Jag personligen skulle aldrig ha kvar en råtta som biter mig så det blöder.

Hade nån av mina bitit mig så illa så hade jag inte funderat längre utan avlivat. Råttor ska inte bitas!

Hur länge har du haft dem nu?

Men herregud! Är det verkligen så illa?! Jag vet varken ut eller in längre. Jag har bara haft dom i 10 dar. Dom är hur råttiga som helst: aktiva, busiga, nyfikna och matglada. Dom är goa med varandra, bara inte med mina händer. Dom trycker ihop sej och blundar eller springer därifrån när händerna kommer nära. OM jag inte har nåt gott åt dom förstås, då kommer dom själva fram och tar det.

Jag ska rådgöra med Råtthjälpen, dom kommer därifrån.

Ja jag anser det. Jag vet att det finns dem som har råttor som bits, men vad ska man med husdjur till som man inte kan lita på och hantera? Vad händer när råttan biter en av dina kompisar, en släkting eller nåns barn?

Det vore en sak om han markerat, alltså tagit tag i ditt finger men släppt utan blodvite, men att hugga två gånger är två gånger för mycket i mina ögon.

Tyvärr håller jag med dom andra. Skulle också avlivat honom.
Har själv det problemet hemma att mina tamaste tjejer klättrar upp på en bur med fyra honor i som inte är så tama tyvärr. Jag har kunnat lyfta bort dom därifrån utan problem att bli biten även fast dom ser ut som igelkottar i pälsen. ja dom gillar inte varandra. jag försöker hela tiden komma på nåt sätt att placera den buren så mina tama honor inte kan klättra upp på den, men det är svårt. Dom är så listiga dom små krypen. ;)

Torkel har bara markeringsnafsat tidigare, precis som du beskriver. Det har jag inte brytt mej så mycket om, jag har trott att han trott att jag haft mat åt honom och att han måste "smaka" på fingrarna för att se att det verkligen inte är så. Känns dumt nu…

#3 Om det är någon tröst hade jag en råtta för ett tag sedan om bet mig. Dock inte lika allvarligt som dina. Men han bet så det blev sår.

Jag trodde det var mitt fel och försökte ändra på det. Men han kunde bita helt utan orsak ändå. Jag låg i soffan och kollade på tv medens råttorna sprang runt. Rätt som det var kom han bara rakt upp och bet mig i armen.  Därmed var ju mitt sista förtoende och tillit förstört och jag blev rädd för honom. Men jag försökte ändå under flera veckor att "fixa" det. men så började han ge sig på sin burkamrat till blodvite.

Alla jag frågat har i princip svarat samma sak med några få undertag. En råtta som bits mår inte bra. Markerar den inte så är det något fel. Om han inte varnar eller markerar utan bara bits kan det vara så att råttan i sig mår verkligen inte bra. Att ha råttor som bits i långa loppet är ingen kul rått upplevelse.

Kan ingenting om råttrehabilitering. Samtidigt tror jag att visa går inte att rehabilitera. Men jag tror inte råttor ska bita så där som du blev biten. Kan ju bara hoppas på att råtthjälpen kanske har någon lösning åt dig om saken.

jag har blivit biten av råtta som aldrig igen bet mig till att bli biten flera gånger.
visst ska råttor absolut inte bitas. Men mycket kan spela in till varför och hur de biter.

Har en grabb här hemma som jag tog med till en kompis då hon har släkting. Han vart stressad och hade just bråkat lite med en annan hane när hag tog upp honom. Han högg ett riktigt läskigt hål i mitt finger som tog lång tid att läka. Han har sedan dess ännu aldrig bitit igen och det gått ett bra tag. Men kan ju hända.

Finns en miljon saker till varför råttor bits. En som är ute och söker upp en för att bita. Då är det direkt avlivning. Men en råtta som knappt är hanterad, just tagits ut ur sin bur eller ska just tas upp. Skulel jag ge en chans till.
En råtta ska inte bitas. Men en ny råtta man just fått hem kan ha haft det riktigt illa på förre platsen. Jag sitter själv i den sitsen nu med en hane som blivit sönderbiten av en annan hane i sitt förre hem. Han bet sin ägare men är så sjukt go här. Håller givetvis rejäl koll på honom men ännu är han felfri. Även felfri med mina  hanar trots att han inte tålde hanarna hos förre ägaren. Detta tror jag beror på den dominanta hanen som var så elak mot honom.

