För mig betyder det lite av varje av det du skrev, men faktiskt mest ärlighet, öppenhet, ödmjukhet och kunskap som de använder sig av i sitt avelsarbete och delar med sig av. Kankse lite kort men jag tycker ändå att det sammanfattar min syn på en seriös uppfödare riktigt bra :)

En oseriös uppfödare tycker jag de som har kunskapen men inte använder sig av är. De som vet hur man ska/bör göra men inte gör det. De som ljuger och undanhåller saker om sina linjer för köpare och medvetet avlar ner problem för de har svårt att släppa sina "skapelser"

Håller med Nicciz + att om dom hellre avstår en kull istället för att göra en tveksam parning.

Jag kan nog använda det på olika sätt, men jag menar nog ofta de som är "erkända" i råttvärlden. Vissa uppfödare ses, av de flesta, som seriösa.

Sen vad jag tycker är en bra uppfödare är en liten annan sak faktiskt, och det finns det redan flera trådar om.

Glömde faktiskt … att de släktforskar är för mig en stor del i hur seriös jag anser någon vara.

Jag håller med kickan i det hon menar när hon skriver att för dom flesta räknas man som seriös så fort man gjort sig ett känt namn i råttvärlden. Sen varför man blivit "känd" är en helt annan femma.

#2, fast i mångt och mycket går väl avel ut på att testa sig fram, chansa lite, eller? (rätta mig gärna om jag har fel) Det är ju halvofta som uppfödare parar och verkligen vet vad det blir av det hela, bara för att testa och utvärdera ena föräldern. Jag iallafall känner till flera som räknas som och faktiskt också är seriösa, som gör chansparningar.

#5 Jag tror allamej menar para med arslet bara för man kan.. alla chansar. Jag gör det tom mer än de flesta. Men frågan är väl kanske iaf för mig personligen vad man chansar på och hur öppen och ärlig man är om det och vilket ansvar man tar när man står med en utvärdering vid 12månaders ålder. Om den kullen är mer skit än bra o man avlar vidare är det för mig inte en ok chansning

Seriös är man när:

• man gör ordentligt genomtänkta parningar, inte impulsparar utan väntar in både honan och hanen åldersmässigt, viktmässigt osv

• kollar upp släktingarnas hälsa så långt man kan innan parning

• inte avlar på råttor utan känd stam mer än undantagsvis (och då bara den ena föräldern). Med känd stam menar jag släktingar som det går att få fram namn och info om.

• följer SRS rekommendationer

• har tillräckligt många råttor själv eller har träffat tillräckligt många råttor för att kunna förstå vad som är en riktigt bra råtta

• är ärlig mot både köpare och dem man köper råttor av

• tar ansvar för sina råttor, tar tillbaka sålda råttor vid problem

• anstränger sig lite med att hitta bra hem och kan säga nej till villiga köpare som inte är bra

• är beredd att hjälpa till och svara på köparens frågor hela råttans liv

• Är beredd att behålla osålda råttor själv

• hellre avstår än parar i tveksamma fall

• reggar i srs ELLER har mycket bra koll på sina avelsråttor själv genom noggranna anteckningar och genom kontakt med uppfödare och andra (att regga i SRS innebär naturligtvis inte att man inte behöver ha lika noggrann koll)

Det finns säkert mer men det här är vad jag kommer att tänka på nu

#5 lite kan man kanske chansa men en uppfödare som ofta chansar och gör tveksamma parningar titt som tätt kanske inte längre kan ses som seriös?

#5 & 6 Alltså ju mer man tänker på det hela desto mer kommer man på…det gäller ju vad man vill tumma på för problem.

Det finns ju vissa egenskaper som jag aldrig skulle ens tänka mig på att chansa på tex aggressivitet eller sjukdom hos föräldraråttan.

Men sen är det ju en fallande skala på vad man kan tänka sig att acceptera på hos tex kullsyskon och hur många av kullsyskonen har det problemet osv. Det är ju en helt egen diskussion egentligen.

Och som du säger, vad tar man för beslut efter en ordentlig utvärdering.

Att ta sitt ansvar, oavsett vad som sker. + det ni skrivit i tråden. Är så himla trött på oseriösa uppfödare som försöker smita undan, som inte bryr sig, och inte svarar på frågor när de sålt råttor till en. Att hålla vad man lovar är också viktigt!

En seriös uppfödare har för det första inte så jäkla bråttom. Man avlar inte på första bästa råtta, utan väntar med avel tills man har både kunskap och erfarenhet av råttor. Alla må vara barn i början, men även barn kan vara ordentligt pålästa!

Man tar ansvar för sina kullar. Dels finns till hands för köparen resten av råttans liv, dels hjälper till om råttan behöver omplaceras. Utöver det är man trevlig och uppskattar när köpare hör av sig med hur det går med råttan, ett surt "okej, intresseklubben antecknar" skulle då inte jag uppskatta när jag hör av mig med en liten rapport liksom :P Ärlighet också förstås, att ljuga eller undanhålla fakta är så oseriöst det kan bli.

Att man frågar ut köpare också förstås. Jag köper hellre råtta från någon som faktiskt ställer frågor om råttans blivande hem än en som bara lämpar över till första bästa. Det säger dessutom mycket om aveln i sig redan där tycker jag, för om en uppfödare inte är noga med var råttan hamnar så lär hen inte vara noga i övrigt heller! Det utesluter förstås även uppfödare som lämnar till zoo.

Och såklart, vettig avel öht. Inte avla på dåligt temperament, sjuka råttor, hela den där baletten. Och inte avla på vilka varianter som helst heller såklart, tänker på naket och manx här.

Om uppfödaren är reggad/reggar råttor/är medlem i SRS öht struntar jag i, det har för mig inte med seriositet att göra. Fast jag är iofs en av de där som gick ur SRS själv :P Däremot ser jag det som oseriöst att inte följa SRS rekommendationer, helt enkelt för att det är så simpla grejer så varenda kotte borde kunna följa de.

Skötseln måste såklart vara bra också - bra mat, ordentligt med utevistelse och aktivering, stora och väl inredda burar, hela paketet.