Undvik att ha händerna i buren när råttorna är i den, låt honom komma ut själv tills han lugnat sig. Uppenbarligen så ser han handen som ett hot i buren, och blir stressad av den och biter ifrån.

Är buren stor? Om inte så är ett tips att flytta med buren till den plats där du brukar släppa ut dem. Jobba också med att hålla händerna intill luckan, och låt honom komma ut i dina händer. Bitvis kan du göra detta, men ha händerna längre och längre in i buren. man kan också jobba med att bara låta handen ligga stilla i buren utan att röra runt den en massa, ofta är det rörelserna som skrämmer och inte handen i sig. tänk också på att om du har nån handlotion eller nagellack så är det också ofta poppis att smaka på handen :)

Smakad har jag blivit många gånger, så det är inget nytt för mig. :)
Det som är nytt är just att ha en liten kille som uttrycker stress och rädsla genom att bita ifrån. Mina andra har aldrig gjort så, vilket är varför jag frågar om råd.

Tusen tack för tipsen!!

Jag hade deras bur uppe i sängen tidigare när bägge var ute och sprang. Det var poppis. Nu har jag suttit i ca 20 med lillkillen i famnen och lugnat ner honom lite. Det hela var jättemysigt och han låg i knäet och lät sig klappas. Dock tog det en stund innan jag kunde klappa honom utan att han pep.

Jag tror bara att det beror på stress på grund av flytten. Som sagt, han är jättego egentligen. Jag ska följa dina råd och ta det lugnt med honom. Nyfiken i en strut är han, dock. Han skulle till varje pris fram och undersöka hunden på väg tillbaka till buren.

Jag har något liknande problem. Jag fick hem 2 problem råttor för någon månad sen. Den ena av dom är "normal" man kan göra stortsätt allt med henne utan att hon biter mig. Dock är hon fortfarande rädd och svår fångad.
Men den andra vet jag inte vad de är med. Hon har bitit mig ordenkligt flera ggr så blodet inte vill sluta rinna. Men vist har de gått frammåt med henne hon vågar komma upp i knät när jag sitter i soffan stilla men springer bort fort. Vissa dagar går de bra men vissa inte.

Så jag har med problem hur man ska få en råtta sluta bitas. Hur gör man? Jag försöker med att umgås mkt med henne, eftersom hon vågar bara vara i fönstret och i soffan. Som sagt vissa dagar gör hon framsteg men nästa dag POW så biter hon. men hon bråkar inte eller biter någon av de andra råttorna bara mot mig =/

Jag tycker också att det låter som en burförsvarare. En osäker råtta. Vill bara påpeka att jag inte gillar beteendet alls och man brukar inte avla på det. Det är hur som helst ett tecken på att råttan stressas av ditt inträde i buren och jag anser att en tamråtta ska klara av en sån sak.

Men som sagt, de kan funka jättebra utanför buren. Du kan ju prova att träna bort beteendet genom att försöka få råttan att lita på dig och genom att vara konsekvent(aldrig dra bort fingret vid bett är regel ett, lättare sagt än gjort, såklart) och det kan bli bättre men det kan också vara bra att någonstans acceptera att det kanske aldrig försvinner. En råtta som i grunden är lättstressad kommer alltid att vara det, mer eller mindre.

Kolla också igenom råttan noga så att den inte har ont någonstans. Vissa råttor kan börja hugga när de blir sjuka(fast det tycks ändå vara rätt ovanligt). Men som sagt, kolla det också. Prova att trycka försiktigt över hela kroppen och se om du får någon reaktion någonstans.

Och håll ögonen öppna för vad som försegår i buren. Är det en massa bråk om nätterna kan de också bli oroliga.

#3 Jag har fått ett sånt bett där blodet inte velat sluta, men den gången var faktiskt utanför buren. Hans burkompis har inte varit några problem alls. Han är en äldre, go herre som bara vill utforska, undersöka och gosa. Så illa hoppas jag inte att det blir med lillkillen, han låg faktiskt i famnen igår och lät sig bli klappad.

#4 Han kan nog vara en burförsvarare, men han har huggit mig utanför buren också. Alltid vid hanteringsförsök. Låter jag honom vara för sig själv springer han glatt runt och klättrar omkring, både på mig och omgivningen. I övrigt verkar han inte särskilt rädd och stressad.