Men en råtta som biter en gång kan bita igen. MEN kan även bli en av de bästa råttor man haft. Ett bett måste utvärderas i hur det blev till. Hur ny är råttan, var kommer den ifrån. Går det att kolla upp hur den bott innan.
En 6 veckors unge blir mobbad i sin nye flock rejält. Livrädd liten krabat som tas upp av ägaren direkt efter en annan varit på den och bråkat. Råttan skriker och biter hål på sin ägare. De som bråkar med lille råttan tas ur buren och 2 år har passerat utan att den lilla råttan bitit eller naffsat en gång till. Ännu.

Kiwava jag lånade på avel ifrån absinthe högg mig efter vi myst i soffan. Jag träckte på mig och han attackerade min hand. Var konstant igelkott och tålde inte närheten av mina hanar då flög han på dom, även honan han hade parat blev han elak emot. Men så fort han kom hem igen till sin bur så var han lika underbar igen. Gick även att sätta ut honom på foder hos en bekant till henne utan problem. Kan ännu smälla på någon annan. Men det är aldrig hundra. Ännu håller sig han i skinnet.

Gör inte samma fel som jag.

Jag accepterade att min ensamhane som inte godkände andra hanar bet mig fler gånger, varav en gång riktigt illa (jag ska opereras i det fingret senast efter nyår). Alla jag frågade sade att jag skulle avliva honom innan det hände nåt mer. Men det är inte så lätt att lyssna på andras åsikter när det handlar om ens djur.

Men jag säger åt dig, har han bitit dig en gång kommer han göra det igen. Och hanar som attackerar och hugger kan bli riktigt skrämmande :S

Har varit med om det också, hämtade 2 tjejer från råtthjälpen, stod att de var snälla och goa och att de skulle fungera i flock, blev storslagsmål här hemma, fick 2 skadade råttor, då den ena var dominant och den andra visade sig aggressiv mot människor, skulle hälsa på mina andra råttor då hon bara bet mig i fingret så det började blöda, tänkte inte mera på det utan tänkte bara att hon var stressad eller trodde det var mat eller något, dagen efter skulle jag hälsa på henne hon låg och tittade på mig vid huset så jag sträckte fram handen varvid hon attackerade mig och bet mig 2 gånger rejält i pekfingret. Vi lämnade tbx dem till jorhemmet och berättade vad som hänt.

Tycker du ska låta råttan somna in om den har så stora problem, man ska inte gå omkring och vara rädd för sina råttor.

Säger som Zickan.

En gång är ingen gång,men biter samma råtta flera gånger så mår den inte bra och är ingen sällskapsråtta.

Jag har fått tillstånd att avliva av min kontakt på råtthjälpen men avvaktar. Det är ju en bebis fortfarande, bara 4 månader, och han är inte van vid nånting än. Jag tror han var rädd och förbannad på den äldre råttan och "tog fel", åtminstone den första gången. Andra gången var han bara tjurig och ville inte bli infångad. Skulle han bita igen utan anledning eller utan förvarning tar jag definitivt bort honom. Det är inte värt att riskera mina fingrar/senor. Jag var rädd att jag inte skulle kunna jobba med mitt skadade finger men jag klarar tangentbordet utmärkt. Puh!

Jag har också en råtta som bits men jag kan verkligen inte avliva henne ändå.Jag skulle känna mig hemsk och övermäktig att välja vilka som ska få leva eller inte.Men sen att andra väljer att ta bort en råtta som biter det bryr jag mig inte om.Det är verkligen jobbigt att ha en råtta som bits.Jag överdriver inte när jag säger att min råtta som bits är störd.Vad kan det bero på att vissa bits då?min går ju lös på kläderna också och bits även när man håller henne.Ser hon min hand i buren högger hon direkt så man får alltid hålla koll på vart hon är.

Hon ser verkligen rolig ut med.Hennes vita på magen ser ut som en snopp och hon har två hål i ena örat från någon av sina råttsyskon.Det är tack vare hålen i örat som jag ser när hon närmar sig.Hon är verkligen social men bits..jag fattar inget

Hon fungerar ju bra med dom andra råttorna,då e hon snäll minsann.

#13 jamen herregud det där låter ju livsfarligt :O ursäkta om jag uttalar mig ohövligt , men jag skulle inte låta en sån råtta leva en dag till om den håller på sådär! Jisses , och jag tyckte min hane var galen .. :s

Om han nyligen flyttat hem till dig kanske det är stressbeteende?
Hade tillsammans med mitt ex fem råttkillar, varav en pappa och fyra söner. Först bodde de hos honom, men när vi testade att ta dem hem till mig (bara över veckan typ) attackerade papparåttan min pojkvän.
Så fort de fick komma hem till honom igen var allt frid och fröjd och han har inte ens nafsat sedan dess, men den enda gången var han riktigt aggressiv!

