Ensamråtta
jag vill, att ni innan ni säger något läser HELA inlägget, vet att det allt som oftast blir bråk och missförstånd här.
Vi tar det från början:
Förra våren skaffade jag två råttor ( Nalle och Totte), och jag älskar verkligen dem jättemycket! Men jag var inte alls påläst, visste inte om att rådisar kräver så mycket tid samt detta faktum att jag var instabil. Jag klarade inte av att ta hand om dem. I samma veva hade en vän till mig skaffat råttor hon också, så jag bad henne att ta över mina, vilket hon gjorde med stor glädje (detta var i typ vintras)
Till saken är nu att sedan hon fick ta bort en av sina råttor (Brutet ben) så har dte blivit aningens bråkigt i flocken. Det är en av mina råttor mot hennes råtta, de flyger på varandra dagligen.
Igår kontaktade denna vännen mig och sa att hon varken har tid eller ork för råttorna nu när hon ska börja söka jobb och har en massa annat för sig, så hon sa att hon tänkte ta bort dem! (Hon påstår att hon hellre avlivar dem än skänker bort dem, för att hon aldrig vet var dom hamnar)
Att hon väljer att ta bort Nalle är helt förståerligt, han har till och från rosslat sedan han var liten och nu har det blivit konstant, jag tror han lider av dte så pass mycket..
Men Totte och Emmett?! Råttorna är drygt ett år gammla och helt friska!
Jag ska flytta till hösten då jag ska börja plugga på gymnasiet, och har (som det ser ut nu) ingen möjlighet att ta med mig råttorna då, och känner sammtidigt att dte vore väldigt sämst att låta dem flytat hit för att seda leta upp ett nytt hem tills i höst.
Jag har även väldigt svårt för Emmett, hans och min personkemi stämmer inte alls överäns så illa nog måste jag erkänna att jag inte bryr mig om vad som händer med honom… visst vill jag att han hittar ett nytt hem, men jag vill inte ta mig an honom.
Nu är det så, att jag älskar Totte något otroligt! Han är en så mysig individ och.. ja <3 Resten av familjen är också väldigt nerkärade i denna lilla krabat, och min moder har lovat att om jag bara tar hem honom, så kan hon fortsätta att ta hand om honom i veckorna till hösten och vidare. Och mina småsystrar skulle kunan ha honom ute en massor.
Frågan är nu, är det humant att låta Totte vara ensamråtta? Somsagt, jag klarar verkligen inte av Emmett, och vill inte ta hit honom, SAMTIDIGT som det inte känns som om det skulle vara en så bra idé att introducera honom för en ny rådis.
Förvisso är han en väldigt lugn och stillsam individ och har alltid varit detta också, men han är inte heller vidare social mot de andra råttorna han bott med utan tyr sig mera till människor.
Vad ska jag göra?
Jag tycker det är väldigt egoistiskt av dig att ens tänka tanken på att sära på två råttor som lever och funkar bra ihop bara för att du "inte gillar" den ena. Om du nu älskar Totte så mycket, vill du verkligen att han skall vara en olycklig ensamråtta? Dessutom vore det en olaglig handling av dig.
Varför skulle det inte "vara någon ide" att introducera totte för en ny rådis? Om du resonerar som du gör kommer du ha två olyckliga ensamråttor, istället för två lyckliga, varav den ena sköter sig själv (ja, råttor har personligheter och vissa är mer självständiga än andra, tex som Emmett), och den andra är glad i människor men ändå har det viktigaste en råtta kan ha i sitt liv - en råttkompis att kommunicera med.
Din kompis, dom hellre vill avliva friska djur, än att försöka omplacera tycker jag också handlar egoistiskt genom att ta den "enkla" vägen. Det finns många sätt att lösa hennes situation på, och bara man kollar upp det eventuella nya hemmet ordentligt istället för att lämpa över råttorna på första bästa, så är risken inte så stor att dom hamnar i ett dåligt hem. Väljer hon däremot att skänka bort djuren, för att bli av med dom snabbt, ja då kanske utgången inte blir fullt så trevlig.
Just my 5 cents.
Du kan inte försöka hjälpa henne att hitta ett hem åt båda råttorna istället? Jag hade inte heller särat på två råttor som funkar ihop, och särskilt inte med argumentet att du inte gillar den ena. Dina småsystrar kan kanske pyssla lite med Emmett? Om dom nu ändå ska pyssla med den andra.
Jag tycker att du i första hand ska hjälpa henne att hitta ett hem till båda två. Speciellt då det verkar som att du ändå inte kan ha dom kvar till hösten.
Såg nu att mitt inlägg såg ganska otrevligt ut, det var verkligen inte menat i arg ton :)
#1 tycker att du var ganska hård där, jag frågade faktiskt eftersom jag själv är tveksam, hade jag nu varit så jävla egoistisk hade jag väl inte ens frågat?
För övrigt passar inte Emmett och Totte ihop särskilt bra de heller, även om det mestadels är Emmett och Nalle som bråkar så strular dte en del mellan dessa två också.
