Man kan lära råttorna att gå på låda, men de kan nog revirmarkera lite utanför buren ändå. Det finns en artikel om detta här någonstans. Om det finns lådor att köpa vet jag inte, men man kan nog använda vilken liten platslåda som helst. Bara den inte har för höga kanter.

Jag tycker att det är bättre att köpa från en seriös uppfödare då djuraffärer ofta inte har så bra koll på sina djur. Ohyra och sjukdomar förekommer ofta i affärerna. Kolla på www.srs.st under uppfödarregister om det finns någon uppfödare nära dig.

Är råttorna rädda så är det en stark signal att djuraffären inte är särkilt bra och inte hanterar djuren tillräckligt. Råttor ska också vara minst 5 veckor gamla och väga minst 80 gram när de säljs.

Ja, nu är det så att de bor här hos oss nu. Han sa på zoo att de är väldigt mycket hanterade och sådär. De verkade inte ett dugg rädda i buren på zoo och inte direkt när vi höll i dem heller. Men de verkar hemskt rädda nu. De ser skräckslagna ut när jag pillar med vattenflaskan och när jag erbjuder nån liten morot så reagerar de inte ens. De luktar inte ens på den utan bara stirrar. De är inte ells nyfikna. Igår fick jag klappa dem på huvudet när de låg och blundade i buren. Då verkade de inte alls rädda.

De bråkar också väldigt mycket. Jag undrar om det är normalt? Har inte sett några sår hos dem men de kivas mycket tycker jag.

Känns inte bra i magen idag. Jag skulle kanske ha väntat på svar härifrån. Tänkte väl att det var naturligt att de var lite rädda. Men så här rädda var de inte igår.

Hejsan.

JAg kan bara meddela att vi köpte oxå råttor ifrån en zoobutik å de var rädda ibrjan innan de vant sig vid sin nya miljö och sina nya ägare.

Nu e de hur underbara som helst. Jäte keliga..

Så vänta ettt tag så ska du se att de kommer att andra sig.

Angående kivandet tror jag att det är ett normalt bettende. De gör våra oxå.. Det är lixom bus..

Hoppas detta hjälper dig lite..

Kramar

Vad skönt att höra det.

 Hur tycker ni att jag ska göra då?

Jag försöker att vara lite inne i buren så att de vänjer sig vid mig och försiktigt närma mig dem. Men nu verkar de aldeles för rädda så jag vill inte skrämma dem i onödan så jag försöker att bara ha handen där och sitta och prata med dem. Men det känns så konstigt eftersom det gick så bra att hålla dem på zoo:t igår.

Tycker ni ändå att jag ska lyfta upp dem eller ska jag låta dem bestämma? Är rädd för att de inte kommer att ta några initiativ och att tiden går och de aldrig vänjer sig. De verkar ju inte det minsta intresserade av att komma ut eller att söka kontakt med mig. Jag har liksom inget att locka med,.

Jag tror de är lite för unga. De var fyra veckor gamla igår när vi hämtade dem men han sa att de var redo att flytta nu och han kunde mycket om råttor så jag litade på honom. Inte vet jag, de kanske var fyra och en halv vecka men iaf inte fem. Vi skulle egentligen bara dit och tinga men han tyckte vi kunde ta dem nu. Jag blev lite tveksam.. Varför sa jag inte emot honom? Har ju läst överallt att de ska vara fem veckor. De kanske är för omogna och det kanske har gjort dem så rädda?

Hinner inte skriva så mkt nu utan tar det snabbt då jag ska iväg. Jag köpte mina råttor från zoo, de är äldre än dina, jag vet inte riktigt hur gamla men kanske runt 4 månader. Jawa och Homie var försiktiga i början och jag satt mest vid buren, pratade lugn och hade min hand i buren. De kom närmre och närmre och idag är de trygga med mig, åtminstone Homie som är mattes lilla knäppis *skratt* Jawa har alltid varit lite försiktig, men han är också den som kan gosa lite med mig, sitta på axlen eller i luvan.

Ta det lugnt med dem nu i början. Låt dem acklimatisera sig i buren först så de känner sig trygga där, sen tycker jag du ska vara med dem, använd ditt sunda förnuft och "läs" av dina råttor. Vad vill de? Hur reagerar de? Det är så svårt att ge råd såhär, jag är också väldigt ny..

Det kommer nog gå fint ska du se, ta ett djupt andetag och kämpa,kämpa,kämpa, sen efter några dagar bara så kan du nog börja skörda de första frukterna av kampen :)

Men jag är rädd för att de är för små. Kan det få dåliga konsekvenser? Mår de dåligt?

Läste i ett annat forum där jag postade samma fråga och de säger också att det nog ska räcka med tålamod. Att det inte är något "fel" på dem. Men det känns lite jobbigt för jag sa till min pojkvän att de verkade så tama. Det gjorde de ju. Men nu är det ju mycket mer att jobba med, verkar det som och jag tror inte han har räknat med det. Jag vill inte att han ska vara skeptisk till det här köpet. Vill att allt ska kännas bra.

det är ju en omställning efter flytten. mkt nytt att vänja sig vid. klart man blir nervös då om man är en liten råttbebis som inte upplevt mkt :) umgås med dem så blir det bättre. jag har oxå haft rädda råttor som gömt sig i bottenmaterialet för att de varit nervösa och tyckt att världen varit läskig men har man dem uppe så vänjer de sig och börjar tycka det är roligt. bara umgås med dem. det är inte mycket jobb som krävs utan bara tid. ha dem med dig när du gör annat.. ha dem innanför tröjan när du sitter vid datorn, tvn osv.

Jag ska alltså ta upp dem till mig ändå, fast de är rädda för mig? Har lite svårt för det. :/ Det känns liksom lite fel. Men många har sagt att jag ska göra så. Jag är väl ovan vid att ha råttor helt enkelt.

 Jag är ju kattmänniska och är van vid att vänta på initiativ. Haha.

Terato: Tsss jag känner igen mig.. är också kattmänniska. Min pojkvän skrattade gott när han konstaterade att jag var en katt och råtta människa

Jag väntade på initiativ från mina råttor.. hade liksom dig svårt att tvinga mig på dem, kändes inte skyst.. men jag lovar att de anpassar sig fort. Det säger mest svosch och på bara två-tre dagar märker man lite skillnad.. man får komma ihåg att bara att nosa på handen t.ex är ett stort framsteg. Man får se det ur råttans perspektiv eller nåt ;)

Jag är väldigt otålig av mig men jag har fått ge dem tid och det har lönat sig :))

LYCKA TILL!!

ja, jag tar helt enkelt upp mina och tvingar dem till kontakt och det funkar bra. då går det snabbare för dem att vänja sig och då slipper de vara stressade en längre tid. stoppar man in dem innanför tröjan känner de sig snabbt trygga och brukar somna därinne. råttor är smarta. de kommer snabbt på att du inte är farlig om du bara låter dem vara med dig så mkt som möjligt.

