Min mest flocksmarta råtta var nog Russin, han är den enda råtta jag haft som aldrig någonsin ställt till med minsta lilla oreda i flocken.

Jag vet dock inte om jag skulle säga att han skapade lugn i flocken eller ledde flocken, han var bara väldigt smidig på alla sätt.

Jag tycker det är svårt att avgöra vad som egentligen är flocksmart. Exit skulle nog också kunna kallas flocksmart, men han är samtidigt den som vänder på nykomlingar och säger ifrån när någon är för busig eller liknande, så han skapar ju inte direkt lugn i flocken… Kanske på lång sikt i så fall.

Hm.. Jag kan ju säga att den råttan som alltid accepterat allt har varit Berit, som jag själv fött upp så hon har ju då bott här sedan födsel. Efter henne har flera flyttat in och hon har aldrig sagt eller gjort ett pip faktiskt, knappt att hon har varit nyfiken på dom ens faktiskt. Man kan väl säga att Berit "är sams" med alla och alla "är sams" med henne :P Nej, men Berit har alltid varit skön att ha i buren för henne vet jag att man kan lita på, och sedan är hon ju toppen på andra sätt också. :) Hon är oerhört stresstålig också, på utställningar, när hon reste ända till Skåne för parning och introducerades till nya råttor där borta, det gick ju jättebra vad jag hörde. :) Och så har hon väldigt bra immunförsvar, ja, jag är helnöjd med många av hennes egenskaper.

Nu är Berit nybliven mamma och den enda i min nuvarande flock som blivit det, så det ska bli intressant att se hur alla reagerar när hon flyttar tillbaka till stora buren..

Mina två gamlingar, Selma och Gna är helsköna eftersom jag tycker dom sprider ett lugn över alla dom andra ynglingarna/tonåringarna. :P Oftast vill dom faktiskt ligga själva längst nere i husen nu för tiden, men när dom väl känner för att klättra höst upp där resten brukar vara, och vara med resten av flocken blir det alltid lugnt och stilla tycker jag. Selma och Gna äter alltid först också har jag märkt, springer iväg med dom godaste bitarna och ingen försöker ta ifrån dom maten. Däremot brukar Selma o Gna sno mat från ynglingarna :P

Sedan har jag ju t ex en jobbig tjej i flocken som hackar på nykomlingar och kan göra det väldigt länge också.. Hon är även den mest aktiva och nyfikna och är alltid först ut ur buren och ska ut på äventyr, till och med när jag öppnar för att ställa in mat, nej då ska hon ut istället :P

Jag har inga kvar i jämförelse med förut, utom Sid som är sista länken till den gamla flocken. Men innan skulle jag nominerat hela den hangruppen. De tog emot allt, i alla åldrar. Flocksmarta eller flockmonster. Alfahanar som lågrangade… det var tider det <3

De flesta hade ingen stam. Men min teori är att blir man benådad med en 100% fungerande flock som är van med introduceringar så lär de ner beteendet. Därför är jag numer stenhård, alla som avviker minsta lilla flyttas ut och avskrivs oftast från avel, om de inte fungerar felfritt i en mindre flock.

Ja du vet ju houdini (RIP) , en bra flocksmart hane som accepterar alla åldrar och aldrig varit något problem med. Utan stam eller ja, svårt att få korrekt info iaf..

Mina har ioförsig alltid varit hårt hållna, mitt krav är att de ska acceptera punkt slut. Råttor är flockdjur och det ska inte vara problem att introducera, visst kan jag förstå överdominans men njäe jag gillar det inte ett dugg.

#1 Den två omgångar jag har varit vakt åt dina flockar har jag faktiskt upplevt att Russin och Juni har haft en sån där lugnande inverkan på flocken, båda två. Minns t.ex. att det var nåt litet gnabb när de var hemma hos mig och då gick Juni dit och tittade lite på dem och så slutade de. Han var ju ändå väldigt gammal då! Nu vet jag ju att han var kastrat så det är ju väldigt intressant att fundera över hur det påverkar.

#2 Ja, det är väl just därför du har använt dig av henne! <3 Ja, jag upplever också att väldigt stark framåtanda verkar vara förknippat med att de är lite småtrassliga i flocken. Inte alltid, förstås men ofta.

#3 I know.. Det är det som är så synd. Matilda, syster till Sid, är förmodligen den mest flocksmarta jag har haft.. De har ju stam iaf.

Ja, det är ju intressant, det där, med hur mkt som är miljö också. De kan ju lära sig rätt beteende också. Eller fel.

#4 Ja, jag såg på din msn att han var borta! Massa kramar, det värker verkligen att han inte hann bli pappa!

