Varför ska hon göra det? Känns himla onödigt. Hade en råtta som var inavel och han var helt sjuk i huvudet, menar det.

Han ställde sig på två ben och skrek högt när han träffade andra råttor, han bet människor hela tiden. Jag gav han ett halv år och han blev aldrig bättre, tyckte synd om han för han kunde inte leva med varken råttor eller människor så han blev avlivad.

Umm, skulle du skaffa barn med din mamma/pappa? SJÄLVKLART att det blir inavel! o.O

Tycker inte det verkar vara så moraliskt och göra det. Men fysiska och psykiska skador vet jag inte något om

Okej, undrar om det var samma för råttor som för människor.

Hur ofta har du hört att inavel har kopplats till något bra? Oftast när man snackar om inavel så är avkommorna helt fuckade rent utsagt. Avråder dig starkt och personligen skulle jag inte ens tänka tanken.

Ökad inavelgrad ger större chans för homozygytiska uppsättningar av anlag, d.v.s. anlag som annars inte skulle slå igenom så ofta för de är recessiva har då en större sannolikhet att slå igenom. Dessutom försämras immunförsvaret med ökad inavelsgrad.

Det som är viktigt att tänka på är att det är inavelskoefficienten som gäller, inte hur man råkar para. Man kan uppnå stor inavelskoefficient genom att upprepade gånger använda samma råtta i avel då det ofta till slutändan leder till att det blir ökad inavelskoefficient några led ner.

Exempel på inavelskoefficienter:

Far-dotter 25%

Bror-syster 25%

Kusiner 12,5%

Ofta blir det ju betydligt mer komplicerat när man räknar inavel i många steg. Tyvärr är det otroligt vanligt med hög inavelskoefficient bland råttuppfödare, något som jag otroligt nervös över, speciellt med tanke på råttorns dåliga immunförsvar.

Men många kör ju linjeavel det är ju sameshit förutom att det låter "bättre".. Inte för att jag ens skulle tänka tanken dock.. Om jag mot all förmodan någon gång ta någon kull så skulle det aldrig vara mor och son direkt, tycker faktiskt att det är äckligt..

Jag har lyckats få en bra råtta från en tjuvparning mellan bror och syster, dock blev den ena honan så störd att hon åt upp de andra honorna i samma bur, så det GÅR att få bra resultat, DOCK skulle jag aldrig rekommendera det, och definitivt inte göra det själv. Detta var en ren lyckträff, inga av bebisarna var menade att behållas från början då de som sagt var inavlade. Det känns lila perverst och äckligt för min del som om det skulle handla om en mänsklig relation mellan far/dotter, mor/son osv. >.<

Okej, tack för svaren :)

Jag ska inte göra det………

Jag håller på med hästavel och då är det inte helt ovanligt med linjeavel. Jag har en häst som är ganska så hårt linjeavlad på ena sidan (mamma) där t.ex halvsyskon fått avkommor.

Men rent generellt så tycker jag att kusiner kan vara ok, men då ska man inte fortsätta att linjeavla de avkommorna med samma blod igen utan då lägger man till helt fräscht blod igen.

Med linjeavel på rätt individer så kan det bli riktigt kanon, men har man otur att det ligger något okänt dåligt (hästar är ju lite mer dokumenterade än vad råttor är ännu) bakom så kommer det garanterat fram och förstärks ofta (efter som man får dubbelt upp). Det krävs både mycket kunskap och mycket fakta för att linjeavel ska bli lyckat.

Syskon eller far/dotter osv skulle jag nog i.af avråda ifrån.

Man brukar säga att man helst ska försöka ligga 10% inavel. Kusinparningar är okej. Halvkusinparningar ännu lite bättre. Det är bara att plocka fram stamtavlorna och räkna, finns enkla formler.

Alla ni som köper råttor köper mer eller mindre inavlade råttor. Råttstammen i Sverige är väldigt liten och då blir det så. Zoobutiker är förmodligen värst. Vet flera butiker som avlar tills det inte går längre. Det blir inga ungar till slut. Uppfödare inavlar också i olika grad. En del är medvetna om inavelsgrad, andra inte.

Jämför inte med människor, vi har en massa moral och etik inblandat i det hela. I naturen parar sig råttor med den som passar bäst.

Bäst avkomma får man om man hittar en partner som är lika men inte för lika en själv. Väljer råttan en partner som är för olik så minskar ju chansen för den råttan att just dess egna anlag förs vidare. Samtidigt behöver den variation i t.ex. immunförsvar. Men det är inte säkert att en råtta som är obesläktad är den bästa partnern. Det kan lika gärna vara pappa som är den bästa partnern för just den råttan.

Men så nära inavel som mor/son dubblerar ju en himla massa gener. Risken finns alltså att du dubblerar fram recessiva sjukdomar. Men du kan också t.ex. lyckas dubblera fram ännu starkare egenskaper för någon bra egenskap, t.ex. temperament. Men det är rätt dumt att göra så nära parningar om man inte har någon som helst kunskap om släkten bakom. Det är därför vi alla bör slå ett slag för att registrera sina råttor. Ju längre stamtavlor bakåt, dess mer forskningsunderlag och även chans att t.ex. räkna ut inavelskoofficient.

Uppfödarna som medvetet pysslar med linjeavel avlar in och avlar ut. För att både behålla de egenskaperna som linjen behöver utan att riskera ett för glest immunförsvar och att linjen till slut dör ut(för det gör alla hårt inavlade linjer förr eller senare) Även om man lyckas hitta djur som har minimalt med dumheter i genmassan så blir det så. Mindre och mindre kullar, mindre djur, sämre immunförsvar och till slut sterilitet. Det är det som brukar hända på de här zoobutikerna jag känner till. Jag har sagt åt dem att de måste ta in nya djur att para med för att det inte ska bli så.