Ååå vad skönt att få alla dessa svar! Särskilt från Nyxen som verkar ha varit likadan som mig! Hihi. Man är ju så rädd för att göra fel, liksom.

Den ena låg ju som sagt i min famn igår på zoo och då lade den sig bara ner och låg där helt stilla och småblundade. Så nu efter att ha skrivit med er och på zoonenforumet har jag kommit på att det är så jag ska göra.

 Men ska jag ta dem i boet eller vänta tills de är ute och springer i buren?

det spelar nog inte sån stor roll. jag själv brukar inte ha bon till rädda nyingar utan bara mkt rivet tidningspapper som gömställe för att det inte ska vara så stressande för dem att pilla fram dem när jag vill ha ut dem den första tiden. Men har man enkla hus som inte är kluriga att komma in i är det ju ingen fara :) i början tycker jag att det är viktigt att ha dem uppe mycket så är de inte ute och springer mkt så skulle jag plockat fram dem ur huset också och inte bara väntat på att de ska springa runt :)

OKej! ska prova med det.

Ja i början ska man inte ha för mycket roliga saker i buren, för det är den första tiden som du ska bygga upp kontakten med dem och då ska DU vara det som är roligast :) Du ska börja med att ha ute dem i handen några minuter flera ggr per dag för att sedan ha dem längre och längre. När du ser att de inte är rädda för dig längre kan du börja ha dem på lite större ytor, tex soffan. Sen när du vet att de verkligen litar på dig kan du ha dem på golv och dyl.

Viktigast nu i början är att de ska förstå att du är rolig och trygg.

MEn nu ahr många skrivit olika saker till mig på det andra forumet. Jag är väldigt förvirrad. De snackar om att man ska ha dem i tröjan eller låta dem ligga på ens arm eller sitta med dem i ett kalt rum och låta dem ta kontakt.

 Alla dessa metoder kräver ju att jag plockar upp råttan, dvs tvingar den.

 Då är det dessutom många, även de som har föreslagit ovanstående metoder, som inte tycker att jag ska plocka upp råttan utan låta den ta kontakt med mig. De gör inte det! De vill inte ha mitt godis. Så jag fattar inte. Ska jag ta första initiativet eller inte? Alla säger så olika..

Hur länge har du haft råttorna?

Vad känns bäst för dig?

Hur reagerar råttorna?

Det allra första och bästa är nog att låta dem acklimatisera sig i buren länge, eftersom de är så små kan det vara extra läskigt och svårt med flytt. Katter har ju också olika svårt att acceptera nya miljöer och flytt, jag har alltid löst det genom att ge dem tid, kärlek och trygghet i överflöd. Jag gjorde samma sak med mina två grabs. Det har gått snart två veckor och Homie är jättetam, gillar inte riktigt att bli uppburen men det går fantastiskt mkt bättre än i början. Jawa är försiktigare och ser inte mig som sin trygghet så som Homie gör. Jag är Homies trygghet, har gjort vissa övningar och han kommer direkt till mig och utgår från mig hela tiden. Jag gav dem tid och efter kanske tre dagar plockade jag upp dem, en kort,kort stund och släppte tillbaka dem i buren igen. Pratade hela tiden lugnt. Sen höll jag dem längre och längre stunder och la så småningom ner dem på golvet nära buren osv. Sen har jag hållt på hela tiden, varit där, gett dem gottis osv.

Nu har jag börjat ha dem lösa en åt gången i köket och så sitter jag där. Homie kommer direkt till mig, gosar och utforskar sen i cirklar som utgår från mig. Han är tokit söt när han inser att han gått lite långt och rusar tillbaka till matte *kärlek* Jawa gör inte som Homie så honom ska jag öva mera med, han sätter sig i ett hörn bara.. tyvärr :( Däremot är Jawa lugn på axlen eller i luvan..

Skynda långsamt skulle jag vilja säga, lyssna inte på alla råd utan ta till dig de du tycker verkar vettiga. Stäng ner internet och umgås med råttorna. Jag lovar dig att det kommer att gå bra, jag var lika vilsen som du men bestämde mig att detta är mina råttor nu bestämmer jag och jag gjorde det som kändes vettigast, umgicks på deras villkor men "tvingade" mig på dem lååångsamt och mkt korta stunder åt gången..

Jag kan berätta om hur jag gick till väga med två ohanterade tremånaders zooråttor jag köpte förut. Detta sätt fungerade alldels utmärkt för de råttorna, och idag är de trevliga förstagångsråttor hos en kompis.

När jag köpte dom var dom livrädda för människor. De gallskrek så fort man petade på dom. Jag hade en tråkig bur iordning hemma redan, så att jag kunde sitta med råttorna i min säng direkt när jag kom hem, utan att stöka runt. De satt i sin lilla kartong och vågade sig inte ut, det luktade ju verkligen människa i sängen! Jag satt stilla, i säkert en timme, tills den ena vågade sig ut. När han tagit första steget så vågade den andra lite mer, och så peppade de varandra.
Sen satte jag in dom i sin tråkiga bur. Den enda inredning som fanns var ett stort rör, som jag använda att ta ut dom med för att inte skrämma dom med händerna, en hängmatta, en gren att klättra på, och en liten hylla (givetvis s hade dom mat och vatten också). Ju tråkigare bur, desto intressantare blir du!
Väl i buren lät jag dom vara ensamma nån timme så att dom vågade utforska den ordentligt. Efter det satt jag alldeles tyst och stilla än en gång, fast med armen i buren och lät dom nosa och smaka på mig. Sen matade jag dom med lite lite kött från fläskkotletter, och efter lite tveksamhet så tog dom det. Det luktade för gott för att ignoreras! :) Jag gav dom bara så lite att dom var tvugna att stanna vid mina händer och inte ta med sig en stor bit att äta nån annanstans, jag ville att de skulle känna sig trygga med mig.