Men det måste finnas fler djur, med stam, som man kan säga samma sak om!

Pratade ju med Thirre för ett tag sen och hon berättade att Jordrök från Shannarahs också accepterade äldre hanar och verkade vara väldigt flocksmart.

Mina råttisar är gudomligt snälla mot varandra.

När jag behövt flytta någon från bur till annan av någon anledning (har ju blivit måånga burar här hemma…) så har det bara varit att släppa in nykomlingen och han/hon har bivit accepterad direkt.

Likaså när jag tagit råttor från två olika burar till en köpare, bara att sätta ner dem tillsammans i transport - inga problem.

Har inte hört en enda som köpt råttor av mig som haft problem med att sätta tillsammans dem.

Vuxna + bebisar = Inga som helst problem.

Ena honan hade ju bebisar som en annan hona (innan hennes kull kommit) och det var heller inga problem med det.

Och inte glömma att en råtthona adopterade en musunge! Denne musungen bor nu med två råtthanar - som inte ens är från samma kull som den blev adopterad i! Så lustigt det kan bli…

#5: Jo, Juni har alltid också varit "flocksmart" men jag räknar inte med honom just eftersom han var kastrat.

#5 Ja det är väldigt deprimerande.. min goa älskling..

#6 Ja, en hona som accepterar en musunge måste helt klart vara väldigt vänligt lagd!

#7 Ja, nä, precis, där är det ju så svårt att avgöra. Kanske var han flocksmart i grunden utan alla dumma konstiga hormoner.. Det tror jag!

#8 Det är så synd.. Tyvärr verkar det vara rätt många flocksmarta hanar som det inte lyckas bli barn på av en massa olika omständigheter.. Fattar inte att det alltid ska knasa!  *kramar*

#9 Haha hon var en väldigt underbar mamma, men väääldigt beskyddande… Bet mig vare gång jag skulle ta henne/ungarna… Men vad kan man räkna med - hon hade trots allt bara bott hos mig i två dagar när kullen kom! Som tur är har det beteendet försvunnit  nu:)

Känner att jag inte har någon "extra flocksmart" råtta då alla mina råttor fungerat så otroligt bra ihop att jag aldrig bevittnat något bråk eller liknande, så flocken har aldrig haft något vidare "behov" av en speciell ledare/"polis" om du förstår vad jag menar:)

Jag skall sticka ut hakan och säga att jag för tillfälligt har väldigt bra flocksmarta djur som dessutom är underbara mot människor. Efter brödernas bortgång, två jobbiga gruffiga bröder, så har jag inga jag kan klanka ner på eller säga att de är sämre.

Som Therato säger kom Jordrök in i min flock med fyra hormonstinna grabbar i sin värsta ålder. Jag kan tycka att det talar både för honom och för grabbarna som tog emot honom. De var i den ålder där rang skulle bestämmas och då får de in en "gubbe" i buren vilket gjorde dem lite desorienterade först men alla bor i samma bur. Visst, om jag skall vara ärlig har inte en av killarna kommit över att Jordrök är den nya och egentligen den äldsta på så vis att han har fått någon position. Det får han förmodligen inte på grund av att de fyra killarna var så pass sammansvetsade innan men de bjuder in honom i gänget. Det finns en som dock kan säga till Jordrök då och då, påminna honom om att han var sist in och skall inte tro att han kan klättra i rang och det är den råttan som är störst och förmodligen flockledare. Vilket Jordrök inte har någon som helst önskan om heller. Han är så otroligt lugn och hanterar detta utmärkt. Hans bästis i buren är Dick och Q men kommer överens med alla.

I honburen finns det ren skär symbios och harmoni. Jag älskar verkligen min honflock på alla sätt då det är inga som helst problem med dem och för att de är så väna, snälla och omhändertagande om alla. Hos honorna skulle jag tro att Cera är ledare men det grundar jag endast hennes egenskaper på, hon är äldre, störst och har haft en kull. Dock är Cera lite av en "fostrare" och "sköta om" råtta. Hon tar hand om äldre som yngre. Hon låg med Signe de sista veckorna hon fanns i livet..

Min honflock är så sammansvetsade, så enade, och det går inte röna ifall om någon skulle vara utanför eller liknande. Det finns ingen som är det. Alla tar hand om alla, de checkar av varandra och självklart får de äldre större ansvar och sysslor just för att de är äldre. Ren härlig harmoni i min honflock. Love it! Alla är bästisar med alla och inga grupperingar har skett, självklart finns det sådana som väljer att sova med eller gå i par med när de är ute och springer men även detta kan ändras. Ja, jag är redigt stolt över min honflock.