Jag gillar inte heller det beteendet, men jag är ingen som avlar eller lånar ut till avel. Ingen av mina pojkar kvalificerar till det. Men jag ger inte upp i första taget. Ett par bett är vardagsmat för mig, även om mina andra råttpojkar aldrig bitit, så jag tänker försöka träna bort beteendet och få honom lugnare.

Han kan ha ont, men jag är inte säker. När han och jag gosade igår kväll på en avskärmad plats så tog det en stund innan jag kunde klappa honom utan att han ryckte till eller pep. Tillsist lugnade han sig, dock.

Min Pablo hade/har själv liknande saker för sig, med enda skillnaden att han aldrig högg mig för det. (Dock kunde han vifta på svansen) Han blev veterinärundersökt i början av våren för att jag ville försäkra mig om att han inte hade ont, men han var fullt frisk. Nu för tiden är Pablo mycket lugnare, men han protesterar alltid vid hantering genom att ge ifrån sig ett pipande. Klämmer jag på honom reagerar han inte alls, så jag tror att det bara är en principsak eller vanesak.

Bråk i buren går i alla fall att utesluta. Bägge två är så lugna och kommer jättebra överens. Jag sitter ofta uppe om nätterna och har varken hört eller märkt någonting. Dessutom står deras bur i sovrummet, nära sängen, så skulle ett rejält bråk dra igång så väcker det mig.

Jag har tyvärr haft väldig otur med just omplacerade hanar. De flesta har bitits. Honor har gått bättre. Hoppas det ordnar sig.

#6 Jag har alltid haft en förkärlek till hanar när det gäller dom flesta djur, vet inte varför. Jag undrar dock varför det är mer problem med hanar…

Tack, jag är en envis sate. :) Jag skulle nog inte ens ge upp om så ett bett resulterade i sjukhusvistelse för att sy. (Inte för att jag tror att det kommer gå så långt)

Jag tycker det låter som en råtta som aldrig kommer bli bättre, om han bitit både i buren och utanför. Jag är väldigt hård när det kommer till bitande råttor, jag avlivar vid andra bettet, 1 gång kan vara ren otur, två gånger är bevisat.

En råtta som bitts mår i regel inte bra på ett eller annat sätt.

Han är fortfarande ung, det kan vara övergående. Jag tycker du ska ge det lite tid, men om det inte är bättre/helt bra om ett par månader eller så, då är det uppenbart en råtta som är konstant stressad och på hugget, no pun intended. En nykomling som är under tre månader tycker jag förtjänar mer tid och arbete för att se om beteendet förändras.

#8 Det var det jag oroade mig för. Själv är jag lite tolerantare när det gäller bitande djur över huvud taget, eftersom att det i flesta fall grundar sig i något. Han har bitit hål (så att jag blöder) fyra gånger totalt, två gånger i buren och två gånger utanför.

Jag ska ge det lite mer tid, som #9 säger. Han är fortfarande så liten. Dock så gillade jag inte riktigt blicken han hade när han låg i min famn och slappnade av lite, men jag tror det kan ha med flytten att göra. Mycket flytt på kort tid kan ta hårt på även dom bästa.

Skulle jag ta bort honom nu har han inte ens fått en ärlig chans, så det vägrar jag. Men märker jag att han verkligen mår dåligt och inte blir bättre… då får jag försöka konsultera om råd för vad jag ska göra. Just nu söker jag råd om att få killen mer lugn och avslappnad.

Jag ger inte upp i första taget!

#10 Bra att du vill vänta och se och att d är en av dem som vågar chansa, men ha i åtanke som sagt att risken är att han kommer fortsätta så här eftersom han kanske har ett lynnesfel och sådant går inte bort hur som helst. Huvudsaken är att han inte på något sätt är elak mot dina andra råttor och att han är trygg med dem iaf. Då kanske han kan bli en bra flockråtta istället för människorråtta.

#11 Jag är övertygad om att han är en underbar råtta innerst inne. Jag har inte provat att sätta ihop dom i stora flocken, i och med att den ena av dom är två år gammal.. Mina äldsta är nio månader nu och dom andra har precis fyllt fem månader.

En sådan introduktion känns väldigt riskabel. Jag vet inte hur mina kommer att reagera på en så gammal råtta och jag är orolig över att dom ska skada honom… :(

Blev biten idag igen. Gårdagen funkade jättebra, då var han hur lugn, snäll och mysig som helst. Idag fick jag ett nytt bett, men inte lika hårt som dom andra. Dock både svider och kliar det när han biter så att det blöder.