Detta gjorde jag varje dag, och när jag skulle plocka ut dom (vilket jag gjorde ofta) så använde jag röret och "hällde" ut dom från det. Röret måste ju såklart vara kalt så att dom inte kan klamra sig fast, det ökar stressen ytterligare när man försöker plocka ut dom. 
Denna metod gjorde att dom redan dag tre kom dom fram och hälsade när jag kom in i rummet. Just för att jag använt deras nyfikenhet för att vänja dom vid mig, i stället för att tvinga mig på dom. När dom kände sig relativt trygga med mig var det dags för att lära sig bli upplockad i handen, även där är det tålamod och åter tålamod. Inte ta tag i dom, bara lyfta dom lite försiktigt och låta dom krångla sig ur om dom vill. Fortsätter man på det viset skrämmer man dom inte, utan behåller deras nyfikenhet för handen.
Den tråkiga buren gjorde ju mig extra intressant också, vilket underlättade en hel del.

Anledningen till att jag direkt satte mig i min säng med dom var för att de direkt skulle vänja sig vid mig, i stället för att de skulle känna tryggheten i buren först och sen komma ut till läskiga mig. De hade ju sin kartong att söka skydd i om de blev rädda, så helt oskyddade var dom ju inte på det nya stället. :)

Så, det blev lååångt, men det är en metod som fungerat för mig. Kanske det funkar för någon annan också? :)

Gud va härligt att ni lägger så mycket tid på att ge råd till mig. Det ska jag också göra när jag får erfarenheter. Det här har hjälpt mig mycket!

 Men nu ska ni få höra. Haha.

 Jag struntade i att de satt stilla som stenar när jag kom i närheten och klappade dem lite över ryggen. De satt ju kvar.. MEn med samma vettskrämdhet i blicken. De blir aldeles blickstilla när jag kommer in med handen. Men så kände jag en över ryggen och över magen försiktigt och fick plocka upp den utan att den ens stretade eller spände sig. Den hängde så snällt i min hand. Jag lade den på armen och den blev genast nyfiken och började gå runt på mig. Jag blev jätteförvånad. Sen sprang den upp på min axel och nosade på min kind. Så lade jag tillbaka den i famnen och den stretade inte heller denna gång när jag lyfte den men den ville sitta på axeln så den sprang upp igen! Haha. Sen stoppade jag tillbaka honom innan det hann bli för mkt och då verkade han vilja upp igen!

 Pojkvännen plockade lika enkelt upp den andra och gjorde samma sak. Han ville dock ligga stilla istället för att röja runt. Men vi var aldeles lyckliga där vi satt med våra råttor. Jag tror vi lyckats få helt olika personligheter!

 När vi lade tillbaka dem i buren var de faktiskt inte lika rädda som förut. Visst stelnade de till när man närmade sig dem men det avr inte på samma sätt nu. Men vi lät dem vara ifred resten av kvällen och ska fortsätta idag. Jag ahr varit inne med handen i buren i morse och de såg ju lite rädda ut men de nosade i alla fall på mig nu.

På zoo sa de ju att de var vana vid hantering och att de pysslar med dem flera ggr per dag. Men jag var ovan vid råttornas beteende, just att de stelnade till så mkt när man kom nära och inte reagerade på godis. Men nu gör dom det. Men man kanske övertolkar reaktioner när man inte är van vid råttor själv.

Men jag känner att det här kommer att gå jättebra! Det tar nog lite tid innan de är helt orädda när man är i buren men det känns inte som något omöjligt alls längre!

Vad roligt för dig :) Det är underbara djur!

Hej här kommer ytterligare ett svar…..

När jag har inskaffat råttungar antingen från uppfödare eller zoobutik….så placerar jag dem den första tiden i en liten bur…..var det finns plats för ett litet hus…hängmatta och matskålar (vattenflaska) + något att leka med……

Därefter tar jag med mig buren och sätter den i soffan (mest kvällstid eftersom de är mera vakna då) …Ja, man kanske vill titta på något på TV:n och ta lite kvällsfika m.m…….öppnar gallret till buren….pratar och försöker att ta ut dem…..så de får undersöka soffan….samt komma fram och nosa lite på mig……lyfter upp dem stryker dem över ryggen och pratar kärvänligt till dem….sätter dem på min axel en stund….går iväg en liten runda i lägenheten…sätter ner dem igen på soffan….låter dem leka med mina händer och låter dem undersöka dem (ta in lukter)……lyfter upp dem pussar dem säger något rart…sätter ner dem igen…..efter ett par dagar så har räddslan försvunnit….det är med andra ord viktigt att du håller på med dem så mycket som möjligt för att socialisera dem till människan.

Kanske att du också har möjlighet att ha buren på köksbordet och låta dem ha öppet burgaller så att de kan gå ut och undersöka bordet…..mens ni sitter och fikar etc…..så att de hör att matte finns där….

Ju mer du håller på med dem den första tiden, dessto bättre kontakt får ni…..låt dem vara med överallt hemma….just att få sitta på axeln är väldigt populärt….vissa råttor älskar att få krypa innanför tröja och sova………men stör dem ej när de sover (typ i sin hängmatta eller hus) för de behöver sin sömn precis som andra småbarn….så att sitta och ha dem i soffan på kvällen är idealiskt eftersom råttor är nattdjur….man är mera alert´ då som råtta….

Det är viktigt att råttan/råttorna får fin kontakt med dig….det är viktigt för råttan att få känna sig trygg hos dig….att du är en säker plats och alltid kommer att skydda den vid faror när den blir rädd…så att det är till dig den springer och inte bort….du blir en trygg flockledare….

Ge dem gärna barnmat den första tiden (Vanliga barmatsburkar som finns i affären att köpa)….småbarnsgröt….välling…..couscous….brukar de små gilla…..gärna blandat med lite pölsa…etc…

Efter ca 3 veckor så ger jag dem en större bur…..och om jag har tänkt att placera dem in i en annan grupp med råttor så gäller karantä´n först….vilket är 40 dagar…

Hoppas att det kommer att gå bra!

Drutten….

Hmm.. jag har en liten bur nu..

Den är 50x30x30 så den är tyvärr till och med lite mindre än rakommenderade mått. Men självklart ska vi köpa en större sen. Det är lite dumt bara att öppningen är i taket. Med hamstrarna jag hade förut hade vi burar med öppning på sidan. Då kunde man ha luckan öppen, så kunde de kika fram och nosa lite i öppningen och gå ut till en om de vågade.