Jag tycker att man ska se till individen, anledningen till att råttan bet samt sitt eget hjärta. Har också haft en råtta som högg, flera gånger, av ren rädsla. Men eftersom hon var frisk i övrigt och trivdes bra i flock såg jag ingen anledning att avliva henne utan jag fick istället ändra mitt förhållningsätt, inga hastiga rörelser i hennes närhet och så lärde jag mig läsa av när hon kände sig trängd. Vårat sista halvår blev jag inte biten en enda gång, jag kunde till och med klippa klor och mata henne ur handen. De enstaka gånger jag råkade överrumpla henne markerade hon bara löst. Däremed inte sagt att jag skulle tyckt att det var väldigt fel av någon annan i samma situation att avliva en sån råtta men i mitt fall så fungerade det utmärkt och jag lärde mig massor.

Jag hade en råtta som var agressiv, dock lyckades hon aldrig bita mig då jag lärde mig hennes beteende mönster och visste precis i dom stunder jag skulle tackla henne, dock lyckades hon ibland "rispa" mig med tänderna. Dock bet hon min syster riktigt rejält då jag var bortrest. Jag hade aldrig tankar på att avliva henne då jag visste hur jag skulle hantera hennes agressivitet och dessutom var hon frisk och snäll mot sina kamrater.

Jag tycker du bör överväga ordentligt, kanske avlivning är ett bra alternativ eftersom det kanske bara är en tidfråga innan du kan bli ordentligt skadad.

När jag fick mina råttor bet den ena mig, så att jag blödde. han heter Macho. Jag grät och sa att jag inte villa ha honom. han värkade ta illa up av det. men nästa dag var han hur gosig som helst och jag är glad att jag har honom. han har rikligt med pesonlighet och är den snällaste råttan jag känner. han har inte bitit mig igen. Men om han atackerar dig borde du kanske söka hjälp, eller eventuellt avliva honom. men försök vänja honom vid att dina händer betyder något bra.

Kom ihåg att många aggressiva råttor mår mycket dåligt!

Att välja att inte avliva dem kan faktiskt i många fall vara mycket sämre än att göra det. Men jag vet hur tungt det är att ta det beslutet.

Vore jag som du skulle jag beställa en tid hos en kunnig veterinär och be dem titta igenom råttan. Det kan faktiskt vara så att den biter för att den är sjuk. Hittar man inget, ja, då kanske det vore bäst för din råtta att få somna in.

Dock vet jag ju dom som har fått ordning på bitråttor. Men då har det handlat om i grunden friska råttor som kommit från en hemsk miljö.

Det kan ju också vara så att dina råttor inte klarade flytten. Vissa är superkänsliga för sånt. Det är bara du som kan bestämma dig för hur du vill göra. Men vill du inte ha goa, glada råttor som älskar att hanteras av dig? Jag förstår inte vad det är som gör att folk vill kämpa med såna här problematiska råttor när det finns så många underbara råttor där ute som behöver ett hem..

#19: Av ren nyfikenhet, tycker du att det gäller andra djur också? Varför försöka med en problemhund när det finns så många trygga hundar? Varför ägna tid åt en skygg katt när det finns så många tama katter som söker hem? Har man tid, möjlighet och djuret i fråga inte mår dåligt så varför inte? Vad är så fel med att vilja ge ett djur en chans?

Jag tycker alla förtjänar en chans, men om det agressiva Råtton som vi talar om mår dåligt av sin agressivitet bör den inte få leva, om den dock ändå kan få en bra liv. dvs att dne trivs bra med sina burkamrater och är lyckig så ser jag inget fel i att låta den leva, men om den gör ett hot mot ägare så blir det en börda.

Det upp det ägare själv att känna efter vad som är bäst för råttan.

#19: Min Torkel har visat aggressivitet en enda gång. Det är för litet underlag för att besluta om hans psyke och framtid.

Vad gäller människor så gillar han oss skarpt, bara inte händerna- ännu! Det tar tid att få råttor handtama. Om vi lägger till en uppskakande flytt, att skiljas från sin stora flock och dessutom introduceras för en gammal envis råtthane, ja det gör inte saken lättare! Mitt i alltihop kommer jag med mina skrämmande händer och ska ta tag i honom… Klart han bet! :-)

Jag tror att det kommer ge sej själv med handtamheten när Torkel och dom andra väl inser att det är tryggt och att dom kan lita på mej. Gottfrid klättrar redan, med viss tvekan, upp i mina händer. Sixten är räddast av dom tre och tycker händerna är avgjort läskiga medan Torkel efter en del funderande kan göra ett försök och sen hoppa ner igen.

