Min råttor har mig som trygghet när dom är ute vilket gör att dom känner känner sig trygga när dom är utanför buren och dom får mer självsäkerhet att gå på upptäcksfärd. Det gäller att sig tid också! Missa inga dagar att bara låta dom vara i buren utan låt dom få aktivering varje dag.  Nu sägar jag absolut inte att du inte gör det!! Men ha tålamod och ta dig tid!

Mina råttor jag hade förr trodde ett tag att alltid jag skulle plocka upp dem och då sprang dem. Då började jag bara lägga handen hos dem när de var ute och sprang och då slutade dem med sina fjantiga ryck xD

#2 haha. Jag får testa göra så då, Så hon kanske också slutar :P

 #1 Jag ger dom aktivering varje dag, då jag inte är i skolan längre..

Oftast låter jag ena få springa på golvet i en timme så sitter jag och är med henne. Så har jag gjort från början. Menmen. Hon Blir nog mer tamare så småningon. :)

jag har en liknande. men jag har alltid haft den inställningen att hon bara behöver lite tid, drf får hon det.

jag brukar vara lite stillsammare med henne och tvingar henne aldrig att komma upp i min famn, när hon är ute och springer kommer hon gärna och kl'ttrar på mig för att se om jag har något gott, men hon vill inte bli fasthållen. jag ser det som en sprallig liten bebis, det är ju en hona dessutom, de är ju spralligare.

Miki, som hon heter, har dessutom blivit lugnare nu. hon är mycket säkrare och kommer liksom fram även i buren där hon innan alltid tog för givet att jag skulle plocka upp henne, nu kan jag till och med klappa henne utan att hon får fnatt.

jag har försökt att visa för henne att jag inte behöver hålla i henne hela tiden, visat att jag gärna kommer till buren endast för att klappa mina bebisar. plockar gärna med mig de som vill, men vill dem inte så accepterar jag det, de är ändå egna individer. nu menar jag inte att du inte ser dom som personer och inte respekterar dem utan jag säger bara så som jag gör, tänker på det och ser det.

men så som maria92 skrev, att du inte bara tar tag i henne utan lägger handen bredvid henne och sakta försöka närma dig henne. vänj henne vid din närhet och liksom… ja, låt det ta sin tid.

min Miki var väldigt skygg i början, de första veckorna fick jag inte ens titta på henne. jag är allvarlig! när de var lösa och såg henne i ögonvrån, så tittar jag ju dit och ser om hon vill hälsa. men så fortjag flyttade blicken så stelnade hon till, och sprang iväg. tillslut lärde jag mig att inte titta på henne, låtsas att jag inte märkte att hon var där så hon fick utforska mig i henne takt. så jag satt liksom lugnt medans hon klättrade runt på mig, då gick det ju bra!

jag har tagit det i hennes takt, men bara man har tålamod. visst, jag har varit orolig för att hon aldrig ska lita på mig. Men bara att man tar sig tid att sätta sig ner och kalla på dom med lite mat, även om det kan ta tid och är ofta väldigt drygt, så är det stort framsteg (iaf för mig med miki) när hon kom fram och nosade.

gläd dig över även små framsteg, ha tålamod och låt det ta sin tid.

hoppas jag kunnat hjälpa dig :) lycka till!

tack för ditt svar :) Jag ska ta min tid, och blir ju bättre nu på sommarlovet, Då får jag jobba med henne, Så hon kan lita lite mer på mig, hoppas jag! <:

det går nog bra :)