Har plockat ut dem nu en gång varje kväll. Det är bara då de är uppe och sträcker på sig. Tänkte öka lite sen. De verkar så pigga och glada efter att de varit ute. Men efter en stund är de sådär rädda igen. De verkar inte så rädda när de väl är ute. Förstår mig inte på de här djuren. Det tar nog tid.

De är också hemskt olika. Den ena råttan, Totte, ligger helt stilla i famnen när man plockat upp honom. Sen blir han jättenyfiken. Jag satte mig bredvid sängen så han fick nosa på den och till slut vågade han springa en bit men sen sprang han tillbaka till famnen. "Toppen!" tänkte jag. Då kan vi fortsätta med den här övningen.

Den andra, Sune, blir toksprallig så fort han får komma ut. Han vill gärna klättra på mina kläder och upp på axeln och överallt. Men jag lät honom nosa på en blomma och innan jag visste ordet av hade han sprungit ut på blomman. Han springer väldigt fort! Jag litar inte på honom utan måste vara mer beredd på att han kan ta ödesdigra risker på grund av nyfikenheten.

Men det är hemskt roligt att se dem utanför buren. När nyfikenheten tar över rädslan.

Annars sitter de mest och kurar i buren. Ibland blir de så rädda att de skakar och rycker. Det är lite jobbigt att se. De är inte trygga i sin bur. Jag undrar verkligen vad man gör åt det. Oljud är det värsta. De tål inga som helst oljud.

Du ska se att rädslan försvinner….alla lukter och ljud hemma hos er är ju fortfarande nytt. Bra att du tar ut dem…..det är heller ingen fara om någon av far iväg ut i luften av räddsla…..råttor är bra hoppare….de landar på alla fyra och gör sig inte illa.

Jag tycker att du ska nöja dig med den buren du har i några veckor till (tills du märker att de inte är lika osäkra längre)…i en större bur nu blir de bara mera osäkra, svåra att få tag på eftersom det finns större plats att fly på…samt att de då blir mera stressade när man vill ha tag på dem.

Var inte rädd vid att röra dem….ha handen inne i buren….bjud på en liten godisbit som de själva får ta från din hand….samtidigt som de känner sig lite osäkra så är de samtidigt väldigt nyfikna….det har du ju redan märkt när de har varit utanför buren.

Du skriver att Sune klättrar överallt på dig när han är ute….han kan inte vara still. Om vi säger så här…..att du tycker inte om att han springer upp och ner på dig …hit o dit….så ta tag i honom när han gör det och sätt han på axeln….visa honom att det är en bra plats att sitta på…upprepa detta några så ska du se att han fattar vad du menar….råttor är väldigt smarta och lättlärda…och är han väldigt sprallig när du håller i  honom så håll han med båda händerna och säg med lugn röst att han ska vara still mens du håller honom….klia honom lite med ett finger bakom örat samtidigt som du pratar lungt till honom…..just nu är han ju också en "sprallig" unge som har mycket att lära sig.

Tänk också på att ta ut dem vid samma tid som du brukar under kvällen……råttor lär sig snabbt när det är mattider etc.

Du skriver också att du tycker att det är dumt med burluckan i taket på buren…..kan du inte fundera ut och göra något liknande en stege som du kan fästa fast på något sätt när du har luckan öppen…..eller att du hänger hängmattan precis under luckan då har de en del där till hjälp med att ta sig ut och in i buren…..du kan även ta en gammal frottehandduk eller liknande och ha i soffan när du tar ut dem….lägg handduken i en hög bara…du ska se vad de små tycker om att leka i den…..rena rama "tittutleken"……lägg även små godbitar utanför buren… som de med glädje plockar med sig hem till buren….också ett sätt att locka ut dem….då blir de bara mera nyfikna och vill komma ut och se om de kan hitta något mera gott…..du kan även klippa ett par håll i tom pappkartong (typ något som kanske frukostflingorna har varit i) det blir också en rolig sak att springa in och ut i….samtidigt som det känns tryggt om de plötsligt skulle bli skrämda av något.

(Pringleschipsrören är också väldigt omtyckta att springa igenom eller att sova i)

Du kommer säkert att lyckas…ta bara i dem varje dag det är viktigt….behöver inte vara en lång stund…kramas och pussas ska man göra varje dag….

Och ingen råtta är lik den andre i sättet de har alla väldigt olika personligheter….….många har inte ens samma smak (tycke) när det gäller mat…det en råtta gillar kanske en annan avskyr….

Drutten….

Tack för alla tips! Jag kan aldrig få nog av dem!

 Jag ska prova att fixa en stege. Det kan bli roligt! OCh jag tänker nog vänta med större bur, som sagt. Det var lite tanken eftersom jag läst överallt att man ska göra så.

Ikväll ska jag prova att städa av vardagsrumsbordet, plocka ut dem en i taget och sitta med famnen i anslutning till bordet och låta dem springa ut på bordet utifrån mig. Framöver tänkte jag fortsätta att göra det samtidigt som min pojkvön stökar i köket, som en liten övning när det gäller oljud. Tror ni att en råttunge hoppar ner från kanten på ett 50 cm högt bord? Vore ju jobbigt om de sprang in under soffan och gömde sig. :/

 Ja, jag har verkligen förstått att de är olika! Bara de här personligheterna verkar tycka om olika mat olika mycket. Det är ju väldigt roligt!

Låter kanon!!!

Ang. om du är rädd för att de ska försvinna och fly ner från bordet….risken finns….men den är nog liten.

För din egen trygghetsskull så kan du kolla lägget runt soffan etc…om du kan ställa något vid ställen där de kan krypa in och var du vet att "här är det svårt att få ut en råtta….etc"….kuddar eller vad du nu hittar hemma…..täppa till med en filt på golvet runt t.ex soffan så de inte smiter in under där…..annars så är det bara att göra allt för att få tag på den….det kan ta sin tid…men det är sådant man skrattar åt efteråt…..

Ha en mysig kväll med dina råttor….

Drutten…

Jag vet inte vad det är frågan om.. men råttorna verkar konstiga.

De låter mig inte lyfta dem längre. De liksom spänner sig. De går inte att träna utanför buren längre. De bara springer och springer och verkar panikslagna.

Deras bråkande har blivit intensivare. De bråkar nästan hela tiden. De bråkar just nu. Jag tycker det ser ut som att det är lite blod på väggen inne i sovhuset. Har tittat på dem men inte hittat några sår. Det är den ena och minsta råttan, Sune, som är värst. Han har också blivit intensivare på oss. De små snälla nafsningarna blir hårdare och hårdare och det gör faktiskt ont. Och han släpper inte riktigt fingret. Han verkar aggressiv på något sätt. Jag är inte särskilt rädd för honom men pojkvännen vågar inte plocka upp honom. Det verkar faktiskt som att det blir värre. De verkar så nervösa.