MEN linjeavel är en väldigt effektiv avelsmetod för att förbättra råttan som avelsdjur. Det är på det sättet vi har plockat fram tamråttor som trivs med människor. Annars hade de inte funnits! Tycker dessutom att avelsklimatet är väldigt bra på den punkten i råttsverige om man jämför med t.ex. hund. En råtthane paras sällan fler än 2-3 gånger. Vi får mer variation. Men då har vi ju problemet med att populationen är liten. Vi kommer inte ifrån inaveln.

Ska man linjeavla så bör man titta på vilken råtta det är man dubblerar. Den kan ligga flera generationer bak. Är det råttan som var lite argare än sina syskon i introduktioner? Då kan man räkna med att det förmodligen kommer att dyka upp i kullen, förstärkt. Men om det är en annan del av stamtavlan man dubblerar som är väldigt bra, kan man förvänta sig att många av de egenskaperna kommer att dyka upp.

Linjeavel är egentligen lite mindre lotteri, lite mer kontroll över vad man dubblerar. Du kan para världens bästa råtta med en väldigt obesläktad och lyckas dubblera just de värsta generna de båda bär på. Då blir det skit i alla fall och inte ett dugg bättre än en linjeavlad råtta.

Nä, gener är på tok för komplext för att säga att inavel är dåligt. Gener funkar inte så. De sprider sig och kommer tillbaka när de dubbleras. Visst, risken/chansen är större att närbesläktade djurs gener dubbleras. Har du kunskap om linjen är däremot risken mindre att dumma sjukdomar dubbleras. Därför att du har kunskap om vilka du inte ska dubblera. Det är alltså egentligen ur avelssynpunkt säkrare och bättre att linjeavla än att "blindavla". Men då pratar vi alltså väl avvägd linjeavel med låg inavelsprocent och på bra djur.

Inte om att para en zooråtta med sin mamma. Då har man lika dålig koll som att para zooråtta med en annan zooråtta.

#7 Nej, jag ser inte heller någon större skillnad på inavel och linjeavel när det gäller slutresultatet.

#11 Jag förstår hur du menar men håller inte med om allt. Det finns inga perfekta individer som det är "bra" att inavla. Det finns alltid dolda sjukdomar som kan dyka upp som annars inte skulle dyka upp p.g.a. att de är recessiva. Och immunförsvaret är helt beroende av variation och det kommer av naturliga skäl alltid att minskas vid inavel. Och att det på något sätt skulle behövas inavel för att man ska få fram de bra egenskaperna är inte heller sant. Selektiv avel där man inte linjeavlar borde rimligtvis ge samma resultat bara att man inte får de negativa sidorna. Möjligen går det inte lika snabbt, men det är väl ändå bara bra!! Att det ändå alltid dyker upp någon inavelprocent när man pratar om avel på tamdjur är en sak - urvalet är ju tyvärr inte så stort. Men jag har sett skräckexempel på svenska stamtavleråttor som har uppåt 30-40%! Det tycker jag inte är ens lite försvarbart. Jag tror att SKK har en rekommenderad maxgräns på 6,25% och då anses de flesta hundraser vara grymt inavlade. Jag tycker att det pratas alldeles för fint om linjeavel i avelssammanhang. Det är trist att människan inte lär sig av sina tidigare misstag.

I detta fallet ser jag absolut ingen orsak till att para de där två. Det känns inte särdeles planerat, även om man bortser från att de två är släkt.

Om jag bara får komma med en liten kommentar bara för att..

Man kan ju använda sig av kraftig inavel för att få sig en god bild av vad man har för gener att röra sig med. För att få veta vad man ska söka efter framtida parningar, vilka sjukdomar och genetiska fel som ligger bakom. Helt enkelt för att få en helhetsbild.

Dock ska detta inte göras utan kunskapen som krävs att se och upptäcka eventuella fel och brister.

Man ska dessutom klara av att avbryta en linje om man inte får några som helst goda resultat.

Om jag bara får komma med en liten kommentar bara för att..

Man kan ju använda sig av kraftig inavel för att få sig en god bild av vad man har för gener att röra sig med. För att få veta vad man ska söka efter framtida parningar, vilka sjukdomar och genetiska fel som ligger bakom. Helt enkelt för att få en helhetsbild.

Dock ska detta inte göras utan kunskapen som krävs att se och upptäcka eventuella fel och brister.

Man ska dessutom klara av att avbryta en linje om man inte får några som helst goda resultat.

#13-14 Förstår hur du menar, men är det särskilt etiskt? Det blir lite som att avsiktligt avla fram "defekta" djur?

#15 Jag är också inne på samma tanke som dig där. Att man medvetet skulle inavla när man vet att detta ger sämre råttor bara för att man ska kunna se vilket genetiskt material man har att göra med, det känns inte rätt för mig. Vad ska man göra av dessa ungar sen? Vem ska ta hand om dem?

Förresten är många sjukdomar beroende av polygener, vilket ger en mer komplext nedärvning. Dessa behöver alltså inte "poppa upp" med det samma bara för att man inavlar men "oddsen" för sjukdomen ökar ändå. Sen är jag synnerligen tveksam till att någon människa skulle vara så kunnig att man skulle kunna se alla möjliga typer av sjukdomar och brister som en råtta har. Det är inte så svart och vitt med alla sjukdomar. Mycket är ju också att man ärver ANLAG för att få en sjukdom, inte att man MÅSTE få sjukdomen.