Jag skaffade mina första 3 råttor för några veckor sen ^^ Köpte dom av en kompis.

Mina första råttor skaffade jag när jag var 11år, det är 21år sedan. Jag fick ha mina älskade pojkar i 4år och det tog nu 17år innan jag blev med råtta igen och fler kommer dom att bli.

Saknar fortfarande Putte och Bernard, efter alla dessa år som gått.

Jag fick min första råtta (och en kompis) omkring 2002-2003, men hon dog 14/11-04 pga en bruten höft. rip

Jag fick min första råtta för 16 år sedan. Min syster födde upp råttor så jag har bott med dem sen jag var bebis. Men när jag var 9 fick jag min alldeles egna. Jag hade fastnat för henne för hon var svart och hade en vit kungakrona på magen. Hon var så fin och jag blev jätteledsen när jag fick reda på att hon var bokad, men det var ju till mig.(men det visste inte jag) Min syster sade en dag att det låg en sak i min säng. hon hade lagt henne i en tekartong med ett sånt där stort hål i taket och där satt hon och jag blev så glad. Hon följde alltid med på axeln och var ofta lös i lägenheten då hon kom när man ville det. Ingen annan råtta har varit som henne. Även om de har varit jättetrevliga osv men min första glömmer jag aldrig.

Efter det har jag oavbrutet haft råttor.

Skaffade mina två första råttor för ett och halft år sedan=) Hade aldrig någon plan på att skaffa råttor men så hade vi fått råttungar i skolan och läraren körde en tävling att man skulle gissa antalet på kullen och dem som gissade rätt vann en unge. Jag gissade på skoj. Tänkte inte mer på det. Sen några dagar senare kommer en tjej från klassen å säger du har vunnit en råtta. Jag blev paff å tänkte shit.. Men tänkte att jaja jag kan titta på den. (tänk aldrig så att man bara ska titta man blir fast då:D) tittade på dem. små nakna ungar så söta.. Ungarna börjar växa på sig. Fasnade för en av pojkarna han var blå. så jädrans söt. Men var fortfarande tveksam till att ha råttor. Han var minstingen i kullen. Läraren gav honom lite ersättning. Sen började ungarna å öppna ögonen. Tog ut den lilla blå pojken han hade börjat öppna ögonen. det ena var lite uppet och det andra var stängt. satt där å tittade på han. när han plötsligt börjar blinka på ögonlocken. Han gnyde lite sen blinkade han lite till å tittade på mig. med sina små svara ögon. Jag var som förälskad. Blev hellt kär=) Det var då jag bestämde mig för att skaffa råttor. Sen när vi fick välja vilka råttor vi skulle ta hem tog jag han. Men han måsta ha en kompis. Jag hade bara ögon för han och ingen annan men det var en pojk i kullen som ingen hade brytt sig om som ingen skulle ha så tänkte jag ger han en chans.. Det valet kommer jag inte ångra han var värdens mysigaste med=) Det var min lilla historia på hur jag skaffade mina två första råttor. (slänger upp en bild med)

Jag skaffade min första råtta när jag var 12år.

Jag och mamma skulle åka till djuraffären och kolla lite på djuren. Men vi skulle inte köpa några. När vi gick till djurrummet och kollade, gick jag till råttorna. Det fanns en agouti kille som hette Blyger som var mycket större än dom andra. Han var jätte söt. Alla råttor kostade 120/130. Men Blyger kostade 50kr. Jag tyckte att han var mycket sötare än dom andra råttorna.

Blyger blev min första råtta.

Min första råtta var en hona som jag döpte till Linda, denna augotidam var ytterst speciell och det är ett under att jag skaffade fler råttor efter henne.

Hon accepterade bara en enda person och det var jag. Hon tolererade varken andra råttor eller något annat djur. Såg hon en kille så skrek hon och skakade galler och jag tvivlar inte ett dugg på att hon hade huggit stackars gossen i strupen om hon fick tag i honom.

Jag tog henne för hon var sekunder ifrån att bli ormmat och hon tyckte om mig. Men som sagt, ett rent under att hon inte skrämde mig ifrån råttorna fullständigt.