Ja, jag vågar räcka fram händerna! Inte dom första dagarna efter bettet, då var jag lessen och skraj. Men sen insåg jag att han är en liten rädd råtta i en stor värld där inget är välbekant längre och då släppte rädslan. Nu börjar han känna sej hemtam och törs utforska mera.

Torkel vill gärna ha kontakt- han rycker i min tröja inifrån buren, kommer springandes när jag öppnar luckan, nosar noga på mina händer. Han låter sej bli klappad och smekt väl uppe i famnen. Han älskar att ligga i min kapuschong, trassla in sej i mitt hår, har är råtta på alla sätt och vis! :-)

Klart han får en ordentlig chans!

Det är svårt det här med aggressivitet. Man får nog ta upp flera spekter om man vill komma till något beslut. Som någon sa så kan ju råttan vara sjuk och bita för att det gör ont. Det anser inte jag vara fel av råttan. Råttan kanske är jättestressad just nu p.g.a. flytt o.s.v. Det kan jag väl i och för sig acceptera om det inte går någon längre tid på det sättet. Jag är nog också lite mer av åsikten en gång är ingen gång men händer det flera gånger så är det nog inte mycket att göra. Det är nog svårt att "omskola" en råtta så som man ibland kan lyckas skola om en hund, kan jag tro. Men vem vet?

Mina råttor har tack och lov aldrig visat någon aggressivitet mot mig. Däremot har jag blivit biten en gång, men det var helt och hållet mitt fel. Jag hade fått lite sås på fingret och tänkte att ja men det där kan väl råttorna få slicka upp. Så jag la in fingret genom gallret. *HUMF* sa det och så satt det fast en råtta i fingret. :) Ja, men SÅKLART, det luktade ju MAT! Men hon släppte när jag skrek och efter att jag sagt åt henne upprepade gånger så fick jag henne till slut att enbart slicka i sig såsen och inte bita. Men ett litet hål fick jag i alla fall.

Ni som har skrivit att era råttor biter er, menar ni att råttorna bits så att det börjar blöda, eller bara bits lite löst?

de jag pratat om i tråden har bitit rediga hål. det är bett som blöder som jag gallar bitande. resten som inte ger håll kallar jag mer naffs.
min kille jag ännu har kvar som är sååå sjukt underbar. han bet mig i början på pekfingret. så sjukt rejält jack. gick in ett par mm. skinnet delade på sig så jag fick ett 2cm synligt jack. eftersom det aldrig läkte så sydde jag själv ihop det med tråd. då gick det lite fortare och var läkt på ca 2 månader.
Men detta var ett halvår sedan och killen har aldrig försök gjort något liknande. han är så sjukt go och alla älskar honom. fungerar bra i flock etc.

Jag menar också biter så det börjar blöda, lösa nafs beror oftast på att råttor mistar fingrar för mat eller dylikt, hårda nafs är aggressivitet.
Glömde skriva i mitt förra inlägg att jag haft en tjej som bitits också, men detta pga av rädsla, hon var otroligt rädd för i princip allt, tror detta berodde främst på att hon var försvagad pga en felvuxen lunga, och därför uppfattade all mänsklig kontakt som ett hot, kom man i närheten med fingrar utanför huset eller stack fram dem blev hon rädd och högg. Dock lyckades hon bara hugga mig en gång eftersom jag lärde mig hennes beteende och att hon ogillade när fingrar kom plötsligt framför henne. Hon var en jättefin tjej annars, men bara väldigt rädd av sig. Jag valde att behålla henne eftersom det inte var random attacker eller nåt, utan jag kunde bedömma när hon skulle attackera.

#25 Sydde dig själv? Shit o.O

#27 inte normal för fem öre ;-). jag har gjort en hel del dumheter.

okej, då förstår jag, tack! :)

Jag avlivade Torkel igår efter att han attackerat mej fyra gånger. Två gånger fick han tag i tröjan resp en papperstuss, två gånger lyckades han bita mej. Tack och lov klarade sej fingrarna undan, betten tog i handens tjockdelar.

Det fanns inget att välja på, nu har han fått ro. Jag har fått sova lugnt inatt- inga pip från brödernas bur! Tydligen var det Torkel som var orsaken till deras nattliga jakter på varann. Jag trodde det hörde till slyngelåldern och att det skulle gå över men inser nu att Torkel måste haft nåt mentalt fel.

