Jag är ingen uppfödare, men en bra början kan vara att skaffa en "mentor" en uppfödare som hållt på ett tag och kan hjälpa dig.

Jag har funderat över avel i nåt år. Har haft råttor i tre år, tror jag det är. Har inte tagit min första kull än ens men ser ändå mig själv som uppfödare eftersom jag har allting klart för mig i huvudet och tänker på uppfödningen varje dag.

När jag fick Nemi och Matilda, som var så friska och aldrig snorade väcktes första lusten. De var ju också väldigt trevliga.

Bestämde mig för att jag ville börja avla när jag lärde känna Nicciz faktiskt och förstod vad hon arbetade för att föra vidare.

När hon visade mig sina flocksmarta hanar som accepterade allt, vuxna som bebisar, och var så snälla och trevliga att umgås med så väcktes nån lust i mig. Jag förstod vad råttor kan vara. Min älskling Matilda spädde på det lite extra.

Eftersom jag har en sådan god vän i Nicciz, som är fullproppad med kunskap och som kan vägleda mig på ett ärligt sätt utan att styra mig så bestämde jag för att börja på mina egna linjer. Om jag saknar kunskap så kan hon visa mig var jag ska leta. Hon kan ställa rätt frågor till mig så att jag får fundera själv. Hon törs också slå mig på fingrarna när jag är helt ute och cyklar.

Det finns i grunden två linjer jag vill föra vidare. Största fokus är på flockegenskaperna men de är även fantastiska sällskapsdjur.

Nu har jag beställt uppfödarprovet för jag tänkte att jag ju lika gärna kan regga mig på en gång. Vill gärna ha lite press på mig och känna att jag har en seriös förening med massvis med erfarenhet i ryggen. Jag tycker också det känns skönt att ha föreningen som stöd när jag behöver rådfråga om lite svårare beslut osv. Sen vill jag förstås ha ett uppfödarnamn.

Funderar varje dag över parningar och vad jag måste införskaffa för råttor och vad jag ska ha för andra utväg om det går snett osv..

Sen får vi se hur det går. Har redan haft en parning som inte tog(den var iof inte min, men det var min hona) och fått avblåsa en pga. olika omständigheter. Så har inte haft nån turlig start, precis.

Är du sugen på att föda upp är mitt råd att börja med att fundera över varför du ska föda upp. Vad just du vill föra vidare. Även fundera över om dina mål är realistiska och om det faktiskt finns djur med de egenskaperna. I så fall, sök upp dem och håll dem hårt! Sen bör du leta upp en mentor som du är trygg med. En mentor är bra att ha både inför, under och efter varje parning. Lusläs allt du kommer över och värdera och omvärdera dina åsikter. Försök att bolla med många olika personer. Alla har olika synpunkter. Och ha inte för bred inriktning.

Sen så behöver du träffa fler folk än bara de som hänger på råttor.ifokus. Besök utställningar och liknande, gå friskkontrollantkurser, försök att "snappa upp" saker och delta i diskussioner. Och låt det mogna och ta tid.. Det finns ingen anledning att börja förrän du vet vad du vill föra vidare. Eller förrän du har hittat djur som passar din avel.

#2 Tack för en jätte bra beskrivning.

Jag vill föda upp friska råttor, det är mitt mål.
Jag har en hona jag vill ska bli mamma, hennes temperament älskar jag, och hon är fullt frisk.
Grejen är då den att hon är från djuraffär, men om jag hittar en bra hane, som är från en uppfödare.. Kan jag börja så? Eller är det helt fel?
Jag har såå mycket frågor.. Skulle behöva en sån där "mentor"
Sen så är jag beredd att ta hand om alla ungarna, om ingen skulle bli såld.. Det är något man måste ta som uppfödare..

Just det, ett bra första lusläsaråd är denna länk:

http://ratguide.com/breeding/

Finns fler avdelningar av The Ratguide men det är en bra sida, fullspäckad med vettiga källor och även mycket vägar vidare att läsa.

#4 Tack

Min syster och bror hade varsin råtta som ändock bodde i samma bur, de stod bara som ägare men var ämnat att ha dem tillsammans. Det var två systrar från Phantoma´s uppfödning och jag tyckte mycket om dem. Mina syskon tröttnade lite på råttorna och jag tog gärna hand om dem mer och mer. Då jag inte har fått haft djur när jag var ynge på grund av svår astma var det underbart att åka hem till min mor på helgerna och umgås med råttor, djur som föll mig väl i smaken. Sedan var det dags för råttutställning här i Mariestad där de två systrarna skulle ställas ut, de ställdes då ut i veteranklass förövrigt, och jag följde med för att kika. Där frälstes jag än mer av alla råttor och frågade om jag fick köpa mig två egna. Jag hade då precis fyllt sexton och hade flyttat in till min mor i staden. Jag fick ja som svar och blev överlycklig!!! Mina första egna däggdjur.. jag gick på moln.

