Ja hur gamla är dem? vet att råttungar som nyss flyttat kan vara rädda med mm. Jag har själv haft råttor som varit rädda men har då hållt på med dem mycke, Gosat och pussat mm. Efter ett tag lärde dom sig att det inte var så farligt :)

Kanske du skall ge dem tid, ha dem hos dig ofta så skall du se att det försvinner :)

Kattson, råttor ska inte vara bitiga punkt.

TS om du har köpt ohanterade råttor så finns det bara en sak att göra. Börja från början. Tämja dom rent ut sagt.

Det sa jag inte att de skulle vara :/ meningen var väll att de kan vara rädda och göra så i början.

Jag syftade mer på att de var skygga :/ Och att de skall hanteras ofta och bra så dem slutar att vara rädda mm :)

Självklart så ska de inte bita :/

Ah okej. Ja för den ena av dem är inte lika rädd längre då jag försökt pyssla med dom rätt mke. Och han kommer självmant ut ur buren nu faktiskt, och det där bitiga beteendet håller han bara på med i buren typ nu. Men den andre är väldigt, typ bekväm i sigsjälv. För jag kan ha buren öppen i hur länge som helst men han vägrar gå ut. han ligger bara och stirrar på mig . Och hans bitiga beteende är kvar som det var när han kom.

Ja dom är 11 månader, så jag tänker ju inte släppa hoppet om dem redan direkt.

:)

11 månader är ju inga ungar utan vuxna djur. Vuxna djur ska definitivt inte bitas, små ungar kan vara lite tandiga precis som valpar men det försvinner snabbt.

I vilka situationer markerar de? Blåsa på dem tycker inte jag funkar alls, bättre att markera ordentligt att det inte är ok. Och ja det finns risk för att du kommer att bli ordentligt biten en dag.

Hur har de blivit hanterade innan du tog över dem?

Ja att de var 11 månader förklarar nog saken lite mer :)
När de är så gamla ska de absolute inte alls bitas. Men jag hoppas verkligen du lyckas att få dem sluta :)

Dom bodde hos en ägare som är jättebra med råttor! men som nog inte hade riktigt tid till dom nu i slutet innan jag fick dem. det är nog därför dom har fått för sig att "bita" därmed nog anledningen till att dom e lite skygga oxå.

:/ :)

Jag tror du ska fundera över varför hon omplacerat dem..

Förmodligen för att de inte är några trevliga sällskapsdjur. Hon tror kanske att de blir bätte hos någon annan men stressade djur blir sällan bättre av att flytta. Snarare sämre.

Jag är hård på temperament. Och råttor som är så osäkra att de biter kommer inte hem hit. Sen finns det dom som kan göra underverk med bitråttor och jag beundrar såna människor, verkligen!

Men det finns ju så mkt goa råttor som trivs i fångenskap. Varför inte lägga ner den energin på dem istället? Jag vet att det låter kallt att jag säger så men det är väldigt ofta ett fruktlöst arbete att försöka tämja väldigt osäkra råttor(nu vet jag förstås inte hur osäkra de är). Särskilt om man är nybliven råttägare. Men visst finns det gånger då det går, det har man ju sett många exempel på. Men jag tror det kan vara bra att vara inställd på att de kanske aldrig kommer att bli bättre. Eller, de kanske kommer att funka, men bara skapligt.

Du kan ju prova ett tag men är det ett jätteproblem och de bara är stressade hela tiden så skulle jag överväga avlivning. Dumt att sitta här och säga när jag inte har träffat dem men vill bara att du funderar över de här sakerna. Djuren ska trivas i fångenskap. En råtta som ständigt känner sig stressad i människors närhet är inte ett bra lämpat husdjur och mår mycket dåligt. Men det är min åsikt. Många tycker annorlunda.

Men som sagt, självklart måste du prova. Och jag hoppas det går bra såklart och klandra inte dig själv om det misslyckas!