Första gången jag provade att lyfta dem gick det jättebra för båda. De hängde så snällt i handen och verkade faktiskt ganska orädda utanför buren. Är det nån slags förpubertet eller vad är det frågan om? Det känns som att de blir stressade av att bråka. Särskilt för Totte som måste springa iväg från Sune hela tiden.

Nä, allt känns bara jättefel just nu!

Tyvärr så låter det som typiskt zooråttetemperament (hmm, konstigt egenpåhittat ord ;P).. Lättstressade mer eller mindre aggressiva råttor är något man får räkna med när man skaffar zooisar. Får man snälla lugna och trevliga råttor så är det bara en relativt ovanlig företeelse, tyvärr… Jag vet inget annat du kan göra nu, förutom träna med dom som du har fått tips om tidigare. Sitt i ett liitet rum utan inredning, så vill råttorna helst gömma sig hos dig och förknippar dig med trygghet bland allt obehag om du har tur.. Vet inte om du har provat det men det kanske kan vara nåt. Du kan även prova att ta ut huset, annars är det vanligt att dom vaktar det eftersom det är mörkt, tryggt och människofritt, och så vill dom fortsätta ha det.
Nu när dom har provsmakat på dig ett tag så kan du börja säga ifrån nu. Prova med att bara säga "nej" eller "fy" skarpt, men inte högt. Går inte det så kan du behöva knäppa till dom på nosen lite försiktigt när dom bits. Tänk på att råttor är små djur, så man behöver inte ta i hårt för att det ska kännas.

"Blodet" i deras hus är nog inte alls blod, utan snarare snor som dom har nyst ut.

Hur gamla är dom nu? Dom kanske börjar bli könsmedvetna (könsmogna blir dom ju i regel vid 5 veckors ålder, men medvetenheten kommer senare) och måste "göra upp" lite med varann.. men det ska inte gå ut över matte eller husse.

Jag har inte provat det där med litet rum. Kanske kan göra det i vårt lilla badrum. Där kan de inte ta sig någonstans.

Jag ahr pratat med kvinnan jag köpte dem från på zoo:t och hon säger att jag kan lämna tillbaka dem om jag inte tycker det känns bra eftersom jag är nybörjare med råttor. Hon sa att det i kan vara bättre att köpa från en uppfödare om man är ny med råttor.

Men jag vill nog prova i alla fall i en vecka till. Men det känns ju lite tufft.

De var fyra veckor när de kom till mig(lite för unga) och har bott här sedan förra måndagen, alltså ungefär en och en halv vecka. Ja, det kanske kan vara det att puberteten håller på att kicka in. Så de kanske lugnar ner sig?

Jag får prova att säga fy och sånt där.. men jag tror inte att dom fattar. Har dålig kontakt med dem. Men jag ska försöka.

Vad tråkigt :( Jag är ju också nybörjare med råttor men det har fungerat fint med mina zooisar.. homie är trygg med mig, jawa är försiktigare men de har i princip slutat bajsa utanför buren, de naffsar aldrig i mig längre och är allmänt lugna och trygga.. de sover lite varsom i buren och gömmer sig inte som de gjorde när de kom.

Kanske behöver dina mera tid? Eller så har de någon störning..

Jag säger som jag sa innan, låt din egna instinkt styra dig med vad du gör med råttorna, känn efter. Jag har känt efter vad de vill och hur långt jag kan gå hela tiden och närmat mig dem med största försiktighet. Jag har skyndat långsamt helt enkelt trots att många tycker man ska hålla på massor med dem så har jag inte gjort det.. och det har gått jättebra för mig!

Jag tycker jämt att dina råd låter så förnuftiga. Alla säger att jag måste hålla på med dem mer. Jag tar ut dem en gång om dagen. Jag märker att de inte orkar gå ut två gånger för tätt för då blir dom stressade och jag är ju på jobbkursen till tre så hinner ju inte så mycket mer. De behöver ta igen sig. Däremot umgås jag ju med dem hela tiden. Jag bor ju i en etta och de står på vardagsrumsbordet som är lägenhetens centrum.

Det största problemet är egentligen Sune. Både som han är mot oss människor och som han är mot Totte. Igår kväll tog han tag i huden på Tottes hjässa och slet och drog och ruskade i honom som en hund gör med en död kanin. Totte tjöt rakt ut! Det var inga småpip här. Jag kände att jag måste ingripa när han är sådär hårdhänt så jag sa "fy" bestämt och han slutade. Sedan började han igen och jag fick göra samma sak men till slut sket han i mina "fy:n" och jag fick slå med fingrarna lite försiktigt på gallret istället och då slutade han ju. Men jag kan inte vakta honom hela tiden. Han börjar ju igen. Känns som att de behöver en större bur så att Totte kan hålla sig undan ibland. Eller så fungerar de inte ihop. Eller så fungerar helt enkelt inte Sune. Jag tror att Totte blir orolig och ängslig också eftersom han är så härjad i buren hela tiden.

Nu är jag inte så insatt i råttors problem och hur man hanterar dem men rent instinktivt så undrar jag hur stor buren är och om det kanske vore en id´e att sära på dem. Vad jag förstått fungerar inte vissa individer ihop med andra och måste leva ensamma.

Sen har jag hört att man kan säga åt råttorna på skarpen när de biter, om de biter hårt, såvida det är oprovocerat såklart. Att man slänger ner dem på rygg och säger åt dem.. men jag vet inte.. jag är så blödig.. vet inte om den tillsägningen skulle funka eftersom jag inte fixar att göra så med djur.. :/

Däremot har jag, varje gång de naffsat innan, sagt "fyy" och fört tillbaka handen och om de naffsat igen sagt "fyy" och så har jag fortsatt så. Det har fungerat för mig. Nu har de aldrig bitit mig utan bara mest "smakat"..

Ge dina rådisar massa kärlek och trygghet istället, jag tror de behöver "självförtroende" liksom. God mat från händerna, ha händerna i buren bara men lukta inte mat *ler*, försök klappa dem lite och närma dig dem i DERAS takt, jag tror det är det allra bästa..

Känn efter..

