Hur gammal är hon? Och var sitter bölden?

Under ena frambenet. Det vanliga stället liksom :/ några månader över 1½ år

Hon är pigg som tusan i vanlig ordning, men hon har tappat en del vikt. Så att det syns.
Jag har haft henne och min feta madam Luna på diet. För Lunas del. Men gett Maja go'saker. Så tror icke det är därför. Har varit med Maja till vet. för inte länge sedan för en knöl som försvann efter ett tag. Då hade faktiskt veterinären rätt. Ett litet svullet rivsår. Men detta. Fan!

När ska man, Vad ska man - tänka på?!?!? :(

Usch vad trist. Jag har en honråtta med samma. Också i den åldern.
Det är svårt att veta vad man ska göra då. Operation känns lite väl riskabel, och om knölen växer långsamt så kanske hon hinner bli gammal ändå, då är det ju inte värt risken.

Grejjen är att det har gått så fort. En vecka liksom :S

Min Arnold har samma sak, fast framför bakbenet. Han är lite över året nu :(

#5: Ja, då kanske man ska överväga operation? Eller hur tänker du?

Usch, det är så förbannat tråkigt och ledsamt.. :/

Jo men jag har ingen aning om hur det går till och vad jag ska tänka på just nu. Är fortfarande i chocktillstånd. Behöver antagligen gråta en timma eller nått så jag kan använda hjärnan ):

en av mina 2,7 års tanter har en elak juvertumör precis vid ena bakbenet

många som får knölar nu verkar det som :(

Det beror ju helt på hur mycket pengar du är villig att lägga ner. Om man ser det så här, operation är riskfyllt, men hon kan bli bra även om det finns en risk att hon dör, väljer du att avliva, ja då dör hon ju definitivt. Alternativet är att vänta och hoppas på att den saktar ner, men om du ska operera är det ju bättre att ta den så fort som möjligt. Jag hade en flicka, fast hon var äldre som jag lät vara tills jag tyckte att bölden var i vägen och hon fick svårt att klättra, då tyckte jag det var dags för henne att somna. Hon verkade inte ha ont och hon var pigg och glad och åt som vanligt.

10# Det är så som jag tänkt. Men nu har det gått så himla fort.

Jag ska avvakta i några dagar och ta henne till vet.

Är hon frisk i övrigt så hade jag opererat. Jag har gjort både och; väntat tills tumören växt sig för stor och varit i vägen och jag har låtit operera.

Jag kan säga som så här att jag tänker aldrig låta en tumör vara igen (om inte råttan är jättegammal förstås) för när jag fick avliva min Ernst så var det en frisk, pigg och levnadsglad råtta som jag fick avliva. Det tog jätthårt på mig att vara tvungen att avliva en råtta som var så pigg och frisk bara för att en tumör blivit alldeles för stor.

Han blev avlivad strax innan sin 2-års dag och då hade han levt med tumören i 5 månader ca. Hade jag låtit operera honom direkt när jag såg tumören hade han säkert levt flera månader till.

Sen hade jag en tjej som fick en juvertumör, och valet där var inte svårt utan hon skulle opereras. Jag var jättenervös och hade hört så mycket dåligt om att det är en så stor risk med att söva råttor och att de lätt dör under operationen. Men jag pratade med min veterinär (Cecilia Trädgårdh) och hon sa att risken att de dör under en operation när de är friska i övrigt var väldigt liten. Så var inte rädd för att försöka.

 Min tjej var 1½ år när hon blev opererad och hon tog det som ingenting. Allt gick så himla bra och såret läkte jättefort. Det blev dyrt, men det var banne mig värt varenda krona. Att se henne leva som vanligt idag är så skönt och hade jag inte opererat hade hon troligen varit avlivad vid detta laget.