Sen skaffade jag ett par gossar som gick på lektionerna med mig :)trevliga typer som rände fritt och kom på inkallning från dag ett.

Detta var 18 år sedan.

Jag kan nog ha varit rund 11-12När jag fick min första råtta, jag fick ta hand om min systers råtta då hon tröttnade på sin råttpojke som hette Kafiz. Först ville jag igentligen inte göra det då min syster sa att han kissade på henne hela tiden.. Men efter ett tag då han som vanligt satt där i sin ensamma bur tyckte jag så synd om han så och jag som en sann djurvän tog då hand om honnom ialla fall. Varken jag och antagligen min syster med visste inte mycket om råttor och jag hade bara haft hamstrar. Så han bodde själv stackarn. Men sen fick han ju iaf mitt sällskap. Det tog sen ca 3år tills jag skaffade två stycken kolsvarta flickor, då hade jag läst på och visste vad dem behövde.

ett par månader innan jag skulle fylla 15 så hade jag gått och blivit råttfrälst, och gjorde då allt i min makt för att tjata till mej en råtta som födelsedagspresent, ngt mina föräldrar inte var speciellt glada över,men så var jag med mamma hos optikern exakt en vecka innan jag fyllde, och när vi var på väg hem så svängde vi in på zooaffären och "skulle bara köpa hö" enligt mamma, men så gick vi in i djurrummet för att bara titta lite snabbt, och de hade 4 råtthonor och ne hel hög med hanar, (ngt som var helt ointressant för min del)

mamma säger då att jag får välja en att ta med hem.

och hon kommer då ihåg att jag helst av allt ville ha en svart hona, men det fanns bara  en agouti & 3 silverfawn honor som var väldigt aggressiva mot den lilla agoutin, så hon tyckte att vi kunde leta vidare i en annan affär.

men jag ville inte lämna den stackars lilla tösen bland de andra elaka honorna, så jag tog med henne hem.

jag fick en godislåda att bära hem henne i, men jag tog ur henne ur den och satte henne på axeln, och där satt hon och knastrade hela vägen hem.

denna underbara hona vid namn Hermione var min bästa vän i 4 år och följde med mej överallt, och hon lyckades charma även de bittraste råtthatarna, och hon hade den där speciella glimten i ögat.

när hon drabbades av en stroke och blev halvt förlamad, och var tvungen att avlivas så krashade i stort sett hela min värld samman, och jag tackar de vänner som gav mej stöd då, och som hjälpte mej att ta mej igenom allt.

och det dröjde inte mer än 3-4 veckor efter Hermiones bortgång innan jag på nytt skaffade mej en råtta

(som lite senare fick sällskap)

och sedan dess har det inte gått en dag jag varit råttlös

Första råttan runt hum.. 99 typ.. De bodde hemma hos min kompis.
Sedan skaffade jag första avels dugliga råttorna 03 och haft konstant sedan dess

Skaffade mina två äldsta damer, Coco Maragdra och Noja Cameron för ungefär ett och ett halvt år sedan. Jag hade varit i kontakt med råttor tidigare (råttvakt ett antal gånger) och hade faktiskt varit råttägare i hela tre dagar några år innan, men var tvungen att föra tillbaka dem p.g.a. enorma panikattacker (mina, inte råttornas). Efter det drog jag mig verkligen för att försöka skaffa råttor igen även om jag ju kände att jag ville försöka. Man vill ju inte utsätta djur för ägarbyte i onödan heller!! Plus att jag själv inte ville genomgå samma känslopers igen. Så jag lät det bero i några år. Men så plötsligt i januari förra året så var jag inne en sväng via en djuraffär mest för att fördriva tiden. Och där satt en bunt med urgulliga råttisar! Mitt hjärta smälte ju med det samma!! En vecka senare hade jag fattat mod och köpt två av dessa. Jag har lite blandade tankar om att det blev råttor från den djuraffären. Jag borde ha köpt privat eller gått till den andra djuraffären (de tar från privatpersoner och är allmänt kunniga). Men jag visste också att om det tog för mycket tid innan jag skulle få hem råttorna så skulle nerverna göra att jag backade ur totalt. Så det blev Imazo-råttor, tyvärr. Det var ett val jag gjorde då som kändes rätt i den situationen. Men mina två gullungar är oerhört underbara!! Så det blev ju inget problem i sig! =)=) Däremot har de varit lite snoriga av sig. :S Förra sommaren fick jag också tillökning i form av en superhärlig liten blue dumbo tös vid namn Saphira.