Jag hoppas verkligen att allt går bra med sune, jag tror ni behöver särbehandla honom lite.. kan du kanske låna någon bok på bibblan om råttor, det kanske står lite om hur man hanterar problem :)

Massa kramar!!

Ja, eller så kan jag fråga zoopersonalen om jag inte kan byta ut honom mot en lugnare råtta ur kullen som bättre passar Tottes temperament. Men då är det ju också risk för att det blir bråk så det innebär kanske inte så mycket mindre jobb!

Vårt bibiliotek är verkligen urkasst när det gäller djurböcker. Där står bara bassaker om råttor+ lite enkel info om avel.

Ingen som har några bra tips på böcker man kan köpa eller på bra artiklar på nätet?

Jag funderar på att en stor fågelbur på blcoket med tillhörande mindre fågelbur. Då kan de bo i den lilla nu till att börja med. Den har lucka på sidan istället för den lilla luckan vi har nu i taket. Det vore enklare om de fick krypa ut på mig istället för att jag ska behöva "ta" dem varje gång. Så att de lär sig lita på mig.

Jag vet att zoopersonalen har hanterat dem mycket men jag funderar på i vilket syfte? Antagligen när de ska kolla kön och hålla fast dem och peta och greja. Bara tråkiga, obehagliga situationer alltså. De behöver lära sig att händer kan vara kul!

Det som känns trökigt är bara det att det känns som att det har blivit sämre. Det är därför man blir misstänksam om att något inte står riktigt rätt till med den här råttan.

kan du ha något gott på axeln så blir det en belöning att komma dit upp? du kanske kan börja att ha den i handen, sen flytta den längre och längre upp?

Pussa på råttorna, prata lugnande med dem och visa att du finns där..

Det du tänkte om buren tyckte jag lät väldigt klokt.. så behöver inte handne komma från en hotande uppåtvinkel utan från en mer jämbördig sidovinkel :)

Hejsan, jag ser att du har fått många svar angående hur du ska få kontakt med dina råttor. Jag är själv helt ny, har inte ens hunnit skaffa egan råttor ännu. (Bor för långt norrut verkar det som.)

Jag har inte läst precis allt men jag har inte sett så mycket om din fråga om toaletter. Vad jag har frågat mig till och läst mig till så går det bra med nästan vilken låda som helst, helst i plast. Det kan vara ett nerklippt klasspaket tex. bara man ser till att råttan inte skadar sig på vassa kanter och dyligt. Kattsanden ToaLätt ska vara bra som strö, för den klumpar ihop sig väldigt bra. (Jag är också kattmänniska och har änvänt den sanden till alla mina katter. Den är väldigt bra.)

Vad roligt att du har fått dem mer tama =)

Hej!

Ja, jag har faktiskt hittat en råttoalett på zoo. Den är jättepraktisk!

Jag vill bara tipsa dig om att ha tålamod och vänta på seriösa uppfödarråttår, eller åka någonstans där de finns och köpa dem där istället. Så slipper du vara orolig hela tiden som mig över att jag har problem med djuren som kanske inte försvinner. Eller så gör de det med massvis med övning.

Ah, men det är ju den ena som är lite besvärlig. Han har ju nästan gått åt det negativa hållet.

egentligen ska inte såna där råttor unga råttor ur samma kull bråka. inte ännu. det känns inte som ett bra tecken. själv har jag aldrig varit med om det.. smågnabb är en sak.. jag orkar inte läsa allt men har det hänt fler än en gång att de bråkat hårdhänt? får de skador?  

ska du byta ut råttan så gör det så snart som möjligt. ju yngre de är, desto lättare att sätta ihop med andra.

#35 Jo, det är det jag gör. Försöker hitta seriösa uppfödare, vill helst inte köpa från en zooaffär. plus att zooaffären vi har här i Kiruna inte är mycket att hurra över, djuren är sjuka och det ligger döda fiskar i akvariumen.

Jag hoppas det går bra för dig, oavsett om du bestämmer att byta ut råttan eller ha den kvar.

#36 Hmm.. Zoopersonalen tyckte också det lät konstigt. Den bråkiga råtta, Sune, bråkar ofta och mycket och hårt. Han är lika hårdhänt mot oss människor. Sliter jämt och drar i kläderna och sådär och nafsar ganska hårt. Jag kan inte riktigt tolka om det är av aggressivitet eller om han är en överdrivet hårdhänt råtta. Jag har börjat att fya.

 Men det är ju svårt. Är ju jobbigt för den andra råttan också. Han orkar oftast inte bråka tillbaka. Sune liksom brottar ner honom på rygg hela tiden och sliter och drar i pälsen/huden på honom. Läskigast är när han tar tag i huden på hjässan och drar och ruskar. Det ser otäckt ut.

Nej, de har inte fått några skador av bråket hittills.

Man blir ju väldigt snabbt fäst vid sina råttor också. Han är ju väldigt speciell i temperamentet. Han har stort självförtroende på något sätt. Modig fast rädd samtidigt. Han är ju snäll ibland också och ibland verkar det som att han helt enkelt har svårt att förstå när det är tillräckligt.

Jag vill ju liksom inte lämna min bebis på ett otäckt zoo. Ni förstår? Så vill vara riktigt säker innan jag tar det beslutet. Men förstår att jag bör tänka fort.

#35 Det är så svårt att hitta seriösa zoo:n. Så jävla trökigt. Det zoo jag har köpt mina ifrån är kända för att de kan råttor bra och hanterar dem. Men de är ju för den sakens skull inte experter på avel.. Man ångrar ju på ett sätt att man inte köpte från uppfödare. Samtidigt.. Har jag ju de här råttorna nu.. Och börjar ju gilla dem fast de är lite knäppa..

Nu kom jag på en skitbra idé. Tog in hela buren på toaletten och ställde den på toan. De fick springa upp på taket och ville de ner på golvet var de tvugna att hoppa ner i mina händer. Sune fattade baletten direkt. Han lärde sig också att mina händer är en väg tillbaka hem. Det här kommer jag att träna Sune med. Han är jättelugn när han liksom ahr "kontroll". När jag plockar honom och liksom tvingar honom att vara kvar hos mig blir han bara tokhysterisk och försöker att springa bort och då är han omöjlig att ha att göra med, så det här var mkt bättre.

