jag tror tyvärr att han fått en hjärnblödning, då alla symptomen stämmer rätt bra in på de råttor jag sett som råkat ut för det :(

Ja, jag tror också att det är det, tyvärr. Tycker det är så jävla synd att ett djur som lidit så jävla mycket, ska behöva lida så mycket mer! Men hoppas det finns hopp, han är världens underbaraste lilla råtta och jag hoppas veterinären kan hjälpa honom!

Är det en hjärnblödning så måste han få gå. Dom gör det förr eller senare iaf. en hjärnblödning kommer sällan ensam

usch, det är hemskt att titta på honom när han vibrerar och inte kan gå. På ett sätt önskar jag att jag kunde åka till veterinär nu, men samtidigt vill man inte riskera att bli av med honom. Fy..

Ta nu detta på rätt sätt, men vill du hellre se honom lida hemma än att få somna fort hos en veterinär?

Kanske du får några veckor till med honom, du matar honom, tvättar honom och han blir lite bättre och då får upp hoppet.. Och sen så kommer nästa hjärnblödning och denna gång så är den fullständigt förlamande.

Nej, det förstår jag ju själv att man inte kan behålla honom för att man själv blir ledsen! Det jag menade var att, eftersom jag har en tid i morgon, så längtar jag på ett sätt dit eftersom jag vill få hjälp och hjälpa honom så fort som möjligt, antingen genom någon behandling (om nu veterinären mot förmodan upptäcker att det är något man kan bota eller lindra så att han kan leva ett bra tag till) eller för att få slut på hans lidande, men att jag inte längtar är för att där är en stor risk att han blir avlivad! Om veterinären säger att det är det bästa, kommer jag naturligtvis att tro henne, men det känns som sagt INTE bra att avliva en råtta som är så pigg på livet och allt runt omkring sig, framför allt eftersom han tidigare inte fått leva på riktigt. Tycker det känns hemskt att det oftast är de djur och människor som fått vara med om mest skit, som ska fortsätta råka illa ut gång på gång.

Men om det nu är en hjärnblödning, vilket det verkar vara, så kommer jag självklart att göra det som veterinären tycker är det bästa! Tro inte att jag tänker behålla mitt djur och låta det lida för att jag tycker synd om mig själv, aldrig!

Ok, nu förstår jag bättre vad du menade. Jag har nyss förlorat en av mina i en massiv hjärnblödning och den upplevelsen ska ingen annan behöva se…

Fy vad hemskt! Det gör så jävla ont att se honom när han vinglar fram och huvudet skakar och skakar. Och att det kom så plötsligt. I början av år 2006 när jag hade mina första råttor, så fick den ena en jättetumör som nästintill pressade ut ögat på honom, och jag lät det gå alldeles för långt, för jag insåg inte hur mycket han led förrän han försökte äta upp sig själv. Tänk dig själv hur mycket ett djur lider när de faktiskt försöker ta livet av sig. Sedan dess har jag lovat mig själv att inget av mina djur ska behöva lida på det sättet igen, hur ont det än gör att avliva dem! Men en gnutta hopp måste jag i alla fall ha, fast inte för mycket för då blir man antagligen besviken :( Men jag har verkligen fastnat för honom, och det gör så otroligt ont i en att både se på honom OCH förlora honom, det är ju bara att prioritera och tänka på honom helt enkelt. =(

Kan det inte finnas en "chans" att det är snedskalle han har fått? För jag vet att han har mykroplasma i luftrören, den kan väl sprida sig eller redan befinna sig i örat också? Själva gångstilen stämmer ganska bra in på snedskalle, för han liksom lutar på huvudet och kroppen faller åt sidan, och han hänger lite i den ena sidan. Det som jag är lite osäker på är att han vibrerar så mycket…

Vår gammelråtta fick avlivas för ett tag sedan, och igår upptäckte jag att den ena av hennes två döttrar som vi har kvar, har svårt att gå. Hon ser helt sned ut, huvudet lutar och hon har svårt att äta och gå. Det ser ut som att hon är halvt förlamad på ena sidan, vinglar och har ingen styrsel.