Jag hade sedan tidigare lite kontakt med Phantomas då hon hade fött upp de två råttorna som mina syskon ägde och en dag när jag "råkade" komma hem med en liten kille från zoo ringde vi dit för att skaffa oss en kompis till killen. På detta sätt började mitt förhållande med min mentor som jag hade i Phantomas. Detta var -98. ¨

Jag tog min första kull innan jag hade skaffat mitt uppfödarnamn likt en del andra. Under hela denna period hade jag bra kontakt med Phantomas och hon ledde mig igenom dräktighet och uppfostring av ungarna. Min mor hade även då blivit väldigt intresserad av råttorna så hela familjen var mer eller mindre inblandade i hanteringen av råttorna. Tyvärr blev den kullen senare en sjuk sådan och till stor del skyller jag på generna från honan som var mamma, uppfödaren till den råttan var inte den mest pratvänliga men jag ville så gärna ha ungar på mina underbara råttor.. Inget fel alls i temperament men mycoplasma utbröt ganska snabbt. Inga ungar gick vidare.

Sedan började jag fundera på om jag skulle skaffa mig mitt uppfödarnamn ifall jag skulle hamna i samma sits igen, att jag ville ta en kull på någon råtta som jag ansåg var bra. Jag hade då blivit än mer engagerad inom Srs som utställare och utställningsansvarig. Jag ansökte om provet och klarade det direkt, satte in pengar till föreningen och fick mitt uppfödarnamn. Det var juni -00.

Jag tror att det tog mig ett-två år innan jag tog min första kull efter jag hade fått mitt uppfödarnamn. Jag försökte skapa mig en hoodedlinje men efter tre kullar fick jag inte vidare dem, den hona som var lämplig blev inte dräktig och där tog drömmen slut gällande mina mink och black hooded. Under denna tid hade jag fortfarande kontakt med Phantomas, som även blivit min bästa vän och granne, och hade kommit i kontakt med fler uppfödare eftersom jag hade köpt djur från flera sådana. Jag fick en mer återkommande kontakt med Zodions och det hjälpte mig också. Jag pratade även ibland med Arinellas.

Efter mitt hoodedförsök gick det ett par år till nästa kull.. under denna tid blev jag än mer engagerad inom föreningen och blev allt mer kräsen av mig gällande mina avelsdjur. Jag har alltid haft som filosofi att jag hellre avstår en kull än chansar och detta har gjort att jag bara snittat en kull per år sedan jag startade min uppfödning.

Idag har jag fortfarande flera uppfödare som jag diskuterar med, man har lärt känna en del folk genom åren och även fått kunskap, lärdom och erfarenhet. Det är alltid bra med ett kontaktnät när man skall börja med sina drömmar, även göra lite efterforskningar innan.

Något som är bra att klura ut innan man börjar är vilka värderingar man har, vad man kräver från sina djur och vad man inte tolererar. Att bestämma en variant att avla på kan faktiskt vara en fördel då jag tidigare hade massor med varianter här hemma för att jag tyckte de var fina men min uppfödning blev faktiskt lidande för det. Det kan låta dumt och man kan ifrågasätta varför man behöver färginriktning som uppfödare men det har underlättat mitt arbete något enormt. Nu kan jag lätt undvika att bli frestad av alla dessa söta rådisar som är i fel färg då de är just det, i fel färg. Jag har liksom sluppit en del av momenten i övervägande av vilka djur som skulle passa bra ihop, nu har jag bara varianter som funkar att paras med standardmässigt.

Även om standard inte är det viktigaste kan jag ändock tycka att man kan försöka göra någorlunda standardenliga parningar då det faktiskt finns många trevliga djur i alla varianter. Det finns färger som har försvunnit eller förstörts på grund av fel avel och det är ju tråkigt om det kommer hända igen. Jag har tagit upp agouti och försöka få tillbaka dem så ursprungsmässigt som möjligt då det inte finns några sådana i sverige bland de reggade uppfödarna.

Att börja avel med råttor har varit bland det bästa jag har gjort i mitt liv. Den har haft stor betydelse för mina hälsa då man dels mår bättre av att ha djur omkring sig men även för att jag varit tvungen att genomlida situationer och annat som har hjälpt mig i min sociala fobi och svårigheter att åka lokalt med tåg och buss.

Dessutom har man träffat många trevliga människor!

Och jag personligen tycker det är lite sjysst att kunna "skryta" med att man varit uppfödare sedan -00 och är banne mig stolt över det också!

Det gäller ju o veta vad man ger sig in på, att veta vad man får utav sina ungar, vad man vill få osv.
Det är ju endel o tänka på innan man börjar avla, jag kommer inte ihåg men ja tror det var du som skulle para din nakenråtta va?

#7 Jag hade tänkt para min pälsade med min kompis´s nakenråtta, ja. Men det blev inget..

På tal om något helt annat, köpte denna lilla flicka idag från en uppfödare. Är hon black hooded? Blev lite osäker eftersom hon har en fläck lite på sidan om randen på ryggen.

(den lilla råttan)

#8 Ok, tycker jag e bra :P Och ja det är en black hooded :)

Jättesöt! Ser ut som min wilma när hon var bebbe.

#9 Okej, då vet jag Ja, hon är jätte söt. Har gett henne namnet Soya, tycker det passar bra till det lilla busfröet.