Skrev ett inlägg om mina små änglar för någon månad sen och berättade att jag förmodligen fått dem två tre veckor för tidigt.

Nu har jag ett litet "problem", dem är extremt mammiga. Är det mitt fel, genetiskt eller pga dem togs bort från mamman för tidigt?

Ang. om det är mitt fel så undrar jag om jag umgås för mycket med dem? Så fort jag vaknar kommer dem ut och följer med mig hela dagen båda två, dem får självklart mat, vatten och vila. Oftats sitter dem på soffan med mig, men när jag reser mig upp springer dem efter mig och förföljer mig med blicken. När jag kommer tillbaka till soffan blir dem helt galna och klättrar överallt på mig fast än jag varit borta 5minuter.

Jag har börjat sätta dem på den andra soffan där dem inte kan komma över till mig och då sitter dem där och stirrar på mig hela tiden xD Puttar bort dem när dem är för klängiga men då tror dem att jag leker med dem och klänger på mig ännu mer och jagar min hand XD

Eller kan detta bara bero på deras personligheter?

Just nu har jag lagt en väska i soffan som dem gillar att mysa i och nu sitter dem där, men reser jag mig försöker dem springa upp på mig. Och dem är inte alls osäkra av sig själva, lägger jag dem på golvet börjar dem genast undersöka allt och blir dem skrämda av något försvinner rädslan efter ngn halv sekund.

Någon annan som känner igen sig? xD

Jag är rädd för att det kan bli ett problem när jag börjar skolan, men då måste jag hitta på en miljon olika leksaker som dem kan underhålla sig med eller något medans jag inte är hemma xD