Ingen?:(

Hantera dom så ofta som det går? inte som tvinga dig på dom utan muta dom lite så dom associerar dig till bra saker. Ge godis och liknande

Jag har provat det också, det funkar på den ena, men hon dummade sig visserligen bara igår. Den andra vägrar ta godiset till och med:S

Råttor är väl lite olika "ljudliga" sådär. Två av mina piper alltid när de busar. Och om jag ska tvätta dem eller klippa klorna på dem. Men det betyder ingenting egentligen, jag ser på ögonen hur de mår. Om de däremot är RIKTIG rädda så blir det ett annat skrik eller så stelnar de till totalt.

Men dina verkar ju rent rädda, va? Jobbigt. :( Ja, hantera, hantera. Om de inte är sådana om vill vara nära dig, kan du gå runt med dem på nacken kanske? Bara så de får lära sig att det inte är farligt att vara nära dig. Jag vet inte. Andra har säkert jättebra tips. Men sen har du ju haft råttorna länge nu verkar det som! Hmm… mysko att de inte vant sig.

Vad ger du som godis? Ge något som luktar mycket. Grillad kyckling eller nåt.

Ge en bit för att locka fram den, när den ätit den locka igen fast lyft upp. Väl uppe ge en bit till, håll några sekunder, klappa lite, sätt ner och ge en bit till.

Öka sedan hur länge du håller dem till några minuter och tillslut lääänge:)

släpp inte ner dem om de piper, håll dem nära kroppen istället. Bär runt på dem i en huva eller på axeln så mycket du kan så kanske de vänjer sig. Och ha alltid något gott med dig som du kan ge dem.

Vad säger uppfödaren då?

#4 Jo det vet jag att råttor är olika "ljudiga", men inte ska de väl skrika i ren panik och bli stela som statyer?

Jag har provat att ha den jobbigaste med mig på axeln och det är inga som helst problem, men ska man ta ner henne därifrån skriker hon när man tar henne. Och det verkar kvitta hur mycket jag har henne med mig för hon blir varken lugnare eller tryggare för det:S

Och hanterar dem mycket gör jag, massor av gånger om dagen för jag tänkte att det kanske skulle hjälpa, men icke.

Nu är det visserligen bara den ena som skriker igen, vet inte vad det var med den andra igår men jag hoppas att det bara var tillfälligt eftersom hon bara gjort så igår medans den andra gjort det mer eller mindre hela tiden.

#5 Jag ger dem såna typ liknande hundchockladbitar från djuraffären som de älskar och ibland chips som de också älskar. Det du skriver har jag också försökt, det funkar att ge henne godis när hon kommit fram men tar jag henne och ska ge henne godis och sen släppa vägrar hon ta godiset, även när jag släppt henne.

#6 Jag har även provat det du skriver och inte släppt utan bara hållt henne nära eller satt henne på axeln, det funkar inte heller för hon slappnar inte av så länge man håller henne och sitter hon på axeln är hon lugn, men inte när man ska ta henne igen.

Uppfödaren ja…om man nu kan kalla henne det:S det är en person det pratas mycket om här på RIF just nu och henne har jag inte ens tagit kontakt med då jag inte ser någon mening i det med tanke på att när jag köpte råttorna av henne vägde de 37 och 40 gram 5 veckor gamla och ja, alla ungar i kullen var pipiga när vi var där och hämtade dessa 2. Väldigt oseriös person och jag skulle verkligen inte köpt några råttor från henne, men man lär sig av sina misstag och om det händer fler gånger att jag kommer hem till någon med så små och pipiga bebisar tänker jag skälla ut personen efter noter.

Så nej, jag tror inte att hon kan ge mig så mycket vettiga råd.

#7 Näe då är det nog kört..Det enda man kan göra är att jobba och jobba med dem, troligtvis gillar de inte händer för att de aldrig blivit hanterade ordentligt. Eller så går det i släkten med ohanterbara råttor.Inte ett alternativ att lämna tillbaka dem till uppfödaren heller som det låter.

Men om de håller sig lugnare när de sitter på axeln och liknande, undvik att lyfta dem annat än till och från dig. Om de vill springa på din arm så låt dem göra det. Men de ska absolut inte vara stela och vettskrämda då är något fel. Alla råttor tycker inte om att bli hanterade och lyfta, men de ska acceptera det. Men om en av dem är totalt ohanterbar och vettskrämd och du inte ser några framsteg efter ett par veckor så kanske det är bäst att låta den somna in, för den mår inte bra. Eller om du har en råtta som får leva för sig utan mänsklig kontakt.

Hur är de annars då? Är de skygga eller kommer de fram när du öppnar buren?

Ja nu gäller det som sagt bara den ena igen, den andra måste fått en tillfällig knäpp igår för hon har alltid varit så himla nyfiken och social och busar gärna med ens händer och ja, helt underbar bara:)

Men den andra ja…jo hon kommer väl fram när man öppnar buren, dock inte lika fort som de andra som kommer i full fart. Men fram kommer hon efter en stund, sträcker man sedan fram handen till henne piper hon innan man rört vid henne ens och springer iväg en bit. Men håller man däremot fram armen klättrar hon gärna över på axeln och sitter där tills tillfälle ges att klättra ner i sängen eller soffan, men då är det kört med att fånga henne.