#13 Drar du bort handen när han bits? ta tag i han direkt och vänd han på rygg. han får inte komma undan med att han bitts.

#14 Jag ska prova det! Han biter inte lika hårt längre och verkar ha slutat med att bita utanför buren (vilket är en lättnad). Men jag drar inte bort handen då han biter, dock drar jag bort det finger han biter i.

Att lägga över honom på rygg när han biter går bara sådär… Han kämpar emot som en galning och biter oftast värre då jag gör det, men jag ger mig inte förrän han slutar. Det har varierande resultat. Ibland blir det bättre efteråt, ibland lite värre.

Men det känns som om hanteringen går bättre nu. Han får inte panik av att jag håller i honom längre, vilket jag ser som framsteg.

Hej! Jobbigt problem du har.
Mina två första råttor var likadana. Dom var från zoo, livrädda för mig i början, högg mig alltid när fingrarna var i buren, även fast jag försökte att inte komma dom för nära när dom verkade stressade. Men dom gick fram till mina fingrar och högg helt oprovocerat.
Det är två årsen nu, så jag minns inte riktigt hur jag gick tillväga, men en av flickorna lever än idag, och är helt underbar. Dock lite försiktig av sig, men det tycker inte jag är konstigt.
Jag kommer iallafall ihåg att när jag tröttnade på att bli biten varje gång ja skulle in i buren med händerna, så började jag ställa buren vid sängen och lägga mig och läsa, och när dom försiktigt vågade sig ut så brydde jag mig inte om dom. En gång blev jag biten när vi var i sängen men jag ignorerade det. Jag spenderade flera timmar varje dag på sängen med dom, och tillslut kände dom sig trygga med mig och bet inte igen. Det har hänt någon enstaka gång efter det men nu litar jag helt på min tant, och hon på mig.
Jag kanske bara hade tur, men det är värt att lägga ner all energi och tid som går.
Kram och lycka till!

Herregud, jag hade avlivat den råttan för länge sen! Vet att det låter hårt men inser du hur mycket skada en råtta kan orsaka på våra sköra fingrar/händer?! Jag blev biten av en överdominant hane, första gången sved det bara till lite, andra gången började det blöda och då borde jag avlivat honom men jag mesade för jag tyckte som du, att han är en trevlig råtta innerst inne. Det var han inte.

Tredje gången gillt heter det ju, och när han sen högg mig följande gång tog det i riktigt illa, fick åka in till akuten och sys i fingret. Senor, ligament och vävnad var skadade och jag kan fortfarande inte använda fingret normalt. Det blir operation i slutet av året om sjukgymnastiken inte snart börjar visa resultat. Det är ändå ett år sen han högg mig..

Agressiva råttor mår inte bra, de är sjuka och ska inte behöva lida.

# 18 Du har helt rätt i det du säger. Hade du skrivit lite tidigare så kanske det som hände sluppit hända. Han bet mig så illa i pekfingret för några minuter sen att det högg till i hela pekfingret (tror att han träffade nerven, fingret känns väldigt konstigt). Jag tror inte jag behöver sy, men det är nog rätt illa ändå…

Jag får ringa in till veterinären det första jag gör imorgon. Det känns jättetungt, men det här kan jag inte göra något åt, inser jag. Han mår  verkligen inte bra… Fan, vad jobbigt… Får se om jag behöver åka in till akuten och kolla upp mitt finger.

#19 Du gör det enda rätta beslutet. Alla råttor är helt enkelt inte menade att vara med oss, då har de det bättre i himlen.
Beklagar både råttan och ditt finger. Det kan vara skäl att åka in o visa fingret ändå, dels för att kolla så ingen nerv blev skadad och kanske ta stelkrampssprutan om du inte har den.

#20 Nerven är nog skadad, så som fingret känns. Problemet är att vi inte kom in på akuten. Efter 20 minuters kö hade vi inte ens fått anmäla oss och akuten stänger vid åtta, så då hade vi behövt åka vidare till akademiska, vilket jag inte var road över. Så vi valde att åka hem, lägga om det själva och se om det blir bättre imorgon. Annars blir det vårdcentralen.

Stelkrampssprutan har jag tagit, kollade vi upp, så där klarade jag mig. Det är bara så tungt att låta en så ung liten kille somna in… Särskilt eftersom att han tidigare aldrig någonsin visat såna här tendenser, enligt förra ägaren…