Jag var tvungen att sälja mina tre råttor i slutet av förra sommaren, pga allergi. Det var jättetrist, verkligen. Det tog ett tag innan jag fattade att dom verkligen var borta och då kändes det så himla sorgligt. Jag hade längtat efter råttor sedan jag var nio år och precis som du så kände jag att råttor var det perfekta husdjuret. Jag står fast vid att råttor är det perfekta husdjuret och det suger (på ren svenska) att en del av oss inte kan ha råttor pga allergi, ekonomi, boende och allt vad det kan vara.. men jag får acceptera det, sådant är livet.. De första månaderna var jag inte heller inne på RIF någonting. Sedan började jag återvända mer och mer för att jag liksom inte kunde låta bli (vilket också kändes konstigt eftersom jag ju inte hade några råttor och aldrig kommer skaffa råttor, så varför hänga på ett råttforum?) Sådant är livet, som sagt. Livet är inte rättvist och det finns betydligt värre saker som drabbar människor, så tänker jag.. och det finns ju andra djur som är mindre allergena än råttor..

Men nog om mig, du är ju inte allergisk.. Hur länge ska du plugga? Om du kan hålla dig ett par år så kan du ju skaffa råttor när du har pluggat klart och skaffat jobb och lägenhet och får en fast lön.. Usch, vilket tråkigt råd, men jag vet inte vad jag annars ska föreslå :P Nån annan kanske har ett bättre råd :)

Lycka till iaf!

#1 Ja visst finns dte värer saker som kan ske, det är jag ju medveten om.. Men samtidigt, ja, det känns precis som du sa så himmla tomt!
Jag lär plugga tre år i alla fall (gymnasiet) sen får vi se hur dte blir, var tänkt att studera vidare på högskola sen, och det om nått kostar ju *suck*

Vet inte om jag har så mycket att säga här egentligen men…

Man kan ävl säga att jag var råttägare i två veckor ungefär. Jag fsäte mig vid en av råttungarna i skolan, men eftersom pappa är som han är så fick jag inte ta hem henne (med en kompis då naturligtvis), så hon fick vara kvar i skolan. Hade henne med mig på lektinerna och på axlarna när jag jobbade på skolan. Hon var det bästa som någonsin hade hänt mig.

Men som sagt, det höll bara i två veckor, jag var tvungen att åka hem på lov och därmed lämna min älskling, hon var inte kvar när jag kom tillbaka. Hon tillsammans med två syskon hade inte fått några hem så dom hade avlivats under lovet.

jag mådde så jävla dåligt när jag fick veta det, jag grinar än idag även fast det är över ett år sen nu. Hon var helt enkelt bäst i världen.

Jag har velat ha råttor i många år nu, men eftersom jag bor hemma och både mamma och pappa har olika grad av råttfobi så är det uteslutet att det flyttar in några så länga jag bor hemma (men jag har en känsla av att dom inte hade nekat mig om jag hade tagit hem dom), men jag är en feg jävlen och jag ångrar mig varenda dag.

men så fort jag kan och har plats och råd så blir det egna råttor, men det lär dröja ett par år till.

Jag köpte mina första råttor nån gång runt 2002-03, hade dem hos mig till runt 2006 då de dog, båda två. Det var nog det bästa jag gjort i mitt liv, men jag skaffade katt och flyttade mycket så jag köpte aldrig några nya. Nu var jag iväg för en vecka sedan och köpte två fina honor, Wednesday och Friday, jättesociala och nyfikna småtjejer.

Livet utan råtta var ganska innehållslöst, faktiskt. Trots att  jag har fem andra sorters djur så har det alltid fattats nåt, men jag har varit osäker pga katten, som visade sig vara livrädd för dom, som "tur" var. Enda problemet jag hade var att få tag på bur, men så fick jag en gammal fågelbur av en vän och så bar det av till djuraffären, eftersom det inte finns några uppfödare i närheten. Så de enda pengar jag faktiskt har lagt ut på detta är själva kostnaden för råttorna, så det GÅR faktiskt att ha råttor även om man inte har råd, de äter som sagt det mesta och leksaker kan man alltid göra själv, jag använder lakan som hängmatta, pinnar att klättra på osv. Det är ju som sagt platsen som kan vara vårt, men jag bor i en etta på 48 kvm, med kat, kanin, fågel, fiskar och en spindel, så det går att lösa om man bara vill. Till och med min pojkvän som hatar råttor kan vara i samma lägenhet som de, jag sa bara att jag skulle köpa råttor och sen var det slutdiskuterat ;)

Nu vet jag att jag definitivt inte kommer att leva utan råttor igen.