1. Snart tre år.

2. Mest av sociala skäl - Det är kul att träffa likasinnade, men även för att det kan vara intressant att låta någon erfaren person bedöma mina råttors hälsa och temperament.

3. Nej, egentligen inte. Det är nog mest för oss människor.

4. Att man får se andra råttor och därför får lite mer perspektiv, en möjlighet att bedöma sina egna råttors hälsa och temperament lite mer objektivt. Man blir lätt hemmablind!

5. Att det, vilka djur det än handlar om, så lätt fokuseras på utseende i stället för hälsa och temperament. Färg och typ borde inte vara viktigt alls.

6. Jag tror tyvärr, som jag redan varit inne på, att utseende blir allt viktigare… Kanske i takt med att fler och fler färger/typer dyker upp. Om man tittar på exempelvis katt- och hundutställningar så är det just åt det håller det gått.

7. Det beror ju på vilken klass det är. I Pet Class tror jag att allmäntillståndet är viktigast, samt hur stresstålig råttan är. Kontaktsökande råttor brukar vara uppskattade!
I Standard vet jag inte riktigt, pälsstruktur, jämn färg och kroppstypen lär väl vara viktigt.

1. Jag har ställt ut råttor sedan -98

2. I början var det spännande och kul att se om andra tyckte mina sällskapsdjur var lika trevliga som jag själv tyckte. Då var jag litet yngre och hade inte krav eller förväntningar på hur det skulle gå för mina råttor utan ville bara visa mina godingar jag själv ägde. Med åren har det faktiskt blivit mer väsentligt och åtråvärt att vinna med sina djur, ett ärligt svar, men det är inte så illa att jag är "priskåt". Självklart har den sociala biten varit den största anledningen från början och är fortfarande. Jag tycker om att få ansikte på människor man antingen har hört talas om eller träffat djur från, även klämma på massor med råttorna från andra är också ett uppskattat inslag. Sedan jag blev mer aktiv gällande utställningar och inte enbart varit utställare (utställningsansvarig, friskkontrollant, sekreterare och domare) har tyvärr den sociala biten blivit lidande en hel del.

Jag har även fått öva på det sociala och kunna åka med kollektivtrafik sedan jag började ställa ut. Jag har lidit, och lider fortfarande, av social fobi och tycker det är extremt jobbigt i början av en utställning när man skall igenom friskkontrollen och göra sig själv och sina råttor hemmastadda i lokalen. Förr var jag mer eller mindre ej kontaktbar de första timmarna men det har kortats ner tidsmässigt offantligt de senaste åren. Jag kunde få sådan svår ångest att jag ville kasta mig ut genom bilen på väg till utställningen..

Till för tre år sedan åkte jag inte någonstans med kommunala transportmedel men då mina medresenärer inte åkte med längre, av olika skäl, fick jag utstå andra transportmedel än bil för att kunna närvara vid utställningar. Även detta var extremt jobbigt och framkallade ångest. När jag dessutom blev klar domare, ja då var jag tvungen att ta mig till utställningar på något sätt.

Man kan kort och gott säga att utställningar har hjälpt mig mycket angående min egna personliga utveckling och terapiarbete. De har fått mig att genomlida ting och utsätta mig själv för saker som jag annars inte skulle gjort. Många gånger har jag funderat på varför jag utsätter mig för detta då jag är totalt off och dränerad på energi några dagar efter utställningar. Jag brukar även få migrän och utbruten sjukdom på grund av den stress som jag skapar själv i samband med utställningar. Men, i det hela kan jag ändock sammanfatta det som om utställningar är något positvt, något roligt, som jag fortsätter att ägna mig åt trots mentala handikapp.

3. Ja, jag tycker det är viktigt. Till stor del för att det är gratis reklam för tamråttan. Det kommer trots allt några eller flera besökare vid varje utställning och för dem får man då möjligheten att visa vilket underbart sällskapsdjur råttan är. En annan del är att man kan träffa andra uppfödare, ägare och djur. Man kan utbyta tankar, funderingar, ideer och dunka varandra i ryggen. Det blir som ett slags forum i verkliga livet. Man kan få ett ansikte på de nick som hägrar i cybervärlden. Sedan skall jag inte sticka under stolen med att jag tycker det är otroligt charmigt och rörande när jag som domare får dela ut ett pris till Lottas lilla kelegris Ruben som hon anser är den bästa råttan i världen, hon har då fått bekräftelse på att andra tycker likadant och strålar som en sol resten av utställningen.

4. Svaret till denna fråga finns inbäddade i mina tidigare svar och kommentarer, framförallt i de meningar som skrevs under fråga 3. Gemenskap gällande det sociala och att man får tillfälle att umgås med likasinnade. Att det kan spridas positiv och gratis reklam för råttan. Att man kan se och känna på andras råttor för att på så vis få distans från sina egna råttor. Man kan etablera kontakter som kan visa sig viktiga i framtiden.

Att man kan få en objektiv bedömning på sina råttor är även det som skall läggas in i begreppet "bra med utställningar". Inom både pet class och standard, jag anser inte bedömningen i agility vara objektiv på samma sätt som de övriga klasserna då det är så mycket mer fritt spelrum och handlar om en annan sak än. I agility är råttans mentalitet, lekfullhet, förmåga att lösa problem och lyssna på föraren något som priviligieras vilket inte är fallet i de andra klasserna.