Jag var minst sagt förtvivlad igår. Bröderna har börjat bli tama och innan det här hände var dom ute och roade sej för fullt. Vi gosade och dom klättrade omkring på mej och inget verkade fel. Sen gick dom in i buren och jag stängde och släppte ut gammelråttan (ensamråttan) ur sin bur.

Han tog sej upp på ynglingarnas bur och Torkel blev vansinnig därinne. Gamlingen fick ett bett i tån och blödde ner hela min tröja. Jag satte in honom igen och gick fram för att prata med Torkel som sköt fram som en projektil genom gallret och högg mej. Jäklar vad ont dom vassa tänderna gör! Och som det blöder!

Jag ursäktade honom med att han säkert trodde jag var Tudor, gamlingen, men lite senare när jag gjorde ett nytt försök att ta kontakt gick han till attack. Först genom gallret och sen en gång när jag sträckte in handen i buren. Han lyckades inte men när jag längre fram på kvällen tänkte att "han måste väl ha glömt det där nu" och öppnade luckan som vanligt- ja, då bet han upp ett andra sår i handen, utan förvarning och utan anledning. 

Det var då jag fick nog och insåg att det här måste få ett slut och det NU. Sagt och gjort, sen ringde jag syrran och storgrät! Nu har jag bara bröderna Sixten och Gottfrid kvar och gammelråttan, förstås. Ingen av dom visar aggressivitet. Tudor rörde mej till tårar när han började tvätta min såriga hand igår, fast han själv hade fruktansvärt ont i tassen och låg och skakade av stress i sin bur. DET kallar jag flockkänsla!

Även om han inte vill ha med andra råttor att göra, har han valt MEJ till sin flock och tänker banne mej ta hand om mej hur mycket hans egen tass än blöder och gör ont. Det skär i hjärtat, eller hur? Jag trodde faktiskt att han skulle få hjärtinfarkt innan jag fick honom lugn igen. Men nu, äntligen, slipper han bli stressad av Torkel! Dom andra kommer han hyfsat överens med även om dom inte kan bo ihop nånsin.

Åh, jag förstår vilket svårt beslut det var, men det var det rätta. Torkel mådde inte bra när han bet dig eller de andra råttorna. Särskilt inte när han gjorde det så många gånger. Jag måste faktiskt erkänna att jag tycker såna där råttor är skrämmande ibland, man blir rädd för dom och måste hela tiden vara på sin vakt känns det som.

Jag är säker på att Torkel har det bra i råtthimlen nu, där är alla friska o glada så han har massa andra råttor att leka med.

Det Tudor gjorde för dig tycker jag visar att han känner tillit för dig och att du hör till hans flock. Jag skulle antagligen själv börjat böla.

Styrkekramar till dig och nu kan du koncentrera dig endast på bröderna och gammelråttan. Inge mer strid eller blod.

usch måste vara hemskt jobbigt att behöva ta bort ett av sina djur men både han, du och dom andra killarna mår nog bättre av detta beslut. stor kram.

Så jobbigt! :( Man vill ge en chans till, och en till, och en till… Men någonstans ska man dra gränsen och du gav honom verkligen mer chanser än jag tycker man ska behöva göra!! Tycker aboslut att du gjorde det rätta. Men sorgligt är det och man undrar varför han blev som han blev och vad som försegick inne i hans lilla hjärna. Stor kram!!

Vet inte riktigt ur jag hittade till denna tråden, men efter att ha läst #30 började jag gråta. Det är fint att ha en sådan härlig råtta!

Riktigt ledsamt att du behövde ta bort den aggressiva råttan, jag hoppas att det de andra råttorna mår bra fortfarande. Och att du hämtat dig från upplevelsen, förstås.

#34: Idag har jag bara Tudor kvar. Det blev ohållbart att hindra dom från att komma åt varandra genom gallret. Och om jag luktade "fel" blev dom förbannade-  jag fick ett ordentligt bett av en unghane pga det. Då gav jag upp och lät bröderna flytta vidare till ett jourhem inom Råtthjälpen.

Tudor mår i alla fall finfint, han har en ny stor bur som han älskar och han verkar nöjd att slippa dela mej med andra råttor. Han kissmarkerar inte alls lika mycket- jag luktar ju "rätt" nu! Dvs, jag doftar "Tudor":-) I början nosade han noga efter annan råttdoft men nu tycks han ha insett att han är ensam i reviret. Han har lugnt och ro igen! :-)

Han äger mitt hjärta, den gamla råttskrutten.

#35 Skönt att höra att du och Tudor har de så bra =D