelarna då hon kan återgå till att vara bebis istället för att ta hand om bebisar.

Jag intalade mig själv att jag inte skulle yttra mig i denhär tråden eftersom jag vet hur folk reagerar på kullning. Men jag håller med Dramatik till 100%, en råtta som är bebis själv ska inte behöva ta hand om bäbisar, allra minst 10 stycken.

Jag hade kullat genast och lämnat 2, max 3 ungar åt mamman så hon blir av med mjölken. Bestämmer du dig för att kulla ska du göra det vid tre dagars ålder, så att mjölkproduktionen hinner komma igång.

Det är helt absurt att ens tänka tanken att en 6 veckors bäbis ska behöva ta hand om 10 ungar.. Hade det varit här hade det inte ens varit nån frågan om saken, men så är vi ju de "galna" finnarna också..

Nu är ju inte denna kullen ditt fel, utan något som du inte ens vetat om. Annars är det sånt man får ta, att kulla om det behövs. Visst, ungarna kan växa upp och bli snälla o goa o friska o blablabla, men hur bra mår honan?
Och det är faktiskt inte så svårt att kulla. Missförstå mig rätt nu, jag sitter inte och säger att det är kul att göra det, tvärtom, det suger och jag bölar som ett barn varenda gång. Men gör man det på rätt sätt hinner inte ungarna ens märka nåt förrän de är borta. Och det är inte som att mamman sörjer sina ungar, råttor äter faktiskt sina egna ungar om så behövs..

#23

Kokt ägg med smör (alltid osaltat smör. OM det inte står smör på förpackningen så är det margarin)

lax med spenatstuvning gjord av grädde

morgonvällingen vispar du ner ett ägg i när vattnet kokat upp, vällingpulver och en skvätt grädde

Avocado, broccoli, kålrot sådana grönsaker

Du ska tänka näring just nu, maximalt med näring. Läs artiklarna här på sidan om mat och fråga om det är något.

Eller avliva allihopa.

Stämmer det att mamman är 6 veckor?

Det låter konstigt eftersom hon då har blivit dräktig när hon var tre veckor gammal dvs en vecka efter att hon öppnat ögonen…kan råttor vara könsmogna vid tre veckor? Jag tex separerar könen på bebisar när de är 4½-5 veckor gamla och har aldrig varit med om att någon blivit dräktig så tidigt..

#28 Jag funderade på samma sak, men tog för givet att hon antagligen var några veckor äldre.

#29 Förmodligen är hon äldre, annars vore det ett mirakel. Men det vore önskvärt att man som trådskapare vore så exakt som möjlig med åldern speciellt när det gäller sådana här frågor som gäller bebisar som får bebisar, eller annat där åldern har en viss betydelse.  Vet man inte exakt ålder så bör man kanske skriva att man inte vet (inte något personligt mot dig KanDee utan rent allmänt).

hörrni, jag har nu pratar per telefon med jessica som är regsiterad uppfödare. vi pratade i nästan 45 minuter och jag har fått många många kloka och bra råd från någon som är betydligt mycket mer erfarnare än jag. jag kommer inte att avliva dom. dessutom var det bara 8 bebisar när jag kollade extra noga. sen stämmer det också att mamman inte kan vara 6 veckor. det sa även jessica. jag köpte dem i djuraffär och där sa de att de får råttorna när de är 4 veckor, vilket inte kan stämma. hon måste vara äldre, annars är det som sagt ett mirakel. men jag har pratat med henne nu och känner mig mycket mer lugnare och sansad och att jag har liiite mer kontroll över situationen. har varit och handlat en massa bra mat nu. nu får vi hålla tummarna.

Härligt :D

Lycka till med allt!

#31 Då var ju det här med åldern inget mysterium längre (om det nu någonsin varit det), visar väl bara att man inte kan lita på djuraffärer i alla fall.

Lycka till med bebisarna vad som än händer.

*tassavtryck*
Jag vill gärna veta hur det går och vad som händer - kul om du kunde uppdatera lite (:

Hur som,
LYCKA TILL!!

Rent krasst sätt, om mamman inte skulle klara att ta hand om kullen skulle hon antingen döda dom eller få dödfödda alt missfall.
Även om hon har fått 10 nu så brukar alltid nån dö första veckan utan att det är nå konstigt. Jag är som alla vet helt emot kullning.
En bra ide är att köpa esbilac och ge mamman tillsammans med övrig mat.
HOppas allt löser sig. Visa gärna foton på dom små när dom blivit lite äldre och lycka till.

Jag har varit i samma sits, fick också hem en bebisråtta som var dräktig.

Jag valde att spara alla 12 ungar och de lever nu efter ett och ett halvt år alla utom en och mår bra! De är lite små i storleken men har annars alltid varit friska och starka.

Så om du gör ditt bästa för att ge mamman mycket, näringsrik mat så ska det nog gå bra.

Lycka till!

Lycka till med allt! Uppdateringar vill vi se sen med bilder m.m. =)

tass

Lycka till med ungarna! Hoppas på lite uppdateringar här vartefter :-)

UPDATE.

