Idag miste jag min älskade Pärlan… Hon var världens snällaste o goaste, älskade att sitta på axeln. Hon kom till mig när hon var 1½ år. Hon hade då bott ensam hela sitt liv. Här fick hon två kompisar o det var så härligt att se hur glad hon blev o hur bra de trivdes ihop de tre.

Men nu är hon borta o jag saknar henne så mycket!!!!