5. Självklart finns det aspekter som är mindre bra gällande utställningar och skulle själv gärna vilja hävda att det beror mycket på vilka som ställer ut och vad för stämning det finns inom föreningen för stunden. Jag anser inte, och hoppas att många delar min åsikt, att råttutställningar skall tas på för stort allvar men ibland undrar man hur människor tänker. Utställningar skall vara kul och gynnande för råttan, inte en tävling i egoism, narcissism och vem som vinner mest. De mindre positiva som kan födas ur detta är mer sjukliga, dominanta och mindre trevliga sällskapsdjur. Framförallt om man tar standard på för stort allvar. Råttan är inte i den status som katt och hund har, utställningarna tas ännu inte på lika blodigt allvar som det gör inom andra nämnda djurslag. Vi får dock vara försiktiga så att vi inte hamnar där för då har man kommit bort från den grund som finns till varför, i alla fall jag, man ställer ut sina djur.

Andra mindre bra ting är att en utställning kan vara väldigt stressade för vissa djur och det finns fall där ägaren likväl har släpat iväg sitt djur, man måste vara lyhörd och kunna acceptera att inte alla djur klarar av att resa och ställas ut. Det gäller även djur som inte är i bra kondition, bättre att låta djuren stanna hemma än att chansa.

6. Jag vet dock inte om du menar utställningar och utställningsklimatet i Sverige, jag väljer att skriva om den tid jag har varit aktiv och gällande Sverige.

Både ja och nej. Utställningar borde ha börjat med petclass för att sedemera utvecklas till fler klasser. Jag finner att nuvarade fokus ligger mer på bra petegenskaper än för 6-12 år sedan då det fanns fler som ställde ut i standard och fler uppfödare hade en mer standardenlig inriktning på sina djur. Jag känner inte heller av den prestigesträvan som var då gällande standard och klimat. Jag har märkt av allt färre anmälningar i standard och de har istället ökat i agility, till min glädje.

Vi har i dagsläget än mer kunskap om vad råttor mår bra av än förr och det har säkerligen bidragit till att det ställs lite högre krav på djur i pc än tidigare. Förr var man glatt ovetandes och behandlade djuren efter sin bästa förmåga. Med åren och tiden får folk erfarenhet och på så vis läggs två och två ihop för att få ett bättre reslutat. Vi har blivit litet mer kräsna, litet mer noggrannare.

Jag hoppas innerligt att huvudsyftet förr är det som det är idag, att utställningar skall vara ett trevligt inslag där man träffar folk och djur av liknande slag som sig själv.  

7. Domarna i petclass kikar efter hur råttan mår, vad för typ och storlek den har, om den är proportionerlig, inte sjuk eller skadad, hur ren och välpresenterad den är. Det som är av största vikt är råttans egenskaper; stresstålig, välhanterad, ha ett bra psyke och temperament, kontaktsökande och man vill gärna finna det där extra som gör råttan speciell. Vad för vikt som läggs på vad är litet beroendes på vilken domare som dömer. Så länge man är rättvis och konsekvent i sitt dömande ser jag inget fel i det, med självklarhet att de skall följa de grundregler som finns.

I standard ligger fokus mest på hur snygg råttan är i förhållande till färg, teckning, pälslag och örontyp. Man bedömer typ, storlek, anletsdrag såsom huvud, öron och ögon, svans och hur bra det överensstämmer med den standardbeskrivning som finns för den variant som råttan ställler upp i. Man bedömer också till viss del temperament och hanterlighet.

Bedömningarna har säkert ändrats under åren då det dels har lagts till nya varianter men även, som jag tidigare har nämnt, för att man har blivit mer medveten om råttan och dess behov. Att det skall synas på råttan. Då jag inte var med på utställningar innan -98 har jag tyvärr inte så mycket att jämföra med.

Det som jag tycker är viktigast med bedömningar är att se hur råttan mår, att det är en frisk och hälsosam råtta med mycket bra egenskaper som sällskapsråtta.

Tack så mycket för era svar! :)

Kom igen nu, ännu flera svar vill jag ha! :D

Putt, inga fler som vill svara? :)

1. Snart fyra år.

2. Jag ställer ut mina råttor av två anledningar.
Det första är att jag tycker det är kul att träffa människor med samma intresse. Brukar även få chansen att träffa råttor från min egen uppfödning och se hur dom utvecklas.
Den andra är att jag vill veta hur min råttor reagerar på miljöombyte och stress. Jag vill även få en oberoende bedömning då man lätt blir hemmablind när det gäller aveln.

3. Nej, egentligen inte. Det som är viktigt är mässor där man sprider kunskap om tamråttan som husdjur.

4. Som jag skrev i punkt nr 2.

5. Sjukdomar. Som alla vet sprids det lätt sjukdomar på utställningar. Folk tar både medvetet och omedvetet med sig sjuka djur. Det är inte SRS ansvar att se till att djuren som ställs ut är friska utan djurägarens. Nu har det blivit hårdare regler bla i friskkontrollen men i slutänden så måste vi djurägare bli bättre att ta ansvar.

6. Jag vet inte.Det är svårt att göra en korrekt bedömning då antalet utställningar sjunker mer och mer.

7.  Viktigaste på utställningen är att ha kul och att allt flyter på.
När det gäller bedömningar så beror det lite på va det är för klasser man ställer i.