Att vara råttägare har definitivt berikat mitt liv!! Att tre små tösar hänger i gallret och vill gosa när jag vaknar är helt underbart!

Jag fick min första råtta när jag var 8 år (1992), det var mamma som tyckte hon var så söt där i djuraffären så hon köpte henne åt mig. Det var en svart hooded med dålig teckning, väldigt mysig och hon hette Musselina.

En sommar så rymde hon när vi var ute och var borta i FEM veckor innan jag fick tillbaka henne av en ren slump för att några hade hittat henne och jag råkade gå förbi precis då.

Dröjde ända till 2000 innan jag skaffade råtta igen, men sedan dess har jag inte varit utan dem, förrän snart då min sista råtta ska omplaceras och sedan blir det inga fler, kommer kännas lite konstigt..

Jag fick min första råtta när jag var 12 som hette Filippa en black hooded och min syster fick flippas syster molly som också var black hooded. Vi fick dom i julklapp och rätt som det var så låg det en kull med massa bebisar i buren! Tyvärr så hade man ingen koll alls och inte mamma heller på den tiden tyvärr! Dom hade sågspån och ägaren som hade dom innan hade dom i varsin hamsterbur som vi senare bytte ut till ett terriarium. Jag hade massa råttor tills 8:an sen var det ett avbrott tills det jag fyllde 20 och nu går det rätt till ;)

Jag köpte mina första runt 2002-03, vad jag trodde var två hanar, båda black hooded. Den ena (min) döptes till Asterix och den andra till Smirnoff, jag och min dåvarande pojkvän hade varsin. En morgon när jag vaknade låg det femton småbebisar i buren, Smirnoff var en flicka (d'uh) så går det när man köper från dåliga djuraffärer.. Men men, vi tog hand om bebisarna, mammam döptes om till Blåbär och fick en egen bur med alla bebisar. Tyvärr kunde vi inte behålla alla utan tog varsin. Eftersom jag redan hade en hane behöll jag en liten fis som döptes till Lars Gunnar efter min lärare på gymnasiet. Jag flyttade ifrån pojkvännen med de små liven, senare fick jag höra att Blåbär hade bitit ihjäl sin dotter Asterix och LG levde och frodades i min nya lägenhet, dock var LG så fjantig att han aldrig vågade sig ut på golvet…

En dag när jag kom hem pep det väldigt konstigt i buren, Asterix hade dörr och vid hans sida låg LG och "grät". Asterix blev ändå rätt gammal, tror det var runt 2006 han dog. Flyttade igen, och denna gång fick LG en hel garderob att bo i. Han blev om möjligt ännu tamare efter faderns död, jag åkte buss med honom, handlade, satt på balkongen, sov med honom, han var med överallt. Efter ett år i den nya lägenheten märkte jag att han började tappa päls och vikt, LG har alltid varit tjock, det hände att han ramlade bakåt av sin egen tyngd när han skulle tvätta magen… Så då visste jag med säkerhet att något var fel. Detta upptäcktes på måndgen tror jag, tisdagen var han så dålig att han inte åt något,tvättade sig inte heller utan bara låg där,  så han satt i mitt knä hela dagen och blev klappad och matad med flytande mat. Jag tänkte ta en akuttid hos veterinären på onsdagen efter skolan, men när jag kom hem så låg han död i buren Jag vet fortfarande inte vad som felades, men det var skönt att det ändå gick så fort och att han slapp lida, och att jag fick ta ett ordentligt farväl.

Nu har jag två jättesociala råttflickor, Wednesday och Friday, sju veckor gamla