Min älskade Kotten gick bort i söndags.

Han var verkligen speciell, jag vet att man inte ska ha favoriter, men han var verkligen min älskling. Han var den absolut gosigaste och lugnaste. Och det enda han hade varit sjuk var en liten förkylning. Jag trodde verkligen inte att han skulle vara den jag förlorade först och speciellt inte så plötsligt. (Ursch jag kan inte ens skriva om honom utan att jag börjar gråta igen) Jag kan inte ens förstå att han är borta. Det känns som att jag när som helst kommer känna hans blick på mig när han kollar på mig genom buren och gå och hämta honom och lägga honom i mitt knä och gosa med honom. Han kunde busa omkring som en tok men så fort man började klia honom bakom öronen så lade han sig ner å började knastra och ploppa som en tok..

Jag kommer verkligen aldrig att hitta någon som honom igen. Jag hade bara haft honom i lite mer än ett år, det känns alldelles för tidigt att han skulle tas från mig nu..

Hoppas du har det bra i råtthimlen älskade Kotten <3 du kommer alltid att finnas i mitt hjärta..