Och ja, jag söker som en dåre efter en burskamrat till Totte, men Emmett är somsagt inget alternativ, han och Totte går inte ihop, och inte heller jag och honom.
Får du ha två råttor hemma för din mamma då? För det är faktiskt inte lagligt att hålla bara en om den klarar av att gå ihop med andra råttor..
Medarbetare på exotiskadjur.ifokus.se
#5 Efter att ha pratat med henne en bra stund gick hon med på det ja.
(Yes, jag är superegoistisk och tänker inte alls på djuren!)
lillamy, nu tycker jag att det är du som är väldigt hård mot dom andra. Dom säger bara vad dom tycker. Du behöver inte vara så sarkastisk..
Jag tycker i alla fall att du ska försöka hjälpa henne att hitta ett hem åt dom båda två, istället för att bara ta en och låta den andra hamna vart som helst. Det är ju faktiskt ganska egoistiskt att bara ta den ena och låta honom vara själv. Hur hade du själv känt dig?
Du kom hit för att få råd och höra vad andra tyckte, nu fick du ju det. Det finns ingen anledning att blåsa upp sådär bara för att någon säger emot det du vill.
Små stjärnor lyser också i mörkret.
#3 hård? Naje. Uttryckte min åsikt. Att du fullständigt skiter i vad som händer med Emmett för att du upplever att er personkemi inte stämmer helt och hållet är, i mina ögon, en väldigt trist syn på djur. Att du som grädde på moset hellre vill att din "lilla älskling" ska sitta själv, för din egen bekvämlighet, ja det är egoism enligt mig. Ren och skär sådan. Försök hellre omplacera dom, tillsammans eller var för sig till nya kompisar, och som sista utväg kan ni även vända er till råtthjälpen.
Jag har två individer individer i min flock som inte alls är speciellt imponerade av människor sällskap. Den ena killen gillar mig inte alls och jag får knappt ta i honom(inte aggressiv, men jävligt obekväm), men han trivs i flocken och mår bra med sina råttkompisar och det är för mig skäl nog att han ska få stanna här. Råttor är individer med personligheter, liksom människor.
Du skriver att du frågade för du är tveksam, men det kan väl knappast vara någon nyhet för dig att råttor inte ska sitta ensamna. Om nu Emmett funkar så dåligt som burkamrat (vad är det som funkar så dåligt?) varför är det för dig inget alternativ att försöka introducera nya kompisar till dom?
(Ja, jag avregistrerade mitt konto för att jag blev förbannad, ja, det är barnsligt, men det tillhör en helt annan sak!)
#8 Jag uttryckte mig klumpigt, visst bryr jag mig om Emmett med, men när varken han och jag eller han och Totte fungerar särskilt bra ihop förstår jag inte vitsen med att de bor tillsammans?
Och det är klart att jag vet att två råttor faktiskt inte är så mycket mera jobb än med en, så jag förökte ju så snabbt som möjligt övertala mamma att skaffa en till (vilket jag lyckades med)
- Så nej, dte beror inte på bekvämlighet/lathet
Grejen är att jag är orolig för hur det ska gå och introducera honom med en ny råtta, men självklart ska jag ju göra mitt bästa.
och varför jag ens tänkte tanken från början? Jo, det var för att hon tänker avliva dem! Tyvärr funkar det inte med mig och Emmett, eller med Emmett och Totte somsagt - de ryker ihop och det är inte vad man kan kalla normalt beteende om revir när det slutar med att en av dem alltid har stora sår och jack i sig, JAG tycker i alal fall inte att det låter särskilt normalt.
Hur som, ja, jag har hittat en annan pojke som kan bo hos oss tillfälligt, men jag får inte köpa/behålla honom, så det gäller att nu under sommaren leta reda på en permanent partner till honom.
Får väl säga en sak jag reagerar på.
Är inte det BRA att TS i fråga känner att hon och en råtta inte fungerar ihop? För i långa loppet måste den råttan väl bli en problem råtta och vara olycklig för den inte trivs hos sin ägare?
Dock kan jag hålla med om att om nu TS inte kan ha råttorna bör hon leta efter ett annat hem, men vill små syskon och förälder ta hand om båda råttorna så jo vist. Syskonen eller föräldern kanske fungerar bra ihop med råttan.
Men fungerar de inte två ihop så blir det två olyckliga råttor ändå. Då är det ju lika bra att finna dem båda nya burskamrater och se till att de kommer till goda hem.
Vist, man vet inte alltid vart djuren hamnar. Men allt handlar ju om att interjuva de som är intresserade. Ifråga sätta och vara hård och krävande. Då får man iaf en hum om personen och lite bättre tro till att de kommer må bra. Men jag är också på sätt och vis emot att man tar bort djur som är friska och inte har några problem eller så. Jag finner det på ett sätt egoistiskt med av människan att ta död på ett liv som det inte är något fel på för man inte orkar eller så att se till att de faktiskt får ett nytt hem och ge dem en chans.
Den enda anledning att sära på råttor är om den ena råttan biter ihjäl dem andra, vilket min råtta, hon fick vara själv och verkade trivas så.
Starta ny diskussion