Det är antagligen Myco, eftersom det ser ut som att hon har rött runt ögat (det är dock svårt att se eftersom hon är svart), för allt utom kuttrandet stämmer in. Hon låter inte alls, nyser kanske någon gång då och då, men det är inte alls som när hennes mor blev sjuk. Detta ser mycket, mycket värre ut.

Det kom helt plötsligt, över natten bara. Fick göra gröt till henne igårkväll eftersom hon inte kan tugga eller hålla i något, och hon blev jätteglad. Hon är så dålig att vi funderar på att avliva henne direkt fast det skär i hjärtat. Såhär kan hon ju inte ha det! Hon kan ju inte ens röra sig normalt.

Det är så svårt, jag vill inget hellre än att behålla henne och se om hon blir bättre av medicin. Men samtidigt känns det som djurpågeri. :'(

Edit: Den andra är ganska krasslig idag med.  Kanske att vi låter båda somna in.

Då tror jag att jag kommer sluta vara här, för några nya råttor känns inte aktuellt. Sorgen är för påtaglig. Men tack för att jag fick vara med i gemenskapen en tid. Ni är bra forummänniskor!

#10 Du kan ju prova att medicinera :) alla som är sjuka är inte döende

Tyvärr tror jag inte att medicinering hjälper henne. Hon kan inte röra sig ordentligt idag heller, igår när jag satte ner henne efter gosande föll hon sidledes och fick rulla runt för hon kunde inte balansera sig fast jag satte ner henne försiktigt. Med tanke på hur fort det gått misstänker jag nästan hjärnblödning, stroke eller någon annan sorts elände. (De fyller två år i slutet av Maj, så de är inte purunga fastän jag kallar dem "gammelråttans döttrar".)

Bakbenet på samma sida verkar hon ha svårigheter med också (och emellanåt verkar båda bakbenen svaga). Vår gammelråtta har jag skrivit om förr, hon var inte alls såhär illa däran och fick således antibiotika. Därav misstanken om att det nu handlar om hjärnblödning/blodpropp (eller både det och Myco, men där Myco spelar en avsevärt mindre roll i sjukdomsförloppet). Som sagt, det ser ut som Mycoplasma enkom på grund av det röda kring ena ögat (men tydligen kan det vara rött i ögat efter en invärtes blödning, men då hon har sådan färg på ögonen är det svårt att se om det är mer än runtom), sedan finns det flera viktiga symtom som hon inte uppvisar, exempelvis rosslande (som gammelråttan hade). Kanske bäst att tillägga att det inte alls ser ut som en snedskalle framkallad utav infektion.

Avlivning är inte något jag tar lätt på, det är bland de mest tunga och svåra beslut som finns.

Att jag skrev i denna tråden handlar således om det trådskaparen skrev om gångproblem, men jag kanske skulle ha tagit upp det i en mer, för ämnet, passande tråd. Jag får be om ursäkt om jag var missvisande i mitt tidigare inlägg, jag har lite svårt för att formulera mig idag.

Det du beskriver låter exakt som det som hände min råtta, och det var så att mycoplasman hade spridit sig till örat och han fick snedskalle. Han vibrerade, kunde inte greppa sin mat, kunde inte gå för han rullade runt i högar, var nästan helt förlamad i ena sidan och kroppen hängde nästan som i en säck på ena sidan. Han fick medicinering och blev bättre. Nu har det kommit tillbaka, men inte lika svårt. Han går snett men han kan springa, skutta, hoppa, leka med sina kompisar, jaga kackerlackor och äta ordentligt.

Folk sade till mig att det garanterat var hjärnblödning och att jag skulle avliva honom direkt, men jag hade en fruktansvärd tur. Han mår jättebra idag och han är min lilla ögonsten. Hoppas det löst sig till det bästa för dig också, om det så var avlivning eller medicinering.