Totte, fegisen ville inte hoppa ner i några händer. Han struntade till slut i alltihopa och gick och lade sig. Läste någonstans här att någon hade plockat ut sin nya råtta och lagt den i en tygpåse som hon hade runt halsen och gick omkring med den i flera timmar och ibland stoppade ner lite godsaker. Det tror jag kan vara mer en Tottegrej. Han gillar dessutom mörker så ska jag göra toagrejen med honom kanske man kan släcka ner och ha ett stearinljus i handfatet eller något. Han har konstigt nog bara blivit räddare och räddare för att vara ute så honom vill jag inte forcera.

Men nu bråkar de som galningar. Lite jobbigt är det. Det blir extra mycket när den ena har varit ute och luktar nytt. Jag hoppas det lugnar ner sig när dom har fått sina platser i "flocken". Kan det vara så att de bråkar mycket för att de är så olika? De kanske har lite svårt att förstå varandras kroppspråk? De beter sig ju så olika

En av mina råttor hade samma betende både mot sin bror och oss.. Det slutade med att han högg oss människor ett par gånger samt jämt och ständigt stänkte på sin bror och vände sidan mot honom när han reste ragg,. Vi fick avliva honom :(

ja jag är ju rädd för att det ska gå åt det hållet jag med.Det besvärligaste är väl egentligen att han är elak mot Totte. För det är så svårt att påverka.

Hmm.. jag hade Totte i sängen idag. tyckte det gick ganska bra, fast han låg ju mest bara och tryckte. Jag lät honom krypa under täcket men då verkade han mest bara hysterisk. Sprang fram till mina fötter och bet flera gånger. Till slut bet han faktiskt hål på mig. Ganska obehagligt.

Nu bråkar de i buren och piper och Sune jagar Totte.

Fan, jag orkar inge mer.. man tror man gör framgång men i nästa stund känns det precis tvärt om. Man börjar ju tycka om dem.. men de är så konstiga och hysteriska!

Funderar på om jag faktiskt borde lämna tillbaka dem. Vem vet, det här med råttor kanske inte var något för mig. Jag kanske inte klarar av dem. När jag ser mina råttor så vet jag att dom aldrig kan bli sådär harmoniska som era råttor verkar vara. Jag kanske har en snedvriden bild om hur råttor är. Inte vet jag.. Men nu känns det inte roligt alls.

Meen vad tråkigt att det blir bakslag sådär.. men tyvärr, det är rätt vanligt med zooråttor. trivs du inte med dina råttor så bör du lämna tillbaka dom, ingen ska behöva bara rädd eller tveka för sina råttor. Om man ser det såhär; inte många skulle ju behålla en hund som bits, är nervös och allmänt opålitlig.

Hoppas du inte tappar sugen på råttor helt! De är verkligen underbara djur, om man får tag i råttor med bra eller åtminstone hyfsad bakgrund. Du kan ju försöka få tag i hemuppfödda djur som är vana vid människor redan från födseln så märker du vilken skillnad det är.
När jag fick mina första hemuppfödda så öppnades en helt ny råttvärld för mig. Jag tänkte "wow är det såhär råttor ska vara?! De är ju helt underbara!". Då hade jag haft zooråttor i 5 år och det var en gigantisk skillnad i temperament när man jämförde zooisarna med de nya trevliga helmysiga bebisarna.

Det är klart råttor är nåt för dig!

kanske råttorna känner av att du inte känner dig säker….. mina två grabbar är mycket lugnare/busigare med mig än med min sambo då jag umgås med dem mer och har en annan koll på grabbarna så de är annorlunda, min sambo är desto mer osäker då vi har dem ute…. jag tror personligen att de är som barn känner av hur man mår och oron….. :)

Hoppas att det ordnar sig med dem!!!

Jag tror faktiskt också att de kan känna av oron.. men när det har kännts bra för mig och jag har varit avslappnad med dem och kännt att det går framåt så har det ändå blivit sådana här bakslag.

Det är då jag blir osäker igen.

Det här känns verkligen jättetråkigt..

Jag har haft 4 omplaceringskatter och två av dem har varit nervösa av sig. de har bitits, de har gömt sig och varit rädda men sedan blivit goaste gullegrisarna. Dock har de ju alltid varit lite speciella. Särskilt en flicka vi har nu. Hon är väldigt nervös av sig men go ändå och jättesnäll mot oss. Vi har tagit dem eftersom min mamma har lång erfarenhet av katter och kan dem. En nybörjare borde inte ta hand om en sådan katt och samma sak är det med hundar.. Och andra djur.

Jag tror att någon som kan råttor bättre kan göra kelgrisar av mina små. Men jag tror ärligt talat inte att jag fixar det för jag är för osäker. Borde ha skaffat mig lugna och stabila djur till att börja med.

Det känns som att om jag ska lämna tillbaka dem borde jag göra det snarast så att de får vara med sina syskon och få en chans att hamna i ett nytt hem. Vuxna råttor är det ju ingen som vill ta.

Nej nu ger jag upp.

Totte skrek rakt ut och bet mig nu när jag skulle lyfta honom. Det här går inte.

Sune attackerade Totte när de var ute och sprang tillsammans på toagolvet.. Det såg riktigt allvarligt ut nu. Otroligt att han fortfarande inte fått några sår. Han springer undan när han ser Sune. Tror han blir nervös av att bli kuvad hela tiden. Ursh, jag skulle vilja sära på dem. Det känns inte bra att lämna dem ensamma när jag åker till kursen.

Attackerar mina fötter gör de båda två också.

Jag har bestämt mig. Tack för alla råd jag har fått här. Kände ju att de betedde sig konstigt redan från början men fick glimten av hopp när de gick att lyfta så lätt.. Av någon anledning har det "växt bort". Jag kanske har gjort något fel. Något är det. Känns så konstigt att det blir värre och värre..

Hoppas att någon duktig och lugn själ hittar mina vackra men ack så hysteriska råttor och gör folk av dem. För jag kan inte. 

Jag har fått lära mig att en råtta som biter en människa bör avlivas då det inte ligger i deras natur att bita. Det är ngt fel på dem som gör det.

Ja, så resonerar man ju när det gäller hundar.. En sådan hund skulle vara farlig för människor.

Men jag är för blödig för att avliva två unga råttor. Och jag har nog inte tillräcklig kunskap för att avgöra om de bör avlivas eller om det är jag som inte kan hantera oroliga råttor. Känns som ett beslut jag inte kan ta. Är ju helt ny på området! 