Pi och Poka heter mina råttor som jag för lite mer än 2 veckor sedan köpte på Djurmagazinet här i västerås. Poka heter den ena som alltså var dräktig (utan att jag visste om det) när jag köpte henne. När jag köpte Pi och Poka så sa de som jobbade där att de var födde vecka 32. Vilket innebär att de måste vara runt 6-7 veckor nu. Om det nu verkligen stämmer.. Låter ju mystiskt ellerhur?

Nu är det så här att jag har haft en del råttor tidigare men har absolut ingen erfarenhet när det kommer till avel. Om sanningen ska helt fram så är jag inget proffs på råttor överhuvudtaget. Men tro nu inte att jag är så dum i huvudet att jag inte vet hur jag ska ta hand om en råtta. Bebisar däremot är något jag absolut inte har erfarenhet av, som sagt.

Och denna kull var naturligtvis inte planerad. Eller väntad. Det sa bara poff så blev Pokas mage stor och jag blev orolig varav två dagar senare fick hon 8 små bebisar.

Men tillbaka till tiden då jag fick Pi och Poka. Då hade jag redan en råtta. En gammal råtta som hette Blackie, hona såklart. Blackie hade precic förlorad sin tighta vän Cookie och det var därför jag beslutade att skaffa mig två råttor till för att inte låta Blackie bo helt ensam. De första 3 dagarna fick Pi och Poka bo i en separat bur och jag la mig inte så mycket i dem utan jag lät dom vara i fred. Men jag lät dem däremot lära känna Blackie ca 1 timme om dagen i min säng. Jag försökte alltså att "förbereda" dem på att de sedan skulle bo i samma bur.

Ihopsättningen gick kanon. De kom bra överens och allt var toppen. Jag hade fortfarande inte börjat umgås med Pi och Poka och försökt göra dem tama eftersom att jag inte ville stressa dom nu i början med tanke med ihopsättningen, nytt hem och ny miljo osv.

Men några dagar senare hittar jag Blackie död i buren. (Tro mig, jag gråter än). Så sedan dess har jag försökt lite då och då att bära upp dem båda, vara med dom i sängen osv.. för att försöka få dem tama. Jag har inte vart med dom så mycket jag har velat pga olika orsaker. Allt har dragit ut väldigt mycket på tiden.

Jag har några problem. Pi och Poka har alltid varit väldigt rädda utav sig. Men sedan Poka fick ungarna och jag satte Pi i en annan bur (Fick rådet att göra det) så har de blivit ännu mer rädda utav sig. Speciellt Poka. Men Pi också egentligen. Jag kan alltså inte ens gå förbi buren utan att de ryker till och springer i panik nästan. De vill inte att jag bär upp dem. Jag tänkte att kanske borde de vara tillsammans ändå? De kanske blir mer rädda av att vara ifrån varandra? Så jag satte ihop dem igen. (Idag) Men de är lika rädda nu. Extremt rädda, samtidigt som de är rejält nyfikna och gärna kommer fram och vill nosa. men så fort jag pratar eller gör minsta lilla rörelse så blir de livrädda. VARFÖR???

Samtidigt vill jag inte var där för mycket nu precis när Poka har fött. Men jag har bestämt mig för att börja ordentligt i morrn med att försöka få dem tama. Och även röra vid ungarna och försöka ta kort på dem och kolla könen och sådär. Vet dock inte när man kan se könen? Kanske är för tidigt? Däremot har jag hört att det ska vara bra att man börjar ta på ungarna så tidigt som möjligt för att göra dem vana vid mig. Eller?

Alla ungarna ser ut att må bra, däremot vet jag inte om mamsen diar dom tillräckligt. Hon vill inte äta så mycket. Har försökt med det mesta och det ända hon tuggar i sig när hon väl äter är majskorn och sallad.. Vegitarian? Men har kontakt med en registrerad uppfödare som säger att vissa mammor är jättekräsna den första veckan, men att hon snart kommer bli vrålhungrig och äta allt. Men att jag borde ge lite av allt möjligt för att se om det finns något hon äter, vilket jag också har gjort.

Nu tänkte jag försöka avrunda här.. Vet inte ens om allt kommer komma med, får man skriva så här mycket? Är det någon som orkar läsa ens? Jag är fortfarande mycket ängslig och orolig över att min råttbebis blivit mamma.. Hur kommer det gå? Tankarna är många.. Men jag gör precis allt jag kan..

Återkommer..

Det blir säkert bra, jag tror att du ska låta pi och poka bo i samma bur. i alla fall så länge det inte blir några problem, men de är ju flockdjur och eftersom de fortfarande är så små så kan det nog vara en trygghet för båda men speciellt hon som fått ungar att ha sin vän/syster där.

Är råttor okså såna att de kan döda ungarna om de luktar människa? Jag vet att tama råttor inte gör det, men jag tänkte nu på råttor som inte är så tama ännu?

Det att dem blir rädda för ljud könner jag igen, de är helt enkelt bara osäkra. Låt det ta lite tid men vänj dem vid din närvaro. Tvinga dem inte att komma upp om de inte vill, sitt bredvid buren och prata om allt möjligt tills de vänjer sig vid din röst? kanske? och va mycket i samma rum, gärna med lite lugn musik på. då brukar det inte vara lika skrämmande med minsta lilla ljud.

Jag är inte så duktig på sånt här, men hoppas det hjälper lite iaf.

och LYCKA TILL HÖRRU!!! :) <33