Sen vissa gånger (dock inte ofta alls) säger hon inte ett knyst när man tar i henne. Väldigt konstigt för det är inte vid speciella tillfällen hon blir tyst heller.

Jag har funderat på det mycket om hon skulle må bättre av att avlivas eller inte men jag kommer aldrig fram till något vettigt svar just eftersom hon vissa gånger faktiskt är lugn medans hon de allra flesta gångerna beter sig rent hemskt… samtidigt kan jag tycka att med all den hanteringen hon fått och med alla olika metoder jag prövat borde hon ha blivit bättre under de 3 månaderna jag haft henne, eller?

Jag har också väldigt svårt för att tänka mig att hon någonsin skulle ändra sig nu eftersom hon inte gjort det under den tiden jag redan haft henne…

#9 Ah okej, ja man måste ju utvärdera råttan hela tiden, det är svårt för oss som inte träffar den att veta hur den mår. Men efter 3 månader och det inte är bättre så ja, man borde ha sett framsteg. Men om ungen är från uppfödaren jag tänker på så har den haft en chockartad upplevelse, det kan ha blivit för mycket för en sån liten.

Hon kommer ju fram iaf, och i hennes egen takt så kommer hon upp till dig, det skulle hon inte göra om hon var totalt livrädd för dig, utan då är det något med händerna som hon fasar för. Hur lyfter du råttan?  Om hon klättrar på din arm, klättrar hon upp på handen eller går hon direkt till armen? Jag tror inte att hon kommer förvandlas till en gelemjuk råtta vid lyft, men å andra sidan så är hon inte så gammal, mycket kan hända på en månad eller två.

Är hon extra hopplös när hon löper förresten?

Jag har en hane här hemma som inte uppskattar mänsklig kontakt så där överdrivet mycket, men han är hanterbar och super i flock, just därför får han vara kvar. Men hade han varit ohanterbar så hade han fått somna in.

Oj, nu blev jag nyfiken när du nämnde att hon skulle haft en chockartad upplevelse, vad exakt skulle det varit isf?:S

När jag lyfter mina råttor tar jag ett tag runt bröstkorgen på dem liksom, och är de större stöttar jag även rumpan. Det har funkat bra på alla andra råttor så jag kan inte se någon anledning till varför hon skulle tycka att det var obehagligt.

Däremot när hon slinker ur händerna ibland och jag ska ha tag på henne igen (jag vill ju inte låta henne springa iväg innan jag tycker det är okej och verkligen inte innan hon lugnat sig lite) så händer det rätt ofta att hon lägger sig på rygg/sidan och spjärnar emot med benen mot min hand, det kan jag mycket väl tänka mig att det kan vara obehagligt att bli lyft så, men vad ska man göra annars liksom jag kan ju inte bara låta henne springa iväg heller för då kopplar hon ju ihop det med att om hon skriker och hoppar ur handen så får hon vara ifred sen och det blir ju helt fel. Och oavsett vilket så måste jag ju ha fatt i henne någon gång.

Och nej hon är varken sämre eller bättre när hon löper konstigt nog. Och när hon går upp på min axel är det oftast när jag sträcker ut armen till henne, då kan hon ibland även gå över handen via armen till axeln, men oftast går hon via armbågen.

#11 Ja bara det faktum att de var undernärda och pyttesmå och sen fick stå ut med att resa och flytta kan räcka för att chocka småbebbs, de är inte så tåliga som många vill ha det till.

Råttor som inte gillar att bli lyfta brukar ha lättare att acceptera om man lyfter dem underifrån med lätt kupade händer istället. Då sitter de i handen och är inte fasthållna. När du lyfter upp henne och hon är ute, sätt en hand framför henne och så "skopar" du upp henne med andra handen liksom. Med handen framför förhindrar du att hon hoppar iväg. Sen ta henne nära kroppen och låt henne sitta på axeln om hon föredrar det. Då har ni båda fått som ni velat, vilket gör att hon troligtvis kommer att acceptera det lättare efter ett par gånger. Dessutom så är hon inte så gammal, vid 3-4 månader så kan både honor och hanar bli knäppa hormonfreak men det brukar lugna sig vid 7-8 månader eller nått. Ge henne ett tag till, och se hur det fungerar.

Jadu, jag har testat att skopa upp henne också men då hoppar hon iväg även om man har en hand framför. Visserligen har jag inte provat det så många gånger utan ska nog ge henne en chans till med den metoden också så får jag se om hon bättrar sig.

Tyvärr tror jag inte det handlar om några hormoner eftersom hon varit så hela tiden nästan. Men, men:)

jag har en liten här hemma som påminner om det du skriver, hon är rädd och vägrar låta mig bära henne. men jag har bara gjort så att jag tagit det i hennes takt, släppt ut dem andra och suttit mig nära henne, pratat, lockat med godis osv och berömma varenda liten framsteg hon gjort. i början blev t.ex rädd så fort man tittade på henne men nu är hon betydligt mer accepterande vid min närvaro. dock gillar hon fortfarande inte att jag tar upp henne i händerna (som din) men jag ser posetivt på framtiden.

Jag tror det är viktigt med tålamod, om råttan är rädd så ta det lite lugnare. Har du tillgång till att dem får vara ute i ett rum? då är det ett tips att låtadem springa av sig och SEDAn försöka träna dem :)

Och ja, det är från samma uppfödare.

hoppas det hjälper! look at the bright side of .. the future :D