Jag ska ta dem till zoo:t när sambon kommer hem så får de ta hand om dem som de sa. Jag vet många som skulle ge en orolig råtta en, två och flera chanser.. Där vet jag i alla fall att de får bra vård för det är känt för att vara ett bra ställe när det gäller smådjur. En av dem som jobbar där föder upp möss och verkar känd för det men jag vet inte hur mycket de vet om och är intresserade av råttavel.

Jag tycker att du ska lämna tillbaka råttorna till zoobutiken var du har köpt dem (Iallafall Sune)……och att du inte ska anklaga dig själv att du skulle ha gjort något fel…det tror jag absolut inte att du har.

Jag tror att Sune är sjuk på något sätt….han rår inte för sitt uppförande…det bästa var nog att han fick somna in….det är något som inte stämmer med honom nu när man har läst som du har skrivit. Unga råttor ska inte bete sig på så sätt med att bitas och slås….i den åldern vill man bara leka ovch ha roligt.

Totte behöver få en ny kompis en som inte slås…det är synd om Totte han lider också….han kan ju inte springa undan för Sune i buren….i frihet hade Totte kunnat springa långt ifrån Sune och slippa med att bli biten och dragen i skinnet….

Det behöver inte betydda att alla zooråttor beter sig på det sättet….den finns även seriösa uppfödare som kan få aggresiva råttor i sina kullar….och i regel är då råttan sjuk på antingen det ena eller andra sättet….Har själv flera underbara zooråttor hemma samt från uppfödare.

Har även köpt en ormatsråtta i en zoobutik som blev hur trevlig som helst…..så lämna iallafall tillbaka Sune och få en ny kompis till Totte…eller om du lämnar tillbaka båda och inskaffar dig ett par nya råttor…..det är absolut inte dig det är fel på….Glöm inte det…..och Lycka till med vad det än blir….men lilla Sune mår inte bra….det är något som inte stämmer….att bli ordentlig biten av en råtta är inte roligt….det kan sluta riktigt illa…..

Ja, jag är aldeles övertygad om att Sune är grundproblemet, men det är Totte som har bitit mig hårdast. Kanske för att han är så orolig och stressad av att alltid vara trakasserad. Totte kanske kan bli lugn utan Sune jämt hängandes i baken. Men det är ju jobb med att sätta ihop med en ny råtta också och det är ju inte säkert att han slutar bita mig heller.

Nej, jag förstår att man kan hitta gobitar även på zoo. Har haft ett flertal hamstrar varav en var världens goaste (Amadea, hon bets tom. i början väldigt hårt men blev den finaste hamstern vi har haft) och jag har haft zookaniner och zoomarsvin. Men de har dött tidigt pga sjukdomar. Alla utom hamstern Amadea som blev 4 år!

Nej men risken är ju större att man får lite konstiga djur när man handlar på zoo än hos en uppfödare. Och riktigt lugna, harmoniska och lätthanterliga zoodjur har jag bara haft några stycken.

Men tror som sagt också att det kan bero lite på vem som tar hand om djuret. En självsäker, råttvan ägare gör nog ett bättre jobb med oroliga djur än en som aldrig handskats med dem och inte vet hur de är i normalfall.

Blir det några fler råttor så tänker jag nog köpa från reggad uppfödare med lång erfarenhet. Eller så blir det Evelinas två pojkar på 10 v. Vet att någon här har Spike och Xander och de verkar ju fina. Tänkte i alla fall åka dit och prata lite med henne och träffa lite råttor för det skulle vara roligt!

Men vill nog ta det lugnt ett tag.

*stor kram* Klandra absolut inte dig själv. Det är inte ditt fel!!

hej! har läst hela den här tråden och funderade på att det skulle va lite kul att veta hur allting löste sig sen, eller om du har httat nån ny råtta…? ska själv nästa söndag hämta hem två rått hanar som blir fem veckor då… och jag ska köpa från en uppfödare, däremot så e hon inte reggad men hon föder upp råttor enbart för att få fram bra sällskaps djur, och hon har hållt på med dom varje dag sen dom var små eller från att dom börjat krypa iaf, blev lite nervös bara när jag nu har läst den här tråden, och hoppas på att inte jag råkar ut för samma problem…

e ju inte jätte erfaren om råttor men har haft råtta tidigare när jag var yngre än jag är nu så jag försöker uppdatera min kunskap om dom igen

Vill också veta hur det gick :) Jag har själv en råtta från djuraffär han är hur go som hellst :)

 (jag har 2 andra råttor också så han bor inte ensam)

Hejsan!

Jag har inte varit inne här så mycket den senaste tiden utan suttit mer på mus.ifokus.

Jag talade med Elin Matsson som jobbar på zoo:t som för övrigt också är musuppfödare. Hon gav mig flera råd på hur jag skulle göra för att närma mig dem men de blev bara mer och mer aggresiva både mot mig och varann. Och det var väl bråket sinsemellan som var värst.

Förmodligen var den ena råttan(Sune) överdominant och stressade den andra råttan så att båda blev väldigt oroliga.

Hon tog tillbaka dem, vilket jag var väldigt tacksam för, och satte ihop dem med några större hanråttor på zoo:t och de tycks ha blivit lugnare efter att ha blivit lite tuktade. ;) Men sorgligt nog var jag in där för någon vecka sedan och de verkar inte ha blivit sålda. Det sved lite i hjärtat.. Jag hann ju ändå fästa mig ganska mycket vid dem. Kände mig lite som en svikare..

Ibland undrar jag vad som hade hänt om jag hade kämpat mer med dem.. men det får jag aldrig veta.. Jag mådde dåligt över att hela tiden oroa mig över att de var så stressade och även i varandras sällskap..

Elin rådde mig att köpa från en riktig uppfödare istället. Pojkvännen fick sån avsmak från dessa råttor att han inte ville att vi skulle ha några fler.. Så jag köpte en mushane från Elins uppfödning istället.. Han är superfin och så.. :)

Men han har en bur som är 80x50x80(jag vet, lite att ta i..) :P

Men om pojkvännen får vänja sig vid en liten mus kanske det går bra att övertala till råttor i framtiden. :)

(och då är ju buren redan klar..)

Jag tror man kan ha tur med zoodjur.. men mina erfarenheter är att de dött tidigt, både naturlig död och av sjukdomar.. Och några erfarenheter av djur med dåligt temperament, oftast rädda.. De är inte heller tämjda och lever i en stressig miljö.. Som förstagångsägare av ett djur tror jag man ska satsa på ett alternativ med högre odds(seriös uppfödare). Man stödjer då också något bra! Råttstammens välfärd och engegerade människors viktiga arbete!